24 maj 2008

en sån där dag...

Hur går det till? Jag förstår verkligen inte...

Vissa veckor händer det i stort sett ingenting. I alla fall inte mer än det vanliga som att gå upp, äta mat, leka med myran, lämna och hämta på dagis och umgås lite med vänner. Ja, det där vardagliga som man gör jämt utan att egentligen reflektera över att man gör det.

Men så kommer det ibland en sån där dag eller helg då det plötsligt ska hända hur många saker som helst. Helst samtidigt på exakt samma tid. Jag lyckas lite för ofta få till sånna dagar och jag vet verkligen inte hur det går till.

I dag är en sån dag!

Klockan 13.00 ska jag på dop. Min barndomskompis lilla dotter Julia ska döpas i en gammal fin kyrka här i Majorna. Eftersom jag självklart inte bara har det att göra idag så hinner jag inte med den obligatoriska fikan efteråt vilket känns lite trist.

Nästa event som jag ska på är en bröllopsmottagning. Ett ungt par som igår var i templet i Köpenhamn och vigdes för tid och evighet ska firas av familj och vänner idag. Det är alltid fantastiskt att vara med på bröllop. Alla är så lyckliga. Mottagningen börjar klockan 15.30.

För att allt detta ska bli möjligt har jag ordnat med barnvakt åt lillmyran. Hon ska vara hemma hos sin mami (mormor) vilket ju betyder att jag ska köra henne dit. Det ska jag göra om fem minuter.

Det är min dag. Ja, förutom det att jag någonstans ska klämma in att göra mig fin för festligheterna och kanske lyckas slänga i mig lite mat. Och har jag tur så kanske jag även hinna pusta ut i soffan i fem minuter mellan händelserna.

Tänk att det alltid blir så här. Nästa helg är helt tom vad jag vet så om någon känner att det kan bli för tråkigt för mig så ring och boka...

23 maj 2008

om att gå på en stig...

I söndags var vi på middag hos Ms föräldrar.

Efter maten bestämde vi oss för att ta en promenad tillsammans med hans bror(C) och broderns flickvän (L). Killarna ville visa oss skogen som de lekte i när de var barn och promenera på Älgstigen. Vi tyckte det lät som en bra idé och tog på oss gåskorna till våra finkläder. Det såg inte så snyggt ut men ska man ut i skogen så ska man.

När vi kom in i skogen insåg vi ganska snabbt att stigen de hade pratat om inte längre existerade. Stormen Gudrun hade visst ändrat på skogens utseende något. Men vi fortsatte att gå i alla fall. Eller gå är nog fel att säga för det blev mer att vi klättrade över trädstammar och ålade oss under. Vi hade helt klart fel kläder för ändamålet men oj vad jag hade roligt. Det var länge sedan jag gick på en så trevlig skogspromenad. Kändes nästan som vi var ute på äventyr!

Vi hittade stigen till slut och kunde promenera en bit på den. Vid det laget var mina och Ls strumpbyxor ganska sönderrivna men vi brydde oss inte så mycket om det. Istället började vi planera sommarens strapatser.

Lite äventyr då och då är bra för själen!


Sicken gentleman!!

Här klättras det för fullt

Ett glatt par!

och här är stigen...
Posted by Picasa

en tur runt Göteborg....

Min syster har sprungit Göteborgs Varvet!

Den 17 maj stormades Göteborg av glada människor som alla bestämt sig för att ta sig en tur runt vår fina stad. Vi pratar inte om en lugn och skön promenad i solen. Nej nej, dessa människor anser att Göteborg ses bäst springandes och helst så snabbt som möjligt i sammanlagt 21 kilometer! Galna är vad de är tycker jag i alla fall.

Jag däremot är lite mer sund och väljer att sitta ner och titta på alla när de springer. Det tycker jag är lagom. Varför ska man slita ut sig när man kan sitta i lugn och ro med trevligt sällskap?

Men hur som helst fick min syster den konstiga tanken att hon skulle springa i år så i januari satte hon igång att träna och i lördags bar det av runt staden. Jag är mäkta imponerad av hennes prestation. Jag måste avslöja att jag grät när jag såg henne springa i mål. Så rörd blev jag.

Min pojkvän var också duktig och sprang. Det var hans tolfte varv. Alla hans bröder och pappa sprang också.

Jag satt tillsammans med pojkvännens mamma och hans brors flickvän och tittade. Det var precis på min nivå. Vi hade hur trevligt som helst! Frös lite gjorde vi men det gjorde inte så mycket.

Nästa år hoppas jag att det blir lite varmare så att jag kan njuta ännu mer av att titta på alla som springer...


Posted by Picasa

15 maj 2008

Uppsala, surrealism och ugglor...

Förra tisdagen, 6 maj, packade tre glada, lyckliga, barnfria mammor in sig i en bil för att tillsammans åka på resa till Uppsala. Stämningen var uppsluppen. Alla skrattade och såg så fram emot allt skoj som de hade planerat. Ena mamman planerade att sitta i arkiv och läsa gamla brev, den andra att shoppa loss massor och den tredje skulle se Domkyrkan. Stora planer!

Resan upp gick hur bra som helst. Samtalsämnena avlöste varandra. Inte en tyst stund. Vädret var fint så det var inga problem att ta sig fram och vägarna var relativt bilfria. Precis när alla kände att det var dags för mat kom vi till Laxå och ett Burger King dök upp precis som vi önskade och alla hoppade glatt ur bilen. Hamburgarna var goda och lökringarna likaså. Laxå är bra tycker de!

Så började Uppsala skyltarna dyka upp och mammorna började känna sig pirriga. Nu var de nära. Nu var det nästan verklighet. Två nätter utan barn och två dagar med shopping och besök i arkiv på handskriftsenheten. Bilen kör in i Uppsala. De möts av en ambulans i full fart, en ICA som är öppen till 23.30 (sånna affärer finns det inte i Gbg)och alla kände sig trygga när de körde förbi Uppsalas kapell.

Att hitta till vandrarhemmet var lite trixigt. Trots att vandrarhemmet kördes förbi minst en gång var alla lyckliga. Väskor bars in i ett rum som kändes väldigt bra. Till och med toalett med dusch på rummet. Vilken lyx! Det bäddades och skrattades åt den ena mamman som har så mycket konstigt för sig när hon reser och sover borta. Sen satts det på sängarna och pratades lite för länge innan lamporna släcktes och alla mammorna somnade.

På onsdagmorgonen vaknade alla ungefär samtidigt. Det tog en bra stund att göra sig klar för frukost. En fick plötsligt bråttom ut för att äta. Mat och sovklockan ringde och då gäller det att rusa. Vi andra rusade efter. Frukosten började bra. Alla satte sig till rätta och njöt av att äta i lugn och ro...men ungefär här ändrar resan ton. Det går från uppsluppenhet till surrealism.

En mamma blir sjuk, inget ovanligt men jobbigt, och hon tar sig till sängen för att vila. Alla tänker: detta går snart över. Om ett par timmar är vi ute på stan och gör allt det där vi tänkt göra. Men så blev det inte.

Mammorna blev mer och mer missmodiga och den sjuka mamman blev bara sjukare. Det ville inte släppa, vägrade gå över. De friska mammorna kände sig maktlösa och ingen visste vad de skulle göra för att det skulle bli bra igen. Det bads och det gräts.

Då kom en på att ringa till kapellet för att se om det fanns någon där som kunde komma och ge sjukligen en välsignelse men det var ingen där. Datorn halades fram och tack vare trådlöst nätverk hittades numret till missionskontoret Sverige. Snabbt som attans ringdes det dit för att få numret till missionärerna i Uppsala. Sen ringdes det till missionärerna och de lovade att komma på en halvtimme. Alla kände sig lättade och tänkte att nu kommer det att bli bättre.

Som utlovat kom missionärerna efter en halvtimme. Mammorna var så tacksamma att de grät allihop.

städa bilen....

I går gick lillmyran och jag ut i garaget för att städa bilen. Ett nödvändigt ont kände jag men myran var eld och lågor.

Vi ställde dammsugaren i sulkyn och packade med lite annat som är bra att ha när man städar och så bar det iväg.

Medan jag slängde skräp, dammsög och torkade så lektes det en hel massa. Det roligaste var förstås att köra bilen. Hon körde mig fram och tillbaka till affären hur många gånger som helst. Förutom att köra bil var det väldigt roligt att springa runt bilen väldigt snabbt och hoppa i vattenpölar i biltvätten. Tänk att det går att roa sig så väldigt i ett garage.

Men det absolut roligaste kom på slutet. Då ville jag tvätta alla fönster invändigt och det skulle hjälpas till då förstås. Så vi tog alla fönster tillsammans och det blev skinande rent men sen var det där med att sluta när det är dags att sluta. Det är allis svårt. Fönsterputsen var alldeles för rolig. Den skulle det sprutas med överallt på bilen så nu har min bil ränder överallt och ser ut som om den aldrig har blivit tvättad någonsin.

När jag till slut tyckte att det räckte slutade den trevliga bilstädsstunden med gråt och gallskrik. "Mamma, jag viiiiiill tväääätta biiiiilen!" Man kunde nästan tro att jag slog henne så som hon skrek men mamman gav sig inte och det bar iväg hemåt igen.

Så nu har vi en ren bil invändigt i alla fall. Kanske ska vi tvätta bilen idag? Om vi orkar...

14 maj 2008

Kan du se kaninen?

Om man vill att barnen ska titta in i kameran måste man hitta på nya knep mest hela tiden. K kom på en fantastisk idé på Valborg. Hon frågade barnen om dom kunde se den lilla kaninen inne i linsen. Tjena vad dom försökte att se den. Barn är väldigt lättlurade!





Valborg

På Valborg samlades gänget hemma hos mig för att grilla. Samma koncept som förra året så snart är det en tradition. En trevlig tradition tycker jag.

Det första som behövde göras för att allt mys och skoj skulle kunna börja var att montera ihop den nya grillen. Vi satte männen på det jobbet. Det tog en stund men till slut hade vi en grill att grilla på.

Medan det grillades sprang alla söta barn runt och lekte. Dom var hur nöjda som helst. För att deras hunger skulle stillas så fick dom korv med bröd och kunde sen glatt leka vidare.

Det blev en livad eftermiddag och kväll. Det blir lätt så när alla barn springer runt och tar över festen. Men vi vuxna var nöjda över att kunna sitta tillsammans och umgås allihop. Det händer inte så ofta.





04 maj 2008

min glada tjej!

Detta fotot på min lilla tjej är så underbart!

Det lyser av glädje kring henne och man kan riktigt se den sprudlande känslan som hon känner. Nallen heter Love och är just nu en bästis. Han/hon får följa med mest överallt och gör samma saker som henne. Här är dom hemma hos faster M på kalas. Jag tror att Love är lika glad över att få gå på kalas men han brukar inte skratta och le så mycket som lilltjejen gör.

Jag är så lycklig och tacksam över att ha en så underbar dotter. Hon gör mig glad varje dag!

Olika smak?

En kväll i förra veckan så var min syster och K hemma hos mig. Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans. K skulle provgöra min systers brudfrisyr därav disktrasor i håret.

Men jag vill nog påstå att det viktigaste vi gjorde under kvällen var att undersöka om Non Stopgodisarna har olika smak. Jag har hävdat det länge men K har totalt dissat mig och nu var det dags att överbevisa henne.

Enligt min åsikt är dom gröna äckligast och dom gula godast men dom gula vågar jag inte äta för dom smakar citron.

Testet gick til så här: vi la ut en av varje färg och min syster och K tog en i taget och kände efter väldigt noga.

Resultat: både K och min syster kom fram till att jag hade rätt. Varje färg har en egen smak. K tyckte den oranga var äckligast men vilken som var godast kom hon aldrig fram till. Vad min syster tyckte minns jag faktiskt inte.

Så nästa gång ni köper Non Stop rekomenderar jag att ni noga känner efter vad dom smakar.