22 augusti 2006

Upprop!

Idag kom barnen till skolan. Första dagen och upprop.

Jag kände mig väldigt nervös när jag stod där i dörren och hälsade alla barn och föräldrar välkomna. Första dagen är alltid lite pirrig för alla.

Hur som helst så gick uppropet bra. Alla barn var där och de verkade glada att börja skolan, framför allt ettorna.

Imorgon drar det igång på riktigt. Nu ska här drillas så att det blir ordning på de små liven. Tyst och stilla ska de sitta i sina bänkaroch arbeta flitigt. Det ska jag se till.

Det var allt för idag. Nu ska jag göra namnlappar till barnens lådor.

18 augusti 2006

Jobb, jobb, jobb

Då har jag börjat jobba och plötsligt finns det ingen tid över till annat.

Mitt huvud är nu fullt av; "vilken mattebok kommer att bli bäst?" "Hur ska barnen sitta för att det ska bli så lugnt som möjligt"? och "Finns det något sätt, som jag har missat, som gör att jag slipper att jobba?"

Men hur som helst är det ganska roligt. Lite som att gå på dagis fast för vuxna. I alla fall tills barnen kommer på tisdag. Den största frågan är när det är roligast att jobba...innan barnen kommer eller när barnen kommer? Den tänker jag inte ens svara på för då kommer ni se mig som en dålig människa.

Jag bloggar när jag finner luckor så får ni hålla till godo.

13 augusti 2006

Memory Lane!

Igår tog jag mig en tur ned för "Memory Lane" och det var inte snyggt.

På SVT sände de Melodifestivalen från 1984. Det året som bröderna Herrey's vann med "Diggilo-Diggiley". En låt som helt klart var värd att vinna. Det tyckte jag då 11 år gammal och det tyckte jag nu 33 år gammal.

Men kära hjärtanes hur hemskt var inte 80-talet! Kläderna var ju helt vidriga. Den ene var fulare klädd än den andre. John Ballard, minns ni honom, iklädd en turkos kavaj med axelvaddar och tjejerna var iförda golvmoppar på huvudet. Vem kom på frisyrerna och vem kom på att det var snyggt med axelvaddar? Jag bara undrar...

Ja just det, kanske ska man säga nåt om låtarna också. Förutom "Diggilo-diggiley" så sjöngs det sånger som "Rendez-Vous" och "Kall som is" detta år. Någon som minns de? Faktiskt kände jag ingen just de här låtarna. Det finns ju de som säger, fick jag lärt mig igår, att "Kall som is" räknas till en av de bättre schlagerlåtarna. Det kan inte jag förstå men så är det tydligen.

Det jag förundrades över var att man när man satt där framför tvn, 1984, tyckte att det var glammigt. Det var lyx och artisterna hade världens snyggaste kläder. Nu när jag tittade var jag tvungen att byta kanal för det kändes så pinsamt. Framför allt när Fredrik Belfrage pratade. Nä, det var mer än pinsamt. Det var helt vansinnigt!

Jag kan ju inte helt dissa 80-talet. Jag växte trots allt upp då och kan med säkerhet bli beskylld för en hel del som hände då. Ja, jag hade cerisa kläder och golvmoppsfrisyr. Hemskt jag vet men det var ju snyggt då och man ville väl vara modemedveten.

Man kan ju undra vad mina barn kommer att tycka om 2006, om 22 år. Blir det samma reaktion tro?

11 augusti 2006

Huvudvärk...

Äntligen har det åskat! Har väntat på det hela sommaren känns det som. Och vilket skyfall sen.

Nu väntar jag bara på att huvudvärken ska släppa och att det ska hända något kul. Vi får väl se vilket som kommer först...

10 augusti 2006

På fyndresa med lilltjejen

Vissa dagar känns det som man är helt ensam. Imorse kände jag det så.

Jag ville så gärna komma iväg till Ullared idag men ingen annan kunde. Ingen! Antingen var de inte hemma när jag ringde, eller så kunde de inte eller så var de sjuka. Kände mig allmänt deppig och mycket frustrerad.

Löjligt jag vet. Så viktigt är det ju inte att åka till Ullared just nu men jag kände att jag ville få det gjort innan jag börjar jobba. När jag börjar jobba kommer jag ju inte ha tid att åka iväg på långväga utflykter och jag kände att jag ville förbereda lilltjejen för kallare tider och dagisstart.

Till slut, efter en hel del deppande, bestämde jag mig för att åka själv. Helt själv med lillan. Anade att det vankades självmord men tänkte att har jag inte försökt så vet jag ju inte hur illa det kan bli.

Sagt och gjort. Jag stuvade in tjejen och mig i bilen. Min plan var att hon skulle sova hela vägen ner så att hon var utvilad och glad. Så blev det inte. Hon vägrade att sova. Det gick långsammare än vanligt ner för jag körde in i ett antal skyfall som ledde till ingen sikt alls. Otrevligt!

Väl nere satte jag myran i en vagn, fastsatt i en sele så att jag kunde vara säker på att hon inte skulle ramla ut. Jag tog mig snabbt runt och fick tag i de saker som fanns med på listan - absolut nödvändigt. Ett galonställ, vinterjacka och byxor, några pyjamasar, "Piggly Wink", tvättmedel, ridbyxor och några nya leksaker. Detta gjorde jag på rekordtid!

När jag var klar med det väsentliga och myran fortfarande var på bra humör, gick jag runt och tittade lite extra. Trodde inte det skulle vara möjligt med en busunge i vagnen men hon satt där så nöjd och lekte med alla saker.

Jag är mäkta imponderad av mig själv faktiskt. Jag kan tänka mig att åka helt ensam igen. Jag slapp ju vänta in någon annan och kunde gå i min egen takt. Hur skönt som helst.

Vill bara tillägga att jag faktiskt inte är speciellt förtjust i Ullared men det blir faktiskt billigare när man handlar där. Man tjänar in resan ganska snabbt. Jag tjänade in resan på ridbyxorna som jag fick för 300 kr mindre än hemma och det är ju inte fy skam.

08 augusti 2006

Att ta över efter en pensionär...



Idag har jag varit på jobbet och gästspelat lite. Jag kände att jag ville städa mitt klassrum innan terminen börjar.

Och ojojoj, vad det var att göra. Jag ska ta över en klass efter en kvinna som just gått i pension. Så ni kan tänka er hur mycket saker hon har lämnat efter sig. Jag höll på att bli tokig. Fann mig själv stående helt still stirrandes flera gånger.

Jag började med att ta ner alla onödiga saker från väggarna. Tyckte att det var lite mycket att ha tre Svergiekartor uppe samtidigt och vi ska inte prata om ABC-planscherna. Fem ABC-planscher satt det uppe. Den ena äldre än den andra. Så jag rev och rev tills jag kände mig nöjd. Rummet blev så mycket större plötsligt. Jag kunde känna klaustrofobikänslan sakta försvinna men än var det mycket kvar.

Nästa steg var att få undan material som jag vet att jag aldrig kommer att röra. Jag hittade en rullvagn och började stuva om böcker, pärmar och diverse pedagogiskt material. Det blev riktigt fint när jag var klar. Nu har jag flera hyllplan som är tomma. Det känns skönt.

Sista steget var att bestämma vart det pedagogiska material jag ska ha framme skulle stå. Kände mig inte alls nöjd med den gamla lärarens placering så jag stuvade om det mesta och fick bort ett par möbler på köpet. Hur bra som helst!

Nu har jag ett klassrum som känns lite mer som mitt eget. Har en del kvar att göra men nu kommer jag kunna andas där inne och det är ju inte helt fel.

Nu ska jag njuta av de sista dagarna av ledighet innan terminen kör igång på riktigt.

06 augusti 2006

Semestern lider mot sitt slut och jag deppar...

Det känns lite deppigt idag. Semestrarna börjar att lida mot sitt slut för de flesta som vi umgås med.

Imorgon börjar min man jobba igen och jag och lillan har en sista vecka tillsammans. Veckan därpå börjar jag jobba viket känns mycket deppigt. Jag har ingen lust alls.

Sommaren har flutit på snabbt. Det är säkert tack vare det fantastiska vädret. I vanliga fall kan jag längta till jobbet mot slutet av sommaren men inte i år. Ska det dessutom vara sånt här väder när barnen börjar i skolan då kommer det att vara outhärdligt. Det är inte lätt att motivera 25 barn när solen lyser utomhus.

Nä blä, säger jag bara. Mer semester för folket!

05 augusti 2006

Då var hon gift...


Det är så vackert med bröllop.

Det är inte bara bruden som är vacker, inte bara kyrkan, inte bara alla blommorna och inte bara brudgummen som ser ut som en grekisk gud. Allt det där vet vi kommer att vara fint. Så är det alltid.

Nä, jag menar atmosfären. Den är speciell vid bröllop. Alla går med mungiporna uppåt och några gråter redan innan bruden tagit sig ner för gången. Det är förväntning i luften. Hur ska hon se ut? Men främst är det kärleken. Jag vet, det låter smörigt men alla älskar lite mer på bröllop. De som är gifta drömmer sig tillbaka till sitt bröllop, de som är singel drömmer om att träffa den rätta och de som hittat den rätte sitter i bänken och planerar sitt bröllop. Framförallt kan man ta på den kärlek som finns mellan själva personerna i centrum - brudparet.

Dörrarna öppnas och där står hon, P. Så vacker! Fantastisk klänning med en perfekt håruppsättning. Hon strålade av lycka med nervositet lurandes i bakgrunden. Där framma stod R och beundrade sin brud som kom mot honom. Ja usch fy, vad vackert det var!

Allt gick som det skulle. Alla gjorde som det var planerat.

Utanför kyrkan stod de och strålade ikapp med solen och jag tror att de lyckades.

Jag är glad för P. En dröm har gått i uppfyllelse för henne.

Skagen över dagen!

Så vackert!

På museet

Vilar i trädgården

Grenen

Med fötterna i sanden


Ojojoj! Vad fantastiskt! Vad underbart! Så där helt perfekt!

Det var en helt överväldigande dag i Skagen. Vi njöt i fulla drag och bara var hela tiden.

Vi strosade, tittade, fikade, slappade och var på museeum. Precis som det ska vara när man är på semester. Vi gick på "Skagens museeum" för det ska man göra när man är där hade vi hört. Det var verkligen fint och roligt att se tavlorna på riktigt.

Efter turen på museet och fika innan dess så var vi väldigt trötta så vi gick ut i museets trädgård och vilade oss lite. Vi lade oss i gräset och sov helt enkelt. Hur slapp får man vara egentligen? Jo, på semester får man vara hur slapp som helst, tycker jag.

Magarna började kurra så vi promenerade bort och åt en bit mat. Satt länge och tittade på alla människor som gick förbi. Gott var det och mätta blev vi.

Sen bar det av till en utställning som vi sett innan men som vi båda tycker var helt fantastisk så vi tog det igen. "Jorden sett från himmlen" tror jag den heter. Den är helt fantastisk. Har ni möjlighet att se den någongång så rekommenderar jag den varmt.

När vi museeat klart tog vi bilen ut till Grenen. Nu skulle det promeneras, badas och kännas på hur Kattegat och Skagerack möts. Vilken strand! Hur vackert som helst. Vattnet var helt klart med solen som reflekterade i det. Jag var helt lycklig av att gå där med min man och bara känna mig glad hela tiden. Det är inte varje dag man har det så bra.

Vi tog oss ut till spetsen och kände lite på vattnet där. Tittade på det som man ska ha sett och gick tillbaka igen. Min man tog sig ett dopp och jag fotograferade istället, (är man en badkruka så är man).

In i bilen igen och till den tråkiga färjan för överfart till Sverige.

Summeringen av dagen är den att detta ska göras igen. Det var länge sedan jag upplevde ledigheten och semestern så avslappnad.

"Skagen över dagen" är toppen!

04 augusti 2006

Klockan är 02.16 på natten. Om ca tre timmar ska vi upp och åka till Skagen.

Är det ett skämt eller?

03 augusti 2006

Barnfri!!

Då var vi barnfria.

Nu ska vi gå ut och äta med några kompisar och njuta av att inte ha en liten tjej som kräver all uppmärksamhet. Man älskar de men ibland vill man vara utan. Så är det bara.

Funderar lite....

Jag är en sån där tjej som gillar att pyssla. Jag sitter gärna och syr, gör kort eller scrappar album.

Så fort jag får en stund över sätter jag mig i mitt sovrum där jag har monterat upp en grym arbetsbänk. Där har jag möjlighet att breda ut mig utan att det stör någon annan. Det är prefekt. Det bästa med det är att jag inte måste plocla undan emellan. Innan var jag förpassad till köksbordet och det var ju inte så lyckat eftersom så fort det var dag att äta var ju allt tvunget att tas bort. Det var mycket jobbigt!

Det jag funderar på är om jag kanske ska lägga upp det jag pysslat ihop här. Då blir det "I Dorrans värld och lite pyssel". Det kanske funkar?

Hmmm, jag får se. Har inte riktigt bestämt mig än.

Intensivt kan man säga!

Igår var det en intensiv dag. Jag är helt slut idag vilket känns lite jobbigt eftersom vi ska ha en barnfrikväll och då vill man ju vara pigg.

Gårdagen började med ett läkarbesök redan klockan åtta på morgonen. Jag är inte den som går till doktorn om jag inte blir piskad dit. Jag har haft så mycket med läkare att göra att jag är trött på det men ibland måste man. Hur det kom sig att jag tog mig till läkaren var att min pappa behövde gå han med och han är ännu värre än mig. (Nånstans får man ju allt ifrån) Så jag tvingade honom att ringa till läkaren, han har en privatläkare som tar hand om honom så fort han behöver tid. Han gjorde det och han bokade tid för oss båda. Väldigt bra. Då kunde vi piska varandra.

Väl där skickades pappa iväg på det han skulle göra och jag fick förklara mitt problem. Efter ett besök hos en naprapat hade jag fått veta att jag har höftledsinflammationer vilket är orsaken till att jag går omkring som en anka med ständig värk. Doktorn kollade och konstaterade att han haft rätt och det var dags för att spruta in kortison i min höftled. Inte roligt! En centimeter i diameter att sticka nålen i annars funkar det inte. Så hon letade och letade och hittade till slut platsen (är man lite rund om höfterna som jag är så är det svårare att hitta) och satte nålen. Ojojoj, vad det gjorde ont!!! Hon sa bara "vad bra, då har jag hittat rätt" Läkare är så empatiska.

Resulatatet av denna behandling är att inflammationerna ska försvinna. Förhoppningsvis. Men det första är att när kortisonet börjar jobba så gör det fasligt ont. Jag går nu och ser ut som om jag är gravid i 10 månaden. Jag rultar fram. Inte kul alls men det ska tydligen betyda att hon prickat rätt. Så kul hade jag det igår (idag med faktiskt).

Men jag gjorde kul saker också. Jag var på lunch med min kompis P som ska gifta sig på lördag. Vi har inte umgåtts så mycket det senaste så jag är inte bjuden på bröllopet men jag ville ju självklart göra något för henne. Det var supertrevligt att luncha ihop och hon sken som en sol. Hon är såååå lycklig!! Det är verkligen roligt att se henne så lycklig. Vi pratade i flera timmar.

På kvällen hade P bokat bord på restaurang för tjejkompisarna. Sista kvällen ute som ogift! Hon ville att jag skulle följa med så jag fick på kort varsel ordna med barnvakt. Så jag rusade iväg på restaurang med tjejer jag inte träffat på länge. Det var verkligen roligt att träffas och fira P tillsammans. Jag njöt av att vara på restaurang utan lilltjejen. Ibland är det bra skönt att "slippa" den lilla.

Intensiv dag måste jag säga.

I kväll ska nog mannen och jag gå ut och äta. Förhoppningsvis vill någon följa med oss. Och imorgon bär det av till Skagen utan barn. Vilken lyx.

Man ska avsluta semestern på topp.