flamsduon...

Mikael Pikel Pakel
Ja Stella Bella SpektakelStella

Så här låter det mest hela tiden hemma hos oss nuförtiden. Stella tilltalar nästan aldrig Mikael med hans riktiga namn utan oftast blir det Pakel vilket han kontrar med Spektakel. Det finns oändliga variationer på detta samtal kan man säga. Och är det inte namn det pratas om så flamsas det och pratas bajs och prutt högt och lågt. Dessa två kan verkligen konsten att ha roligt och samtidigt göra mamman tokig.

Lucia på dagis

Så var det äntligen Luciadagen. Som Stella hade längtat efter att få visa upp sin fina prinsessklänning för alla på dagis. Den som hon hade när mamman och Mikael gifte sig.

Hon fick låna mammans röda sidenband och vi satte glitter på kronan och så bar det av till Lussefikat.

Stella skred in bland barn, föräldrar och personal. Hon var så lycklig och kände sig säkert vackrast i hela världen.

Pippi-Stella

I ett av paketen fanns det Pippikläder. Det tyckte Stella var väldigt roligt att få för Pippi är ju så rolig. Pippi hon är verkligen duktig och kan allting precis som Stella.

När det var dags att åka och fira födelsedag hos farmor tillsammans med pappa och J och mamman bad Myran gå och klä på sig något fint kommer hon utspringande i sina Pippikläder. Så mamman målade lite fräknar över näsan och fixade två flätor och vips var hon riktiga Pippi.

Självklart var mamman tvungen att fota...massor!

Visst är det en fin Pippi jag har?

Stella 4 år!!

Myran har fyllt fyra år! Hon är en stor tjej nu som kan precis allting, enlig henne själv.

Det blev många kalas under födelsedagsveckan och Stella var väldigt lycklig över alla presenter och alla vänner som kom och besökte henne. Självklart var det prinsesstema på alla kalas. Är man en prinsessa så är man.

Presentöppning på födelsedagen.

Till barnkalaset hade Stella beställt köttbullar, makaroner,

sås och gurkbitar...

...och självklart blev det prinsesstårta. För marsipan

är det bästa en Myra vet.

Här är Stella med sina bästa vänner. (Vi lyckades få fina

foton på alla tillsammans efter att vi hotat med

att det inte skulle bli fiskdamm annars)

mallig mamma...

I dag när jag hämtade Myran på dagis berättade de om hur duktig hon hade varit på samlingen. Fröknarna var imponerade av Stellas matematiska tänkande. Tänk att min dotter har ett matematiskt tänkade! Jag är helt chockad. Verkar som hennes morfars gener brutit igenom.

Hur som helst. På hennes dagis har de mattetema just nu. De lär sig former och siffror. Stella tycker att det är väldigt roligt. Idag hade de pratat om talet tio. De fick räkna och lägga ut stavar och annat sånt där pedagogiskt som man gör när man går på dagis. Det sista de frågade var hur man kunde göra för att få talet tio med andra siffror. Alla barnen tänkte och efter en stund säger Stella: man tar två femmor och då blir det tio.

Jag är mäkta imponerad och mycket mallig!

De har inga riktiga bananer i affären...

Det har inte hänt mycket på den här sidan det senaste kan man säga. Jag väntar fortfarande på foton. De kommer nog snart hoppas jag. Så medan jag fortsätter att vänta på fotona kan jag återge några samtal med Stella.

Mamma, finns det människor i magen?
Hur menar du nu?
Ja du vet. Du säger ju att magen jobbar. Finns det människor där då?
Nej nej, det finns inga människor i magen. Det är muskler som jobbar.

Efter det här samtalet bestämde mamman sig för att ta med sig lilltjejen till Frölunda Torg och till bokhandeln för att köpa en bok om kroppen. När vi går in på torget går vi förbi Pressbyrån där Stella ser bananer och kommer på att det är något hon skulle vilja ha så jag säger att det kan vi köpa sen. Vi går till bokhandeln och hittar en bok om kroppen och efter en massa dividerande om att det är den enda bok vi ska köpa så går vi glada därifrån. På vägen ut går vi förbi samma Pressbyrå där denna scen utspelar sig:

Kan vi köpa bananer nu mamma?
Mmm men vi köper det i en annan affär där vi också kan köpa nyponsoppa som du ville ha.
Nä mamma jag tycker vi köper bananerna här och nyponsoppa i en annan affär.
Det tycker inte jag. Vi köper allt i samma affär.
Nej mamma vi gör så här. Nu bestämmer jag att vi går in här och köper bananerna och sen åker vi till den andra affären och köper nyponsoppan. Okej?!

Varpå Stella marcherar, mycket bestämd, in på Pressbyrån. Och jag efter minst lika bestämd. Där inne tar jag henne under armen och säger att det blir inga bananer här inne. Hon börjar gråta och skrika:

De har inga riktiga bananer i affären!

Ska väl också säga det att när vi sen kom hem åt hon glatt bananen som vi köpt på ICA och drack nyponsoppa till. Hon var mycket nöjd!

En dag förra veckan var vi hemma hos Mikaels föräldrar i Vallda. På kvällen när det var dags att åka hem ramlade hon i trappan på vägen ner till hallen. Hon blev förstås jätteledsen men det gick över ganska snabbt. När hon hade lugnat sig försökte jag förklara för henne att man måste ta det lugnt när man går i trappor och lyssna på mamma när hon påpekar detta. Vi hade redan innan pratat om att hon har för bråttom ibland och då slår hon sig lätt.

Men mamma jag sprang inte. Jag tog det lugnt men jag ramlade ändå.
Okej men nästa gång får du springa mindre i alla fall.
Jag sprang inte faktiskt. Jag tränade på att springa som Tomas gör i trappan (han tar varannat steg ner).
Ja men då sprang du ju.
Nä mamma. Jag tränade.

Ja vad säger man. Barns logik är helt annan än en vuxen persons logik helt klart.

dator och kamera

Jag har fotat min Myra en hel den senaste veckan eftersom hon ju har fyllt hela fyra år. Stora tjejen! Hon har haft hur roligt som helst och älskat att ha kalas och få så många fina presenter. Många kalas har det blivit.

Mitt stora problem är att nu är kameran full och det är min h-disk också. Mycket mycket jobbigt. Ingen plats att ladda över bilderna till med andra ord. Så här sitter jag med en mängd fina blogginlägg i mitt huvud men kan inget göra för jag har inga bildbevis. Hur jobbigt som helst.

Jag hoppas att min kära man snart ska ta tag i detta STORA problem så att jag får mer plats för foton.

Ja så är det att leva i teknikens Sverige. När det inte fungerar blir vi människor låsta. Inte bra!

om att räkna

Mamma, jag räknade till tjugotretton.
Oj, jättebra!
Kan Mikael räkna så långt?
Mmmm...
Men han kan inte räkna lika bra i alla fall.

Liten eller stor?

Myran har fått ett skrivbord till sitt rum. Där kan hon sitta och rita och pyssla.

Men min undring kring detta är om det betyder att min Myra har blivit stor? Och om det är så att det betyder att hon börjar bli stor så är jag inte helt säker på att jag tillåter det.

BVC

Idag har Myran varit på BVC. Det händer ju inte så ofta längre. Inte så som när hon var bebis och man var där varje vecka.

Så nu vet vi att hon kan se, hoppa på ett ben, rita en huvudfoting,läsa bokstäver och skriva sitt namn. Och vi vet även att hon är exakt 1 meter lång och väger 16,5 kg.

Jättebra att man kan gå till BVC och få veta så mycket om sitt eget barn. Fantastiskt!

Vem passar bäst i tiara?

Katrin

Margreth

Annebel

Hanna

Myran

eller jag?

Prinsessor

Annebel som sydde min klänning sydde även brudnäbbarnas klänningar. Så underbart vackra prinsessklänningar. Flickorna var helt hänförda och kunde knappt förstå att det var deras.

Provar mammas tiara.

Beundrar Stellas klänning i spegeln.

Vackra prinsessor!

Ska vi dansa balett??

Oj, vad "tjock" klänningen blir!

Nästa projekt...

Nu när projekt bröllop är avslutat är det dags att börja med något nytt. Jag är ju sådan som behöver ha projekt igång för att må bra och eftersom jag är arbetslös så har jag ju inget jobb att gå till.

Så nu är frågan vad jag ska ge mig på? Vad ska jag lägga min tid och energi på? Gör jag inget så kommer jag bli rastlös vilket jag vill skona alla som jag har i min närhet ifrån.

Jag har funderat lite under slutfasen av bröllopsplaneringen och nu under dagarna på spat. Kan inte påstå att jag kommit på något världsomvälvande. Det handlar om självklara saker men saker som behöver tänkas över, ältas fram och tillbaka och fattas beslut om. Mindre viktiga saker och stora saker som kan vara livsavgörande.

Dessa projekt är det jag känner att jag spånat fram än så länge:

1. Jag har ju anmält mig att springa Göteborgs varvet. Jag vet vad ni alla tänker och ja jag håller med. Jag är galen. Jag har stått vid sidan om vid 14 varv och tittat på flera som jag känner nära springa detta fasansfulla lopp och varje gång har jag tänkt att detta kommer jag ALDRIG att göra. Men nu sitter jag här och har anmält mig och ska springa. Jag har gjort det för att det känns som en bra morot till att faktiskt komma igång att träna på riktigt och det andra är för att min man springer varje år och blir lycklig av att även jag springer. I går började jag träningen med att springa 3 km på ett löpband och jag måste säga att det gick helt okej. Visst jag var helt slut efteråt men jag sprang och jag dog inte och det anser jag vara ett gott betyg. Jag kan inte påstå att jag har en utarbetad en plan för hur jag ska ta mig från 3 km till 21 men jag tror att det kommer att ge sig under resans gång.
2. Ett mer omfattande projekt handlar om en inre resa som ska leda till handling och livsförändring. Jag måste komma på vad jag ska göra när jag blir stor. Jag kan inte sitta här och vara arbetslös hur länge som helst. Något av värde måste jag göra och nu känner jag mig äntligen redo att ta tag i det. Ska jag plugga? Hitta ett jobb som jag kan tänka mig? Ska jag se till att få drömmar att gå i uppfyllelse? Jag har en hel del spår som jag håller på att leta information om. Jag har gamla tankar och nya tankar som har poppat upp i min hjärna och nu gäller det att sålla och gå till handling. Det känns både intressant och läskigt på samma gång. Jag har ingen aning vart jag kommer att hamna men jag har en tro om att det kan komma att bli något bra av lilla mig.
3. Nu när bröllopet är över har jag en hel del pyssel att ta tag i kan man säga. Jag har ett projekt som jag gått och grunnat på i snart ett år som jag kanske kan komma igång med nu. Ett scrap-projekt som jag ser väldigt fram emot att få påbörja. Sen ska det självklart scrappas bröllopsalbum men först måste jag få alla foton och sen måste det ligga och gro ett tag innan det går att faktiskt skapa. Såååå roligt!"
4. Ett projekt som jag ständigt har i görningen är min lägenhet. Jag älskar att göra om och nu var det faktiskt ett litet tag sedan jag gjorde något. Ni som känner mig vet jag suckar när ni läser detta men ni vet hur jag är. Denna gången ska jag inte göra något stort men jag har några små saker som ska göras. Ojojoj, vad roligt det ska bli. Det riktigt kliar i mina fingrar.

Ja hjälp, livet är bra spännande!

Den som väntar på något gott...

Bevis!!

Jag lovar vi är gifta...

Jag vet att det väntas på bilder från bröllopet men tyvärr får ni alla vänta en stund till. Vi väntar på att få foton från alla möjliga håll och efter sorterande så kommer jag att lägga upp bilder här för allas beskådan.

Spa

Nu kan man säga att all bröllopsyra är officiellt över. Vigsel avklarad. Bröllopsfest avklarad och bröllopsresa avklarad.

Allt har varit helt fantastiskt underbart. Vi har svävat som på moln de senaste 10 dagarna. Vi är glada, lyckliga och mycket trötta.

I dag kom vi hem från Selma spa i Sunne. En plats för avslappning och lyx. Vi har gått runt där och bara njutit av sådan där lugn musik som får en att kunna glömma all världens brus. Vi har masserats, badat jacuzzi, tränat, varit på meditation och mental avslappning och till och med testat på Pilates. Allt var roligt. Upplevelser som vi kommer att minnas länge länge.

Att åka på spa är något jag rekommenderar alla. Jag kan lova rensning av sinne och en avslappnad kropp. Och detta trots att jag igår sprang 3 km. Ja, visst låter det vansinnigt men jag lovar det är sant. Jag har en som kan vittna.

Nu ser vi båda fram emot vardagen och livet tillsammans.

Brøllopsresa...

(tangentbordet ær instællt på norska)

Nær man har gift sig hør det till att man åker ivæg tillsammans till nåt lyxigt stælle och bara njuter av att vara gifta. Detta har vi tagit fasta på och har tagit in på Spa i Sunne.

Lyx...absolut! Mys...javisst!

Vi børjade med en fantastiskt pedikyr. Att sitta i ett rum med bara lite belysning med avslappnade musik ur høgtalarna och någon som ser till att ens føtter (i det hær fallet) mår bra ær lyx på høg nivå. I alla fall før mig. Jag gick ner i varv på bara några minuter och efteråt var jag så dær lagom mosig. Underbart!

Nu har vi just ætit en sån dær stor maffig hotellfrukost. Bara vælja och vraka. Finns det bacon så ær en sån som jag mycket nøjd.

Nu ær tanken att vi ska ta oss ner till gymet før ett ordentligt træningspass (måste ju påbørja Gøteborgs varvstræningen). På dagens program finns æven jacuzziavslappning, massage, ansiktsbehandling, promenad och mys i massor.

Så før er som oroade er før att vi skulle bli uttråkade och længta hem. Ni behøver inte oroa er ett dugg. førmodligen kommer vi gråta nær vi åker hærifrån.

Myran kan skriva sitt namn!!

Imorgon smäller det!

Nu sitter jag i min säng och ska snart gå upp och sätta igång dagen.

Idag ska det packas och förberedas för att åkas till Köpenhamn. I eftermiddag hämtar M och jag upp H och K och tillsammans bilar vi iväg.

Så med andra ord...nu händer det. Nu är dagen här som vi väntat på. Det är så underligt det här med tid. Ena dagen känns det som det är hur lång tid som helst kvar och nästa dag så står man där med väskorna i handen och på väg.

Det känns lite pirrigt och jag vet inte om jag faktiskt kommer hinna med allt jag har tänkt hinna idag. Det lär jag nog märka under dagens lopp.

Så imorgon klockan 13.30 vigs vi för tid och all evighet!! Hur underbart som helst!

Potatiskväll med tjejerna

Igår var det potatiskväll med tjejerna.

Potatiskväll går ut på att några tjejer samlas tillsammans och äter bakad potatis med valfritt tillbehör. Men det absolut mest väsentliga med en sådan kväll är samtalen och fnisset. Dessa ingredienser är obligatoriska.

Just igår kväll blev extra speciell för mig då det var dags för provsminkning och testning av brudfrisyr. På dagen var jag och köpte det sista i sminkväg och när jag stod där och gjorde det så kom det plötsligt över mig att jag ska gifta mig om några dagar och jag blev så där pirrig i magen och lite lätt illamående nästan. Det blev på riktigt kan man säga. Hur som helst...igår fixade K brudfrisyren och sminkade mig. Och jag måste faktiskt säga att jag blev väldigt vacker. I alla fall kände jag mig vacker.

När frisyern och sminket var klart tog jag på mig den i stort sett klara klänningen. Klänningen är så underbar. Jag är så otroligt bortskämd med att ha fått en så fin klänning. När jag fick på mig klänningen och tittade mig i spegeln så förstod jag. Jag förstod att om några dagar så gifter jag mig i templet med min blivande man. Han och jag kommer att bli man och hustru och vara tillsammans i evigheten. Han och jag. Jag tillsammans med honom för att han är den mest underbara man som finns och lilla jag har fått privilegiet att gifta mig med honom. Hur gick det till liksom? Jag är överväldigad och så lycklig!

Kvällen var en toppenkväll med en massa fniss med underbara vänner. Tack för att ni finns och gör detta speciella tillfälle än mer speciellt för mig. Ni är alla mina änglar...

Så att ni vet...

Min vigselring är helt underbart vacker!

Om att sy en brudklänning...

Min sömmerska och goda fé har landat i Sverige.

Denna underbara kvinna har tagit sig hit från USA för att sy min brudklänning. Det är så fantastiskt att hon gör detta för min skull. Hon har handlat in alla tyger, mönster, dekorationer och sytt brudnäbbarnas klänningar. Jag är förstummad av tacksamhet!

I måndags satte arbetet med min klänning igång. Det skulle tänkas, mätas, ritas och klippas mönster. Det var djupa veck i många pannor denna dag kan man säga men självklart blev det ett färdigt mönster.

När jag skulle gå på kvällen började hon lägga ut mönstret på tyget och igår (onsdag) när jag var tillbaka för att prova var klänningen nästan klar.

Det vi har att filura på är de som detaljerna. Det har vi inte riktigt löst än men det är jag säker på att vi får klart imorgon.

Kan ni tänka er. En brudklänning på fem dagar! Jag är förundrad!

A lutad över mönsterdelar.

A och K med pannorna i veck.
Då provar vi den första mönsterdelen.
Och så på med delarna på tyget.

Höstbilder

En dag när vi väntade på att Myrans pappa skulle komma passade Myran på att leka Madicken som hoppar från hustaket.

Så här lurigt glad är man när man leker Madicken.

Ifall någon undrar...

Ifall någon undrar så har brudgummen provat byxorna och de är perfekta!

byxben

När man ska gifta sig kan man oroa sig för precis allt. Man har verkligen ingen som helst aning om vad som kan gå fel så då ser man till att oroa sig för allt för säkerhets skull.

Det jag har oroat mig för mest de senaste dagarna är en så stor detalj som att tänk om det visar sig att Ms byxor är uppsydda fel. Det ena byxbenet längre än det andra. Det var ju i affären som de syddes upp och sen dess har M inte provat byxorna. Hur snyggt är det med byxben som inte är lika långa? Inte speciellt!

Så jag har bett brudgummen att prova sina byxor så att jag vet att de är rätt uppsydda.

Han är såååå snygg i sin nya kostym. Man tappar andan när man ser honom. Jag lovar!

Höst...

Har ni märkt att hösten är här?

Jag har inget emot hösten till en början. Då när alla löven skiftar färg och luften börjar bli så där skönt hög. Jag får ibland bara lust att stanna med bilen mitt på motorvägen och bara njuta av alla träden som man passerar som lyser av alla höstens färger. Så där fint med rött, orange, gult och det gröna som fortfarande är kvar. För har ni också märkt att det är just vid sidan av bilvägarna som träden är som vackrast? Ni behöver inte oroa er...jag har inte stannat. Inte än!

Men sen när allt det vackra är över och det bara regnar och är mörkt mest hela tiden då blir det jobbigt. Usch, det gillar jag faktiskt inte alls. Allt känns extra deppigt då.

Men i år tror jag att jag har funnit medicinen mot detta. Den här hösten kommer jag njuta av att ha någon att mysa med på kvällarna. Någon att sitta och dricka te med. Jag har en känsla av att hösten och mörkret kommer att passera ganska obemärkt för min del. I alla fall den här gången. Jag rekomenderar helt enkelt att gifta sig precis som höstmörkret träder in. Det är mitt tips.

Nu när jag pratat om den vackra hösten känner jag att Myran och jag nog måste gå ut på en promenad och titta på löv. Det känns som en bra eftermiddagsaktivitet.

Tjingeling!

Frågan är vem man ska välja att gifta sig med....

Vem ska jag gifta mig med på bröllopet?
Det får du bestämma själv.
Julle! Då blir han man och jag fru.

Dagens tanke...

Först när jag var liten så fanns inte jag men sen fanns jag. Är det så mamma?

list-ångest

I går satt jag och försökte att göra en slutgiltig plan för hur vi ska hinna med allt som ska göras inför bröllopet.

Jag satt vid min dator och gjorde lista efter lista efter lista tills jag till slut kände att snart drunknar jag. Jag tror att det var bra listor som är nödvändiga men det kan ju faktiskt inte vara helt sunt när man får känslan av att man själv håller på att förvandlas till en levande lista. Jag kunde bara se en massa ord som flög runt och klockslag då allt ska hända.

I detta virrvarr och känsla av härdsmälta ringer jag min bröllopstomte. Hon är inte hemma! Då ringer jag L. Hon är inte hemma. Då ringer jag min bröllopscoach. Hon är inte heller hemma men jag får tag på henne på mobilen. Precis som jag ska till att överösa henne med panikångest så ringer min andra telefon och jag får lägga på. Så ingen hjälp fick jag alls!

Så jag fortsatte helt enkelt att ha panik en stund till. Sen bestämde jag mig för att ta tag i det igen imorgon (alltså idag).

I dag har jag bockat av några saker på någon av alla listor som jag skrev igår och det känns bra.

Vem vet...kanske är det så att jag kommer att överleva denna listångest och att det hur många eller hur få listor jag än gör så kommer det bli bröllop och jag kommer att bli gift. Jag är inte helt övertygad om detta men jag tänker intala mig själv att det är så en liten stund i alla fall.

första bröllops-mardrömmen...

I natt verkar det som det var dags! Det var dags att börja drömma mardrömmar om allt som kan komma att gå fel med bröllopet. Nattens dröm var mycket ologisk men nu i efterhand ganska roande.

Vi är hemma hos någon och förbereder inför själva festen. M och jag ska klä på oss våra kläder och barnen springer runt och leker. Jag försöker hela tiden förklara att tårtan måste hämtas på konditoriet som den är beställt ifrån men ingen verkar lyssna. Till slut, då är klockan 17.00, lyckas jag få min syster att lyssna som ringer och får veta att de har stängt. Förutom det att vi inte har någon tårta så har tårtställningen försvunnit. Den är spårlöst försvunnen. Inte för att det kanske spelar någon roll om man nu inte har några tårtor
Efter mycket prat fram och tillbaka på hur vi ska lösa detta börjar jag plötsligt att gapskratta då jag kommer på att vi ju inte beställt några tårtor utan att det ju är R och A som skulle göra de och att de redan finns i köket. Tårtställningen förblev försvunnen dock.

Vad detta kan tänkas betyda har jag ingen aning om men jag börjar förstå att nätterna framöver kommer att vara jobbiga.

18 dagar kvar!!

pysseltokig...

Min tjej är pysseltokig.

Nu är det klippa, klistra och färglägga som gäller. Det kan man hålla på med i flera timmar varje dag.

Igår tog hon fram en av sina målarböcker och sina nya tuschpennor. Hon ville att vi skulle färglägga tillsammans så vi satte oss och gjorde det. Jag tröttnade efter en stund men hon höll på i två timmar. Under hela den här tiden var hon fullt koncenterad på att försöka hålla sig inom linjerna. Ibland lyckades hon men för det mesta inte. Hon fortsatte även när hon samtidigt gnällde över att det var så jobbigt att rita. Jag sa att hon ju kunde gå och göra något annat men hon sa att hon var tvungen att rita. Är man tvungen så är man...

På kvällen tog jag fram ett scrapkit för barn som jag köpte till henne på GeKås i somras men ännu inte tagits fram. Jag framkallade massor med bilder i samband med detta för när det skulle bli ett bra tillfälle att börja. Myran tyckte det var så roligt att titta på alla foton av sina vänner och sin familj. Vi sorterade foton efter familjer och vänner. Tyvärr hade vi inget foto på hennes pappa eller hennes J men det ska vi ordna har vi bestämt annars blir ju inte familjen komplett.

När vi tittat klart på fotona fick hon välja två stycken att börja scrappa med. Jag trodde att hon kanske skulle välja något på sig själv och kanske på mig men där hade jag fel. Hon valde ett foto på Love, hennes älsklingsnalle och ett på Isak och Tellus, gosegroda och gosehund, när de fikar på hennes matta. Hon klistrade fast fotona och sen stämplades det, sattes klistermärken och skrevs namn under fotona. Det blev ett mycket fint resultat.

Mamman kände sig mycket stolt över sin pyssliga tjej. Hennes första scrapalbum! Undra om det blir några fler?

sova över hos en kompis...

Härom helgen bosatte vi oss hos våra vänner. Pappan i familjen var ute på resa och då tänkte vi att det skulle vara mysigt att umgås ordentligt i två dagar.

Myran var väldigt exalterad över att hon skulle få sova över hos en kompis för första gången och mamman var glad att få sällskap av en god vän. Så vi var båda glada.

Och barnen lekte och lekte och lekte och var så glada så. De lekte från 7 på morgonen till kvällen och var hur lyckliga som helst mest hela tiden. Och mammorna roade sig med en supertrevlig tjejkväll. Jag fick träffa en ny vän och de andra pratade gamla minnen då de känt varandra sen de var barn. Mycket mycket trevligt.

Det var en lyckad helg men oj vad vi var trötta efteråt. Myran fick till och med feber som resulterade i att hon blev hemma från dagis i fyra dagar.

Popcornmys i soffan före läggdags.

Så här trött är man när man lekt hela dagen...

Bröllop, bröllop och åter bröllop

Nu är det 28 dagar kvar till den stora dagen!!

28 dagar och massor kvar att göra. Det är först nu man faktiskt kan göra allt det där som man har planerat. Det som funnits nerskrivet på papper ett tag och väntat på att bli avbockat. Nu händer det saker kan man säga.

I veckan hade M och jag möte med rådet. Rådet består av mig, M, bröllopscoachen, bröllopstomten och systern. Vi satte oss ner med alla papper och med hjärna på högvarv och försökte att få allt i ordning och alla detaljer på pränt. Vem ska göra vad? Vad har vi inte tänkt på? Vem kan vi fråga om detta? Ja allt sådant där som måste göras för att allt ska klaffa på den stora dagen. Det är en stor apparat det här med bröllop.

Men något av det bästa den här veckan har varit att jag fick tag på tjejen som hyr ut stolsöverdragen som jag vill ha. Har inte kunnat få tag på henne och börjat känna panik över att behöva sy 85 stolsöverdrag. Men jag fick tag på henne och överdragen är bokade. Toppen!
Och det andra som gjorde mig superlycklig var att den ringen jag vill ha gick att beställa och göra på det sätt som jag vill ha den. Min ring kommer att vara den finaste i hela värdlen. Det är jag helt säker på.
Jag fick pratar med A om min och myrans klänning så nu känns allt lugnt på klänningsfronten. Hon kommer den 18 oktober och då ska det sys brudklänning med ilfart. Det ser jag fram emot. Det ska bli så roligt att faktiskt få se hur min klänning ser ur. Än så länge finns den ju bara skissad på ett papper och det är så svårt att se hur det ska bli i verkligheten.

Förra veckan köpte vi Ms kostym. Ojojoj, vad snygg han är i den! Och idag ska vi åka och se om vi kan hitta finskor till honom för de han har nu har sett bättre dagar.

Igår vad jag på GeKås tillsammans med dekorationsansvarig. Det var så roligt att gå runt där och leta fina saker som ska förgylla dagen. Dekorationerna är inte det viktigaste men de utgör en stor del av festens känsla. Vi diskuterade, räknade och skrattade. Jag tror att vi båda kände oss nöjda när vi kom därifrån. Vi stannade till på Ikea på vägen hem och fick köpt några saker till. Detta kommer att bli sååå bra!! Som en dröm tror jag att det kommer att vara.

Det finns så mycket att säga om detta men det är nog inte så roligt för andra att läsa om. Jag känner mig stressad men lycklig.

28 dagar kvar...

Mat är gott...

Mamman har slutat med att äta kolhydrater. För er som inte känner mig så är det något väldigt stort. Jag älskar potatis, godis och kakor. Jag är en riktig godisoman. Det har jag alltid varit.

Men så bestämde jag mig för ett par veckor sedan att göra ett försöka att utesluta detta ur min kost. Jag var motvillig till min egen idé men tänkte att någon gång måste man ju försöka i alla fall. Man kan inte alltid gå i samma banor hela tiden. Så jag tog tag i detta och tog bort alla kolhydrater förutom det som finns i grönsaker för något måste man ju äta trots allt.

Nu sisådär sex veckor senare äter jag fortfarande mat utan kolhydrater och jag mår så mycket bättre. Jag är inte trött efter maten. Så där dåsig som man kan bli när man blir mätt. Man blir behagligt mätt. Jag har ingen huvudvärk som jag brukade ha ganska ofta och det är väldigt skönt att slippa det faktiskt. Jag har inget sötsug i stort sett alls. Ibland blir jag allt lite sugen på godis det måste jag ju medge men jag har klarat av att hålla mig borta de flesta gångerna. Jag köpte mig lite godis häromveckan men insåg ganska snabbt att det var ingen bra idé. Huvudvärken kom som ett brev på posten och dagen efter var min mage i uppror. Inte roligt alls.

Det bästa av allt är att jag även gått ner lite i vikt. Inte mycket men det kryper neråt på vågen i väldigt långsam takt och det gillar jag.

Till lunch idag åt jag jättegod omelett med spenat och ost. Till det gjorde jag guacamole och gurkstavar. Visst låter det hur gott som helst.

Så för er som känner att ni kan behöva en liten förändring. Sluta äta kolhydrater! Man når bättre. Jag lovar!

Fortsättning på att göra en bebis...

Det känns som det enda det pratas om här hemma är om att göra bebisar och hur det hela ska gå till och att den redan borde vara klart. Pust och stön,säger mamman.

Det senaste tillägget till debatten är denna:

Mamma bebisen måste ha ögon. Men man kan inte ta stenar för då ser den ju inte för stenar kan inte se.
Nä, det kan de ju inte.
Men om man tar stora stenar då? Ser de bättre?
Nä gumman. Inga stenar kan se.
Okej men då får du göra ögonen så gör jag armarna. Det är lätt man bara gör så här (visar två sterck i luften).

Jag kan lova er att det kommer fortsättning på detta samtalsämne...

om efternamn

Jag försökte förklara för lilltjejen att när M och jag gifter oss så kommer jag att heta Pettersson och inte Andersson som jag ju heter nu.

Då förklarar hon mycket bestämt hur det faktiskt är:

Så här är det mamma. När jag bor hos dig då heter du Andersson även om du heter Petterson men när jag är hos pappa då kan du heta Pettersson hela tiden.

Så var det med det. Jag får tydligen inte själv bestämma vad jag heter men så kan man ju inte alltid få bestämma allt.

Om att göra en bebis...

Det är mycket tjat och prat om bebisar här hemma. Myran tycker ju att det är dags att skaffa en bebis och hennes senaste kommentar i ämnet är som lyder:

Mamma, kan du inte göra en bebis nu?
Hur gör man då?
Man bara gör en. Först gör man huvudet, sen ögonen, munnen och näsan. Och så måste den ha en mage och armar. Och ben också men den kan inte gå i början så det kanske inte behövs.

Ja, vad ska man säga?

en väl komponerad måltid....

I dag är vi hemma och är lite sjuka. Lilltjejen har feber och jag känner mig lagom utmattad.

Efter mycket slapp och lek av en liten tjej kommer hon in till mig i sovrummet och säger mycket bestämt:

"Mamma, jag vill ha stekt ägg, gurka och makaroner med sås till lunch!"

Sen satte hon sig i soffan och väntade och var sen mycket nöjd när maten var klar.

Jag tycker att det var en välkomponerad måltid. Duktigt av henne. Det var lite av allt. Grönsaker, protein, kolhydrater, vitaminer och annat sånt som jag ju inte vet vad det kan tänkas heta.

Självklart la jag upp maten enligt tallriksmodellen...eller kanske inte men vem bryr sig.

sagt av myran...

Mamma, jag tycker det är dumt att Emil (i Lönneberga) har en sån dum pappa. Det kan han inte ha. Jag tycker att vi ska sätta honom i fängelse och sen kan han få en ny pappa
men det säger vi inte till hans pappa. Det är en hemlighet.

Känsla för stil...

Lilltjejen älskar att leka med sina kläder. Att klä sig själv är det roligaste som finns. Mamman har helt gett upp tanken på att ha en garderob med kläder fint vikta. Det går inte när Myran ska prova kläder flera gånger om dagen. För varje kombination kommer hon och visar och tycker att hon är hur fin som helst.

En dag förra veckan skulle J komma och hämta henne och då bestämde Myran sig för att klä sig riktigt fint. Hon höll på en lång stund och var så nöjd när hon var klar. Det var inget fel på kläderna men kombinationen var lite lätt vågad för min smak men hon var lycklig. Sen om J var lika lycklig det vet jag inte...

julgransfot?

Meeen mamma! Denna kan du inte slänga den ska vi ha granen i när det blir jul.

om att skaffa bebis..

Ett annat samtal mellan Myran och mamman:

Mamma, jag tycker att vi ska skaffa en bebis nu.
Det går inte gumman
Har du ingen bebis i magen nu mamma?
Nä det har jag inte
När ska du ha det då?
Det vet jag inte
Men mamma när ska jag få en bebis
När du är 6 år (något måste man ju dra till med)
Men mamma det är långt dit. Först ska jag fylla 4, sen 5 och sen blir jag 6
Mmm
När jag blir 6 år och får en bebis ska den heta Lisa
Jaha
Men mamma...vem ska ge bebisen mat. Det kan inte jag göra.
Då kan jag göra det kanske
Mmm...det blir bra

En stund senare:

Nu vet jag. Vi kan få två bebisar så kan vi ha varsin men du får mata båda!

Flyga till Afrika eller träffa Astrid Lindgren...

Ett samtal mellan mamman och Myran:

Mamma kan vi åka till Afrika?
Vad ska vi göra där?
Det finns massa djur där har Gustav sagt
Det är jättelångt dit och det tar väldigt lång tid att åka dit.
Men mamma, vi kan väl åka på lördag.
Man måste flyga dit och man måste flyga läääänge
Ja men då kan du flyga dit mamma
Nä, jag kan inte flyga flygplan gumman. Det kan bara piloten.

När jag sagt att jag inte kan flyga flygplan börjar lilltjejen att gråta.

En stund senare säger hon:

Mamma kan vi åka till Astrid Lindgren i stället då?
Men hon är ju död. Det vet du ju.
Ja, men hon bor ju i himlen nu så då kan ju piloten köra oss dit.

Att prata med en fyraåring är vissa dagar en stor fröjd.

sommar eller höst?

För någon dag sedan skulle Myran och mamman gå ut men precis som vi skulle låsa dörren började det ösregna. Jag suckade högt medan lilltjejen glatt sa-"Jag älskar regn!"

Vi gick in igen för att ta på oss regnkappor. Jag lämnade Myran att klä sig själv och när jag kommer tillbaka har hon inte bara tagit på sig regnkappan utan även solhatten. Jag tittade på henne och var ju självklart tvungen att fråga varför hon tagit på sig hatten. Hon tittade på mig och sa - "Men mamma, det är ju fortfarande sommar ju."

11 september

I dag är det den 11 september!

Jag gillar inte det datumet alls. Jag brukar se till att inte ha för mycket för mig denna dag. Helst vill jag bara ligga i min säng och göra ingenting. På så sätt så är jag ju i stort sett säkrad från att något farligt eller konstigt ska hända mig.

Jag är inte skrockfull överhuvudtaget. Eller vänta det är nog inte helt sant. Jag tror stenhårt på att om man säger att -ja nu sover hon hela nätterna och allt känns bra - så kommer barnet med största sannolikhet att inte sova den natten. Den sortens skrock tror jag att alla föräldrar tror på. Men i alla fall. Den 11 september är en dålig dag det tror jag på och det kommer jag nog göra länge till.

Ni som känner mig vet varför. Mer än så tänker jag inte säga om det...

Söndagkväll...

Det har varit en sån där perfekt kväll. En kväll då man bara har det mysigt tillsammans och alla är glada. Då man känner att här vill jag vara för jag har dom jag älskar mest i hela världen bredvid mig.

När Myran kom hem från sin pappa satt hon, M och mamman tillsammans i soffan och tittade i djurböcker tillsammans en lång stund. Myran pekade och talade om vad alla djuren hette och tyckte att alla djurungar var sååå söta.
När vi hade tittat klart i böckerna bestämde vi oss för att vi behövde lite fika men för att det skulle kunna bli så behövdes det bakas. Så vi satte igång med att baka en sockerkaka. Lilltjejen var ihärdig. Hon knäckte ägg, hällde i mjöl, socker och vispade för fullt. Men det hon gjorde mest var att smaka på smeten förstås.
Medan kakan stod i ugnen "byggde" hon en båt av alla sina böcker på golvet i vardagsrummet. Hela golvet blev en enda stor båt.
Sen var det förstås dags för fika. Kakan skars upp och vi satt alla mös tillsammans. Myran var väldigt nöjd med sin kaka och gick snällt med på att det var dags för sängen när kakan var uppäten.

En mysig och rofylld kväll!

Alldeles för sent...

Kan någon tala om för mig vad jag fortfarande gör uppe? Klockan är halv tre på natten och jag sitter vid datorn trots att det inte finns något viktigt som jag måste göra.

Det är så konstigt att man kan fastna vid en dator timme ut och timme in. Detta händer mig nästan varje dag. Jag brukar börja dagen med att läsa GP vilket brukar ta en ganska bra stund. Sedan fortsätter jag med att kolla in vad folk på facebook har för sig för att sedan fortsätta med att kika in på mailen. Nästa steg är att läsa nya blogginlägg i alla miljoner bloggar som jag brukar läsa. Och nu förtiden blir det även en del läsning på bröllopstorgets forum där jag fascineras av alla galna brudar och deras upptåg.

Men det som tar mest tid är att prata med mina vänner på msn. Ni vet inte allt man kan komma fram till, diskutera eller filosofera om i ett sådant samtal. Vissa dagar har man lärt sig en massa nytt och känner sig andligt upplyft och andra dagar har man skrattat så mycket att man har kramp i käkarna.

Men vad sjutton jag gör framför datorn vid den här tiden på natten det har inte ens jag någon aning om för det är jag för trött för att förstå. Jag bara sitter här och surfar. Kan inte påstå att jag kommer fram till något intelligent alls.

Så kanske vore det en bra idé att börja röra sig mot sängen för att nana.

Morgondagen är planerad och det kan ju vara bra om jag orkar ta mig ur sängen. M och jag har planerat att åka ut och kika på bil. Det börjar bli dags att bestämma sig för vad vi ska köpa. Spännande!

Så... over and out!

Huvudfoting...

Myran har kunnat rita huvudfotningar ganska länge men hennes intresse för det har inte varit så stort så mamman har bara fått en sådan teckning tidigare. Men häromdagen satte produktionen igång på allvar. Det ritades huvudfotingar på löpande band.

Först en stor "cirkel" sen öga, öga och näsa på rad och sen en mun. När detta är gjort ritar man till armar och ben. I slutet av varje arm finns en hand, det vet ju alla och handen har fingrar. På benen ska det finnas skor. Just den här huvudfotingen har tre ben så då behövs det tre skor. Sen ritar man till hår för det har alla gubbar. Men absolut viktigast är ändå naveln. Den ritar man till allra sist!

Det var en fröjd att titta på henne när hon höll på med sina mästerverk. Det var stor koncentration ska ni veta och väldigt stolt var hon för varje flicka eller pojke som ritades.

Det mamman tyckte var roligast var när hon tittade på sin huvudfoting för att se om hon hade missat någon väsentlig kroppsdel. Hand finns, fot finns, navel finns. Hmm...finns det någon hals? Ja , det gör det ju. "Mamma, ser du? Den har en hals också." Jag har tittat länge men ännu inte hittat halsen men det kanske någon av er gör...

balett-tjej???

I lördags satt myran och tittade på tv. Det var ett program med barn i elva årsåldern som dansade balett. Programmet höll på i en timme och hon satt med öppen mun helt tyst hela timmen. Helt hänförd!!! När programmet var slut dansade hon runt i vardagsrummet i minst en timme. Mest gjorde hon snurrpiruetter med armarna i en båge över huvudet.

Då bestämde mamman sig för att ringa och se om det gick att få plats på en danskurs och till mammans glädje så fanns det platser kvar i måndagsgruppen. Myran och mamman skyndade i väg till affären för att köpa dansskor och ballerinadräkt. Ja, en ballerinadräkt var det absolut tvunget att vara. En rosa med tyll.

Och idag, måndag, var det äntligen dags. Lilltjejen studsade iväg till bilen. När vi kom fram ställde hon sig vid ett fönster och tittade in i en danssal där det pågick en balettlektion. Det gick knappt att få henne därifrån när det var dags att gå in i hennes danssal.

Väl inne i danssalen började hon göra piruetter och väntade glatt på att fröken skulle börja och sen dansades det loss i en halvtimme. Det dansades fjäril och lektes cirkushäst. När lektionen var slut tittade hon på mig och frågade: "Men mamma, när ska vi dansa balett då?"

Ja, vi får väl se vad det ska bli av det här?? Blir hon en primaballerina tro??