30 april 2008

om att vara så lycklig att man måste skutta...

Ibland då och då händer det att jag känner mig så där oerhört glad och lycklig att jag måste skutta fram. Hur jag än försöker så kan jag inte gå normalt. Det är helt omöjligt.

Precis så kände jag mig i måndags då jag glatt skuttade hem får den skola som jag varit anställd på i flera år. Och jag var inte lycklig för att jag just avslutat en lång arbetsdag och äntligen var på väg hem utan för att jag gått dit för att säga upp mig. Och nu var jag på väg hem med vetskapen om att jag aldrig mer ska arbeta som lärare igen. Vilken underbar känsla!

Så från sista maj är jag arbetslös! Att vara arbetslös kanske inte är det bästa men för mig är det en befrielse att veta att jag slipper.

Nu har jag en månad på mig att samla in alla papper som behövs för att skicka in till a-kassan och sen ska jag ta mig en ordentlig funderare på vad jag vill göra när jag blir stor. Det är en fråga jag har ställt mig så många gånger och jag har fortfarande inte kommit fram till något svar. Jag hoppas att nu när jag är fri från mitt gamla jobb så kommer jag kunna fokusera på det nya.

Spännande tider!

27 april 2008

Ibland är det svårt att le...

Vissa dagar är svårare än andra och idag har det varit en sådan dag.

Det som alltid förvånar mig när livet känns allmänt pestigt och svårt är att man trots allt överlever och förr eller senare kommer det en dag då man kan vara glad igen.

Min livsfilosofi har alltid varit att även om allt känns vidrigt så ska jag gå genom livet med ett leende. Det har varit svårare än vanligt under en lång tid men nu har jag haft en kort stund som det varit lättare igen. Att le även när man mår dåligt är en sak man måste träna på men jag vet att det går. Idag har det inte varit lätt och förmodligen kommer det inte vara det imorgon heller men bakom molnen lyser alltid solen.

Jag planerar att vara glad och le mycket i framtiden men nu i några dagar kommer det vara lite mindre av den varan. Jag hoppas att ni klarar er utan det ett litet tag.

24 april 2008

Min nya kamera...

När jag fyllde år fick jag en ny kamera! Min förra som varit en trogen följeslagare vid alla tänkbara tillfällen behövde gå i pension.

Jag är så glad för min kamera! Och jag är så glad att veta att jag återigen har en kamera liggandes i handväskan vart jag än går så att jag inte missar ett "kodakmoment". Det är så ledsamt när ett sådan tillfälle springer på en och man inte har någon kamera men nu är den tiden förbi och det ska fotas i massor igen.

Igår var min dotter och jag ute och promenerade på kvällen. Syftet med promenaden var att gå till brevlådan och på vägen hem fastnade vi vid körsbärsträden. Lilltjejen ville sitta under träden och sjunga popcornsången eftersom blommorna ser ut som popcorn. Hon var hur söt som helst när hon satt där och sjöng.

Självklart hade jag kameran med mig! Så en liten myra under körsbärsträden i kvällssolen. Kan ni tänka er något vackrare?? Det kan inte jag...

Jag älskar våren!!

Min favoritmånad är helt klart april. Inte bara för att jag fyller år utan för att det är då som solen börjar värma. Det är då alla vackra blommor börjar att visa sig och det är då som det börjar komma gröna löv på träden.

Men det jag älskar absolut mest är när de Japanska körsbärsträden står i blom vilket de ju gör som bäst just nu. Så jag njuter av att titta på dess stora trädkronor med blommor som skimrar i ljusrosa. Det är så otroligt praktfullt. Jag får sådan lust att lägga mig uppe på och ligga där och dagdrömma. Jag kan knappt föreställa mig hur fantastiska de fantasierna skulle bli. Som en dröm helt i rosa! Åååhhh, jag måste testa men jag är rädd att jag slår ihjäl mig då.

För alla som inte riktigt har förstått hur vackert ett Japanskt körbärsträd är borde ta sig en liten utflykt på kvällskvisten när solen fortfarande lyser. Ställ dig en bit ifrån och bara njut. Jag lovar att du kommer att förstå vad jag menar.




12 april 2008

Klä-på-sig-ångest

Som titeln antyder så händer det att jag har ångest när jag ska klä på mig. Denna ångest kan komma sig av olika saker men oftast är det en orsak som är ledande: jag tycker inte att jag har något som passar för tillfället.

Det är ett fenomen bland oss tjejer. Vi har en garderob eller två fulla med kläder för alla tillfälle och säsonger men ändå finns aldrig just det man vill ha.

Problemet med vad man ska ha på sig beror på så många olika saker mer än att det man vill ha inte finns. Det styrs av humör, av hur tjock eller smal man kan tänkas känna sig, om man är trött eller om man kanske vill att någon speciell ska lägga märke till en. Jag är helt klart en humörmänniska. Jag kan ha funderat ut precis vad jag ska ha på mig på vid ett specifikt tillfäller flera dagar i förväg men när väl dagen kommer och jag ska klä på mig så funkar det inte alls. Av den enkla anledningen att jag inte är på humör för just den färgen eller för att jag har en "tjock" dag. Humöret styr helt klart mitt klädval.

I dag skulle jag iväg på möte i kyrkan. Där är det människor som jag känner och inte någon orsak att ha en viss sorts kläder på sig. Mer än att kjol eller klänning är vad som gäller. Jag kunde inte alls bestämma mig. Inget satt rätt och inget var snyggt. Allt var helt fel. Vad gör man då? Jo, då tar man sin svarta kjol. Den svarta kjolen funkar vid alla tillfällen. Den är aldrig någonsin fel. Det låter kanske konstigt men så är det. Så jag tog på mig min svarta kjol och plötsligt så kändes allt mycket bättre. Det blev lätt att välja överdel och jag var ganska nöjd när jag var klar.

Klädångest är ett välkänt fenomen bland oss tjejer och alla har vi våra knep. Mitt är den svarta kjolen. Håll till godo...

ett tillägg...

Ett tillägg till förra inlägget...

När jag var ute och letade efter kappa i höstas så hade jag en trogen vän vid min sida hela tiden. Tack L för att du stod ut med mig och för att du fortfarande är min vän!!

09 april 2008

Hur vi klarade oss igenom vintern....

Alltså jag förstår ju att ni alla är nyfikna så att ni håller på att dö över hur K, H och jag löste problemet med vad vi skulle ha på oss i vinter.

Låt mig väldigt snabbt påminna er om dilemmmat som vi stod inför i höst. K behövde nya stövlar och en vinterkappa, H ville så gärna ha en basker till sin mans fasa och även hon ett par stövlar och jag behövde stövlar och en kappa.

Jag tar och börjar med K. Kort sagt är det så att jag känner ingen annan människa på den här jorden som har sådan beslutsångest som hon. Hon kan inte fatta några som helst snabba beslut utan allt måste ältas och diskuteras in i minsta detalj. I valet av kappa kan man säga att detta blev väldigt tydligt. Hon köpte två stycken, en brun och en svart. Höst som hon är så ska hon ju förstås ha en brun och den var väldigt fin men den kändes inte varm nog tyckte K. Den svarta var väldigt fin, varm och hade desstuom en väldigt praktisk krage för att värma halsen med. Väldigt bra! För att verkligen kunna besluta om detta lade hon upp bilder på sig själv med sina kappor på sin blog och lät familj, vänner och bekanta rösta på vilken som passade henne bäst. Och alla deltog glatt! Det hela slutade med att hon valde den svarta och jag har inte hört henne klaga på hela vintern så jag utgår ifrån att det var rätt val. Inköp av stövlar var ungefär lika problematiskt. Många att välja på helst klart. Ett par på Åhléns (tror jag det var) och ett par på Bianco. Från vilken affär hon till slut valde sina stövlar har jag ingen aning om men jag vet att är väldigt snygga. Ks resultat kan man säga blev väldigt bra!

H hade väldiga problem i sökandet av stövlar. Hon ville helst ha bruna stövlar och inte för strikta för det passar inte en bohem. Men problemet var att det fanns inte bruma stövlar i rätt brun färg att finna. Och hittade hon ett par som var okej så var dom alldeles för breda över vaderna. Mycket svårt det där! Hon och jag åkte iväg till GeKås och tänkte att man ju även kan ta en tur in på Skobo och se om det kanske kunde finnas något där vilket visade sig vara rätt. Där fanns dom! Bruna stövlar i helt rätt brun som dessutom satt bra över vaderna! Lyckliga H! När det gäller baskern så blev det ingen men H var nöjd ändå för hon hittade en helt fantastisk mössa som passar en tjej som henne perfekt.

Och så lilla jag. Ojojoj, det var ingen lätt match ska ni veta. Jag tog med mig min kompis L ut på stan för att leta kappa och stövlar. Jag visste att det skulle bli svårt men jag insåg verkligen inte hur svårt. Det var helt galet! Tänk att det kan vara svårt att hitta en kappa när det var kappor som gällde den här vintern. Men så hade jag ju bestämt mig för att jag ju inte ville ha en sådan där ullkappa. Jag gillar inte ullkappor. Det är inte min grej alls. Jag tänker inte återberätta hela storyn för det kommer att ta en evighet men jag kan säga att vi gick på stan i sju timmar och åkte hem utan kappa. När det gäller stövlarna så visste jag ju redan innan att det skulle vara svårt. Jag ville ha svarta och slimmade stövlar vilket det fanns gott om. Men till skillnad från H så har jag breda vader och då är det inte lätt att hitta stövlar. Jag gav upp efter första timmen och siktade in mig på en vinter utan stövlar. Mot slutet av dagen gick vi in i en skoaffär som jag tidigare dissat med att där hittar jag aldrig några skor så det är ingen idé. Och vad ser jag? Jo, en hel vägg med bara stövlar med extra breda skaft!! Det var som en dröm. Jag provade stövel efter stövel och alla satt bra men huu vad dyra dom var. Jag vågade inte titta på priset till slut utan valde det paret som jag gillade bäst och ställde in mig på att svimma när kassörskan sa vad kalaset skulle kosta. Men till min förvåning svimmade jag inte utan jag fann mig själv bara stå och gapa. På något sätt hade jag lyckats falla för dom billigaste stövlarna i affären. Under tusenlappen. Hur det kunde bli så har jag ingen aning om men glad gick jag därifrån. Dagen efter åkte jag till Frölunda Torg och där fanns den. Min kappa! Inne på Mexx. Helt nyuppackad! Svart och vitsmårutig. Hur fin som helst. Så efter mycket letande hittade jag den. Dyrare än vad jag hade tänkt mig men vad gjorde väl det när stövlarna blev så billiga.

Ja, då vet ni! Vi har alla klarat oss igenom vintern. En hel del klag på allt regn har det blivit men snygga har vi varit. Men nu ser vi glatt fram emot våren och sommaren och allt underbart solljus som vi ska få.

Vad vi ska ha på oss i vår och sommar det vet vi inte än men jag känner mig ganska så säker på att det kommer att lösa sig det med:).

2008

Ja, okej så jag är helt värdelös på att hålla igång skrivandet men man måste prioritera här i livet. I alla fall är det något jag har hört att man borde göra så jag försöker febrilt med det. Ibland lyckas jag faktiskt.

Så vad har hänt i mitt liv sen senast som ju var en bra stund före jul. Först kan jag konstatera att julen kom med allt mys som det innebär och sen så tog den slut och ett nytt år började.
Och det nya året började med buller och bång kan man verkligen säga. Det är nästan lite pinsamt att berätta om det men jag gör det ändå. Alla som umgås med mig ofta vet att 2007 var ett väldigt jobbigt år för mig. Ett år av mycket funderande över hur mitt liv ska bli och mycket ångest över att inte ha kontroll över allt. Mycket tid gick till att fundera på hur 2008 skulle bli. Fanns det möjlighet att det skulle bli ett bättre år? Hur som helst. Stella och jag firade nyår hemma hos goda vänner i Åsa. Tolvslaget närmade sig och alla gjorde sig redo för att fira in det med cidern i högsta hugg. Och så kom det och vad gör jag då? Jo, först börjar jag storgråta. Tårarna kom från ingenstans och jag var lika chockad som alla andra. Sen kände jag att det svartnade för ögonen och insåg att fotöljen jag suttit i var för långt bort så jag lutade mig mot K och svimmade. Fattar ni??!! Jag svimmar! Jag vaknade till snabbt, grät och skrattade om vartannat en stund till och sen var allt bra igen. Jag har allt blivit lite mobbad för detta men det bjuder jag på.

Det var min början på 2008 och än så länge tycker jag att det ser ljust och glatt ut. Min psykolog sa till mig att inte göra några stora planer för hur det ska se ut eller skriva några mål utan freestyla som han kallade det för. Och det är det jag försöker att göra. Jag är en planerings-och kontrollmänniska ut i fingerspetsarna så det är ganska svårt men jag gör så gott jag kan. Jag har lärt mig, under förra året, att man faktiskt överlever även om man tappar kontrollen och jag intalar mig själv det om och om igen. Och faktiskt så funkar det!

Min lilla Stella växer och lär sig nya saker hela tiden. Hon pladdrar precis hela tiden. Hon har verkligen alltid något att säga och är fullt medveten om allt omkring sig. Hennes största intresse är att leka samling med sina gosisar och att lära sig alla bokstäverna i alfabettet och hon älskar choklad.

Men det bästa som hänt i år är att jag inte ensam längre. Lilla Dorro har minsann en pojkvän förstår ni. Och jag känner mig så glad och kär mest hela tiden. Vi har umgåtts sen före jul och har väldigt trevligt ihop. Vi trivs tillsammans och lär känna varandra bättre och bättre för varje dag som går. Roligt är vad det är!

Jag är fortfarande sjukskriven men det beror mest på att jag inte får den hjälp som jag behöver av min arbetsgivare så det är svårt för mig att börja jobba igen. Jag filurar fram och tillbaka på hur jag ska lösa det hela men jag är inte helt klar med dom planerna än. Så en stund till kommer jag att vara hemma.

Japp, det var lite om vad som har hänt sen sist.

Och bara så att ni inte har missat det så är det Grey's ikväll och ni kan nog gissa vem som komma sitta framför tvn då...