om efternamn

Jag försökte förklara för lilltjejen att när M och jag gifter oss så kommer jag att heta Pettersson och inte Andersson som jag ju heter nu.

Då förklarar hon mycket bestämt hur det faktiskt är:

Så här är det mamma. När jag bor hos dig då heter du Andersson även om du heter Petterson men när jag är hos pappa då kan du heta Pettersson hela tiden.

Så var det med det. Jag får tydligen inte själv bestämma vad jag heter men så kan man ju inte alltid få bestämma allt.

Om att göra en bebis...

Det är mycket tjat och prat om bebisar här hemma. Myran tycker ju att det är dags att skaffa en bebis och hennes senaste kommentar i ämnet är som lyder:

Mamma, kan du inte göra en bebis nu?
Hur gör man då?
Man bara gör en. Först gör man huvudet, sen ögonen, munnen och näsan. Och så måste den ha en mage och armar. Och ben också men den kan inte gå i början så det kanske inte behövs.

Ja, vad ska man säga?

en väl komponerad måltid....

I dag är vi hemma och är lite sjuka. Lilltjejen har feber och jag känner mig lagom utmattad.

Efter mycket slapp och lek av en liten tjej kommer hon in till mig i sovrummet och säger mycket bestämt:

"Mamma, jag vill ha stekt ägg, gurka och makaroner med sås till lunch!"

Sen satte hon sig i soffan och väntade och var sen mycket nöjd när maten var klar.

Jag tycker att det var en välkomponerad måltid. Duktigt av henne. Det var lite av allt. Grönsaker, protein, kolhydrater, vitaminer och annat sånt som jag ju inte vet vad det kan tänkas heta.

Självklart la jag upp maten enligt tallriksmodellen...eller kanske inte men vem bryr sig.

sagt av myran...

Mamma, jag tycker det är dumt att Emil (i Lönneberga) har en sån dum pappa. Det kan han inte ha. Jag tycker att vi ska sätta honom i fängelse och sen kan han få en ny pappa
men det säger vi inte till hans pappa. Det är en hemlighet.

Känsla för stil...

Lilltjejen älskar att leka med sina kläder. Att klä sig själv är det roligaste som finns. Mamman har helt gett upp tanken på att ha en garderob med kläder fint vikta. Det går inte när Myran ska prova kläder flera gånger om dagen. För varje kombination kommer hon och visar och tycker att hon är hur fin som helst.

En dag förra veckan skulle J komma och hämta henne och då bestämde Myran sig för att klä sig riktigt fint. Hon höll på en lång stund och var så nöjd när hon var klar. Det var inget fel på kläderna men kombinationen var lite lätt vågad för min smak men hon var lycklig. Sen om J var lika lycklig det vet jag inte...

julgransfot?

Meeen mamma! Denna kan du inte slänga den ska vi ha granen i när det blir jul.

om att skaffa bebis..

Ett annat samtal mellan Myran och mamman:

Mamma, jag tycker att vi ska skaffa en bebis nu.
Det går inte gumman
Har du ingen bebis i magen nu mamma?
Nä det har jag inte
När ska du ha det då?
Det vet jag inte
Men mamma när ska jag få en bebis
När du är 6 år (något måste man ju dra till med)
Men mamma det är långt dit. Först ska jag fylla 4, sen 5 och sen blir jag 6
Mmm
När jag blir 6 år och får en bebis ska den heta Lisa
Jaha
Men mamma...vem ska ge bebisen mat. Det kan inte jag göra.
Då kan jag göra det kanske
Mmm...det blir bra

En stund senare:

Nu vet jag. Vi kan få två bebisar så kan vi ha varsin men du får mata båda!

Flyga till Afrika eller träffa Astrid Lindgren...

Ett samtal mellan mamman och Myran:

Mamma kan vi åka till Afrika?
Vad ska vi göra där?
Det finns massa djur där har Gustav sagt
Det är jättelångt dit och det tar väldigt lång tid att åka dit.
Men mamma, vi kan väl åka på lördag.
Man måste flyga dit och man måste flyga läääänge
Ja men då kan du flyga dit mamma
Nä, jag kan inte flyga flygplan gumman. Det kan bara piloten.

När jag sagt att jag inte kan flyga flygplan börjar lilltjejen att gråta.

En stund senare säger hon:

Mamma kan vi åka till Astrid Lindgren i stället då?
Men hon är ju död. Det vet du ju.
Ja, men hon bor ju i himlen nu så då kan ju piloten köra oss dit.

Att prata med en fyraåring är vissa dagar en stor fröjd.

sommar eller höst?

För någon dag sedan skulle Myran och mamman gå ut men precis som vi skulle låsa dörren började det ösregna. Jag suckade högt medan lilltjejen glatt sa-"Jag älskar regn!"

Vi gick in igen för att ta på oss regnkappor. Jag lämnade Myran att klä sig själv och när jag kommer tillbaka har hon inte bara tagit på sig regnkappan utan även solhatten. Jag tittade på henne och var ju självklart tvungen att fråga varför hon tagit på sig hatten. Hon tittade på mig och sa - "Men mamma, det är ju fortfarande sommar ju."

11 september

I dag är det den 11 september!

Jag gillar inte det datumet alls. Jag brukar se till att inte ha för mycket för mig denna dag. Helst vill jag bara ligga i min säng och göra ingenting. På så sätt så är jag ju i stort sett säkrad från att något farligt eller konstigt ska hända mig.

Jag är inte skrockfull överhuvudtaget. Eller vänta det är nog inte helt sant. Jag tror stenhårt på att om man säger att -ja nu sover hon hela nätterna och allt känns bra - så kommer barnet med största sannolikhet att inte sova den natten. Den sortens skrock tror jag att alla föräldrar tror på. Men i alla fall. Den 11 september är en dålig dag det tror jag på och det kommer jag nog göra länge till.

Ni som känner mig vet varför. Mer än så tänker jag inte säga om det...

Söndagkväll...

Det har varit en sån där perfekt kväll. En kväll då man bara har det mysigt tillsammans och alla är glada. Då man känner att här vill jag vara för jag har dom jag älskar mest i hela världen bredvid mig.

När Myran kom hem från sin pappa satt hon, M och mamman tillsammans i soffan och tittade i djurböcker tillsammans en lång stund. Myran pekade och talade om vad alla djuren hette och tyckte att alla djurungar var sååå söta.
När vi hade tittat klart i böckerna bestämde vi oss för att vi behövde lite fika men för att det skulle kunna bli så behövdes det bakas. Så vi satte igång med att baka en sockerkaka. Lilltjejen var ihärdig. Hon knäckte ägg, hällde i mjöl, socker och vispade för fullt. Men det hon gjorde mest var att smaka på smeten förstås.
Medan kakan stod i ugnen "byggde" hon en båt av alla sina böcker på golvet i vardagsrummet. Hela golvet blev en enda stor båt.
Sen var det förstås dags för fika. Kakan skars upp och vi satt alla mös tillsammans. Myran var väldigt nöjd med sin kaka och gick snällt med på att det var dags för sängen när kakan var uppäten.

En mysig och rofylld kväll!

Alldeles för sent...

Kan någon tala om för mig vad jag fortfarande gör uppe? Klockan är halv tre på natten och jag sitter vid datorn trots att det inte finns något viktigt som jag måste göra.

Det är så konstigt att man kan fastna vid en dator timme ut och timme in. Detta händer mig nästan varje dag. Jag brukar börja dagen med att läsa GP vilket brukar ta en ganska bra stund. Sedan fortsätter jag med att kolla in vad folk på facebook har för sig för att sedan fortsätta med att kika in på mailen. Nästa steg är att läsa nya blogginlägg i alla miljoner bloggar som jag brukar läsa. Och nu förtiden blir det även en del läsning på bröllopstorgets forum där jag fascineras av alla galna brudar och deras upptåg.

Men det som tar mest tid är att prata med mina vänner på msn. Ni vet inte allt man kan komma fram till, diskutera eller filosofera om i ett sådant samtal. Vissa dagar har man lärt sig en massa nytt och känner sig andligt upplyft och andra dagar har man skrattat så mycket att man har kramp i käkarna.

Men vad sjutton jag gör framför datorn vid den här tiden på natten det har inte ens jag någon aning om för det är jag för trött för att förstå. Jag bara sitter här och surfar. Kan inte påstå att jag kommer fram till något intelligent alls.

Så kanske vore det en bra idé att börja röra sig mot sängen för att nana.

Morgondagen är planerad och det kan ju vara bra om jag orkar ta mig ur sängen. M och jag har planerat att åka ut och kika på bil. Det börjar bli dags att bestämma sig för vad vi ska köpa. Spännande!

Så... over and out!

Huvudfoting...

Myran har kunnat rita huvudfotningar ganska länge men hennes intresse för det har inte varit så stort så mamman har bara fått en sådan teckning tidigare. Men häromdagen satte produktionen igång på allvar. Det ritades huvudfotingar på löpande band.

Först en stor "cirkel" sen öga, öga och näsa på rad och sen en mun. När detta är gjort ritar man till armar och ben. I slutet av varje arm finns en hand, det vet ju alla och handen har fingrar. På benen ska det finnas skor. Just den här huvudfotingen har tre ben så då behövs det tre skor. Sen ritar man till hår för det har alla gubbar. Men absolut viktigast är ändå naveln. Den ritar man till allra sist!

Det var en fröjd att titta på henne när hon höll på med sina mästerverk. Det var stor koncentration ska ni veta och väldigt stolt var hon för varje flicka eller pojke som ritades.

Det mamman tyckte var roligast var när hon tittade på sin huvudfoting för att se om hon hade missat någon väsentlig kroppsdel. Hand finns, fot finns, navel finns. Hmm...finns det någon hals? Ja , det gör det ju. "Mamma, ser du? Den har en hals också." Jag har tittat länge men ännu inte hittat halsen men det kanske någon av er gör...

balett-tjej???

I lördags satt myran och tittade på tv. Det var ett program med barn i elva årsåldern som dansade balett. Programmet höll på i en timme och hon satt med öppen mun helt tyst hela timmen. Helt hänförd!!! När programmet var slut dansade hon runt i vardagsrummet i minst en timme. Mest gjorde hon snurrpiruetter med armarna i en båge över huvudet.

Då bestämde mamman sig för att ringa och se om det gick att få plats på en danskurs och till mammans glädje så fanns det platser kvar i måndagsgruppen. Myran och mamman skyndade i väg till affären för att köpa dansskor och ballerinadräkt. Ja, en ballerinadräkt var det absolut tvunget att vara. En rosa med tyll.

Och idag, måndag, var det äntligen dags. Lilltjejen studsade iväg till bilen. När vi kom fram ställde hon sig vid ett fönster och tittade in i en danssal där det pågick en balettlektion. Det gick knappt att få henne därifrån när det var dags att gå in i hennes danssal.

Väl inne i danssalen började hon göra piruetter och väntade glatt på att fröken skulle börja och sen dansades det loss i en halvtimme. Det dansades fjäril och lektes cirkushäst. När lektionen var slut tittade hon på mig och frågade: "Men mamma, när ska vi dansa balett då?"

Ja, vi får väl se vad det ska bli av det här?? Blir hon en primaballerina tro??