26 mars 2009

Bra än så länge...

Klockan är 12.00. Jag är uppe och känner mig helt okej. Har inte ont i kroppen i alla fall så jag ska inte klaga.

Snart kommer H hit och vi ska bruncha tillsammans. Utan barn! Efter lunchen ska vi åka in till stan där H ska få knapparna i sin kappa påsydda.

Jazz i högtalarna och solen skiner. Det kommer bli en bra dag...

25 mars 2009

ena dagen och den andra dagen...

Alltså det här med att inte veta hur man ska må från den ena dagen till den andra börjar bli tämligen frustrerande nu.

Ena dagen är jag pigg och orkar nästan vad som helst. Ibland kan det hålla i sig i ett par dagar och så plötsligt möts man av en dag som idag. En dag då öppna ögonen känns som en omöjlighet och att ta sig upp på benen är som att bestiga Mount Everest. När det är en sådan dag blir det inte mycket gjort. Inte mycket mer än att kanske läsa lite ur en bok i sängen.

Självklart finns det saker som man måste göra som man tvingar sig själv att klara av. Som att plocka ordning köket, handla till våffelmiddagen ikväll och hämta älsklingstjejen på dagis (kan ju inte strunta i det precis).

Nu har Stella precis stått i duschen en lång stund. Den tjejen älskar att duscha och snart ska det fixas våfflor.

Kvällen ska nog allt bli en bra kväll. Det blir den alltid för då är Mikael hemma och då myser jag.

23 mars 2009

Dagens trots...

Jag vet inte om detta klassas som trots. Trevligt var det inte i alla fall...

I morse bestämde sig lilltjejen att det var rimlig tid att vakna och väcka mamman klockan 5.30. Jag vill bara påpeka det att det aldrig är en rimlig tid att vakna klockan 5.30. Hon kommer in i mitt rum med väldigt trötta ögon och säger:

Mamma, jag vill titta på Bolibompa NU!
Det är natten. Det är inte Bompa nu. Lägg dig och sov.
(hon börjar gråta)
Men jag VIIIIL titta på på tv NU.
Det går inte. Lägg dig.
(hon lägger sig men gråter vidare)

Till slut får jag hota med att hon inte får sova i min säng om hon inte somnar om och att det inte kommer bli något Bompa alls om hon inte somnar. Jag vet inte om det tog skruv men hon tystnade i alla fall.

21 mars 2009

Varför inga skruv?

Jag undrar hur många gånger man kan behöva åka till ikea egentligen?

Sen vi kom igång med flytt har vi varit på ikea hur många gånger som helst. Har faktiskt ingen koll på hur många.

Så här går det till:

  • Först går man bara omkring och söker inspiration, funderar på vilka möbler man vill ha och drömmer sig bort lite.
  • Nästa steg är att faktiskt köpa sakerna.
  • När sakerna är köpta och hemkörda och man kommer igång med monterandet så visar det sig alltid att något saknas så då får man ta en tur till för att hämta upp den skruven, muttern eller vad det nu kan tänkas vara.
  • Man åker för att köpa de möbler man inte köpte första gången och en hel del annat plock som man plötsligt inser att man behöver.
  • Man börjar greja med lilltjejens rum och kommer på att man ju faktiskt absolut måste ha lådor att ha hennes böcker i. Så man åker dit trots att barnet är febrigt och bara vill vila.
  • En av boklådorna är sönder och man får återigen ta en vända då man även köper lite växter och krukor till köket.
  • Så ska man göra ordning arbetsrummet och åker för att köpa bokhyllorna som man ska ha.
  • Dags att sätta upp bokhyllorna och man kommer på att man ju inte har några bokstöd. Väl där handlar man återvinningshinkar till under diskbänken, spegel till toaletten, köksluckor för de kromade är fula och diverse annat småplock såsom handdukskrokar till köket.

Jag lovar att jag har missat en hel del här.

Men nu till det jag egentligen ville skriva om...

Varför ingår det ALDRIG skruvar till småsakerna man köper på detta ställe? Vad går det ut på? Jag tycker faktiskt att det är skandal om jag fär klaga. Det är väldigt svårt att få upp handdukskrokarna utan skruv. Så nu är jag arger. Mycket arger.

Men för att ni inte ska missuppfatta mig helt: Jag ÄLSKAR ikea!

20 mars 2009

Bra bok=gladare

Har suttit och läst hela dagen. En mycket bra bok. Jag känner mig upplyft och ännu gladare.

Rastlös

Okej, vad går detta ut på?

Klockan är 11.30. På förmiddagen. Och jag har lämnat Stella på dagis, varit på apoteket och dessutom tagit en kort promenad. Det är nästan så att jag borde ringa till Guiness rekordbok för detta måste ju vara världsrekord.

Nu är den stora frågan vad jag ska göra nu. Jag är hur rastlös som helst. Det är inte så att det finns brist på saker att göra men just nu känner jag inte för att packa upp lådor och organisera saker. Det är inte det min rastlöshet känner för att gå ut på idag. Min rastlöshet vill umgås med människor. Vart hittar jag människor undrar jag? Ja, inte här i alla fall.

Jag tror att jag helt enkelt får nöja mig med att rada upp Stellas gosedjur framför mig (så det känns som jag har sällskap) och ta en bra bok och njuta av att det är sol ute och jag är pigg.

19 mars 2009

Dagens trots...

... var det någon som sa kunde vara ett passande inslag på denna blogg och det är ju ingen dum idé eftersom denna mammans liv just nu handlar mest om att hantera en trotsig tjej.

Vill först säga det att jag älskar min myra fast jag gnäller. Jag tror att alla som har barn vet att när de kommer in i sina trotsperioder så spelar det ingen roll hur mycket tålamod man har för det räcker aldrig till. När varje sak man säger leder till en diskussion eller när en sådan enkel sak som att ta på sig skorna kan leda till världskrig då är det svårt. Mycket svårt!

Det hela går ut på att vara konsekvent och att inte låta sig luras av de små tricken för en fyraåring hittar alla kryphål. Jag brukar vara väldigt konsekvent men det finns allt gränser för hur mycket gnäll och skrik som den här mamman orkar med. Jag ger mig då och då. Det gäller att välja figherna. Man kan inte ta alla.

Jag bestämmer allt. Du bestämmer ingenting och nu bestämmer jag att vi ska göra så här och du får inte säga nej. Säger man nej så lägger sig en myra ner på golvet och skriker så högt hon bara kan. Då brukar jag gå iväg och då blir hon lika förvånad varje gång men fortsätter skrika.

Hur som helst...trotsen är här och det är bara att leva med den. Det finns ju inte mycket annat att göra. Saken är den att jag hade nog kunnat klara det utan några större nervsammanbrott om det inte hade varit för den gnälliga rösten som allt sägs med. Jag är allergisk mot all sorts gnäll. Så ungefär en miljon gånger om dagen hör man mig säga: "Hur ska det låta när man pratar? Inte en gnällig röst. Mamma hör inte vad du säger när du gnäller. Prata fint och snällt." Faktiskt händer det att röstläget ändras men inte för en lång stund.

Detta får vara inledningen till rubriken dagens trots och imorgon får vi se vad jag har att bjuda på.

Fotokursen

Igår var min sista fotokurs-onsdag. Det kändes lite tråkigt. Det har varit riktigt trevligt att gå iväg på en kurs och faktiskt lära sig något nytt.

Visst kunde jag väl knäppa foton innan också. Rätt bra dessutom men nu kan jag en massa om funktionerna på kameran och vad jag ska tänka på när jag ska ställa in allt. Kunde ju inte ens föreställa mig att använda det helt manuella läget på kameran innan men nu så känns inte det alls speciellt läskigt.

Första lektionerna var rent teoretiska men sen har vi fått prova på studiofotografering, porträttfotografering och igår tränade vi på att få stillebenbilder att se mer intressanta ut. Allt har varit roligt men någon studiefotoperson kommer jag inte bli utan jag kommer fortsätta med att fota vardagen. Det är min grej.

Det har varit riktigt roligt. Nu behöver jag BARA en digital systemkamera eftersom jag inte äger någon. Den jag haft under den här tiden har jag lånat.

Nu får vi se om jag anmäler mig till någon annan rolig kurs. Man kan ju aldrig veta. Det finns massor med saker som jag kan tänka mig att lära mig.

18 mars 2009

Utmanad

Jag har blivit utmanad! Ska välja sjätte mappen och sjätte bilden.

Det blev när Stella sitter och pärlar en pärlplatta. Det är i oktober 2007 och jag tror att hon håller på med en present till sin pappa som snart ska fylla år. Men jag kan minnas helt fel. Själv ska hon fylla tre år om en månad.


Jag utmanar Lisa H, Katrin (om du inte redan är utmanad) och alla andra som känner för det.

Ibland undrar man...

I måndags kom myran ner för trappan. Hon har en knappnål i handen som hon hittat någonstans. Detta är samtalet:

Mamma, får jag sticka dig med den här nålen?
Äh, nä det får du inte. Det gör ont.
Men mamma! Jag vill! Jag gjorde det på mig själv och det gjorde inte ont.
Du får inte sticka dig med nålar och dessutom får du inte lov att ha nål överhuvudtaget.
Ge nålen till mig är du snäll.
Ok! (Och hon slänger nålen nerför trappan och går upp och leker igen)

Ja ibland undrar jag verkligen hur hon tänker?

Min man kan knyta skorna...

...och dessutom är han snygg. Kan det bli bättre?





Tillägg: Min man har kunnat knyta skorna sen han var barn. Bara så att ni inte missuppfattar...

"Vår"promenad

Häromveckan när solen sken och det luktade vår ute gick vi en liten vårpromenad Stella och jag. Det var den dagen före det snöade så galet mycket då man undrade om vädret fått fnatt.

Vi var inte ute så länge för det var väldigt kallt men trevligt hade vi. Nallen Oskar och dockan Fanny var med som alltid. De gungade och åkte kana och fick sitta i vagnen. Stella lekte och mamman fotade. Mycket trevligt.



Stella och Oskar

Gungtjejen!

Nu ska vi åka kana.
Klättra är kul men då får inte Fanny och
Oskar vara med för de är bara bebisar.

Dagen efter...

Vaknade klockan 7, trött och med huvudvärk. Tog 2 panodil och somnade om.

17 mars 2009

En sån där bra dag...

Idag har varit en bra dag. Inte för att andra dagar brukar vara dåliga men idag har det varit extra bra.

Jag vaknade 8.30 och kände mig pigg! När hände det senast liksom? Ja, jag minns inte. Dessutom sken solen och jag kunde känna vårlukten i luften. Inte för att jag tänker luras av det för förmodligen snöar det väl imorgon men idag njöt jag i alla fall.

Jag tog mig iväg till stan till klockan 10. 00 som varje tisdag för att träffas med min fantastiske psykolog. Det är så bra när man hittar en psykolog som är så bra och som man klaffar med. Jag tror inte att det är en självklarhet. Jag är så glad att jag kan gå till honom. Tack (du vet vem du är som jag tackar för det)!

I vanliga fall brukar jag åka hem och sova ett par timmar efter att jag varit hos psykologen för det att gå upp så tidigt som klockan 9.00 har inte jag klarat av på ett bra tag men idag åkte jag iväg till bussgods och hämtade ett paket som väntade på mig där. En tallrikshylla som jag ska ha i köket. Det kommer bli så fint!

Det galna är att det är inte slut än. Det fortsätter. Jag gör fler saker.

Åkte förbi min gamla lägenhet för att hämta lite post hos E som bor där nu. Det kändes väldigt konstigt att ringa på sin "egen" dörr och ännu konstigare att det var någon annans möbler i lägenheten. Han hade gjort det väldigt fint och jag kände knappt igen mig. Det är helt klart inte min lägenhet längre. Lite upprörd var jag över att han tagit bort den underbart fina rosen utanför sovrumsfönstret. Den som var så fin. Men som sagt. Det är inte jag som bor där.

Jag mellanlandade hemma. Bytte kläder och åkte tillbaka till stan för att äta lunch med N. Vi träffas alltid på Hard Rock Cafe och pratar loss i flera timmar. Så även idag. Mycket mycket trevligt.

Jag var klar med lunchen lagom tills det var dags att hämta Mikael på jobbet (ja vi lunchar länge) för att sedan åka till Frölunda Torg och fixa lite saker som behövde fixas och sen vidare till Ica för att handla mat.

Vid det här laget borde jag ha "dött" för länge sen men inte alls.

På vägen hem åkte vi vägen om "posten" där ännu ett paket väntade på mig. Ett mycket efterlängtat paket.

Väl hemma fixade vi snabbt ihop fika för att N och F skulle komma förbi och titta på vårt hus och umgås en stund. Det var väldigt trevligt. Tänk att N och jag kunde ha saker att prata om trots att vi ätit lunch bara några timmar tidigare.

Nu har jag suttit här vid datorn en stund och börjar känna att det nog är dags att lägga sig. Jag kan knappt fatta att jag gjort alla dessa saker på en och samma dag. Det är en sak att ha gjort så mkt men mycket udda att jag inte har kollapsat. Undra om det är våren eller om det bara är en väldigt väldigt bra dag? Det tänker jag inte fundera vidare på nu utan gå och lägga mig och vakna lika pigg imorgon. Det har jag bestämt.

11 mars 2009

Ett monster har flyttat in i huset...

Igår hos psykologen så sa jag att min myra har hoppat rakt in i fyraårstrotsen. Han tittar på mig och säger:

-Då får jag gratulera
-Äh tack, säger jag
-Jo, men jag menar det. Det är positivt.
Han har ju helt rätt i att det är positivt och att det är något alla barn ska igenom. Men när dagarna är fyllda av neeeej, jag vill inte eller ännu mer JAG VILL så kan en mamma bli riktigt riktigt trött.

Min underbara lilla tjej har blivit ett monster!

När man säger något och möts av den här minen
(en ny min förövrigt) så vet man att nu
ska det argumenteras, diskuteras och att
gråtattacken för att få det hon vill stundar.

05 mars 2009

Hos frisören

För ett litet tag sedan var vi och klippte oss. Mamma satt i en stol och myran i en annan.

Det var nog lite läskigt tyckte lilltjejen för hon sa inte mycket under hela tiden och satt ganska så sammanbiten. Men hon var väldigt nöjd när det var klart. Hon tyckte att hon var väldigt fin.




I liten chock, Men det är bara mamma
som får ha sånt (mousse) i håret ju.

Så här fint blev det bakifrån

och så här söt är en myra nu!

Fotografering vid den nya väldigt rosa väggen!

Stella tycker hennes rosa vägg är väldigt fin! Mamman lyckades få tillstånd att fotografera en lång stund. Något som inte är speciellt vanligt nuförtiden.

Så här glad är man när man har en rosa vägg i sitt rum. Kan vara värt att testa...












Lek i det nya huset!

Idag är det torsdag och Stella är hemma från dagis. Det är egentligen den första dagen som hon verkligen är hemma sen vi flyttade in i huset.

Hon leker för fullt. Hon älskar sitt rum men tydligen är toaletten på övervåningen mycket intressantare. Dit in bär hon in en massa saker från sitt rum och sitter på golvet framför toalettstolen och pratar med Fanny och Oskar (dockan och nallen).

Det här med att det finns två toaletter i huset är väldigt fascinerande. När kompisar kommit hit för att titta är det det första hon nämner. Vi har två toaletter. Väldigt viktigt tydligen. Nu när hon leker på toaletten sa hon:

Mamma, du kan gå ner och kissa om du behöver.
Mmm...men jag behöver inte det just nu.
Nä, men OM du behöver så kan du det men var inte borta så länge då. Okej?

Det är roligt att se att hon trivs.

(Hann tyvärr inte få några bilder på leken. Hon var snabb med att städa undan och leka en annan lek)

Grrrr!!

Min mobiltelefon funkar inte!! Den är plötsligt spärrad. Jag är arg!

04 mars 2009

1999-2009

Jag är inte den nostalgiska typen. Alltså jag ser gärna tillbaka på saker som jag varit med om och pratar gärna om det. Men jag sitter inte och är så där romantisk och gråtig och så när jag tänker tillbaka.

Trodde jag! Tills jag sålde min lägenhet och tillbringar kvällen före överlämningen med att gråta.

I måndags kväll var vi och skulle städa ur lägenheten. Jag började duktigt att feja i köket. Kom en bit men sedan tog orken slut. Jag tog slut. Jag dog som jag brukar säga.

Så medan Mikael duktigt städade vidare gick jag bara runt från rum till rum. I början var det okej men sen blev det värre och värre. Jag började höra ljud som inte fanns. Ljud som lilla Stella när hon grät från sin spjälsäng. Eller Tellus, hunden, hoppa ner från soffan när jag öppnade kylskåpet och tog ut osten. Jag kunde höra småfåglar kvittra trots att klockan var elva på kvällen och jag kunde höra tjejernas fniss på en av våra tjejkvällar.

I alla fall så satt jag i min säng igår kväll när Mikael var iväg och fortsatte att städa i lägenheten. Jag klarade inte av att följa med. Löjligt jag vet men ibland är man lite löjlig. Så jag sitter där i sängen och gråter över min lägenhet som ju alla som känner mig vet att jag älskar. Jag satt och mindes saker jag gjort där. Allt det där man vill minnas i alla fall. Det tråkiga lämnade jag ute. Det blev ganska jobbigt. Jag tror att jag lyckades klämma in 10 år på min halvtimme down memory lane.

Det kändes bättre efteråt!

I dag har vi varit på banken och officiellt lämnat över lägenheten till näste ägare. Han har nu alla nycklar. Jag har inga. Jag kan inte komma in längre. Det kändes bra.

Nu bor jag här i vårt fantastiskt trevliga radhus som jag också älskar och bara kommer att älska mer med tiden det vet jag. Det är så det är. Man kan bo vart som helst bara man har de man älskar omkring sig och det har jag så jag är mer än nöjd.

Jag är välsignad och tacksam!

03 mars 2009

dyra pengar för tystnad...

Igår beklagade jag mig för Mikael att det är så tyst här. Jag hör nästan inga ljud. Hans kommentar var att det är konstigt att en ljudallergiker som jag kan klaga på att det är tyst. Han har helt klart en poäng men så är det ju så att vissa ljud vänjer man sig vid och blir en del av ens vardag.

Lägenheten som vi lämnar över imorgon har jag bott i sen sommaren 1999. Den har en del ljud som jag nu inser att jag vant mig vid och saknar. Sånt som jag minns att jag störde mig på i början. Jag saknar ljudet av porten. Ljudet av när folk går in och ut. Alla var ju tvugna att passera min dörr. Jag lärde mig vem som gick utanför till slut. Kunde urskilja deras sätt att gå men visste även på hur de öppnade porten. Jag saknar ljudet av spårvagnen nere på Karl Johansgatan. Tänk att man kan sakna ljudet av en skramlande spårvagn. Det är på snudd galet. Men mest saknar jag ljudet av bilarna på Älvsborgsbron. Suset på morgonen när rusningstrafiken är som värst. Det ljudet gillar jag.

Mikael är lycklig över tystnaden. Han trivs med den medan jag har förstorat mina öron till trattstorlek för att höra ljuden av det här huset och ljudet utifrån. Än så länge har jag kommit fram till att kranen i köket har ett irriterande droppljud och att grannen smäller för högt med sin ytterdörr. Det är någon som renoverar sitt hus så jag hör hamrande ljud men bara ibland. Det är allt. Det är väldigt lite tycker jag.

Jag har flyttat från storstan till landet! Jag visste inte att det var det jag hade gjort. Väldigt dyrt pris för tystnad tycker jag!