GOTT NYTT ÅR!

Här gör vi oss redo för att avsluta år 2011 och påbörja 2012. Bordet är findukat, efterätten står och kyler och huvudrätten är planerad men inte tillagad. Vännerna kommer klockan fem.

Jag önskar er alla ett glatt firande och ett år fyllt med roliga överraskningar och möjligheter för drömmar att uppfyllas. Mitt motto för nästa år är: Mindre perfekt!

Bordet går i silver och lila. Två av mina favoritfärger. Är silver en färg? Jag letade fram lite allt möjligt jag hade i gömmorna. Jag vill ofta springa ut i affärerna och köpa nytt för varje tillfälle det ska piffas men så kan man inte hålla på så det fick bli gamla godingar denna gången.


I taket över soffbordet har jag hängt den här silvriga kransen som jag knåpade ihop sent igår kväll. Jag fick mannen att borra upp en krok i taket (den skulle ändå upp men kanske inte just igår).


Jag kunde inte hålla mig när jag gick förbi tulpanerna. Jag älskar tulpisar alldeles för mycket för att inte köpa med mig några hem. Vita är vackrast tycker jag och passar bra så här på nyårsafton.


Njut nu ordentligt och pussa dina nära och kära ordentligt vid tolvslaget så att året firas in på rätt sätt.

Tankar om året som gått.

I år känner jag lite ångest över att sammanfatta mitt år. Jag brukar tycka att det är roligt att sätta mig ner och se över de mål jag skrev förra året och utvärdera hur det gick. Jag vågar inte ens öppna filen där målen är skrivna. Kanske struntar jag i det helt.

År 2011 kommer inte gå till historien som ett av mina bästa. Faktiskt skulle jag nog arkivera det under: rätt dåligt. Inte för att det har hänt så fasligt mycket tragiskt eller extra jobbigt heller för den delen. Det har funnits saker att glädjas över mest hela tiden. Barnen förgyller tillvaron på ett sådant fantastiskt sätt så det är svårt att inte vara glad när de är omkring mig. Och jag har ju världens mest fantastiska man dessutom. Så ett helt dåligt år har det inte varit. Det har varit ett år som jag har hunnit med en hel del på men inte alls det jag hade önskat. Ett år då saker kommit i vägen hela tiden. Ett år då det jag hade tänkt inte blev av. Ett år då depressionen varit närvarande mer än vanligt. Ett år då kroppen värkt mest hela tiden. Ett år då tröttheten tagit överhanden och mitt dåliga humör likaså. Känns det trist och negativt. Nä inte alls för som jag sa det har funnits så mycket glädje ändå. Som jag sagt så många gånger förut: man måste se till det som är bra. Se det positiva i sin omgivning och låta det vara "the silverlining". Utan det glittriga klarar man sig inte så enkelt är det. Finns det inte där får man skapa det själv. Ställa fram saker som gör en glad. Läsa en bok som motiverar. Umgås med människor som ger en positiv energi. Det är upp till mig själv att göra tillvaron sådan som jag vill ha den. Ibland lyckas jag och ibland inte.

Imorgon eller nästa dag kommer en lista över mitt år ur en mer positiv vinkel. Jag lovar.

Sarahs nyckel.

I onsdags tillbringade jag dagen med att sitta i soffan och läsa bok. När jag köpte böcker från adlibris sist slank "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay med. Det är en bok som handlar om en tioårig flicka i Paris under andra världskriget. En spännande och gripande historia. Jag läser ALDRIG böcker som handlar om andra världskriget. Verkligen aldrig. Jag ser inte på filmer eller dokumentärer som handlar om det heller. Jag kan inte. Jag drömmer mardrömmar i veckor och jag gråter så mycket att jag har huvudvärk i flera dagar efteråt. Det ligger mig för nära helt enkelt.

Trots detta köpte jag denna bok. Jag vet inte varför men förklaringen om den fick mig att lägga den i inkorgen och det är jag glad för. Det är en lite annorlunda historia om allt det hemska som hände. Utan allt för många hemska detaljer. De fanns där men inte utskrivna med samma detaljrikedom som det brukar. Det var bra tyckte jag. Mitt i allt det olyckliga är det en lycklig berättelse. Det är också bra för då känner jag mig inte lika förkrossad.

Kära Lotta skrev ett inlägg igår om att alla har en historia att berätta och precis så är det. Vi bär alla på berättelser inom oss. Intressanta sådana. Jag vet att det kan kännas som din berättelse inte är intressant nog för du har inte gjort något så spännande som någon annan eller för att du inte har en bakgrund så exotisk som din bästa vän. Glöm de tankarna. Det du har att berätta är din historia och den är lika intressant som min eller din grannes. Glöm inte det. Skriv ner, spela in eller fotografera. Spara på din historia på det sätt som passar dig bäst men gör det. Det kommer en dag då någon vill veta.

En förbannelse är vad det är.

Jaha, här sitter jag uppe trots att jag borde sova för länge sedan. Det är konstigt det där att man trots att man verkligen borde lägga sig tidigt för att man är för trött för att vara människa ändå sitter uppe alldeles för länge när väl kvällen kommer. Det är en förbannelse att vara kvällsmänniska. Jag kan ju inte hjälpa att alla fantastiska kreativa idéer måste sättas till verket efter klockan elva på kvällen. Det är inte mitt fel. Inte alls. Jag har ingen makt över hur min hjärna fungerar faktiskt. Den går av sig själv och plötsligt poppar det upp något som jag bara måste göra just nu. Måste. Som att sätta mig ner och göra en present till en viktig person i mitt liv. Mitt i natten är den bästa stunden för det. Hon kommer bli glad det är jag säker på och då är det väl värt det? Eller?

Blåsväder.

Ja så är det blåsväder igen. Den här vinterns signum skulle man kunna säga. Har jag sagt att min man cyklar till jobbet varje dag. 1,2 mil, en väg, oavsett väder. Jepp, så är det. Det är synd om honom tycker jag. Igår fick jag ett sms efter klockan ett någon gång där han sa: "Nu har jag torkat". Suck!

I min hjärna är det också lite blåsväder. Det vanliga och kanske lite till. Så där som det brukar vara i mitt huvud sista dagarna på året. Då jag ska bestämma mig för om jag ska ha några mål för det nya året eller om jag ska strunta i det. Ska jag inte strunta i det så ska jag ju bestämma mig för vad för mål. Många tankar. Många beslut. Det virvlar kan man säga men det verkar inte som saker blåser ner och förstör något. Det är ju i alla fall bra.

PS.

Tillägg till inlägget nedan: Det verkar som min hjärna inte bestämt sig för att vila. Det virrar runt en massa tankar som den håller på att sortera. Året som gick. Året som kommer. Renovering av övervåningen. Lite sådant mest.

Trött, dåsig och slapp.

Tröttheten efter allt julstök och julmys har kommit ikapp mig ordentligt nu. Jag orkar ingenting. Ögonen vill stänga sig hela tiden. Kunde jag välja skulle jag tillbringa en hel dag i sängen med min dagbok, penna och någon bra bok att läsa men det har jag inte möjlighet att välja så jag tar alla chanser jag får att ligga ner. Nu har jag just legat i soffan i någon timme medan Noel har tittat på Meckar Micke. Snart ska han sova middag. Hoppas jag. Då ska jag sova också.

Snart släpper tröttheten det vet jag. Det tar några dagar och sen är jag tillbaka i mitt vanliga lagom trötta jag. Jag är van vid att vara trött men det finns olika nivåer på det hela. När tröttheten släpper ska jag ge mig på nyårsstädningen. Nyårsstädningen är viktigare än julstädningen för mig. Min mamma har alltid sagt att om man börjar året rent så blir det ett bra år. Man får tro på det som man vill men jag tycker om traditionen så jag har tagit efter den. Allt julpynt åker ut och ersätts av lite nyårsfint för att sedan ersättas av det som brukar stå framme. Det är en av sakerna jag tycker om med julen att alla de vanliga sakerna ställs undan en stund och så blir de som nya igen när de kommer fram. Granen kanske kan få stå kvar ett litet tag till. Jag brukar tröttna på granen så fort juldagarna är över men det verkar som jag inte är det än i år men vi får se när jag kommer igång med städandet. Då är det mycket möjligt att den ryker.

Så alltså här händer det inte speciellt mycket. Jag sitter med mina funderingar i soffan men får inget praktiskt gjort. Men huvudet är fullt och där arbetas det hårt. Räknas det som något vettigt?

Megaslapp.

Här sitter jag i soffan och degar. Jag kan inte förmå mig att resa mig upp. Jag surfar och tittar på tv på en och samma gång och njuter av att jag inte har något jag måste göra. Visst det finns disk att diska och golven behöver dammsugas men det kan jag ta imorgon. Om jag har lust. Soffan är skön. Jag äter brieost med fikonmarmelad och dricker te som mannen snällt har hämtat åt mig. Jag borde förstås byta soffan mot sängen nu men då behöver jag resa mig upp, gå upp för trappan, borsta tänderna och klä av mig. Det känns motigt men det vore skönt att ligga i sin säng. Livet alltså, ibland är det bra jobbigt. Nä, livet är bra. Jag har ju en soffa. Fantastiskt!

Hyacinter och en dag av slapp.

Nu doftar huset av hyacint. Det är nästan så man knockas av doften men jag gillar det. Jag köper alltid hyacinterna sent så att de ska blomma lite efter jul så att man sparar lite av julen till dagarna efter också.

Noel och jag har gjort absolut ingenting av vikt idag. Vi har lekt med bilar, kramats, sovit, ätit kakor och tittat på bolibompa. Och jag har lyckats skriva ikapp lite i min dagbok mellan kramarna och billekandet.

När tomten kom.

Efter Kalle Anka kom tomten. Som Stella hade väntat. Hon oroade sig väldigt över om han skulle komma eller inte. Det är nämligen så att Stella har varit livrädd för tomten. Eller vänta, livrädd räcker inte. Lägg till skräckslagen. Tomten har fått hålla sig borta från våra julfiranden. När hon var riktigt liten fick jag gå omvägar när vi var inne i shoppingcenter och jag visste att det stod någon tomte i ett skyltfönster. Hon skrek av skräck. Förra året började hon tjata om att hon ville att tomten faktiskt skulle komma och lämna presenterna direkt och inte komma på natten och lägga allt under granen. Jag kände mig skeptisk så det måste tomten känt av för han kom inte. Men i år minsann. Han kom i egen hög person. Han var precis så som vi har tänkt honom. Glad, lite långsam på gammalt vis och hade säckvis med julklappar. Jag skojar inte. Jag tror det var fem säckar med julklappar.

Tomten kom genom bakdörren och hälsade glatt på alla. Barnen hoppade av glädje. Noel pekade och sa "tomten" om och om igen. Lyckligare barn får man leta efter. Två små och en Stella visade glatt in honom i rummet med granen.


Han tog fram julklapp efter julklapp och då hade han ändå bara en säck med sig in. Resten hade han lämnat utanför dörren för oss att själva bära in när han hade åkt. Tomten berättade att han hade varit på Island innan han kom till oss. Det var lite roligt att få veta vilken rutt han har.


Noel var inte ett dugg rädd för tomten och hämtade glatt paket. För varje paket sa han med entusiasm i rösten att det var en bil. Han tänkte verkligen bara på bilar den här killen.


Ser ni Stellas ögon? Hon var salig, förundrad, exalterad, reserverad, glad, nervös och lycklig i ett. Hon analyserade varje rörelse tomten gjorde och konstaterade efteråt att han måste ha kommit från Polen för han pratade lite konstigt och på några av paketen stod det mitt namn på polska.


En Stella i tomtens knä. Tänka sig att rädslan gick över till slut. Äntligen fick hon uppleva magiken i att tomten kommer på julafton och det är jag väldigt glad för. Alla barn ska få uppleva hur det känns när tomten kommer och allt där omkring.


Båda barnen satt i tomtens knä men Noel hade lite bråttom. Han var tvungen att "läka med bilar".


Tomten kom alltså till oss i år och barnen fick sin magiska jul. Mamman är fantastiskt nöjd med den här julen. God mat, massor med godsaker och underbart familjemys. Jag har beskådat barnens tindrande ögon långa långa stunder och känt mig storligen välsignad!

Juldagen.

Nu är vår juldag till ända. Vi har haft fullt hus. Ätit kalkon. Suttit i soffan och pratat. Gottat oss med massor med godis. Familjen. Vänner. Härligt. Nu ska jag sova. I morgon är en annan dag.

GOD JUL!

Nu sitter jag här i mitt hem som luktar av julskinka och tittar på min vackra vackra gran och inser att NU är det verkligen JUL. Jag har en sista julklapp att packa in och några andra småsaker att ordna med innan jag lägger mig.

En god, fröjdefull och fridfull jul önskar jag er alla!

Julen är här!

Känner hur julen har tagit över nu. Allt är i stort sett klart. Det är skinkan som ska fixas och en massa potatis till Jansson ska skalas men det gör jag ikväll. Snart kommer min mamma och syster med familj för att fira lite julafton så här dan före dopparedan. Hoppas ni alla har det lika härligt som jag har det.

I allt detta härliga går mina tankar till en vän vars lilla flicka ligger på sjukhus och är jättesjuk. Mitt hjärta värker för henne. Hon ligger med drop och har ont så hon kräks. Lilla livet kämpar för att hålla andan uppe. Henne ska jag ha speciellt i tankarna denna julen. I mina böner finns hon hela tiden. Vi tänker på er. Ni vet vilka ni är.

Fikonmarmelad.

Igår fick jag plötsligt för mig att jag var tvungen att göra fikonmarmelad. Jag har aldrig smakat fikonmarmelad och vad jag vet så är jag inte speciellt förtjust i fikon men marmelad till brieosten kände jag ett stort behov av. Så igår ställde jag mig och lagade. Jag använde det här receptet som inspiration men eftersom jag inte tål lime bytte jag ut det mot vatten med citronsyra och eftersom jag har tänkt att ha med marmeladen till min familj på julafton fick jag utesluta kardemumman och nejlikan också. Jag tog i äkta vanilj och lite honung istället. Jag tycker den blev mycket mycket god så den får följa med och fira jul.

Att ha tur!

När Mikael kom hem från jobbet flydde jag. Jag behövde tid för mig själv en liten stund så jag begav mig till ett av shoppingställena i närheten. Tänkte att det kunde vara trevligt att bara gå där utan att ha en anledning samtidigt som de runt omkring mig stressade som tokar. Och ja, det var trevligt. Jag strosade. De andra sprang.

Inne på Lindex hade de jippo. 25% på hela köpet så jag tänkte att det kan ju vara värt att titta efter om de hade någon fin jultröja eller så. Det hade de inte men jag hittade en tröja till Noel som bara kostade 30 kronor och eftersom jag hade all tid i världen så gjorde det mig inget att stå i den milslånga kön. När det var min tur betalade jag med rabatt 23 kronor för tröjan och fick dra en liten lott. Jag var sista kund att få en lott för de skulle precis dra vinnaren. Man kunde tydligen vinna ett presentkort på 500 kronor. Jaha tänkte jag och tog en och ställde mig åt sidan. Jag vinner aldrig så det kändes inte nödvändigt att ta en lott egentligen. Och så ropar de upp numret. Jag hade inte hunnit öppna min än så jag gjorde det i all hast och där stod samma nummer som de just ropat upp. 98. JAG VANN! Jag vann 500 kronor bara så där. Helt otroligt! Jag var helt chockad. Vilken grej.

Moss -och blompyssel.

När man är så förtjust i att pyssla som jag är så blir det nog rätt naturligt att det blir en hel del pyntat så här i juletid. Jag kommer på saker jag vill skapa hela tiden och skaparandan kan man inte hejda hur som helst. Det enda som hejdar den är tiden och det kan man säga att jag märkt med mitt mosspyssel. Redan i november bestämde jag mig för att jag skulle ha en krans av mossa på dörren i december så jag tog med mig barnen ut i skogen och plockade mossa ifall att det skulle visa sig vara snö i december. Jag har gått här hemma och planerat att imorgon ska jag göra kransen men det har kommit något emellan hela tiden. Men igår. Igår tittade jag på "Jul med Ernst" på play för jag missade det i måndags och då kom kliet i fingrarna i gång så klockan 23.30 satte jag igång att göra en krans. Inte ovanligt för mig att jag kommer igång alldeles för sent på kvällen men igår var jag redan klar för sängen så man kan ju tycka att jag borde hejdat mig. Jag mossade på och det fick bli mossa till blommorna också för igår fick äntligen köpt lite julblommor. En julros och några vita hyacinter. Det enda jag saknar nu är en amaryllis men man kan kanske inte få allt.

Julrosen är verkligen vacker och den doftar gott också. Den fick en vit skål och lite mossa runt sig. Enkelt och fint.


Jag är barnsligt förtjust i vanligt gammalt snöre. Det blir fint till allt tycker jag.


En av hyacinterna fick snöre omkring sin mossbädd och jag blev lite kär i resultatet måste jag säga.


Dörrkransen är enkel den också och pryder nu vår ytterdörr. Hjärtana har jag lånat från vårt mosshjärta som prydde vårt bord när vi gifte oss. Mosshjärtat är fortfarande grönt och fint efter tre år och så planerar jag att det ska förbli. Hjärtana sätter jag tillbaka så fort julen är över.

Julveckan är här!

Så är då en av de absolut bästa veckorna på hela året här. Julveckan! Då när vi njuter extra mycket av julandan och förbereder allt det goda inför julafton. Det bakas, lagas mat och pysslas för fullt i hemmen. Julmusiken sprutar ur högtalarna och vi myser. Myser massor. Ljusen brinner överallt. På borden och i fönstren. Det är härligt. Det är underbart. Och det är stressigt. Det är JUL!

Denna veckan ska det hinnas med julmys med bästa tjejerna. Det ska storhandlas. Skinkan ska kokas och griljeras. Janssons frestelse ska tillagas. Revbenen honungglaseras.


Alla julklapparna ska packas in. Knäcken kokas. Pepparkakscheescaken bakas. Lingonen kokas till.

Huset ska städas ännu en gång. Julevangeliet läsas. Julsångerna sjungas. Kalle Anka ska ännu en gång ta över alla svenska hem.

Vi ska umgås med familjen. Umgås med vänner. Tomten ska komma.Vi ska öppna alla julklapparna.Maten ska ätas. Osten ska ätas. Massor med ost. Julmust ska drickas litervis. Det ska skrattas så tårarna sprutar. Barnens ögon ska tindra av förväntan och glädje.

Gott folk. Julen är här!

Olycka.

Vad har hänt? Hur gick det till? Slagsmål? Mord? Stackars stackars grisen, gubben och snigeln.

Spa.

Jag sitter hos frisören. Det är som att vara på spa. Nu sitter färg nummer två i. Tror det kommer ta tre timmar allt som allt. Mitt hår kan inte vem som helst klippa. Tjockt hästhår är inte för vem som helst.

Fredag.

Så kom då äntligen fredagen. Vanligtvis brukar jag inte längta så väldans efter fredag för den kommer ju förr eller senare ändå men denna veckan har varit lång. Ovanligt lång. Mest på grund av Noels nya fas som han är i som driver den här mamman till vansinne. Men nu är det fredag och helgen bjuder på en hel del roligheter.

Ikväll ska vi hem till min syster och julbaka. Det blir pepparkakor för barnen. Systern och jag ska baka lite andra småkakor och så planerar jag att göra Leilas hallontryffel och så blir det nog en omgång med chokladkola också. Stella och jag har sett fram emot detta i flera veckor nu så det är verkligen underbart att det är fredag.

Men först ska det grejas lite här hemma. Övervåningen ska få sig en omgång och kanske bakar jag något här hemma också. Funderar på skurna pepparkakor. De jag gjorde förra året var fasligt goda. Vad som händer återstår att se. Allt beror på en liten pojkes humör.

Att ha en grymt duktig dotter.

I dag har Stellamyran lagat middagen. Helt själv. Igår bakade hon mjuk pepparkaka. Helt själv. Jag slappade i soffan. Till middag blev det gnocci med bacon i sås. Det är mat som alla i vår familj uppskattar väldigt mycket. Det är svårt att förstå att jag har en så stor dotter som kan vara till så mycket hjälp.

Städning med en tvååring.

Att städa hos mig är inte en enkel sak. Varje liten grej jag tar mig för tar dubbelt så lång tid som den borde. Inte för att jag är noggrann utan för att jag har en tvååring som måste hjälpa till med allt. När jag ska städa köket måste han diska. När jag ska dammsuga tar han den ifrån mig. Ska jag dammtorka tar han trasan eller så doppar han sina leksaker i skurhinken. När jag tvättar golven häller han gärna ut vattnen så det blir extra rent. Tar jag bort kuddarna från soffan för att dammsuga den lägger han tillbaka kuddarna. Plockar jag bort leksakerna från golven ser han till att de snabbt är på samma plats igen. Jag blir trött bara av att tänka på att jag ska städa och det är en bedrift för en sådan som mig som ju tycker om att städa. Jag trivs att går runt och greja men för tillfället är det kombinerat med allt för mycket stress så jag är mest irriterad. Jag vet att jag ska vara glad för att jag har en så fin pojke. En fantastisk hjälpreda men så här i juletid när jag har saker som jag vill få gjort i tid så att nästa vecka inte blir helt galen känns det lite stressande.

Nu ska jag gå och försöka få tillbaka dammsugaren. Vi får väl se om jag lyckas.

Vardagsmat.

Något man gör väldigt ofta är att laga mat. Det är sällan man helt hoppar över matlagningen för äta måste man. Jag är inget proffs på det här med att knåpa ihop middagar men jag är långt ifrån dålig på det. Min mat brukar uppskattas. Jag har lagat mat till min familj sen jag var 16 år. Till oss tre hemma eller till när det skulle komma gäster. Det har aldrig riktigt varit svårt för mig. Och jag gör det väldigt gärna. Att ha hem vänner eller familj på mat är något jag uppskattar väldigt mycket. Jag tycker om stökandet inför och att sedan sitta ner tillsammans är faktiskt ljuvligt.

Det jag gått och funderat på idag är vardagsmaten. Alltså den som man lagar om och om igen. Ganska ofta. Vissa blir uttråkade på att äta samma mat ofta men det blir inte jag. Det jag lagar ofta är det jag tycker mest om och då gör det mig inget om jag åt det förra veckan. Självklart lyxar jag till det med något lite extra på en vardag också ibland med oftast blir det husmanskost. Frågar jag de här hemma vad de vill ha till middag får jag i stort sett alltid samma svar. Fiskpudding, kyckling med sås och majs, lasagne, kåldolmar, fisk i alla former, klyftpotatis eller köttgrytor. Det finns många fler alternativ på vad de svarar men dessa var några av standardsvaren. Jag lagar gärna dessa matträtter för det är favoriter för mig också. Jag känner att det här med vardag är något man ska värna om. Att det är samma gör inget. Det betyder att vi trivs och att vi har det bra. Det betyder att vi är trygga i att vara med varandra och att det inte är så noga att ge sig iväg på äventyr utan är nöjd med det som finns här. Jag är en vardagsmänniska. Vardag är bra.

Lite mer lucia.

Luciafirandet i Stellas klass var väldigt fint. Alla sjöng vackert och julspelet var mycket fint. När alla barnen kom in för ett sista nummer fick småsyskonen komma fram och vara med.


Så här söta är mina luciabarn.

Närbild på en mycket vacker tärna.

Lucia.

Glad Lucia på er allihop!

Jag firar med att åka till GeKås och sedan gå på firande på Stellas skola på kvällen. Hoppas ni alla får se fina lucior som lyser upp mörkret för er.

Tacksamhet och måndagslistan på ett annat sätt.

Ibland sköljer känslan av tacksamhet och ödmjukhet över en. Min helg har varit fylld av tacksamhet till allt det vackra som jag har omkring mig. Allt det fina. Det har svämmat över.

Jag är tacksam över livet. Livet är skört och ibland blir man påmind om det och då kan man känna sig skrämd. Men inte jag. Jag känner mig ödmjuk för att det finns människor som vet vad de ska göra för att man ska vara kvar en stund till. Ödmjukhet över att det inte är jag som bestämmer hur länge jag lever och tacksamheten kommer över mig för att jag är jag. Jag är tacksam för så mycket att jag faktiskt inte kan uttrycka allt. Min familj. Min underbara underbara familj. Jag har två helt fantastiska barn. De ger mig så mycket glädje. Min man. Han är bäst. Ingen kan mäta sig med honom. Han tar tag i saker där han står och han gör det så bra. Han är nästan alltid glad och han är här med mig. Min pappa, min mamma och min syster. Vad skulle jag göra utan er? Ja ni hör ju. Jag får inte plats med all tacksamhet jag känner inom mig just nu. Tacksamhet för mitt hem, att jag har vad jag behöver, för mina vänner, för naturen, regnet, solen. Allt!

Brev till tomten.

Man ska ju skriva en önskelista till tomten så här inför julafton. Det har jag helt missat och antagligen är jag väldigt sent ute så tomten kommer nog inte riktigt hinna med mina önskningar. Man kan ju önska sig så mycket så det är svårt att bestämma sig vad man ska inrikta sig på. Önskar jag mig saker? Önskar jag mig rikedomar? Önskar jag mig finheter eller önskar jag mig sådant som är fyllt med känslor? Skulle tro att jag önskar mig lite av allt i en skön balanserad blandning med ett visst övertag på det sistnämnda.

När det kommer till saker är det faktiskt så att jag som vanligt inte alls vet vad jag önskar mig. Jag är inte den som duktigt skriver ner vad jag kommer på att jag skulle vilja ha men några saker dyker ändå upp i mitt huvud. Eftersom jag gärna fotograferar bättre än bra så skulle jag ju mer än gärna vilja ha ett makroobjektiv men eftersom det är så galet dyrt kan jag tänka mig att nöja mig med makrolinser och för att fotona ska bli extra bra skulle ett stativ sitta fint. Jag tycker ju om att läsa böcker även om jag sällan riktigt tar mig tid till det så vore det roligt att få en och annan av den typen som jag tycker om att läsa. Och till köket skulle det passa fint med en receptbokshållare i vitt. Jag brukar kunna ha en riktigt lång lista på saker som jag skulle vilja ha men under det senaste året har önskan av saker tystats något.
När det kommer till rikedomar har jag aldrig önskat mig att bli rik. Inte alls. Jag tror faktiskt inte jag skulle trivas speciellt bra. Men med en stundande utstämpling så skulle det nog ändå inte vara dumt med en extra liten slant. Det där lilla som behövs för att få månadsbudgeten att gå ihop. För vår del innebär det att bli ännu smartare med matbudgeten och inga onödiga inköp what so ever.
Och finheter. Jag vet faktiskt inte ens själv vad jag tänkte där om jag ska vara helt ärlig. Men det där lilla extra i vardagen skulle jag kunna känna att vi kan behöva i vårt liv. Och jag kan tänka mig att slippa allt för många svårigheter. I alla fall på samma gång. Det vore fint. Men tillbaka till det extra i vardagen. Ett besök på biografen någon gång ibland eller middag på någon restaurang trots att vi egentlige inte har råd. En film i soffan tillsammans med de jag älskar mest. Den typen av finheter gillar jag.
Men finheter blandat med alla underbara känslor som man känner när man är tillsammans med sin underbare man, sin otroliga dotter eller med sin ursköna son. Känslor av kärlek, glädje, förvåning, stolthet, beundran, häpnad blandat med precis rätt mängd skratt. Känslor som bubblar. Känslor av stor lycka för allt det vackra som jag har i mitt liv och som ger mig så stor glädje. Det är det jag önskar mig mest. Mitt liv som det är med massor av underbar kärlek som strömmar åt alla håll mot mig och från mig till er andra.

Så snälla tomten ta dig tid att läsa min önskelista. Kanske kan du pricka in ett och annat.

Noels kalas.

Farmor, farfar och farbror Kim kom och firade vår Noel. Vi fikade och han fick en massa bilar så han var mer än nöjd. Han hade inte tid att äta sin tårta för bilarna var mycket viktigare än någon sötsak i världen.

Fotona är inte de bästa i världen men jag tycker inte alltid att det spelar så stor roll. Ibland blir det fel när man vill ta kort och har lite för bråttom och inte hinner ställa om men känslan finns där i alla fall och det är det viktigaste.

Chokladkola. Den godaste i världen.

Kardemummaka.

Stor lastbil med en massa bilar!

Tårtan.

Det här med att blåsa ut ljusen fattade han inte riktigt men han försökte i alla fall.

Födelsedagskillen.

I dag firar vi vår kille. Han fyller hela två år. Hipp hipp! Stora killen är han nu som älskar bilar över allt annat. När han inte leker med bilar så ska det jamas (kramas) hela tiden. Han pratar så vi ibland önskar att vi kunde trycka på pausknappen och han är väldigt förtjust i att promenera. Han kan nästan gå hur långt som helst. Leka med sin syster är toppen men leken innebär mest att ta saker ifrån henne och bli arg när han inte får ha det hon har. Han står gärna och diskar medan jag lagar middag och tycker att rita är toppen. Äta anser han onödigt och går därför ner i vikt och oroar sina föräldrar. Han är den sötaste myskillen man kan tänka sig!

Noel ett par minuter gammal.

Noel två år.

Raderat och fjärrkontroller.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur man tillagar en god köttgryta. Jag följer inget recept. Jag utgår ifrån vad jag har för kött och vad som finns i kylskåpet att ha i. Men så raderade min son hela inlägget och nu har jag ingen lust att skriva om det igen. Det får bli imorgon annan dag.

Nu tänker jag sura i soffan en stund men inte så mycket över att han raderade mitt inlägg utan att det enda jag för tillfället kan titta på på tvn är en kanal med motorsport. Noels fine kompis Espen gömde alla fjärrkontroller när han var här och lekte i förmiddags. Nu tänker ni: varför stänger hon inte av tvn? Jo, för om jag gör det så har jag en gnällig son efter mig som kräver att jag ska sätta mig ner och kramas. Det är väldigt mysigt att sitta och kramas med sina barn tycker jag men när det ska göras varje vaken minut då tycker jag att det blir lite jobbigt. Är tvn på så leker han mycket bättre. Han tittar inte alls utan trivs med ljudet. Jag är likadan. Jag får mycket mer gjort om jag har dumburken igång. Radio funkar inte lika bra. Jag vet inte varför. Vana antar jag.

Så där, nu vet ni vad som händer hemma hos mig denna eftermiddag.

När man är för trött.

I kylen ligger det kött som måste tillagas idag men jag orkar inte resa mig ur soffan. Jag är för trött. För seg. Det ska bli en köttgryta och jag älskar köttgryta. Jag är riktigt bra på att laga köttgrytor. Alla varianter. I kylen finns även precis de godsaker som jag anser ska finnas med i en gryta men ändå orkar jag inte ta mig dit.

Vi får se hur detta slutar. Spännande!

Uppdatering 1: Klockan 17.55 - köttet står och kokar på spisen. Middag om ett par timmar.
Uppdatering 2: Klockan 20.40 - då har jag ätit god köttgryta. Mums!

Symötestisdag - julpyssel.

Det har blivit lite julgranspyssel det senaste. En eftermiddag sydde jag 18 hjärtan. Det är väldigt lätta att sy men ska man sy så många så tar det ju en stund ändå. En sen kväll satt jag vid tvn och gjorde garntomtar. Det var riktigt roligt. Jag tror faktiskt att jag aldrig gjort några förut. Kan inte minnas det i alla fall. I lördags kom Stella på att hon ville göra pepparkakshjärtan i tyg till granen så jag letade fram brun filt och lite vitt garn för hon skulle ha glasyr runt. Hon klippte och sydde för glatta livet. Nu hänger allt och pryder vår gran. Hos oss klär vi alltid granen till första advent för jag tycker om att njuta av den före jul. Efter jul tröttnar jag väldigt fort på allt som är jul och oftast är all jul borta till nyårsafton.







För att se vad de andra i syföreningen gjort denna vecka så gå in på Husmorsskolan.

Vinter?

Helgen som gick och måndagslistan.

Så var det måndag. En efterlängtad måndag faktiskt för det betyder att vår intensiva helg är slut. En helg fylld med aktiviteter främst för en Stella men vilket innebar en massa körning för oss vuxna.

Fredagen började med lek hos kompisar vilket var väldigt efterlängtat. Efter leken var det snabbt hem för lite mat och sen skulle Stella köras på badkalas. Medan badkalaset pågick passade Noel och jag på att städa här hemma innan det var dags att åka och hämta henne igen. När hon var hämtad tog vi en extra tur för att hämta upp pappa som varit på julbord. När vi kom hem satte jag mig i soffan och vägrade göra något mer.

Lördagen började med en väldigt trevlig morgon vilket kändes skönt eftersom jag visste att det skulle bli en hel del att göra resten av dagen. I det galna regn och blåsvädret bar det iväg för att köra Stella till ännu ett kalas. Denna gången ett balettkalas. Medan hon balettade så passade vi andra på att storhandla och sen tillbaka för att vara med en stund på kalaset och sedan vidare för att hämta mormor. Mormor skulle vara hos oss under helgen vilket alltid är efterlängtat. När mormor kom var det matlagning som gällde och förberedelser för dagen efter. Ja och lite pysslande. Stella gjorde några pepparkakshjärtan i filt och sydde på glasyr och jag gjorde klart mina garntomtar. Pappan satte i lamporna i granen och sedan klädde vi den fint tillsammans. Jag älskar att klä granen och det är så härligt att göra det allihop tillsammans. Granen blev jättefin och lyser nu upp vårt vardagsrum.

Noel med några av sina nya leksaker.

Söndagen hade ett späckat schema vilket är ovanligt för oss eftersom det är vår dag som vi inte gör något annat än går till kyrkan och sedan umgås med familjen. Det såg förvisso så ut denna söndag också men lite mer intensivt. Efter kyrkan skulle det bli familjekalas för båda barnen. Medan vi var i kyrkan grejade mormor med middagen. Jepp, jag har en grym mamma! När vi kom hem gjorde jag världens godaste potatisgratäng och dukade och fixade med den sista piffningen innan gästerna kom. Ja och sen var det presentöppning, middag och tårtätande i massor. Hur trevligt som helst. Båda barnen var lyckliga över sina fina presenter. Noel var tvungen att ha med sina nya bilar till bordet för att kunna äta sin mat. Efter kalaset rusade vi iväg på julkonsert i kyrkan. Nä tydligen räckte det inte med kalas denna dag. Stella sjöng i barnkören och allt var så där underbart stämningsfullt som det ska vara inför jul. När vi kom hem skickades barnen i säng och vi satte oss framför tvn och sa inte mycket på hela kvällen. Ingen orkade.

Kul med storkusinen.

En späckad helg som jag otroligt nog överlevde. Det är tydligt att det är december. Det finns nästan inte en dag som inte är planerad. Det är bakning, pyssel, adventsfirande, mys och tillställningar mest hela tiden. Det är verkligen tur att januari är en lugn månad. Det behövs.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• helgen blev så lyckad.
• jag har underbara barn som är så lätta att glädja.
• jag har en mamma som alltid ställer upp.
• det är december och massor med jul.
• vår gran är så vacker.
• jag hann med en hel del pyssel under förra veckan.
• jag fick en hel eftermiddag för mig själv. Det var välbehövligt.
• jag har en så fantastisk man som det varit underbart att ha hemma i hela två veckor (men nu är han tillbaka på jobbet).

Veckan som kommer är inte lika intensiv vilket känns väldigt skönt. Jag ska försöka hinna sy lite julklappar har jag tänkt mig och kanske baka ett och annat. Hur har ni det mina kära bloggvänner?

Tomteverkstad.

Jag sitter i soffan och pysslar hederliga garntomtar. De blir riktigt söta. Igår sydde jag 18 hjärtan. Det tar sig kan man säga.

Funderar igen.

Nu funderar jag igen. På det här med bloggandet. Motivationen går ju upp och ner det vet vi ju men min motivation har faktiskt varit i botten rätt länge nu. Jag kommer inte på vad jag ska skriva om och jag som förr hade tio saker jag ville skriva om på en och samma dag. Jag kommer inte på några mysiga saker, inga saker jag är irriterad på, inga recept och pysslet det gör jag men tydligen är det väldigt svårt att ta fram kameran och fotografera. Ungefär så ser det ut. Det är tråkigt tycker jag för jag tycker om min lilla blogg även om den inte ingår bland de hippa i blogglandia. Så ni som brukar läsa här. Sorry att jag är så trist men kanske kommer det ett uppsving snart. Nu på jul händer det ju saker här hemma så vem vet vad som kan hända.

Jag uppskattar er alla som kommer in här och kikar och älskar när ni kommenterar. För vad vi bloggare än säger så är det väldigt roligt att få kommentarer. Ha lite tålamod med mig så ska det nog gå över det här, med tiden.

Tystnad.

Det här med att vara hemma helt själv är helt ljuvligt. Jag kan höra mina egna tankar.

Första december.

Välkommen julen! Du är efterlängtad. Nu tänker vi njuta av dig i 26 dagar. Vi firar det med att få Noels burr klippt. Han vill vara fin för din skull säger han. Jag inleder det med att ha en eftermiddag helt för mig själv. Pappan börjar den med att ha förmiddagen för sig själv (han är fortfarande sjukskriven) och Stella började det hela med att titta på julkalendern och öppna första luckan i sin PetShop-kalender.

Hipp hipp hurra för julen!

Sol och änglar.

I dag skiner solen och genast känner jag mig piggare. Att det ska vara så att vädret påverkar oss så mycket. Grått ute är detsamma som en tråkig person som sitter i soffan och helst inte gör något alls. Sol ute är detsamma som en trevlig person som går runt och tittar sig omkring för att bestämma sig vad som ska bli dagens projekt.

Men det var nog inte det jag hade tänkt skriva om idag egentligen kom jag på nu. Nä jag tänker skriva om änglar. Det har jag gjort förr och jag kommer göra det många gånger igen för det här med änglar fascinerar mig och är en viktig del av livet. Enligt mig i alla fall. Nu talar jag inte om de änglarna som flyger omkring i luften som vi inte kan se men finns där utan de änglarna man kan se med sina ögon. Jag gillar de änglarna. De dyker upp när man minst anar det för att de har sett att man kanske behöver det. Det behöver inte vara något stort som har hänt men de ser i alla fall. När Mikael opererade blindtarmen var det lite lätt hektiskt för mig allting. Sitta på sjukhuset samtidigt som barnen ju förstås behövde mig och dessutom fyllde Myran år. Det var mycket på samma gång helt enkelt. Och jag var så trött så jag var helt dimmig. Hur som helst fick jag med mig båda barnen till kyrkan på söndagen med vetskapen att detta inte skulle bli en lugn söndag för mig då lille Noel inte är den som gillar att sitta tyst och leka. Han springer helst runt och kastar med bollar. Inte det mest lämpliga kanske. Just denna söndag var det dags för det årliga barneventet. Alltså alla barnen sjöng för oss vuxna. I en timme. Det är en av de bästa söndagarna på året tycker jag. Stella skulle förstås vara med och sjunga och jag skulle jaga en tvååring. Jag var gråtfärdig. Då när jag kände mig som mest misslyckad över att inte få lugn på Noel och över att jag missade Stellas framträdande kom en ängel. En fantastisk man fram och gick iväg med Noel. Han lekte med bilar med honom i en timme. Och jag kunde lyssna på min fina Stella. Jag kan säga att jag grät av lättnad. Den typen av änglar älskar jag.

Symötestisdag - adventskalender

I dag är det dags för symöte. Maja visar upp en adventspåse idag och jag hade samma tanke inför den här tisdagen. För ett antal år sedan sydde jag den här adventskalendern till Stella. En present varje söndag. Det är mer lagom tycker jag. Stella älskar den här kalendern och jag tror den representerar jul här hos oss för henne.

Fyra fickor och en krubba. Tanken var att det skulle vara siffror på fickorna men det blev aldrig så av någon anledning som jag glömt nu.


Julkrubban är lite småkomisk tycker jag men jag gillar den ändå. Jag är lite kär i afroängeln.


Vad har ni andra hittat på?

Måndagslistan.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• vi har ett så fint adventigt hem.
• huset inte blåste bort i stormen igår.
• våra barn är underbara även om den ena är lite väl busig.
• det går att plocka mossa fortfarande så jag kan plocka mer till en dörrkrans jag ska ge mig på.
• det finns så många hjälpsamma vänner.

Veckan som kommer är lugn men i helgen då händer det saker nästan varje minut. På fredag kväll ska Stella på kalas och sen ska hon på kalas igen på lördagen. Min mamma kommer hit på lördag och stannar till på söndag då vi ska ha familjekalas för båda barnen. På kvällen på söndag ska vi på adventskonsert. Hur vi ska få ihop allt det där det vet jag inte riktigt än men det brukar ju lösa sig. Förutom en galen helg har jag tänkt mig lussekattsbak och lite dörrkranspyssel. Så det blir ingen sysslolös vecka den här veckan heller.

Hur har ni det?

1:a advent.

En liten undran.

Hur tänkte SVT när de visar "Downton Abbey" och "Proms" samtidigt? Det undrar jag. Mitt svar: de tänkte inte.

Adventstid.

Nu kan julen börja. Huset skiner och pyntet är framme. Vi har städat hela veckan. Lite i taget. Så mycket vi har orkat och haft lust med. Det blir så mycket enklare och roligare när mannen är hemma. Han har gjort det han har klarat av. Ibland kan en sjukskrivning vara en välsignelse för en hemmamamma. Plötsligt städar jag inte själv. Det har varit härligt att ha mannen hemma. Nu luktar hela huset rent och vi kan sätta oss i soffan ikväll och verkligen njuta. Underbart!