Sol och änglar.

I dag skiner solen och genast känner jag mig piggare. Att det ska vara så att vädret påverkar oss så mycket. Grått ute är detsamma som en tråkig person som sitter i soffan och helst inte gör något alls. Sol ute är detsamma som en trevlig person som går runt och tittar sig omkring för att bestämma sig vad som ska bli dagens projekt.

Men det var nog inte det jag hade tänkt skriva om idag egentligen kom jag på nu. Nä jag tänker skriva om änglar. Det har jag gjort förr och jag kommer göra det många gånger igen för det här med änglar fascinerar mig och är en viktig del av livet. Enligt mig i alla fall. Nu talar jag inte om de änglarna som flyger omkring i luften som vi inte kan se men finns där utan de änglarna man kan se med sina ögon. Jag gillar de änglarna. De dyker upp när man minst anar det för att de har sett att man kanske behöver det. Det behöver inte vara något stort som har hänt men de ser i alla fall. När Mikael opererade blindtarmen var det lite lätt hektiskt för mig allting. Sitta på sjukhuset samtidigt som barnen ju förstås behövde mig och dessutom fyllde Myran år. Det var mycket på samma gång helt enkelt. Och jag var så trött så jag var helt dimmig. Hur som helst fick jag med mig båda barnen till kyrkan på söndagen med vetskapen att detta inte skulle bli en lugn söndag för mig då lille Noel inte är den som gillar att sitta tyst och leka. Han springer helst runt och kastar med bollar. Inte det mest lämpliga kanske. Just denna söndag var det dags för det årliga barneventet. Alltså alla barnen sjöng för oss vuxna. I en timme. Det är en av de bästa söndagarna på året tycker jag. Stella skulle förstås vara med och sjunga och jag skulle jaga en tvååring. Jag var gråtfärdig. Då när jag kände mig som mest misslyckad över att inte få lugn på Noel och över att jag missade Stellas framträdande kom en ängel. En fantastisk man fram och gick iväg med Noel. Han lekte med bilar med honom i en timme. Och jag kunde lyssna på min fina Stella. Jag kan säga att jag grät av lättnad. Den typen av änglar älskar jag.

Symötestisdag - adventskalender

I dag är det dags för symöte. Maja visar upp en adventspåse idag och jag hade samma tanke inför den här tisdagen. För ett antal år sedan sydde jag den här adventskalendern till Stella. En present varje söndag. Det är mer lagom tycker jag. Stella älskar den här kalendern och jag tror den representerar jul här hos oss för henne.

Fyra fickor och en krubba. Tanken var att det skulle vara siffror på fickorna men det blev aldrig så av någon anledning som jag glömt nu.


Julkrubban är lite småkomisk tycker jag men jag gillar den ändå. Jag är lite kär i afroängeln.


Vad har ni andra hittat på?

Måndagslistan.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• vi har ett så fint adventigt hem.
• huset inte blåste bort i stormen igår.
• våra barn är underbara även om den ena är lite väl busig.
• det går att plocka mossa fortfarande så jag kan plocka mer till en dörrkrans jag ska ge mig på.
• det finns så många hjälpsamma vänner.

Veckan som kommer är lugn men i helgen då händer det saker nästan varje minut. På fredag kväll ska Stella på kalas och sen ska hon på kalas igen på lördagen. Min mamma kommer hit på lördag och stannar till på söndag då vi ska ha familjekalas för båda barnen. På kvällen på söndag ska vi på adventskonsert. Hur vi ska få ihop allt det där det vet jag inte riktigt än men det brukar ju lösa sig. Förutom en galen helg har jag tänkt mig lussekattsbak och lite dörrkranspyssel. Så det blir ingen sysslolös vecka den här veckan heller.

Hur har ni det?

1:a advent.

En liten undran.

Hur tänkte SVT när de visar "Downton Abbey" och "Proms" samtidigt? Det undrar jag. Mitt svar: de tänkte inte.

Adventstid.

Nu kan julen börja. Huset skiner och pyntet är framme. Vi har städat hela veckan. Lite i taget. Så mycket vi har orkat och haft lust med. Det blir så mycket enklare och roligare när mannen är hemma. Han har gjort det han har klarat av. Ibland kan en sjukskrivning vara en välsignelse för en hemmamamma. Plötsligt städar jag inte själv. Det har varit härligt att ha mannen hemma. Nu luktar hela huset rent och vi kan sätta oss i soffan ikväll och verkligen njuta. Underbart!

Återfunnet!

Min stora påse med te har varit försvunnen. Jag trodde att jag hade letat överallt. Jag har suttit i soffan flera kvällar i rad och längtat efter en kopp te och tänk och tänkt men inte kunnat komma på vart den där dumma påsen råkat hamna. Men så, idag, kom jag på det. Plötsligt mindes jag vart jag hade ställt den tillfälligt. Bakom brödburken. Inknödd.

Nu sitter jag i soffan och dricker massor med te med mängder av levande ljus och njuter av att det är advent i mitt hem. En perfekt fredagskväll.

Julklappar.

Så här såg det ut hemma hos oss för någon vecka sedan. När leksakskatalogen kom. Barnen satt så i säkert en timme och pekade och tjoade över fantastiska leksaker.

När det gäller julklappar så är vi klara med det. Jag har ju som mål varje år att vara klar till den första november för jag tycker om att ha december tom från julklappsstress. I december ska man baka, mysa och pyssla tycker jag. Så barnens hurra-rop över allt fint kanske inte ger så stora resultat i tomtesäcken men jag tror de ska bli nöjda i alla fall.

Biltvätt.

När mamma städar passar Noel på att leka biltvätt. Även han har förstått det här med julstädning helt enkelt. Det är ju klart att även bilarna måste bli fina och rena och skina på jul.

Adventsstädning pågår.

I dag storstädar jag inför advent. På torsdag ska Stella och jag pynta fint vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Ska bli underbart att få in julen här hemma och låta stämningen landa.

Jag kryper runt på golvet och torkar lister och så torkar jag av alla fönsterbrädor och allt annat jag kan komma på behöver sig en omgång. Det enda som inte blir gjort den här julen blir alla fönster. Mina armar klarar inte av att putsa fönster och mannens nyopererade mage fixar det inte heller så vi anser oss ursäktade från detta. Det är ju egentligen ingen större idé att putsa fönster ändå när man bor så nära havet som vi gör. En enda liten vindpust och det är ogjort arbete. Näpp, vi struntar i det helt men inget annat kommer undan.

Det är det vi gör denna onsdag.

Symötestisdag - julgranspyssel

I dag är det symöte hos Husmorsskolan. Jag har inte visat upp något på ett tag men nu är jag tillbaka. Inte för att jag har något stort att visa men här är pysslet absolut i full gång. Nu är det dags att sätta gång att sy hjärtan som vi ska ha i granen i år. Det blir handgjorda saker endast i år är tanken. Främst är det för att julgranskulor i granen när man har en bolltokig kille känns inte helt lämpligt men också för att det är så roligt att pyssla.

Jag har inte kommit längre än att tygbitarna är utklippta och spetsen framtagen. Men snart så...

(lite ljus när man ska fotografera hade inte varit dumt)

Sjukhus.

Imorgon kommer mannen hem från sjukhuset. Det ser jag fram emot. Han kommer inte kunna göra speciellt mycket här hemma men det underlättar att bara ha honom här. Det är underligt hur mycket lättare allt är när vi är tillsammans. Att trots att jag är så trött att kroppen skriker så orkar jag lite till för att han är här och finns.

De senaste dagarna har varit psykiskt utmattande. Fram och tillbaka med barn och till sjukhuset och hem och fram och tillbaka med barn igen. Och oron. Oron för om blindtarmen skulle brista den där första natten på sjukhuset och sen få veta att det hade den. Irritationen över att han inte kom till operation i tid trots att han var på sjukhuset och den inte var brusten när han kom in. Operation tolv timmar efter inskrivning. Eftersom blindtarmen brast har det blivit fler dagar på sjukhuset än det hade behövts annars.

Vi har fantastiska läkare i Sverige men tyvärr finns det inte tillräckligt många och de hinner inte med allt som de borde. Det är väldigt synd och det påverkar mig och min familj. Jag gillar inte när det händer. Är det något jag har erfarenhet av så är det sjukvården. Tyvärr. Jag har varit på sjukhus mycket med det ena och det andra. Jag har fått slå mig fram för att få den vård jag behöver. Man behöver vara frisk för att vara sjuk brukar jag säga och det är ledsamt att det ska vara så. Det var flera saker under den här vistelsen som hade kunnat gå annorlunda om inte jag hade varit den som höjde rösten och sa till. Flera gånger. Första dagen vågade jag inte åka därifrån för att jag ville vara säker på att de gjorde det de skulle. Jag var där i nio timmar. Självklart var det främst för att hålla mannen sällskap men också för att se till att han fick den vård han behövde. Tråkigt men sant.

Men nu kommer han hem. Imorgon åker vi och hämtar honom. Det ska bli härligt. Han är bästa mannen i världen och honom har jag helst här hos mig.

Lördagskväll.

Mannen på sjukhus. Dottern leker i sin säng och somnar snart. Sonen vägrar sova och skriker i sin säng men ignoreras av mamman. Mamman sitter i soffan och inväntar "Downton Abbey".

Galen sjukvecka.

Som jag redan har gnällt om en del denna veckan så har vi haft sjukstuga här hemma denna veckan men igår toppade vi veckan kan man säga.

På eftermiddagen igår började vi mer och mer förstå att Mikael inte alls var magsjuk. Smärtan i magen blev bara och värre och den satt inte längre på samma plats. Vi hade väntat på att han skulle börja spy, vilket han alltid gör när han är magsjuk, men det kom aldrig. När han började kvida av smärta och inte längre kunde gå så tog jag tag i saken och ringde farmor och farfar som kom ilande och sen körde vi till akuten. Det var som jag misstänkte: blindtarmen. Han blev förstås inlagt och fick till slut smärtstillande. Massor med morfin som fick honom att bli en riktigt rolig prick men framför allt lugn och smärtfri. Han slängde ur sig en hel del roliga kommentarer och var så där skönt sluddrig och slapp som man blir på morfin. När jag talade om för sköterskan på avdelningen vem jag var så tittar han upp lite lätt och säger:" Ja så heter hon ja. Bra att veta." Med den typen av fina kommentarer fortsatte han.
Jag ringde till avdelningen för en liten stund sedan och det visar sig att han är på operation nu så snart ringer de nog och säger att det är klart. Jag ska lämna ett barn på skolan och ett barn hos farmor och sen blir det att sitta på sjukhus och hålla mannen sällskap.

Hjälpes vilken vecka man kan ha alltså.

Gnäll!

Nu är det andra dagen som alla i familjen utom jag ligger sjuka. Veckans plan var att jag skulle varit barnfri itisdasg men då hade Noel feber. I morgon är det meningen att Noel ska lämnas till farmor och sova över till lördagen. Det kommer inte bli av. Det är så typiskt att när vi för en gångs skull har barnvakt så blir alla sjuka. Det är inte ofta vi har barnvakt. Jag är trött, sur och gnällig. Bara så ni vet.

Avis.

Alltså syateljén i kvällens "Äntligen hemma"! Jag blir tokigt avundsjuk. Går att se här. Det känns som jag behöver lägga mig i soffan och gråta lite nu.

Förkylning.

Så här trött och ynklig har lille Ploppen varit idag. Han har blivit dunderförkyld och det är ju aldrig roligt. Som med alla barn så har han sprungit runt och lekt rätt friskt i alla fall men stundvis har han satt sig i soffan och bara varit för att orken tagit slut. Det har blivit en del Makka Pakka-tittande kan man säga. Nu hoppas jag på att förkylningen inte sitter i allt för länge eftersom det även leder till att han inte äter och för en kille som knappt äter i vanliga fall är det inte bra. Inte bra alls.

Stella gick hem med en kompis efter skolan så hon har haft en väldigt rolig eftermiddag. Hon är väldigt glad över sin dag.

Jag har inte gjort speciellt mycket mer än underhållit Noel och suttit och gosat med honom under vilopauserna.

Så kan en helt vanlig tisdag se ut hemma hos mig.

Längtan och måndagslistan.

Nu längtar jag verkligen efter advent och jul. Jag längtar efter stämningen, allt fint pynt, baket, maten, godiset och allt mys. Framför allt allt mys. Det ska blir härligt att förvandla hemmet till ett julhem med ljusstakar och stjärnor i fönstren. Det lyser upp denna mörka årstid och gör allt behagligt igen. Snart. Väldigt snart.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• magsjukan är över.
• helgen varit så bra.
• vi kommit igång med övervåningen. I helgen ska en vägg upp.
• vi fick bjuda in oss själva på en fantastiskt god middag hos systern igår.
• det snart är dags att hämta Stella från skolan och vi kan mysa massor.
• jag har fina vänner som tänker på mig och skickar mysiga brev till mig.

Ha nu en underbar vecka allihop. Det planerar jag att ha.

Stora planer.

När man är förpassad till sängen för att man inte orkar med något annat så går hjärnan igång på storvarv efter ett tag. Väldigt farligt kan jag säga för det brukar innebära mycket arbete när tankearbetet är klart. Förutom att självklart alla pyntdetaljer för advent och jul vänds och vrids på så har min hjärna börjat fundera på övervåningen igen. Nä, vi verkar aldrig bli klara med övervåningen. Noels rum är bara provisoriskt gjort, arbetsrummet är kaos och halldelen är fortfarande inte målad. Så kan vi inte ha det. Mina ögon får ont varje gång jag är på övervåningen och det är inte skönt. Inte ett dugg.

Noels rum behöver en vägg och det behövs en fin tapet. På tapeten ska det helst vara fina bilar och det ska gå i grönt. Och sängen ska ställas där den egentligen ska stå och då måste skåpet bo på ett annat ställe. Ska skåpet bo på ett annat ställe måste vissa saker i Stellas rum byta plats. Helst skulle jag vilja ha en väggfast bänk-variants-förvarings-sak i Noels rum som just nu finns i mitt huvud och i arbetsrummet vill jag bara helt enkelt ha ordning. Färgen i halldelen har jag fortfarande ingen som helst aning om så det blir antagligen inte målat den här gången heller. Jag som inte brukar ha beslutsångest men vilken färg jag ska ha på övervåningen verkar vara omöjligt att komma fram till. Som ni hör går vilt till i mitt huvud för tillfället.



Det jag kan sammanfatta det hela med är att en viss man snart kommer att ha en hel del att göra och att jag kommer ränna runt och försöka få saker som jag vill. Och en Noel kommer förmodligen få lånas ut till en farmor och en mormor får komma hit och tapetsera. Puh!

Magsjuka.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: jag har järnmage. Jag fixar det mesta. Tills förra året hade jag aldrig varit magsjuk. I onsdags blev jag plötsligt tokillamående. Så där att det inte gick att sitta upp utan jag var tvungen att ligga ihoprullad till en boll. Så höll det på hela kvällen och natten. Bara det, men det räckte gott och väl. Sen började toaspringet. Jag spyr aldrig så ni kan räkna ut själva vad jag gjorde på toaletten. I går var jag helt slut och hemma med en Plopp hela dagen. Tack och lov var han på gott humör och sov när jag ville så jag överlevde. På kvällen lugnade allt ner sig och idag har jag mest varit svag. Det är min variant av magsjuka kan man säga. Nu hoppas vi att ingen annan blir sjuk. Snälla, snälla låt oss slippa magsjuka som går runt runt runt!

Komatrött.

Söndag och sista dagen på lovveckan och jag är helt slut. Det finns inte en gnutta med energi kvar i kroppen så jag har legat i sängen hela förmiddagen. Nu kommer snart familjen hem från kyrkan och då ska vi bege oss på middag till svärföräldrarna. Jag såg till att mannen bjöd in oss för här hemma finns ingen middag att få idag. Jag tar med mig efterrätt i alla fall. Det är ju snällt.

När Noel är väldigt trött ser han ut ungefär så här. Detta är från dagen när vi var på Plikta och lekte och han inte sov middag.


Och när Stella är lite övertrött kan hon få för sig att vara modell för en liten stund.


Bilder på mig när jag är komatrött får ni inga. Sådeså.

Kalas för en sjuåring.

Om två veckor fyller min tjej sju år men vi har haft kalaset för kompisarna idag. Jag tycker att det blir så mycket kring födelsedagen så det känns bra att sprida ut det lite.

Så vid fyratiden dundrade in nio fina kompisar klädda i pyjamas redo för pyjamasparty och filmmys.

Vi började med lite mat. Man måste faktiskt äta lite riktigt mat innan man fyller magen med godsaker. Det blev en ugglemacka till var och en.

Sen öppnades det presenter. Många fina saker blev det och Stella är jätteglad för allt hon fick.

Alla barnen satte sig tillrätta för att titta på Trassel. Till filmen fick de chips och marängsviss.

Kalaset avslutades med dansstop där alla blev utsedda till vinnare och fick varsin medalj i form av en tablettask att hänga runt halsen och ett suddgum som såg ut som en katt.

Barnen gick härifrån trötta men glada.

Slapp och Halloween.

Idag slappar vi. Det behöver vi efter en massa lek och kul de senaste dagarna. Jag lallar mest runt och tittar på allt som behöver göras. Stella tittar på Mary Poppins och för tillfället sover Noel.

Ikväll ska vi på Halloweenfest. Den årliga. Vi ska göra minipizzor som vi ska ta med oss till den fantastiska buffén som jag just nu längtar galet mycket efter. Mums vad det ska bli gott!

Eftermiddagslek.

Då bär det av till ikea. Fyra mammor och en hel drös med barn.

Grå lovtorsdag.

I dag är det en väldigt grå dag och dessutom är Noel väldigt gnällig. Det betyder att vi måste ut ur huset annars blir det illa. Frågan är bara vad vi ska hitta på? I det här gråa är det svårt att vara påhittig. Antagligen blir det lek på ikea för något annat kan jag inte komma på just nu.

Plikta.

I dag tar vi en tur till Plikta. En underbar plats för barn i Slottsskogen. En gigantisk lekplats med allt roligt man kan tänka sig. De har byggt om den hela sommaren och nu har de äntligen öppnat den igen. Lagom till det värsta höstrusket. Jepp, man undrar hur de tänkte men nu är det öppet i alla fall och vi ska dit för första gången. Vädret är så där riktigt fulhöstigt. Det blir nog härligt det här.

Trunk-and-Treat.

Igår på kvällen bar det av på Halloweenfirande på kyrkans parkering. Alla som ville kom dit med sin bil med dekorerat bagageutrymme och massor med godis. Barnen fick gå från bil till bil och fråga efter bus eller godis. Det blev väldigt lyckat. Jag tror vi räknade till 25 bilar och omkring 60 personer. Barnen var hur lyckliga som helst och vi vuxna gladdes av varandras sällskap. De flesta foton jag fick till är från inomhus. När vi var ute stod jag vid bilen och delade ut godis och Mikael gick runt med vår lilla pumpa från bil till bil.

En liten pumpa och en
skrämmande häxa.

Vårt bagageutrymme.

Stella med kompisen Sonic.

En häxa igen.

Lilla pumpan igen.

En pumpa i mörkret.