julen närmar sig, bara så att ni vet...

I år har jag bestämt mig för att vara ute i god tid när det gäller julen. Så jag har redan börjat eller rättare sagt jag är nästan klar.

I onsdags bar det av till Gekås. Det stora varuhuset med precis allt som man behöver och en hel massa saker som man verkligen inte behöver. Att gå på Gekås är ett sant nöje tycker lilla jag. Lite mycket folk ibland men andas man ordentligt och håller huvudet kallt så går det.

Jag fick köpt några viktiga saker som jag ville ha till lilltjejen. Det kändes bra. Nu för tiden är det bara klossar som gäller när det ska lekas men några klossar har hon inte hemma så det ska hon få när hon fyller år. Det kändes bra att hitta det där. Tack Hanna!

Men det roligaste av allt var att köpa alla dom där småsakerna som man egentligen inte behöver som julgranskulor, en julkrans att ha på dörren och nyårsljus. Ja, som sagt jag är tidigt ute i år.

I morgon ska jag försöka få köpt det som inte är struket på listan. Lyckas jag med det så betyder det att jag kommer att vara klar med julklappsinköpen före deadline. Deadline är den sista oktober.

Wow, vad jag är grym!

Suck!!!

Ibland blir jag så trött på människor.

Jag ska åka till Stockholm nästa helg med en grupp tjejer. Alla i min ålder.

För er som inte vet hur det går till när en grupp tjejer ska bestämma något ska få det berättat alldeles strax men först ska jag göra klart hur jag fungerar.

Så här enkelt är det. Vi ska till Stockholm och vi är sju personer. (Ingen av tjejerna är villiga till att lägga för mycket pengar på att ta sig upp. Tydligen har dom inte förståt att det faktiskt kostar pengar att resa. Även inom Sverige.)Jag ringer en bilfirma, hyr en bil med 7 platser, räknar ut hur mycket det ska kosta och alla verkar vara nöjda och glada. Så bra. Då är jag med nöjd.

Men, vad händer då. Jo, en av tjejerna känner att det tar för lång tid för vissa att bestämma sig för hur dom vill göra så plötsligt drar hon sig ur och beslutar att ta sin egen bil med tre av tjejerna. Jaha, så står vi här med en bil med 7 platser och bara tre personer. Det känns ju inte så bra. Inte bra alls faktiskt. Och till råga på allt är det plötsligt bara jag som har körkort.

Som tur är så gick det att boka av den stora bilen så vi slipper betala ett skyhögt pris.

Så nu är det bara för mig att omgruppera och fatta ett nytt beslut. Det är verkligen tur att jag är bra på att planera och alltid har minst en reservplan för allt.

Jag säger bara en sak: planera inte något med en större grupp tjejer. Du kan i så fall räkna med att det inte blir som det var tänkt. Det blir säkert bra i slutändan men innan man kommer till slutet har en massa intressanta saker hänt och minst en av tjejerna är sur och grinig.

Själv är jag övertygad om att till Stockholm kommer vi. Hur svårt ska det vara liksom?

Grey's igen...

I kväll är det Grey's Anatomy men det kommer jag att missa. Har lite annat för mig i kväll.

Jag kräver en ordentlig resumé. Bara så att ni vet...

Rensa i kaoset...

Jag har startat ett nytt projekt. Jag rensar i kaoset. Ja, nu tänker ni alla att Dorro har gått och blivit städtokig igen. Men nä, faktiskt inte. Till och med jag tycker att det räcker med rensandet här hemma för ett tag.

Jag har ju varit sjukskriven ganska länge nu. Snart ett år för att vara mer exakt. Och när man har varit hemma så pass länge så börjar Försäkringskassan att få eld i baken. Då sätter dom in en av alla sina metoder till att få den som är sjuk att återgå i arbete. Metoden kallas "plåga till döds". Och den går till på så vis att dom ringer minst en gång i veckan för att prata om när vi ska träffas för att diskutera när det ska börjas jobba. Mitt svar varje gång är att tanten ska ringa till min läkare och bestämma ett möte och när det är gjort så ser jag till att dyka upp. Men av någon anledning går denna information inte in för tanten ringer igen en vecka senare med samma fråga. Och så håller det på. Effektivt? Nja, det kan jag inte tro för det är ju inte direkt det bästa sättet att för tillfrisknande. För min del brukar det resultera i att jag blir sängliggande i en halv dag.

I all den stress som Försäkringskassans tjat innebär så har jag tänkt att jag ska försöka att lokalisera vad det är som gör att jag inte klarar av att jobba. Så härom kvällen satte jag mig ner med penna och papper och började plita. Jag skrev kategorier, anledningar, scenarion och gjorde en massa matematiska uträkningar. Låter det konstigt? Inte alls faktiskt. Jag skrev ner vad jag har för önskningar, hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag delade in allt i kategorier och skrev sedan ner hur jag ska kunna gå tillväga för att nå målet med varje kategori. Mycket skrivande blev det och hjärnan gick på högvarv. Dom matematiska uträkningarna gick ut på att gå igenom min ekonomi och komma underfund med om det fanns möjligheter att spara någonstans. Det var ingen lätt ekvation ska jag säga.

Jag måste säga att det var tillfredsställande att sitta och filura på det viset. Det gjorde att allt kändes lite klarare genast. Det är mycket att jobba med och det kommer att ta tid men kanske kommer det inte kännas lika kaotiskt i fortsättningen.

Jag lovar inget men vem vet...kanske kommer även jag att bli normal någongång?!

Allergi = Tavegyl??

Jag nämnde lite kort att jag under Grey's kvällen förra veckan var tvungen att ta Tavegyl. För er som lider av allergi vet att Tavegyl tar man bara om man verkligen måste. Varför? Jo, för det knockar en på direkten.

Så här var det:

K brukar alltid ha honung i sitt te. H och jag försöker få henne att förstå att det är godare utan men hon envisas. Men nu visade det sig att jag visst grabbat tag i fel honungsflaska i affären och kommit hem med honung med citronsmak. Enligt K var det inte speciellt gott att ha i te't men skulle säkert passa väldigt bra på kyckling. H smakade och båda hävdade att det smakade väldigt mycket citron och tyckte att även jag skulle smaka och det gjorde jag. Jag tog mikroskopiskt lite men kunde ändå känna smaken. Oj, vad mycket citron det smakade. Inte gott alls.

Till historien hör att jag är allergisk mot citrus eller i alla fall mot skalen. Men av någon anledning var det ingen av oss som kom ihåg denna lilla detalj i diskussionen om hur mycket honungen smakade. Eftersom min allergi främst gör sig tydlig under vinterhalvåret, då alla clementiner dyker upp, så tänkte jag inte på det alls.

Så i alla fall. K och H gick hem och jag satte mig vid datorn och plötsligt svullnade mina läppar upp, det killade i halsen och det karaktäristiska kliandet på hela kroppen satte igång. Fyy, sjutton vad det kliade. Jag höll på att bli galen. Jag rusade ut i köket och vände upp och ner i skåpet efter allergimedicin men till min fasa kunde jag inte hitta ett endaste litet piller. Jag ringde hem till M, mitt i natten, men varför jag ens trodde att han skulle vakna av telefonen vet jag inte. Jag fick då syn på min dotters Tavegylflaska i skåpet och tänkte: ja, men det får väl duga. Frågan var bara hur mycket kunde jag tänkas behöva. Jag funderade lite kort och beslutade till slut att hälla i mig allt som fanns kvar i flaskan.

Å tjena vad det tog!! Rakt upp i huvet gick det och jag somnade som en stock. Minns inget alls från den natten kan jag säga. Inte en ynka liten dröm.

Men det värsta var nog dagen efter. Spåren av allergin var borta men inte av medicinen. Den satt kvar och den satt hårt. Jag tillbringade hela dagen i sängen med rullgardinerna neddragna. Och jag sov. Ojojoj, vad jag sov!

Mitt råd till alla allergiker: ha medicin hemma. Det ska jag se till att köpa för nu börjas det...clementinerna är på intåg...

Grey's Anatomy och en massa pladder...

Äntligen har den nya säsongen av Grey's Anatomy börjat. Hösten är här med kvällsmörker, tända ljus, roiboste och en massa mörk choklad. Helst i många olika fasonger.

När det är Grey's samlas vi,K, H och jag en soffa, i ett vardagsrum med ovan nämnda tillbehör och bara njuter. Förutom kanske ikväll då det var lite för mycket blod för vår smak. Men ändå mysigt. Mycket mysigt!

Men ni ska inte tro att kvällen slutar med att Grey's avsnittet tar slut. Nej, nej...kvällen har bara börjat. Efter avsnittet kommer pladdret, pratandet i mun på varandra och fnisset igång. Oj, vad det pratas. Vad vi pratar om? Ja, det skulle ni allt bra gärna vilja veta! Den som kan referera en kväll med oss ska få medalj(ja H, jag vet...du ska få en medalj). Jag tror ingen av oss kan återge alla samtalsämnen vi lyckas avverka på en kväll.

Kvällspladdret började med en lång diskussion om jul. Ja, ni läste rätt. JUL! Julen börjar planeras i september i vårat gäng. Av den enkla anledningen att jul för oss är oerhört viktigt. December månad innebär att klämma in så mycket mys man bara kan. Mest mys vinner!

Men det viktigaste under kvällens pladder var nog det avslutande ämnet. Vad ska vi ha på oss i vinter? Problemen är många. För K handlar det mest om att hon fryser så fasansfullt mycket och att alla kjolar i affärerna är för korta. Vilket då förstås innebär att här måste det köpas stövlar. Inte vilka stövlar som helst utan sånna med lite klack som inte ser ut som traktorstövlar (Ks stövlar sen innan är traktorstövlar)och förbjude att dom ska se ut som ridstövlar. Det andra problemet är att hennes kappa, som är sååå snygg, är alldeles för kall och att hitta en snygg tjock jacka som ser bra ut...hmmm, det är ingen lätt match. För H är problemen inte så stora som för K. Hon har ju redan köpt världens finaste skinnkappa i brunt men även hon behöver ett par stövlar. När det gäller stövlar kan man enkelt säga att hon har samma problem som K (dom är systrar). Nä, hennes stora problem, bohem som hon är, är att hon vill ha en basker. Många baskrar ute i affärerna i höst,men hennes man tycker inte att det är snyggt. Så vad ska hon göra? Ja, det problemet lyckades vi faktiskt inte lösa. Vi hade för lite tid för det. Då har vi lilla mig kvar. Suck! Jag behöver en kappa, en snygg kappa i svart eller grått. Ja, det finns hur många som helst i affärerna. Tro mig, jag vet! Men ingen ser ut som den jag har i mitt huvud. Ingen ser ut som den jag har fantiserat ihop. Det är hur jobbigt som helst. Dessutom måste även jag ha ett par nya stövlar. Mina stövlar som jag köpte förra året är dom snyggaste stövlar jag vet, men dom är bruna. Hör och häpna! Dom är bruna och alla som har lite koll vet att en vinter som jag får inte ha bruna kläder så jag måste hitta mig ett par svarta. Jag älskar att handla skor så det stör mig egentligen inte men suck vad dyrt det är med snygga stövlar.
Det sista vi kom fram till gällande kläder vi ska bära i höst är att jag är den enda som passar i hatt. Tänk...jag passar i hatt. Och min farmors hatt passar mig perfekt tyckte alla. Det var kul tyckte jag.

Nu har H och K gått hem och jag känner mig helt hög (kan kanske vara för att jag fick hälla i mig massor med tavegyl för att jag visst inte tålde honungen). Vi har så fantastisk roligt ihop.

Visst kan man tro att vi inte träffas så ofta. Då vill jag informera att vi träffas varje dag men då är våra barn med. Och när barnen är med hinner vi ju inte prata om så här viktiga saker.