Då var hon gift...

Det är så vackert med bröllop.

Det är inte bara bruden som är vacker, inte bara kyrkan, inte bara alla blommorna och inte bara brudgummen som ser ut som en grekisk gud. Allt det där vet vi kommer att vara fint. Så är det alltid.

Nä, jag menar atmosfären. Den är speciell vid bröllop. Alla går med mungiporna uppåt och några gråter redan innan bruden tagit sig ner för gången. Det är förväntning i luften. Hur ska hon se ut? Men främst är det kärleken. Jag vet, det låter smörigt men alla älskar lite mer på bröllop. De som är gifta drömmer sig tillbaka till sitt bröllop, de som är singel drömmer om att träffa den rätta och de som hittat den rätte sitter i bänken och planerar sitt bröllop. Framförallt kan man ta på den kärlek som finns mellan själva personerna i centrum - brudparet.

Dörrarna öppnas och där står hon, P. Så vacker! Fantastisk klänning med en perfekt håruppsättning. Hon strålade av lycka med nervositet lurandes i bakgrunden. Där framma stod R och beundrade sin brud som kom mot honom. Ja usch fy, vad vackert det var!

Allt gick som det skulle. Alla gjorde som det var planerat.

Utanför kyrkan stod de och strålade ikapp med solen och jag tror att de lyckades.

Jag är glad för P. En dröm har gått i uppfyllelse för henne.