De har inga riktiga bananer i affären...

Det har inte hänt mycket på den här sidan det senaste kan man säga. Jag väntar fortfarande på foton. De kommer nog snart hoppas jag. Så medan jag fortsätter att vänta på fotona kan jag återge några samtal med Stella.

Mamma, finns det människor i magen?
Hur menar du nu?
Ja du vet. Du säger ju att magen jobbar. Finns det människor där då?
Nej nej, det finns inga människor i magen. Det är muskler som jobbar.

Efter det här samtalet bestämde mamman sig för att ta med sig lilltjejen till Frölunda Torg och till bokhandeln för att köpa en bok om kroppen. När vi går in på torget går vi förbi Pressbyrån där Stella ser bananer och kommer på att det är något hon skulle vilja ha så jag säger att det kan vi köpa sen. Vi går till bokhandeln och hittar en bok om kroppen och efter en massa dividerande om att det är den enda bok vi ska köpa så går vi glada därifrån. På vägen ut går vi förbi samma Pressbyrå där denna scen utspelar sig:

Kan vi köpa bananer nu mamma?
Mmm men vi köper det i en annan affär där vi också kan köpa nyponsoppa som du ville ha.
Nä mamma jag tycker vi köper bananerna här och nyponsoppa i en annan affär.
Det tycker inte jag. Vi köper allt i samma affär.
Nej mamma vi gör så här. Nu bestämmer jag att vi går in här och köper bananerna och sen åker vi till den andra affären och köper nyponsoppan. Okej?!

Varpå Stella marcherar, mycket bestämd, in på Pressbyrån. Och jag efter minst lika bestämd. Där inne tar jag henne under armen och säger att det blir inga bananer här inne. Hon börjar gråta och skrika:

De har inga riktiga bananer i affären!

Ska väl också säga det att när vi sen kom hem åt hon glatt bananen som vi köpt på ICA och drack nyponsoppa till. Hon var mycket nöjd!

En dag förra veckan var vi hemma hos Mikaels föräldrar i Vallda. På kvällen när det var dags att åka hem ramlade hon i trappan på vägen ner till hallen. Hon blev förstås jätteledsen men det gick över ganska snabbt. När hon hade lugnat sig försökte jag förklara för henne att man måste ta det lugnt när man går i trappor och lyssna på mamma när hon påpekar detta. Vi hade redan innan pratat om att hon har för bråttom ibland och då slår hon sig lätt.

Men mamma jag sprang inte. Jag tog det lugnt men jag ramlade ändå.
Okej men nästa gång får du springa mindre i alla fall.
Jag sprang inte faktiskt. Jag tränade på att springa som Tomas gör i trappan (han tar varannat steg ner).
Ja men då sprang du ju.
Nä mamma. Jag tränade.

Ja vad säger man. Barns logik är helt annan än en vuxen persons logik helt klart.