Ett galet äventyr.

Igår packade vi in oss i bilen för något som kom att visa sig bli ett äventyr. Ett äventyr var inte alls vad vi hade förväntat oss utan en sedvanlig tur. En tur i bil på ungefär en och en halv timme då Noel sov sin förmiddagslur och Stella pratade hål i huvudet på oss. Ungefär så. Som det brukar.

Istället somnade inte Noel utan bestämde sig för att vara vaken så mamman blev lite irriterad för om han inte sov skulle allt bli katastrof. Det kunde vi alla förstå. Stella fick snällt hålla sig tyst och lugn för att han skulle somna och för ovanlighetens skull klarade hon det galant. Till slut somnar han och vi börjar fundera på omvägar för att han ska sova tillräckligt. Vi började närma oss vårt mål och någon förlängd väg hade vi inte kommit på.

Då händer det. Det som ingen hade kunnat tro. Det ingen hade förväntat sig. En kö. En lång ringlande kö. Bilar på rad. Kilometer efter kilometer. Sisådär 5 kilometer för att vara ganska exakt. Vi sniglade oss fram längst med den slingriga vägen med skog på varje sida. Noel fick sova längre trots allt. Det var ju bra. Vissa bilar vände mitt på vägen och körde kanske hem igen. De gav upp. De kunde inte tänka sig ett äventyr så som vi. Vi skrattade åt det hela i vår bil. Stundvis stod vi helt still. Ibland gick det med lite fart. Folk gick ur sina bilar för att ta sig en titt på skogen andra för att ta sig lite frisk luft. Vi gick ur för att byta förare. Något var man ju tvungen att göra. En timme för att ta sig fem kilometer. Hur ofta händer det? Till slut ser vi vårt mål. I regnet ser vi en parkering. En gigantisk parkering. Det är kaos. Vi hade inte trott något annat. Vi tog på oss hårdhandskarna. Här skulle det bråkas om parkering. För har man envisats med att komma fram så ska man ha en parkering. Så är det bara. Vi hamnade bakom en norrman i en stor Chrystler. Det var inte bra. Han stod mest still. Vi körde om honom och letade vidare. Och faktiskt med en stor dos av tur så fick vi en plats. Vi cirkulerade bara en kvart. En kvart är väl ingenting.

Vi tog oss ut ur bilen. Dealade till oss en kundvagn av ett par som var klara. Tog med oss filtar, köpte varsin glass och ett gigantiskt paraply och begav oss mot nästa kö. Japp, nu var det en till kö att stå i. I en timme. I regnet. Men vi hade roligt. Vi fick fanta av några fantakillar som skulle ha åkt till stranden för att dela ut men tyckte inte det var någon större idé i ösregnet. Vi tackade glatt. Tiden i kön gick ganska fort.

Och där var dörrarna. Dörrarna in till ett av mammans favoritställen. GEKÅS!

Vem hade kunnat tro att vi skulle få stå i kö i sammanlagt två timmar men så blev det. Vi valde helt fel dag kan man säga. Vi var inte de enda som ansåg att det var passande att shoppa i regnet. Vi kom hem klockan nio på kvällen. Vi åkte hemifrån klockan tolv. Middag åt vi klockan tio och sen var vi alla helt slut. Men glada!