När det börjar synas.

Nu börjar det synas. Jag får kommentarer från alla möjliga håll och det känns roligt att veta att slitet ger resultat. När man tränar så intensivt som jag gör just nu och lever på luft så blir det lätt att bli kritisk. Tankar som "men det händer ju ingenting" flyger genom hjärnan titt som tätt, för på sig själv är det ju svårt att se. Dessutom har jag inget tålamod så får jag inte resultat direkt så vill jag strunta i det men denna gången har jag bestämt att ge upp inte är ett alternativ och det får ta den tid det tar.

Nästa vecka är det dags för utvärdering av timmarna med min personlige tränare. I morgon kör vi sista passet tillsammans och jag sörjer. Det har varit så roligt och så givande. Jag har verkligen insett att jag klarar så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat tro. Alla mina rädslor och farhågor spolade han bort under de första tre timmarna. Hjärnspökena försvann och allt blev bara roligt. Det blev precis så som det ska vara.