Dumma höst.

Jag kan inte sova för kroppen värker. Jag har inte saknat den här årstiden. Höst och vinter kan jag vara utan. Kanske dags att flytta till ett varmt land? Hm, vilket skulle man välja?

God morgon!

God morgon på er alla fina vänner. Här i Göteborg skiner solen och jag har unnat mig en lyxfrukost. Ja i alla fall vad som klassas som en lyxfrukost för mig. En smörgås med skinka och paprika är lyx i min värld. Det blir så när man väldigt sällan äter bröd. Till det blev det äggröra och två smala, väldigt smala, skivor med brieost (brie äter jag inte heller).

I går köpte jag mig en temugg att ha på jobbet. Det är inget speciellt med den förutom att den inte ser ut som någon annan mugg jag har hemma. Den är turkos och räfflig och fin. Perfekt att ha på jobbet.

Jag fick även äntligen köpt valnötter. Jag älskar valnötter och har inte haft några hemma på länge. Bra att ha på skrivbordet att snaska på till tet.

Detta är mitt mål idag. Andas och låta bli att stressa upp mig över att jag har massor att göra och skulle behöva ett par timmar extra ensam utan barn. Det är bara att ta det som det kommer och göra det som inte hinns med senare.

Ha en bra dag nu allihop. Det ska jag ha.

Igen och igen och igen,.

Jag bara måste säga det igen: jag älskar yoga!

I dag gick det bra på yogapasset. Förra veckan fick jag gå ut efter tio minuter för mitt knä skrek neeeeej men idag gick det bra. Jag fick pausa lite ibland men det är ju så bra det här med yoga att man verkligen bara gör som man själv klarar av. När jag gör vissa saker så ser jag ut som en elefant som försöker sig på att gå på lina för att i nästa stund se ut som en graciös dansare (ja i alla fall nästan men ni fattar).

Efter en timme yoga bestämde jag att jag skulle klara av mage, rumpa och lår-passet också vilket inte var några som helst problem. I en övning fick jag komma på en egen variant för man skulle stå på knäna och det går inte. Stå på knäna är något jag aldrig kan göra.

Det verkar som jag är på banan igen. Jag hoppas det i alla fall. Vi får väl se vad knäna säger imorgon när jag vaknar men jag är positiv. Mår de bra så blir det zumba imorgon. Som jag har längtat.

Jag älskar att träna! Jag älskar yoga!

Det här med pesto.

Ibland är det så att något väldigt enkelt ter sig svårt i huvudet så därför blir det aldrig av att man gör det. Så är det med pesto för min del. Jag vet att det är urenkelt och att det går snabbt och ändå drar jag mig för att göra det.

Jag gör min pesto med ruccola istället för basilika för det tycker jag är godare.

Istället för att bara använda pinjenötter tar jag även cashewnötter för jag tycker att pinje har så genomträngande smak så jag blandar gärna.

I med en massa ruccola tillsammans med alla nötterna och blanda blanda

så det blir en sådan här röra av det hela.

Vitlöken är oerhört viktigt. Ingen pesto utan vitlök!

Det ska vara mycket parmesanost men jag hade inte så mycket hemma så det fick bli så mycket som jag hade.

Olja, mycket olja. De flesta använder nog olivolja men jag tar raps.

När det är klart ser det ut så hör. Grönt och fint!

Här är hjälpredan. Han skalade vitlöken åt mig för det är ju ett måste när man ska använda den i pesto

Rutiner.

Jag tänkte nog skriva ett långt inlägg om något av intresse men det har jag ingen som helst tid med just nu. Jag har en massa arbete som behöver bli gjort med en deadline idag vilket jag inte kommer hinna hur effektivt jag än jobbar. Jag knapprar intensivt på tangenterna och stryker på min att göra lista. Det är så tillfredsställande att se hur listan blir kortare och kortare men ändå lite påfrestande att se att det är mycket kvar. Jag känner mig inte speciellt stressad. Jag jobbar ju på bra och snabbare än vad jag gör kan jag faktiskt inte få till det.

Mina rutiner börjar sätta sig nu och jag ser att vardagen faktiskt går ihop. Dagarna löper på och saker blir gjorda. På morgonen blir jag väckt av Noel som för det mesta är gnällig. Jag förstår inte hur han kan vara så gnällig varje morgon men det går över så fort han gjort magen glad med välling. När vällingen är uppdrucken går han och jag och väcker Stella som motvilligt öppnar ögonen och sedan vill Noel hjälpa till med att lägga fram kläder till Stella. Barnen äter frukost medan jag läser en bok för dem. Det här med att läsa bok har jag nyligen börjat med och det är riktigt mysigt. Barnen håller sig lugna och vi får en fin morgonstund tillsammans. Alla kläder kläs på, hår och tänder borstas och till slut tar vi alla på oss våra ytterkläder. Noel tar sin nalle och Stella sin ryggsäck och vi travar mot bilen. Vi lämnar av Stella först och sedan tittar Noel och jag på spårvagnar på vägen till förskolan. Det är väldigt viktigt att säga förskolan för Noel för det betyder att även han går i skolan och det är samma som storasyster. Det är första etappen av dagen.

Andra etappen av dagen är när jag kommer hem till ett tomt och tyst hus. Jag ordnar mig min frukost och går upp till mitt skrivbord och sätter igång datorn. Jag läser GP, snabbkollar bloggar och ser vad folk håller på med på facebook. När frukosten är uppäten läser och svarar jag på mejl. Och sen sätter jag igång med dagens arbete efter en lista som jag med största sannolikhet fått av min chef via mejl eller så fortsätter jag där jag slutade dagen innan. Jag jobbar på tills magen knorrar och då äter jag lunch för att sedan fortsätta jobba. Om jag känner mig mosig i huvudet tar jag tag i köket och städar ordning där eller något annat litet som behöver städas. På så sätt får jag ett bra avbrott.

Den tredje etappen börjar vid tretiden då jag åker och hämtar barnen och vi har eftermiddag tillsammans. Den kan se olika ut. Pappa kommer hem vid 18-tiden och då har jag förhoppningsvis lagat middag som de antingen äter utan mig eller så äter vi tillsammans allihop. Om jag inte äter med familjen så rusar jag iväg på ett pass på gymmet. Träningen ska ju förstås fortfarande få plats i dagens schema. Klockan 20.00 ska båda barnen vara i säng och Mikaels och min kväll börjar. Vi försöker prata ikapp om saker och ofta sätter jag mig och jobbar lite till eller planerar morgondagen. Klockan 22.00 larmar min mobiltelefon om att det är dags att sova och oftast är jag redan så trött då att jag ligger i sängen. Jepp, jag har lyckats ändra mina sovvanor. Jag är trött redan kl 21.00 och klockan 22.00 längtar jag efter att sova. Det funkade!

Ungefär så har mina dagsrutiner landat och jag känner mig nöjd med det. Städning hinner jag med under små pass under dagen och det jag inte hann med tar vi tillsammans på lördagen. Väldigt skönt.

Ojoj, nu blev det ett långt inlägg i alla fall ju. Får ta och återgå till jobbandet. Ha en bra dag allihop!

En liten bit av sommaren.

I dag insåg jag att en liten bit av sommaren har klamrat sig fast. När strumporna skulle på i morse (fy vad jag avskyr strumpor) såg jag att nagellacket jag målade på när det fortfarande var barfotaväder fanns kvar. Inte så snyggt längre men där var det. Jag har inget att ta bort det med för jag glömmer jämt att köpa så då blir det så här. Jag brukar ogilla det väldigt mycket men idag blev det ett fint minne av sommaren.

Noel vägrar förstå att man behöver ha jacka på sig när man går ut. Han är en riktig sommarkille precis som hans syster är en sommartjej. De älskar båda två att springa ut i så lite kläder som möjligt och utan skor. Det knorras mycket över alla kläder som ska på och då är det bara början än så länge.

Men idag tänker jag minnas sommaren. Den ska jag bära med mig hela dagen och om jag glömmer så blir jag nog påmind när jag tittar ner på mina fötter. Någon kväll denna veckan har jag planerat att vi ska gå igenom foton från sommaren aktiviteter. Ni minns vår sommarvägg eller hur? Våra foton, teckningarna och listan ska vi göra till en liten bok som minne av sommaren 2012. Jag har väntat med att göra det till en höstkväll så att vi kan sitta tillsammans och mysa. Det är sånt som passar när det är ruggigt ute och de levande ljusen är tända härinne.

Brrr, jag fryser.

Och så kom kylan med besked. Det var fasligt kallt när Noel och jag begav oss till förskolan idag och jag var glad att han hade mössa på sig.

I dag har jag suttit här vid datorn i timmar. Det är mycket att göra på jobbet och mycket av det är att sitta just här vid mitt fina skrivbord och knappa på tangenterna. Det har jag inget emot men det hade varit bra mycket skönare om värmen i huset varit igång. Vi brukar försöka vänta så länge som det bara går med att sätta på värmen men nu anser jag att vi har nått dagen då det är dags så jag var just nere och skruvade igång pannan. Det är ju inte riktigt meningen att jag ska behöva sitta här med raggsockar (vilket jag gärna gör eftersom det är mysigt), långärmad stickad tröja, fleece-jacka och halsduk. Ja det är en syn ska jag säga. Hade behövt vantar också men det är så krångligt att skriva då. Jag läppjar på mitt te men det hjälper bara väldigt kort så nu hoppas jag att värmen rappar på annars får jag åka och köpa mig en värmefilt.

Då kör vi söndagskväll

Jag ligger i soffan med Noel lekande omkring mig. Det är snart dags för honom att sova. Då ska jag fortsätta ligga här i soffan men då med lite te, levande ljus och tyst i öronen. Jag tror jag låter bli att sätta igång teven och läser något trevligt istället och tar sen en stund till att planera veckan. Och sen i säng tidigt för att börja veckan på ett rätt sätt.

Vad gör ni ikväll?

Och så blev det helg.

Sitter i bilen utanför mannens jobb. Det är fredag och så snart han går ut genom jobbdörren börjar helgen. Det ska bli skönt.

Vi börjar med en tur till Ikea för att köpa lite galgar och annat bra för klädvård. Mina kläder ligger fortfarande i en stor hög. Inte fint alls. Skulle tro att det blir lite middag på Ikea också. Köttbullar är väl vad alla vill ha när de är där?

Imorgon ska jag på en liten kurs om levande föda. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Det blir ett yogapass också.

Jag känner på mig att det blir en finfin helg. Den börjar nu!

Dumma knä.

Tog mig iväg på ett yogapass igår. Det gick inte alls så jag får fortsätta att vila knät ett litet tag till helt enkelt. Ska sätta mig ner ikväll och försöka knåpa ihop ett träningsprogram som kan funka även om knät är sönder. Jag måste träna! Jag är så rastlös i kroppen och det är en jättejobbig känsla.

Lätt ångest.

Jag har träningsångest. Mitt vänstra knä vägrar samarbeta med mig. Inflammationen blir bara värre och med ett smärtande knä som är dubbelt så stort är det svårt att träna. Ännu är det inte cortisonläge eftersom jag inte tagit min medicin tillräckligt många dagar ännu men det är ju där vi kommer hamna. Knät och jag. Spruta tre gånger in i knät och voila jag kan träna igen men först VÄNTA.

I min ångest försöker jag komma på hur jag ska träna men det är svårt. Just nu kan jag inte stå i plankor, göra armhävningar och faktiskt knappt vanliga sit ups. Vad hittar man på då? Jag kan ju inte bara träna armar liksom. Dilemma helt klart. Jag surfar runt på mina favoritbloggar när det kommer till träning för att se vad jag kan hitta där men just nu ser jag inget jag kan göra. Bara en massa roligt som jag skriver ner på väntelistan. Suck och usch.

De bloggar jag är på mest när det kommer till träning och hälsa är Smaljeansen, ett bättre du och ceciliafolkesson.se. Där kikar jag in flera gånger om dagen för att se vad de har för sig.

Jobb och ork.

Det här med att jobba alltså. Vilken grej. Det är precis som hjärnan börjat tänka igen och då är jag ändå en väldigt aktiv person med saker i görningen hela tiden. Det måste vara så att det är en helt annan del av hjärnan som är igång. Någon annan förklaring kan jag inte komma på.

Sedan jag började träna och kilona började rasa av mig har jag fått en helt annan energi. Jag känner att jag kan göra så mycket mer samtidigt som jag självklart har mina begränsningar. Jag behöver inte lika mycket sömn som jag har behövt de senaste åren och det för mig är nästintill ett mirakel. Jag får saker gjorda och har ändå ork att göra en massa mer. Helt otroligt! Det gör mig fantastiskt glad och jag hoppas verkligen att jag ska lära mig balansera in träningen på ett vettigt sätt i mitt liv så att jag kan behålla denna ork.

Full dag.

Jag började dagen med att köra en kompis till sjukhuset så jag var uppe redan klockan 6.00. Sedan hem och få familjen klar för dagen. Nu sitter jag redo för möte hela förmiddagen och i eftermiddag är det kundmöte.

Jag känner mig helt mörbultad idag. Jag har blåmärken lite överallt och hela kroppen gör ont. Lille Espen mår hur bra som helst i alla fall och det är ju bra men jag tycker barnen kan ta och låta bli att ramla ner för trappor för min kropp klarar inte fler störtdykningar.

Ja men då var vi väl och kör igång.

Vad gör man inte för de små?

Jag står i hallen och tittar upp mot trappan där Noels kompis Espen står och tittar ner. Plötsligt flyger han ner. Jag skriker och hoppar för att ta emot honom. Det är en liten bit från där jag står till trappan men jag tar mig dit med ett hopp, slår i något, fångar Espen i luften och ramlar baklänges med honom i famnen. Där ligger jag i några sekunder tills mamma Lisa kommer rusande och tar honom och jag får ta hand om en gråtande och chockad Noel. Jag blir liggande på golvet en stund för tydligen slog jag i benet i något och har lite svårt att röra mig. Nu har jag en stor blå svullnad under höger knä.

Alltså skräcken när man ser ett barn rulla ner för trapporna. Fyyy! Och att man reagerar så snabbt och bara slänger sig. Det är helt otroligt vad man gör för att ett barn inte ska skada sig.

Och ja, det verkar som vi får ta bort trappan i vårt hus. Från och med nu är det hiss som gäller tills barnen är stora nog att förstå att man inte ska slänga sig nerför.

 

 Ute på promenad.

Klädhögar.

Det här med kläder är ett evighetsjobb känner jag.De ska tvättas, vikas, för små kläder eller för stora kläder ska sorteras ut och sen ska allt läggas in i garderoberna. Det tar aldrig slut.

I dag har jag tagit fram kassarna med barnens för små kläder med målet att hitta alla Noels bebiskläder som lille Erik behöver nu. Detta orsakade totalkaos för då blev det ju förstås så att jag satte igång att sortera allt i storleksordning och det som redan låg på sängen i väntan på att sorteras gjorde att det nästan blev omöjligt att hantera. Jag behöver sortera bland mina kläder. Jag har en massa kläder som nu är för stora och när jag ska klä på mig blir jag tokig för jag hittar aldrig det jag vill ha. Allt som inte används ska packas i vakuumpåsar och läggas undan med förhoppningen om att aldrig behöva användas igen.

När jag hade grejat med det tog jag tag i Noels kläder som har idag och bar upp från skåpet i tvättstugan till hyllan i hans rum. Återigen en massa vikande och staplande i högar.

Stellas kläder har jag inte tagit tag i än för jag orkade inte mer så det får bli en annan dag. I stället satte Stella och jag upp några hästplanscher på hennes vägg och den finaste klänningen vi vet fick också hamna på väggen.

Det har jag pysslat med idag. Kläder i all oändlighet och än är det mycket kvar att göra. När jag är klar med kläderna ska handdukar, sängkläder och dukar sorteras. Som sagt: ett evighetsarbete.

Bebis!

I går föddes en liten pojke. En liten Erik. Han är hur söt som helst och jag är stolt att jag är hans moster.

Välkommen till oss!

Fredagstankar.

Klockan är efter läggdags. Min kära vän Hanna har varit här med sin dotter som är lika gammal som Stella. De två tjejerna älskar varandra. Hela kvällen har de suttit på Stellas rum och målat naglarna, fnittrat och spelat spel på datorn. Underbara ljud från underbara barn. Hanna och jag har suttit i soffan med varsin kopp te och mörk choklad. Vi har pratat, fnittrat lite men faktiskt mest varit allvarliga.

Det har varit en underlig vecka för mig. Jag har varit på arbetsintervju och jobblunch och börjat jobba. Jag har suttit vid datorn och varit viktig flera timmar om dagen. Väldigt konstigt. Jag har tänkt mycket och undrat över vad allt detta betyder och ska leda till. Jag har ramlat in på något som ligger helt utanför det jag har tänkt mig. Det passar inte in i min mall av vem jag är men ändå känner jag mig nöjd och förväntansfull. Detta kan bli kanonbra eller så blir det pannkaka men vilket som blir bra känns det som för jag kommer lära mig något på vägen. Det jag lär mig kommer vara bra oavsett. Konstigt eller hur? Det känns lite som mitt liv "as I know it" är på väg bort och bli något annat och det känns bra. Jag tror på att detta kan bli bra. Jag tror att jag kommer lära mig så mycket och växa en massa och det känns helt otroligt. Sex år har jag varit borta från arbetslivet och nu ska jag in i det igen men på ett helt annat sätt än vad jag är van vid och det passar perfekt för jag är en helt annan människa än vad jag var för sex år sedan. Den jag är nu passar för det här.

Detta är verkligen ett år av förändring. Tänk att det är så att det man önskar kan man få. Jag tror verkligen på det. Om man tror tillräckligt på något och definierar det för sig själv så kommer det att hända för då finns det. Om man skriver ner det i sin dagbok, gör en visionskarta med bilder eller säger det till en god vän spelar ingen roll men det att man definierar det är nyckeln. Man måste själv våga säga det högt och göra det sant. När man har gjort det så börjar det hända saker. Man tycker sig se det man önskar överallt. Som när man längtar efter att bli gravid så ser man inget annat än magar i vädret överallt. Precis så är det med det här. Sinnet är inställt och saker framhävs och blir tydliga. Man hittar en artikel i en tidning, man ser en bild, någon börjar prata om den där boken man precis börjat läsa men aldrig hört talas om innan eller den där personen som man inte hört från på länge ringer plötsligt. För att saker ska hända behöver man göra det verkligt och när man har gjort det så börjar det ske mirakel omkring en. Det är så det är. Önska, definiera och du får resultat. Jag lovar!

Så där, det var mina tankar en fredag som denna. Sov nu gott kära vänner så ses vi imorgon.

P.S Något mer fantastiskt har hänt i min lilla värld men det är hemligt än så länge men imorgon kanske jag får berätta. Det är helt fantastiskt och underbart!

Inflammationssäsongen har börjat.

Vädret har bytt från sensommar till höst. Idag blåser det väldans mycket och det regnar i sidled. Att vädret slår om känner jag alltid väldigt tydligt i min kropp. Värken ger sig till känna på ett mycket tydligare sätt än på sommaren men framför allt kan jag räkna med att inflammationerna i lederna kommer som ett brev på posten.

Det hann knappt slå om till kyligare luft så åkte jag på en inflammation i ena knät. Fel knä av någon anledning. Jag har alltid problem med höger knä så det är det knät som brukar svullna till dess dubbla storlek men denna gången är det vänster knä som spökar. Lite småjobbigt att ha ont i båda knäna samtidigt känner jag.

Som tur är så får jag träna även när jag har inflammationer så länge det inte gör allt för ont. Det finns alltid något att träna. Man får inte ont i knäna av att träna magen i alla fall inte om man gör plankan på tårna som jag gör.

Jag är van vid inflammationerna men roligt det är det inte.

Mitt skrivbord.

I helgen fick vi äntligen tummen ur och satte igång och göra ordning i vårt arbetsrum. Det har varit en plats för att slänga in saker och sen låtsas att de inte finns längre. Nu är det ordning och kan kallas för ett rum igen.

Precis lagom till att jag fick veta att jag ska börja jobba var min arbetshörna klar vilket ju är väldigt passande eftersom jag till största del kommer att arbeta hemifrån. Ibland klaffar allt så där perfekt så man inte kan bli annat än lycklig.

Jag tog en av Stellas canvastavlor som hon inte har på väggen längre och satte upp över bordet till att användas som anslagstavla. Än så länge sitter det saker som inspirerar mig på den. Saker som gör mig glad. Ett kort som jag fått av en fin vän, ett foto av mig själv som jag tycker om, lite ord värda att tänka på och saker som påminner om mitt viktmål.

Lite plåtter som bär minnen med sig. En pajas som min farmor och farfar alltid hade i granen och sedan hade vi den i mitt föräldrahem och nu har jag den. Fjärilen symboliserar frihet och fri vilja. Friheten att göra det som jag vill.

Och lite pennor. Jag älskar att ha massor av pennor i olika färger till mina anteckningar. Färgglada anteckningar gör även en att göra lista rolig att titta på.

Det jag saknar nu är en ny tekopp. En tekopp som jag tar till jobbet. Den jag tar med mig från köket när jag går upp för trapporna för att börja min dag. En mycket viktig detalj.

Noel leker.

Vår kille älskar bilar nästan mer än han älskar oss. Inget kan slå billekar men ibland händer det allt att han ger sig på att leka annat också. Igår radade han upp en massa gosedjur i sitt rum. Det tog en stund. Fram och tillbaka för att hämta ett djur, ett i taget och sedan placera dem fint bredvid varandra.

När han var klar med det satte han sig på golvet och sa: Tack för maten. Tack för mamma. Tack för Noel. Tack för Stella. Tack för pappa. Han höll bön tillsammans med djuren.
 

Det är så underbart att se barn leka. Se hur de applicerar det som händer runt omkring dem i sin lek för att förstå sin omvärld. Det är så smart och så rätt.

Lunch.

Då ska jag snart iväg på lunch med chefen för att prata vidare om det ska bli något eller inte. Vi ska träffas på en golfklubb. Känns lite overkligt allting måste jag säga.

Uppdatering: Allt känns fortfarande helt overkligt. Det är lite för bra för att vara sant men det är sant. Jag börjar redan imorgon och jag har fått uppgifter att sköta. Tänka sig. Jag fick ett jobb till slut även om det är en praktik just nu men någonstans måste man ju börja. Så nu ska jag läras upp. Gå bredvid och suga i mig allt som sägs och görs så att jag sedan kan sköta det som ska skötas. Heja mig!

Shopping

Gekås hela dagen med supergravid syster yster.

Jobbintervju.

I dag har jag varit på jobbintervju! Det var väldigt roligt och intressant. Ett jobb som jag ramlade över och som jag aldrig skulle ha sökt för det är inte ens i närheten av vad jag har erfarenheter av. Jag fick ett telefonnummer och ett namn och orden: det här skulle passa dig. Jag visste inte vad det var för företag eller vad de gjorde men jag ringde. I fredags. Det var ett väldigt trevligt samtal och vi bestämde att vi skulle ses på måndag. Bara så där.

Under samtalet idag förstod jag väldigt snabbt att det inte var en intervju utan ett samtal om hur allt skulle gå till. Vad jag skulle göra och vad jag skulle bli inom företaget. Alltså det var tydligen redan klart enligt honom. Jag satt helt fascinerad och bara lyssnade och inflikade ett annat här och där. Det är ett litet bolag och till en början är det en praktik. Jag ska läras upp för att sedan kunna ta över positionen som säljchef. Jag säljchef. Verkligen intressant!

På onsdag ska vi ses och äta lunch och planera vidare och sen är det meningen att jag ska sätta igång och jobba. Ojoj, hur gick detta till? Jag är exalterad.

Tankar om att flytta.

Jag sitter och pular och filurar över hur jag ska ändra om här hos mig. På bloggen. Jag vill ha en ny stil, en ny känsla men samma jag. Jag tänker och när jag har tänkt färdigt ska mannen genomföra. Snart får ni komma på inflyttningsfest. Alla är välkomna. Hoppas ni kommer.

En rosa dröm.

I höst och vinter vill jag glassa runt i den här helt fantastiska kappan. Jag blir lycklig varje gång jag tittar på den och jag vet att jag skulle känna mig finast i världen i den. Jag skulle ha Mary Poppinsskor och en chic svart mössa eller rentav hatt till. Ja och en svart stilren väska i läder. Jag skulle gå runt och försöka vara den som jag känner mig som bärandes kappan. En person som har båda fötterna på jorden men huvudet i det blå. Med en mängd önskningar som ska ska slå in när tiden är inne och jobba med det bästa som finns och känna mig som ett proffs. Hålla två underbart fantastiskt fina barn i mina händer och prata om dagen tillsammans och mysa av att vara tillsammans eller promenera med kärleken i mitt liv och vara lycklig över att jag är jag tillsammans med honom. I kappan slår drömmar in och allt känns lätt och greppbart. Kappan får människor att titta upp och le och sedan föra leendet vidare till andra.

Kappan är en rosa dröm. Den är magisk.

Min undran är var denna kappa finns? Det är bara en bild jag funnit ute rymden och den saknas mig.

Krispigt.

I dag är det en sådan där krispig höstdag. Luften är hög och lite kylig och solen skiner vackert. En dag att bli glad av. En dag som piggar upp. Jag tycker nästan om min trädgård som mest på hösten. Blommorna är så fina då.

Alla har vi laster.

När man äter så strikt och noga som jag gör inser man snabbt vad det är man inte tror sig kunna leva utan. Jag var rätt säker på att det var godis men jag har kommit fram till att så är det inte. Godis kan jag leva utan. Även choklad. När jag har en dålig dag eller känner mig trött är det en och samma sak jag längtar efter varje gång. Coca-cola! Jag älskar tydligen coca-cola mer än godis. Det var en nyhet för mig.

Det är verkligen intressant vad man får veta om sig själv när man gör något nytt i livet. Detta är ju inget världsomvälvande precis men ändå en ny vetskap om mig själv. En bra sådan för nu vet jag vad jag ska akta mig för. Min last och fiende heter Coca-cola.

Vad är din last?

Kroppen skakar.

Nu har kroppen verkligen fått bevisa vad den går för. Först det sedvanliga cxworx-passet (magpass) och sen RPM (rotations per minute) som är ett cykelpass där man kör i intervallet. Inte en millimeter av tröjan som är torr och hela jag skakar. Klarade knappt av att ta mig av cykeln.

Nu vila i fyra timmar och en kvart och sen ska jag köra coreball. Träning för hela slanten.

Månadens utmaning.

Eftersom jag tränar så mycket så behöver jag ha någon morot för att det ska bli lite mer intressant. Det blir ju lätt samma och det vanliga annars. Varje månad bestämmer jag mig för en liten utmaning som ska vara lite mer rolig än jobbig. Man kan inte bara ha som mål att få massor med muskler eller gå ner i vikt eller vad det nu kan tänkas vara som är anledningen till att man tränar. Jag behöver något kul, något jag vill kunna men inte riktigt klarar av.

Jag har ramlat in på det här med yoga och jag älskar det. Jag har väl alltid misstänkt att det är något för mig men med min stelhet i lederna har jag inte ens kunnat föreställa mig att det är något jag skulle klara av. Det är svårt men jag märker att lederna klarar mer och mer för varje gång och det om något gör mig glad. Jag lägger in minst ett yogapass i veckan för att sträcka på leder och muskler. Musklerna behöver vila också inte bara anspänning. Jag är på en låg nivå i yogavärlden än så länge och jag har inte som mål att bli någon yogaguru. Vardagsyoga räcker gott för mig.

Månadens utmaning blir därför att göra tio solhälsningar varje morgon. Ett bra sätt att väcka kroppen, börja med avslappning och låta lederna vakna till liv efter natten. Så om en månad borde jag vara helt grym på det här med solhälsningar.

22.00

Jag lägger mig klockan 22.00. Att lägga sig tidigt är en stor utmaning för mig som är en riktig nattmänniska men jag har bestämt mig för att bli en morgonmänniska och jag ska lyckas så är det bara. Det enda sättet är att tvinga sig i säng varje kväll och gå upp tidigt på morgonen. Förhoppningsvis ska kroppen och hjärnan fatta galoppen till slut. Jag tror det kommer ta ett tag men det ska gå.
 
Natti natt.

Träningsblogg?

Det känns lite som det enda jag pratar om nuförtiden är träning. Inte konstigt alls eftersom det upptar väldigt mycket av min tid. Träningspass ska planeras, de ska bokas in och de ska utföras. Sen ska maten planeras och helst ska matplanen följas också. Träningsplanen är alltid lättare att fullfölja än matplanen. Det är lätt att missa en måltid eller ta något annat för att det inte fanns tillräckligt med tid över att fixa det som var tänkt. Men jag jobbar på det. Jag tvättar träningskläder varje dag så att jag slipper svettas i redan svettiga kläder. Usch och fy! Jag läser träningsbloggar, träningstidningar och hälsoböcker. Ja man kan verkligen säga att min tid upptas av detta och jag gillar det men frågan är ju om ni gillar det? Kan ju tänka mig att det kan kännas tjatigt. Detta är ju inte en träningsblogg trots allt.

Jag går i tankarna att starta en blogg som bara handlar om träning och hälsa. Där jag skriver om den biten och här om det som den alltid har handlat om: familjen. Fast såklart kan jag inte riktigt bestämma mig hur jag ska göra. Vi får se helt enkelt. Kanske hittar ni mig på en annan plats i cyberspace en dag.

Höst och söndag.

I dag måste till och med jag erkänna att hösten är här. Det är med stort motstånd som jag tar ett steg in i hösten för jag älskar verkligen sommaren. Hösten är vacker men den betyder att vi är närmare vintern och det gillar jag inte. Hösten är härlig på sitt sätt. Att kura i soffan under en filt med en kopp te och en bra brittisk film är inte fy skam det heller. Jag hoppas på mycket av den varan i höst.

Pappa och Noel har begett sig ut på promenad i höstrusket, Stella är iväg och roar sig med kompisar medan jag i lugn och ro lagar söndagsmiddag. Det blir Stellas absoluta favoritmat. Kyckling ugn med marinad på mycket honung. Till det blir det sås med smak av söt honung, ris och majs. Söndagar är en lugn dag hemma hos oss. Större delen av dagen tillbringar vi i kyrkan och sen när vi väl kommer hem umgås vi med varandra och bara njuter av att det är söndag och vi har familjetid. Det hör inte till vanligheterna att någon är iväg och gör något annat på en söndag men idag blev det så. Vi får ta en lång gemensam middag sedan och prata om veckan som varit och vad som händer den kommande veckan. Jag älskar verkligen söndagsmiddagarna. Jag försöker alltid laga något som vi tycker extra mycket om för det gör ju att alla automatiskt blir glada. Det är ju bra.

Jag vet att jag ofta pratar om behovet av vila men det är så oerhört viktigt. Vi glömmer så lätt det i vårt stressiga liv. Vi flänger runt hela veckorna och försöker hinna med alla måsten och göra allt det där som vi tycker om samtidigt som vi ska sköta hem, vara med familjen och jobba. Det är slitsamt. Hjärnan hinner inte med. Vi behöver vila. Vi behöver samla kraft för att orka med vårt liv. Vi behöver tid att bara vara. Tid för att hinna tänka klart alla tankar som flyger runt i våra huvuden. Det är vad mina söndagar är till för. Vi är i kyrkan och sen håller vi oss hemma. Vi går inte i affärer, vi handlar inte, vi går inte på bio, vi äter inte på restaurang utan vi är med varandra och vilar upp oss och tar igen det vi inte hunnit med under veckan. Jag är så glad att det är så vi gör på våra söndagar. Det ger mig ro.