Noel två månader (igår)

Det här med att ha en bebis och en femåring som håller en igång hela dagarna och ibland på nätterna också gör att man inte alltid kommer ihåg allt.

Igår blev Noel 2 månader. Han växer så det knakar. Han är en glad kille som älskar sitta och prata och flörta med mamman och pappan. Han ler med hela ansiktet och gurglar en massa söta ljud. Han vill helst sitta upp och titta på allt som händer omkring honom. Det han gärna får bli bättre på är somna på kvällen men det ska han väl lära sig med tiden.

En bumbo!!

Noel har fått en bumbo idag!

Han tycker den är toppen. Sitter och pratar och dreglar för fullt när han sitter i den. Vår glada kille!

Stella och Noel sötast av alla!

Vill meddela att..

Noel sovit i sin egen säng i natt!

Barn är underbara eller inte...

Vår son anser att den bästa lektiden är på natten.

I vanliga fall mellan 24.00 och 02.30 men så tänkte vi oss en ny approach. Han fick somna om efter sin kvällslur. Då trodde vi båda att han skulle vakna senast klockan 24.00 så det skulle ju inte kunna bli värre än vanligt. Men näpp, vi hade fel. Han sov till 02.30!! Och nu är han piggare än piggast.

Men mamman är envis och har lagt honom i sin säng där jag anser att han ska somna om. För att han inte ska känna sig ensam och övergiven sitter jag och grejar vid datorn och har lampan tänd. Ska bli intressant om han somnar eller inte. Då och då buffar jag på lilla rumpan. För tillfället är det pappan som tålmodigt står och buffar för vår son har nämligen en buffrumpa.

Lektid på natten är inte vad jag anser det bästa men han är allt väldigt söt när han skrattar mot oss med hela ansiktet. Charm har han gott om.

Barn är underbara!

Vi satt just och åt middag. Stella hade beställt tacos så det fick det bli. Det tycker vi alla är väldigt gott.

Under middagen satt vi och pratade om ditt och datt. Jag frågade Stella om hon ville åka till Astrid Lindgrens värld igen till sommaren. En väldigt dum fråga egentligen men man ska ju involvera barnen i familjens planer har jag hört. Hon vill förstås åka dit igen för hon älskar ju att vara där. Jag säger att vi inte vet om vi ska åka än men kanske och att det ju är ganska långt kvar till sommaren. Sen säger jag att jag hoppas att det inte regnar lika mycket om vi åker. Det regnade ju hela tiden när vi var där förra sommaren. Till detta var Stellas kommentar:

Regnade det???!!!!

Mikael och jag bara tittade på varandra chockade. Där fick vi verkligen bevisat att barn märker inte när det regnar, är dåligt väder. Har de roligt så har de. Vädret spelar ingen som helst roll.

Jag är...

De senaste veckorna har jag känt att jag behöver ett projekt att pyssla med.

Kriterierna har varit något som inte är för svårt, som man kan få gjort lite på kort tid och som man kan gå ifrån lätt. Det har resulterat i att jag påbörjat små saker som sen visat sig vara för svåra när man har ett liten bebis hemma. Jag fick till exempel för mig att jag skulle lära mig sticka så jag påbörjade en halsduk till myran. Funkar inte så bra med bebis. Man kan inte sticka och hålla bebis i knät samtidigt så nu ligger stickningen undanlagd. Sen tänkte jag att jag kanske skulle ta och börja scrappa lite igen men insåg ju ganska snabbt att det tar för lång tid. En sida kan man ju sitta med hur länge som helst och det är jobbigt att avbryta när man är mitt i skapandeprocessen. Jag struntade helt enkelt i det.

Jag har haft ett projekt lurande i bakhuvudet länge nu som jag inte lyckats komma igång med. Men så igår började det klia alldeles för mycket i mina fingrar så jag satte igång. Det ska bli ett album som handlar om mig själv. Ett "jag är" album. Jag ska skriva korta texter om olika aspekter i mitt liv och sen ska jag göra ett album med dessa texter. Det hela ska vara mycket enkelt vilket innebär att en sida ska kunna bli klar på en halvtimme. Att sitta och skriva är enkelt eftersom jag ofta sitter vid min dator i alla fall och det går att göra samtidigt som lille Noel ligger bredvid mig i soffan eller sitter i mitt knä. Man kan ju faktiskt skriva med en hand också. Och sen när jag kommer igång med själva scrappandet så ska det ju som sagt vara så enkelt att jag kommer hinna göra en sida under den stunden som Noel sitter och är nöjd i sin babysitter.

Igår började jag skriva och har faktiskt kommit ganska långt redan. Jag hoppas att jag ska komma iväg och köpa ett album och lite nya papper i nästa vecka så ska jag nog kunna sätta igång ordentligt.

Det är något speciellt med att ha ett projekt igång. Man går och funderar på det hela tiden. Formulerar meningar och filurar på vilka färger man ska ha i albumet och vilken design det hela ska få ha. Det ger mig något att se fram emot och det gör mig även piggare. Att få använda min kreativa sida och skapa gör mig alltid glad.

En skräckupplevelse!

Igår kväll var jag iväg på bokklubb i Kungsbacka. Det var en fantastiskt trevlig kväll med underbara samtal. Vi kvinnor har så roligt tillsammans.

Jag började ta mig hemåt vid 22-tiden. Stod ute på uppfarten och pratade med mannen i huset en stund och satte sedan av mot Göteborg.

När jag kört på motorvägen ser jag blåljus i massor och bilar som kör i snigelfart. En bil liggandes på taket i diket. Jag tänker: "undra hur fort han körde" och kör sakta förbi olyckan. I motsatt riktning står trafiken helt still. En olycka även där. Jag sniglar fram för att när jag passerat börja öka på farten. Sakta vill jag byta till höger fil för att släppa fram de andra som har mer bråttom än mig. När jag påbörjar filbytet känner jag hur däcken tappar fästet om marken. Jag kör då inte snabbare än 45 km i timmen. Bilen börjar glida och jag finner mig sitta i en bil som glider i sidled i båda filerna i flera hundra meter. Jag gör vad jag kan för att få bilen till höger fil. I mitt huvud flyger tre tankar igenom om och om igen (ja man hinner massor med gånger på så kort tid): 1. koppla bara 2. försök komma åt höger och 3. snälla snälla ta mig hem till mina barn. Under glidfärden ser jag bakom mig eller vad det blir när man ligger i sidled att bilarna som legat bakom mig stannat och satt på varningsblinkers. Tack och lov att alla körde så långsamt i och med olyckan vi passerade. De hade glidit rakt in i mig annars. På ett mirakulöst sätt fick jag kontroll på bilen och kunde köra hem i rätt riktning.

Färden hem gick i 40 km i timmen hela vägen. Jag har aldrig mötts av så många polisbilar eller blivit omkörd av så många heller som jag blev på igår. Det var olycka på olycka i båda riktningarna. Det var hur hemskt som helst.

Panik fick jag först efter att jag fått kontroll på bilen igen. Jag kunde inte sluta gråta först men insåg att jag inte såg så bra med alla dessa tårar i ögonen så jag bet ihop. Min första tanke när jag fått bilen att köra dit jag ville var att stanna och sätta på varninsblinkers och vänta på att en polis kom fram till mig och körde mig hem. Det gjorde jag inte men satt sen och önskade att jag hade gjort det.

Jag tänker inte köra bil mer denna vintern. Från och med nu kommer jag gå överallt. Eller kanske inte men jag kommer inte ta mig ut på kvällen när det frusit på. Det är livsfarligt.

Min slutsats av denna händelse är att jag hade änglarna på min sida och det är jag tacksam för.

Bakning

Nu ska jag baka bröd till bokklubben ikväll. Det ska bli roligt.

Kan det vara så att mamman är galen?

Här sitter jag och planerar vad vi ska hitta på i sommar. Det gäller ju att vara ute i god tid när man ska boka saker.

Det känns lite konstigt med tanke på vad man ser när man tittar ut genom fönstret. Vitt så långt ögat når. Inte minsta tecken på att det kan tänkas bli vår om någon månad.

Det är en skum känsla men är man en planeringsmänniska så är man. Eller är det galen jag är?

Winter wonderland!

Man blir inte klok på den här vintern. Det är snö och kallt mest hela tiden. Det snöar i massor och det måste skottas flera gånger om dagen.

Det är som mina barndomsvintrar. Det var alltid snö på vintern när jag var liten. Det är i alla fall så jag minns det och i år har det varit precis så.

Man kan ju tycka massor om det här med snö men jag tycker faktiskt mest att det är väldigt trevligt. Jag tycker om tystnaden som snön för med sig. Jag tycker om att det inte regnar och är grått. Jag tycker om ljuset. Jag tycker om att man kan vara ute och leka roliga lekar. Jag tycker om ljudet när man går. Jag tycker om det kalla. Jag tycker om att ha mössa på mig varje dag. Jag tycker helt enkelt om vintern precis som den är just nu. Vit och underbar!

Idag har det snöat i massor. Mikael har varit ute och skottat två gånger tror jag. Minst! En av gångerna var Stella med. Hon hade hur roligt som helst. Hon lekte ute med sin sopborste en bra stund. Allt skulle sopas. Mycket snö att ta hand om. När hon var klar med framsidan tyckte hon att även trädgården behövde sopas.

Växterna i krukorna behöver sopas av.

Det är så bra när man kan hjälpas åt.

Det är så roligt med snön.

Ganska tungt också.

Så här såg det ut på kvällen utanför vårt hus.

På kvällspromenaden.

***
It's been snowing and snowing. We are not use to winters like this in my part of Sweden. It usually rains a lot but not this year. We've had snow since before Christmas and it keeps coming.
Stella was out playing in the snow today. She loved it!