Godmorgon och godnatt.

Sonen bestämde sig för att vakna klockan fyra på morgonen och inte somna om. Inte roligt alls. Han lekte ganska snällt i sin säng den första timmen så det var i alla fall skönt och efter det använde han min mage som satsbräda när han åkte kana ner för mina ben. Så kul morgon har jag haft. Nu sitter han och tittar på tv för han orkar ju inget annat men han får inte sova riktigt än. Jag har en köttgryta som står och puttrar på spisen. Jepp, klockan åtta på morgonen. Jag tänkte att jag ska vara förberedd idag. I eftermiddag ska vi iväg och leka och sen är vi hemma lagom tills det är dags att äta middag och då är barnen gnälliga. Och alla som har små barn vet att laga mat med gnälliga eftermiddagsungar är en stor utmaning så jag tänker att jag undviker det idag. Smart va?

Men nu ska vi strax gå och lägga oss för vi är lite för trötta för att vara vakna nu känner vi. En halvtimme till ska vi försöka hålla ögonen öppna och sen tänker Noel och jag nana kudden.

Det kryllar av bebisar.

Dagen har varit vilsam. Noel och jag har varit själva större delen av dagen och inte gjort så mycket mer än kramats och lekt. Det har varit mycket byta bajsblöja på alla bebisar vi har hemma. Jag hade ingen aning om att vi hade så många bebisar men tydligen kryllar vårt hem av bajsande dockor och gosedjur. Fina Lisa och Espen var här och lekte en stund om man nu kan kalla det för att leka. Det var mer bus. Annars har vi suttit i soffan och tittat på "Rorri" och pratat om att bilarna låter och kör snabbt. Ja och så har Noel badat en av sina bebisar. Med tandkräm.

 

Januari.

 

 Julen städades bort och lämnade hyllorna tomma men

jag fyllde på dem rätt snart.

 Årets första månad gick ovanligt fort faktiskt och det känns som vi gjorde en hel del trots bedövande trötthet på grund av en pojke som totalt slutade sova. Vi har förstås myst en hel del hemma vilket det ju blir under vintermånaderna men vi har även varit ute och lekt i snön som kom och gått promenader i solljuset.

 

 Snön föll och än ligger den kvar.

Jag har läst hur många böcker som helst och Mikael har byggt en vägg och målat Noels nya rum. Stella har kommit igång med skolan igen efter jullovet och hon har lärt sig att åka skridskor. Noel har kommit in i en bebisperiod. Alla dockor i Stellas rum har hamnat inne hos Noel och han ska bädda och mata dagarna i ända.

 

 Vi åt upp det sista av allt julgott.

Vi har haft ett litet barnkalas för Noel då hans kompisar kom hit och lekte en förmiddag och Stella har varit på sin bästa kompis åttaårskalas. Mikael och jag har börjat jobba på att komma i säng tidigare vilket är svårt men vi börjar faktiskt bli ganska bra på det.

Massor med mys och bus har det blivit

förstås för det kan man inte vara utan.

Nu ser vi fram emot februari. Det finns några små saker inplanerade redan men vi ska nog kunna fylla på rätt bra skulle jag tro. 

Ploppens tankar.

Noel pratar i telefonen:

Hej hej. Aust. Leker med bilar. Hej hej.


Verkar som han tyckte om att vara hemma hos August och leka igår.

Dagens löfte.

Dagens löfte: Inga ordentliga planer idag. Noel vaknade klockan fem redo för lek så det har lekts i ett antal timmar här redan. Stella är i skolan. Det känns som det inte kommer bli mycket gjort innan det är dags att hämta henne därifrån för idag får det allt sovas när Noel sover. Vad som ska bli dagens löfte vet jag inte men jag kan gissa att mitt tålamod kommer vara ganska dåligt i eftermiddagen i och med den tidiga morgonen så jag tänker att jag ska göra vad jag kan för att inte bli irriterad utan ta saker som de kommer. Även barnens eftermiddagsgnäll.

Resultat: Vilken trevlig dag vi har haft idag. När vi hämtade Stella åkte vi och lekte med kompisar. Barnen lekte för fullt medan vi mammor satt och pratade. När vi kom hem lagade Stella middag. Idag blev det potatis - och morotssoppa. Den blev väldigt väldigt god! Nu ska jag åka iväg till en godisaffär som har hur mycket godis som helst. Jag ska handla godis till 60 kvinnor för en liten aktivitet vi ska ha på söndag. Toppendag!

Sensation!

Idag har det skett två fantastiska saker:

Sensation 1:

Stellas klass var på skridskoutflykt idag. Eftersom isbanan ligger nära där vi bor så bestämde Noel och jag oss för att följa med. Vi packade ner matsäcken och skridskorna och åkte iväg. När vi kom dit var hela klassen där och i full gång med att åka. Vi snörade snabbt på skridskor på Stellas fötter och tillsammans med sina kompisar gick hon ut för att besegra isen. Och faktiskt så lyckades hon. Hon stod kvar på fötterna och åkte lite framåt till och med. Sen att hon mesta tiden satt med rumpan på isen kan vi ignorera.

Sensation 2:

Vår Noel är livrädd för vatten som ni kanske vet så att få rent honom är ett äventyr varje gång. I kväll tänkte vi att vi gör ett försök att få honom att sätta sig i badbaljan genom att först låta storasyster sätta sig där och visa hur roligt det är. Noel nappade otroligt nog och satte sig med henne i baljan. Trångt blev det men de var båda glada. Sen att Noel började det hela med att fint rikta kisstrålen rakt på Stella det kan vi ignorera.

Skala av för att finna kärnan.

I går var det en som höll ett fantastiskt tal i kyrkan som jag går och tänker på här idag inser jag. Han berättade bland annat om en vän till honom på jobbet som blev så trött på allt omkring honom som till exempel allt köpande av prylar man inte behöver. Denne man bestämde sig för åka iväg till ett buddistiskt kloster över en helg för att komma ifrån allt. När han kom dit så visades han till sitt rum. Rummet var kalt, där fanns en säng och kanske något bord. Inte mycket i alla fall. Munken säger till honom: "Om det är något du saknar så ska vi lära dig att leva utan det". Vilken sak att säga. Vad annorlunda från det tänk vi har annars i samhället. Hade detta varit på ett hotell inne i stan hade det låtit så här: "Om det är något du saknar så säg till så ska vi ordna det åt dig". Vilken otrolig skillnad det är på dessa två uttalanden och vad chockad jag skulle bli om det var till mig det första sas.

Jag tänker ofta på just det här med hur mycket saker vi har. Mikael och jag kan ibland sitta och fundera på vad vi kan göra oss av med och det är svårt. Faktiskt riktigt svårt. Vad behöver jag egentligen ha för att kunna leva ett bra liv? Behöver jag mina söta ugglor och hjärtan i varje vrå av huset? Förstås inte. Klart jag inte gör det men ändå fyller jag på med den typen av saker. Jag har det senaste skojat med min man om att alla får en iPad utom jag och att det förstås är väldigt synd om mig. Men vad ska jag med en iPad till? Jag har faktiskt ingen som helst aning. Min laptop är hur bra som helst. Det blir ju lite kaka på kaka kan jag tycka.

Vad är kärnan i mitt liv och hur framträdande vill jag att den ska vara? Jag vet precis vad kärnan i mitt liv är men ändå känner jag inte att jag alltid når till den för jag har för många lager av grejer som egentligen inte är nödvändiga som omringar min kärna som en mur. För att jag ska nå in måste jag skala av lager för lager. Som på en lök. Jag behöver ta bort saker i mitt liv som tar mig längre ifrån kärnan eller som tar energi ifrån mig. Jag behöver lokalisera vad dessa saker är och helt enkelt bara radera de från mitt schema på saker jag måste göra. Om de tar mig ifrån det som är viktigt så kan det inte längre vara ett måste. Jag tror att om vi väljer bort dessa saker så kommer vi finna glädje. Glädjen gömmer sig under alla lager av onödiga saker som vi fyller vår tid med.

 

Hela januari har jag läst böcker om just den här typen av saker. Om att finna energi, om glädje, om energitjuvar och om att vara lycklig. Jag har fått massor med inspiration och läst berättelser skrivna av underbara människor. Deras resor till sig själv. Det har varit härlig läsning. Under tiden som jag har läst har jag antecknat. O,j vad jag har antecknat. Tjugo sidor för att vara exakt. Tjugo sidor av mina tankar och andras tankar kring dessa ämnen. Nu börjar januari gå mot sitt slut och första delen av projektet: "Må bra - mindre perfekt" går mot sitt slut. Nu ska jag testa lite teorier som jag har läst om och fortsätta formulera vad det är som får mig att verkligen må bra. Ni kommer säkert märka att det kommer bli en hel del inlägg om mina tankar kring dessa saker framöver. År 2012 är året då jag ska skala. Det ska skalas av på alla möjliga fronter och jag ser fram emot det med en skräckblandad förtjusning. Hoppas att det är okej att jag drar med er på denna resa?

Måndagslistan och dagens löfte.

I dag vaknade jag något piggare än jag brukar på en måndagsmorgon så helgens ensamhet och vila har gjort verkan. Jag säger inte att jag är pigg för det vore att överdriva men jag är närvarande vilket är bra att vara tycker jag. Helgen gick snabbt förbi känns det som men oj vad jag njöt av att hinna med så många trevliga saker.

Söndagen tillbringade vi tillsammans. Kyrkan först och sen hemma. På eftermiddagen fick jag lite bakmani och bakade bröd och kakor. Det var väldigt trevligt att äta kvällsmacka när brödet var så där halvvarmt och helt nybakt. Mums!

I dag är det måndag och jag är glad för att:

• jag har fått vila så mycket.
• alla saker jag fått gjort som jag längtat efter länge.
• min familj är så underbar.
• mitt hem inte är ett bombnedslag.
• fina Lisa tog med Stella till badhuset i fredags.
• vi har en fin vecka framför oss att fylla med trevligheter.

Dagens löfte: Eftersom det är sol ute så måste vi bara ta oss ut på en promenad idag så det tänker jag se till att vi gör. Samtidigt kan jag göra det där besöket på apoteket som jag behöver få gjort. Två flugor på smällen så att säga. Och jag ska ringa de där två samtalen som jag behöver ringa men hela tiden glömmer bort.

Resultat: Så fantastiskt fint det var ute. Soligt men kallt. Vi kom iväg till apoteket och sen gjorde vi något som jag i stort sett aldrig gör: vi åkte spårvagn. Att åka kollektivt är en av de saker jag är rädd för. Jag får ångestattacker och mår inte alls bra men Noel har aldrig åkt spårvagn så jag kände att det var på tiden. Han var hur exalterad som helst. Förstås! Och jag överlevde.

Dagen.

Okej så jag är inte bra på att vara ensam. Riktigt dålig på det faktiskt men ack så skönt det är att ha hela huset för sig själv och veta att det kommer vara så i många timmar. Och vad härligt det är att sitta ensam vid matsalsbordet med böcker utspridda, anteckningslappar i en enda röra och höra smattret från tangenterna på datorn. Men det här med att vara ensam är jag verkligen inte bra. Jag börjar sakna min familj väldigt snabbt. Inte alla ljuden i form av skrik och gråt. Inte en tvååring som drar i mig dagarna i ända men att ha de i närheten. Så pass nära att man kan kramas och pussas när man vill. Trots att jag saknar dessa saker så njuter jag hejdlöst av att ha tid för mig själv och mina tankar.

Jag har fått gjort en hel del. Inget som kanske någon annan skulle bli imponerad av men sådant som gör att jag känner mig nöjd. Jag har inte städat ens en liten smula utan bara gjort det jag har längtat efter. Jag har sorterat anteckningar kring mitt lilla projekt och jag har förberett saker för kyrkan imorgon. Jag har läst en bok och jag har suttit och letat roliga nyttiga recept. Som sagt inget som någon annan tycker är viktigt men som allt har ett syfte för mig. Hur roligt som helst. Jag känner att jag har fått göra så många av de sakerna som jag har längtat efter i veckor nu och jag hoppas att det ska ge mig energi för ett tag framöver.

Just nu sitter jag och lyssnar på Elvis sjunga "You'll never walk alone". Fick bara lust att lyssna på den plötsligt.

Nu ska jag sätta mig ner och planera veckan. Mat, aktiviteter, träning och lek. Tjoho för mig!

Det gråa utomhus ter sig skimrande.

Idag ser jag inte det gråa utomhus. Det skimrar som den finaste sommardag. Tänk vad tystnad och sömn kan göra skillnad för ens sinne. Jag vet att denna sinnesstämning inte kommer att hålla i sig utan att imorgon känns det mesta som vanligt men det gör inget för idag är allt strålande. Just nu. Jag känner doften av nybryggt te, köket är städat (väldigt viktigt för min sinnesstämning), det finns snask kvar från igår och jag har dagen framför mig. Alldeles strax ska jag ta fram allt jag behöver för en skön och kreativ eftermiddag i böckernas tecken. Här ska läsas, antecknas och tänkas. Listor ska skrivas och planer utformas. Allt sådant som jag älskar att göra men sällan har tid med för att barnen prioriteras och tiden rinner iväg.

Alla ska få ha ett dygn i ensamhet då och då. Ett dygn är ganska lite och egentligen skulle två eller tre vara det optimala men ett dygn skulle alla må bra av. Jag förespråkar en-dygns-vila för alla!

Förintelsens årsdag.

I dag är det förintelsens årsdag. Jag skulle kunna skriva ett väldigt långt inlägg om allt det hemska som hände under andra världskriget men det tänker jag inte. Jag gör det inte för att jag skulle inte veta vad jag ska ta upp och inte. Hur kan man välja? Alla dessa människor som led. Så som människor gör när det är krig. Krig undgår ingen. Det spelar ingen roll vilken sida du råkar vara på så är det svårt. Judarna, zigenarna, de homosexuella, de religiösa, de handikappade, de udda, tyskarna och de som sa emot. Ingen gick säker. Övertygade eller livrädda tyska gjorde vad de var tillsagda för hur skulle det gå för dem och deras familjer annars? När det är krig försvarar man sig på alla sätt möjliga. Det fanns de som vågade att säga ifrån, som gjorde helt otroliga hjältedåd för att rädda de jagade från döden. Tack till alla er för ert mod och er starka vilja att göra det rätta men ändå inte ett slag på handen på de som inte vågade. Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva under krig och jag hoppas innerligt att jag ska slippa. Jag är inte rätt person att döma någon. Jag har ingen aning hur jag själv skulle ha agerat.

De som överlevde kriget ställer sig alla samma fråga: varför överlevde just jag? Detta är en fråga de lever med hela livet tillsammans med sina hemska minnen. De vrider och vänder på det om och om igen och kan inte förstå vad det var som gjorde att de blev skonade från döden. Inte skonade från hemskheterna men räddade från den död som så många inte kom undan. Det är hemskt att leva hela sitt liv med dåligt samvete för att man överlevt.

Som sagt, det finns hur mycket som helst att säga om allt detta som hände. Den enda uppmaning jag har är: GLÖM INTE! Vad ni än gör så GLÖM INTE.

Var god stör ej.

Det är jag, lugnet och hutlöst mycket godis! Och så ska det var i ett dygn framöver. Mina öron jublar.

Alltså kommentarer får lämnas bara de lämnas tyst.

Dagens löfte.

Helgen stundar och jag har längtat mer än vanligt denna veckan. När Mikael kommer hem från jobbet idag tar han med sig barnen och åker hem till sina föräldrar. Där ska de sova över och sen vara där hela dagen imorgon. Alltså jag ska sova hemma helt själv utan något barn som hoppar på mig klockan fem på morgonen. Jag får sova hur länge jag vill på förmiddagen och sen har jag tid till att göra alla de där sakerna jag så gärna vill göra annars men som inte riktigt går med en tvååring som vill ha min totala uppmärksamhet. I kväll ska jag bara slappa med sällskap av en massa snask, te och någon av alla böcker som väntar på sin tur att läsas och jag ska göra allt i min makt att lyckas lägga mig tidigt. I morgon är jag inte säker på att jag tänker gå ur sängen alls utan antagligen kommer dator, böcker, papper och pennor få flytta med upp till sängen. Ljuvliga ljuvliga vila!

Dagens löfte: Städa ordning huset så att jag verkligen kan njuta av att inte behöva göra någonting. Jag kan inte slappna av när det inte är städat och då finns risken att jag städar imorgon istället för att vila. Det får inte hända.

Resultat: Jag har städat ordning så att det känns bekvämt för mig. Inte spotless men lagom.