28 februari 2010

Mössberoende

Jag är en mössperson. Alltså jag älskar att ha mössa på mig. Jag trivs med att ha något på huvudet.

Jag märker inte ens att jag har mössa vilket gör att jag allt som oftast har mössa på mig inomhus. Från början har det varit ett bra sätt att slippa göra ordning håret. Under mössan syns det ju inte hur håret ser ut. Väldigt praktiskt tycker jag. Det praktiska har övergått till ett beroende kan man säga. Jag tar på mig mössa när jag går upp på morgonen för att få håret ur ansiktet. Sen gör jag ordning håret och tar på mig mössa igen när jag går ut för att sedan inte ta av den när jag kommer hem.

Jag har ett par stycken mössor hemma. Inte jättemånga men tillräckligt många för att variera mig beroende på humör eller kläder.

Sommaren är den jobbigaste årstiden när det kommer till mössberoende. Då blir det ju faktiskt lite för varmt. Jag har funderat på hur jag ska lösa det när sommaren kommer. Om någon har bra förslag så säg gärna till för hur ska jag klara sommaren utan huvudbonad.

Min man är inte överförtjust i min envishet att ha något på huvudet. Han vill se håret säger han. Skumt det där. Mina mössor är ju jättefina ju!

Så här ser en livs levande smurf ut.

27 februari 2010

Ont i knät och yrsel

Jag har väldigt ont i mitt högra knä. Det är jättesvullet och det gör ont att gå. Benet känns stumt. Har ingen som helst aning om vad jag kan ha gjort men jag antar att jag gått snett i snön eller nåt. Har haft ont i en vecka nu.

I dag har jag haft yrsel större delen av dagen. Undra om det har med knät att göra? Kan man få yrsel av att ha ont i knät?

Hur som helst skulle jag vilja ha mitt knä tillbaka. Att kunna gå är något jag gillar.

26 februari 2010

Kladdiga fingrar!

När jag var liten och det skulle målas fingerfärg på dagis började jag alltid gråta. Från att jag var bebis har jag avskytt att bli kladdig om händerna. Att måla fingerfärg är rena mardrömmen. Att mina barn skulle få måla med fingerfärg hemma har inte funnits med på kartan. Inte alls.

Att ha avtryck på barnens händer och fötter känns som ett måste och ska det bli sådana behöver fingerfärgen fram. Så jag fick bita ihop och låta Stella kladda på papper också. Det gick riktigt bra måste jag säga. Hon är ju trots allt stor nu så hon kan kontrollera sina händer.

Vi hade en roligt stund tillsammans. Stella skrattade galet mycket när jag skulle måla på färg på hennes fot. Att lyckas få ett handavtryck av Noel var ingen lätt match så vi gav upp den tanken men vi fick ett misslyckat avtryck i alla fall.

Stella målar fina teckningar.
Noel är inte helt nöjd med att ha sin
fot målad.
Ha, detta ska ni inte lyckas med. Jag
vägrar att öppna handen.
Fingerfärgande!
Noels och Stellas högerfot.
Noels hand och fot. Handen är misslyckad men
vi fick en i alla fall.

Det blev en del gjort...

...kan man säga.

Jag har påbörjat skyltprojektet. Brädan är sågad. Sidorna täljda. Och den är vitmålad. Imorn ska den sandpappras och vem vet kanske vågar jag ta tag i att se till att texten målas dit.

Jag har spraymålat hyllorna som ska skruvas upp under trappan. Det ser jag fram emot. Jag gillar när det jag har tänkt i mitt huvud blir gjort. Det är så kul att se om resultatet blir det samma i verkligheten som i mitt huvud.

Jag har skrivit dagbok. Jag älskar att göra det för det är ett sådan tillfälle som jag slappnar av ordentligt. Jag mår bra av att skriva om mina dagar och mina tankar om livet. Att kunna göra det gör mig mer harmonisk.

Pappan och Noel kom hem när jag satt i soffan och tittade på Let's dance. Noels leende mot mig när jag tog upp honom ur vagnen var oersättligt. Han är min lille prins!

Tystnad!

Jag hade glömt hur tystnaden lät. Den är på tok för tyst.

Ensam hemma!

I dag ska pappan och Noel Plopp åka till Vallda och hälsa på farmor och farfar. Myran är på dagis. Mamman ska stanna hemma.

Mamman ska vara ensam i stora huset. Jag gillar att ha sällskap men ibland behöver även jag lite tid helt för mig själv.

Jag har börjat dagen med att städa ordning köket. Jag kan inte göra något om inte köket är rent. Planen för dagen är att pyssla och sova. Ett pyssel har jag redan gjort klart men det finns mer att göra. Har tänkt mig göra en skylt som jag haft i tankarna ett bra tag nu och så ska jag spraymåla hyllorna som ska vara under trappan. Och hinner jag så ska jag även bara sitta och göra absolut ingenting.

Men eftersom jag vet precis hur jag är så vet jag att jag kommer sakna ljuden från familjen men jag ska göra allt i min makt för att bara njuta av att ha tid att vara kreativ.

23 februari 2010

Snölek i massor!

En glad tjej i snöhög.

Haha, mamma jag välte!

Snö upp till knäna.

Det var inte lätt att ta sig till pulkabacken. Svårt
att tro att den bara ligger hundra meter bort.
Jippi!!
iiiiiiihhhh!!!

Stella gör en snöängel...

...snöängel

Mikael hjälper till att skotta snö från taket.

En mycket kall tjej,

Kalla fötter gör mycket ont. Då är det skönt med
mys i soffan tillsammans med lillebror.

Och lite varm choklad värmer gott.

22 februari 2010

På väg till Kungsbacka...

I lördags vaknade vi till en värld av snö. Allt var vitt. På agendan hade vi ett sexårskalas i Kungsbacka.

Kanske inte den bästa idén att köra ner till Kungsbacka när inte ens motorvägen var skottad men så fick det bli i alla fall. Jag började dagen med att skotta utanför huset. Sen packade jag det som behövdes för att åka på kalas. Extra mat och blöjor till Noel i fall att vi inte kunde ta oss hem eller fastnade någonstans. Varma kläder på barnen och mobiltelefon i fickan på mamman. Man ska vara förberedd.

Vi plogade oss fram till bilen. Mikael skottade fram den och vi tog oss iväg. Det var en spännande bilfärd. Inte för spännande bara så där lagom. Snön yrde omkring oss och det var lite svårt att se ut genom fönstret men vi kom fram. Det tog en stund men fram kom vi.

från arbetsrumsfönstret
utanför ytterdörren

vårt äppelträd
på väg till Kungsbacka
kalasande barn
glad tjej

20 februari 2010

Jag har...

...just skottat snö. Wohoo!

Vitt, vitt, vitt och åter lite vitt!

Världen är helt vit!

Vi hade en altan har jag för mig men det kan man inte se nu. Äppelträdets stam är helt under snön och Mikael gick just ut på balkongen för att putta ner snö som hängde ner i drivor från taket. Man kan höra snö falla från tak omkring oss. En dov smäll långt borta låter det som. Det är helt tyst. Inte en människa ute. Inte ens några barn.

Snart ska vi göra ett försök att hitta vår bil och ta oss ner till Kungsbacka. Galet? Ja kanske. Men har man en femåring som vill till sin bästa kompis kalas så har man. Vad gör man inte för sina barn?!

Tydligen kunde det bli vitare!

19 februari 2010

Kan det bli vitare?

Fyyyy! Usch! Bläää! Vad jag är trött på snö!

Nu är det snöstorm i Göteborg IGEN! Det snöade större delen av dagen igår och även idag. Undra när det var en vinter som den här senast i västra Sverige. Det har varit vitt sen i julas. Hur galet är det?

Imorgon ska Stella på kalas i Kungsbacka. Ett kalas som hon längtat efter. Det kalas som hon ser fram emot mest förutom sitt eget kalas. Om hon får veta att vi inte kan åka dit så kommer hon gråta hela dagen. Bläää! Jag vill inte det. Jag vill att hon ska kunna gå på prinsesskalas. Hur kompenserar man en femårig tjej när hon missar ett kalas för en så dum sak som snö? Jag har ingen aning. Så om det inte toksnöar i natt så kör vi ner om det så ska ta oss två timmar att komma dit.

Förutom oro över att inte kunna ta sig till kalas så har vår lilla bebis fått feber. Han är gnällig och ynklig. Stackars liten myspojke. Han slukar flaska efter flaska så det är ganska törstigt. Sovit dåligt har han gjort hela dagen och nu verkar han inte kunna somna för natten. Plutten! Ingen väldigt hög feber än så länge vilket är bra men han är lite medtagen. Jag ringde rådgivningen för jag kände att jag glömt bort vad man gör och vad man ska tänka på när en liten pluttbebis är febrig. Tänk att man kan känna sig så okunnig plötsligt när ens lilla plutt är sjuk. Det känns som man inte kan lita på sin egna kunskap utan måste rådfråga en expert. Sköterskan sa inget som jag inte redan visste men ändå kände jag mig säkrare när jag la på luren. Underligt det där.

Nu ska jag sova och jag planerar att när jag vaknar så ska det vara lika mycket snö som nu och inte en smula mer.

Nattning av bebis!

Så här ser det ut på kvällarna hemma hos oss. Fast mörkare förstås.

Mikael sitter tålmodigt vid Noels säng för att få honom att varva ner och somna. Hur det ska gå kan man inte veta när man lägger honom. Det händer att det tar fem minuter men oftast tar det en trekvart. Och pappan sitter tålmodigt kvar och vaggar sängen.

Projekt vända Noels dygn har lyckats. Nu vaknar han pigg vid nio på morgonen och vill prata i någon dryg timme och sen ska det sovas igen. Och så håller det på hela dagen. På kvällen varvar han fortfarande upp men somnar till slut. Och sen sover han sju timmar per natt. Helt fantastiskt!

Min man är fantastisk!

16 februari 2010

I dag har jag...

* blivit väckt av bebis klockan 6.30
* matat bebis halvsovande
* tagit fram kläder till Stella och hjälpt henne på med dem medan hon tittade på Arthur som
förövrigt tydligen är hennes favoritprogram.
* Klätt på mig.
* Kollat mailen
* Läst GP på nätet
* Kollat Facebook
* Talat om för Stella att hon inte får hålla i änglarnas vingar när hon flyttar på dem för att i nästa ögonblick se hur vingarna ramlar av.
* Blivit ledsen på Stella (för att vingarna på ängeln ramlade av)
* Fått Stella att säga förlåt till mamman
* Kollat Facebook igen.
* Bakat semlor
* Mixat mandelmassemojs till semlorna
* Vispat grädde för hand för att elvispen låter som en skördetröska
* Läst i en bok om att förbättra sitt äktenskap. Inte för att mitt äktenskap på något sätt är
dåligt. Tvärtom. Jag har världens bästa man. Läser för att det är intressant och ger mig saker
att bli bättre på.
* Grillat en hel kyckling i ugnen. Mycket gott!
* Undrat hur det kommer sig att Noel sover så länge.
* Ätit semla
* Läst bok för Stella.
* Tjatat på Stella att hon ska klä på sig.
* Åkt för att lämna Stella hos sin pappa.
* Shoppat kofta, kjol och skor till mig själv på Frölunda Torg.
* Matat Noel i en soffa på Frölunda Torg.
* Somnat Noel i vagnen i hallen.
* Ätit god kyckling med sås och sallad.
* Matat Noel i soffan framför tvn
* och nu funderar jag på om jag ska gå en promenad eller sitta kvar i soffan.

Det var min dag det.

15 februari 2010

Ojojoj!

Nu ska jag ge mig på ett försök att träna. Jag har köpt en tränings-DVD som enligt baksidan ska resultera i platt mage. Intressant!

Hur platt min mage ska bli återstår att se. Jag är nog just nu mer intresserad av att ta reda på hur mycket jag klarar av med tanke på mitt snitt.

Uppdatering: det började bra men ganska snart sa snittet tack och hej. Så det får bli lite i taget och om ett halvår kanske jag kan ta mig igenom hela programmet.

13 februari 2010

BRIO rockers

När man ska få bebis så handlar man en hel del saker som det lilla miraklet kommer att behöva. För det mesta köper man för många saker som man egentligen inte behöver. I alla fall till första barnet. Till andra barnet har man förhoppningsvis blivit lite klokare och ser till att handla det som man faktiskt verkligen behöver.

Inför Noels födelse handlade vi inte speciellt mycket. Vi hade redan det viktigaste som säng och vagn. Vi köpte ett babyskydd billigt av Mikaels arbetskamrat. Det köptes in några nappflaskor och nappar och lite sånt småplock som jag visste att vi skulle komma behöva. Och vi har klarat oss galant!

De senaste 10 dagarna (kanske ungefär så många) så har vi jobbat med att få Noel att vända på sitt dygn och sova i egen säng. Det har gått ganska okej. Det krävs väldigt mycket tålamod vilket ju är något som jag saknar. För att få honom att somna får man hålla fast hans napp och buffa på hans söta rumpa. Mysigt en liten stund men efter ett antal "nattningar" så blir det rätt jobbigt att hänga över spjälsängskanten. Framför allt blir det jobbigt på kvällen då det som längst har tagit 2 timmar att få honom att somna. Jepp, här är vi envisa ska ni veta.

Det har blivit att det främst är Mikael som tar hand om insomningarna för jag blir tokig. Jag klarar inte att stå där och buffa. Ryggen gör ont men framför allt kryper det i kroppen på mig av rastlöshet.

Men så fann vi räddningen. Vi hittade lösningen på problemet. Vi såg ljuset kan man säga. Nattningarna tar fortfarande tid men man slipper hänga över kanten. Nu kan man sitta på min sängkant och lätt gunga sängen fram och tillbaka. Det är enkelt och det är briljant.

Vi rekomenderar alla bebisföräldrar att inhandla Brio rockers. Man skruvar fast dem på spjälsängen och vips är det en vagga. Helt fantastiskt!

11 februari 2010

Jag gillar vardagen.

Nu börjar jag känna att det börjar bli ordning på livet. Det flyter på bra. Vardagen är tillbaka och det tycker jag är skönt.

Nu har jag vant mig vid att ha en liten bebis hemma och känner att jag vet lite bättre vem han är. Rutinerna börjar sätta sig. För att lillkillens dygn ska fungera behöver man väcka honom på morgonen vilket har varit en av de största omställningarna för mig. Jag är inte bra på att gå upp på morgonen. Jag har vant mig så vid att sova länge men vill man ha en nöjd bebis som sover på natten så får man offra sig lite. Och det har varit bra för mig känner jag. Jag känner mig mer tillfreds för jag hinner med det jag vill göra under dagen och det är alltid bra.

Nyhetens behag och fest är alltid trevligt men vardagen är trots allt det som är bäst. Det är då man lever sitt liv. Det är då man utvecklas, stöter och blöter och har bra och sämre dagar. I vardagen är rutinerna ramen och överaskningarna glädjen. Livet rinner på och man känner sig så där allmänt nöjd. Det gillar jag.

Nu ska jag fortsätta med min vardag. Jag är nästan klar med dagens städning och snart kommer min syster och lilla Emmy. Det blir trevligt.

09 februari 2010

Noel två månader (igår)

Det här med att ha en bebis och en femåring som håller en igång hela dagarna och ibland på nätterna också gör att man inte alltid kommer ihåg allt.

Igår blev Noel 2 månader. Han växer så det knakar. Han är en glad kille som älskar sitta och prata och flörta med mamman och pappan. Han ler med hela ansiktet och gurglar en massa söta ljud. Han vill helst sitta upp och titta på allt som händer omkring honom. Det han gärna får bli bättre på är somna på kvällen men det ska han väl lära sig med tiden.

08 februari 2010

En bumbo!!

Noel har fått en bumbo idag!

Han tycker den är toppen. Sitter och pratar och dreglar för fullt när han sitter i den. Vår glada kille!

Stella och Noel sötast av alla!

06 februari 2010

Vill meddela att..

Noel sovit i sin egen säng i natt!

Barn är underbara eller inte...

Vår son anser att den bästa lektiden är på natten.

I vanliga fall mellan 24.00 och 02.30 men så tänkte vi oss en ny approach. Han fick somna om efter sin kvällslur. Då trodde vi båda att han skulle vakna senast klockan 24.00 så det skulle ju inte kunna bli värre än vanligt. Men näpp, vi hade fel. Han sov till 02.30!! Och nu är han piggare än piggast.

Men mamman är envis och har lagt honom i sin säng där jag anser att han ska somna om. För att han inte ska känna sig ensam och övergiven sitter jag och grejar vid datorn och har lampan tänd. Ska bli intressant om han somnar eller inte. Då och då buffar jag på lilla rumpan. För tillfället är det pappan som tålmodigt står och buffar för vår son har nämligen en buffrumpa.

Lektid på natten är inte vad jag anser det bästa men han är allt väldigt söt när han skrattar mot oss med hela ansiktet. Charm har han gott om.

05 februari 2010

Barn är underbara!

Vi satt just och åt middag. Stella hade beställt tacos så det fick det bli. Det tycker vi alla är väldigt gott.

Under middagen satt vi och pratade om ditt och datt. Jag frågade Stella om hon ville åka till Astrid Lindgrens värld igen till sommaren. En väldigt dum fråga egentligen men man ska ju involvera barnen i familjens planer har jag hört. Hon vill förstås åka dit igen för hon älskar ju att vara där. Jag säger att vi inte vet om vi ska åka än men kanske och att det ju är ganska långt kvar till sommaren. Sen säger jag att jag hoppas att det inte regnar lika mycket om vi åker. Det regnade ju hela tiden när vi var där förra sommaren. Till detta var Stellas kommentar:

Regnade det???!!!!

Mikael och jag bara tittade på varandra chockade. Där fick vi verkligen bevisat att barn märker inte när det regnar, är dåligt väder. Har de roligt så har de. Vädret spelar ingen som helst roll.

Jag är...

De senaste veckorna har jag känt att jag behöver ett projekt att pyssla med.

Kriterierna har varit något som inte är för svårt, som man kan få gjort lite på kort tid och som man kan gå ifrån lätt. Det har resulterat i att jag påbörjat små saker som sen visat sig vara för svåra när man har ett liten bebis hemma. Jag fick till exempel för mig att jag skulle lära mig sticka så jag påbörjade en halsduk till myran. Funkar inte så bra med bebis. Man kan inte sticka och hålla bebis i knät samtidigt så nu ligger stickningen undanlagd. Sen tänkte jag att jag kanske skulle ta och börja scrappa lite igen men insåg ju ganska snabbt att det tar för lång tid. En sida kan man ju sitta med hur länge som helst och det är jobbigt att avbryta när man är mitt i skapandeprocessen. Jag struntade helt enkelt i det.

Jag har haft ett projekt lurande i bakhuvudet länge nu som jag inte lyckats komma igång med. Men så igår började det klia alldeles för mycket i mina fingrar så jag satte igång. Det ska bli ett album som handlar om mig själv. Ett "jag är" album. Jag ska skriva korta texter om olika aspekter i mitt liv och sen ska jag göra ett album med dessa texter. Det hela ska vara mycket enkelt vilket innebär att en sida ska kunna bli klar på en halvtimme. Att sitta och skriva är enkelt eftersom jag ofta sitter vid min dator i alla fall och det går att göra samtidigt som lille Noel ligger bredvid mig i soffan eller sitter i mitt knä. Man kan ju faktiskt skriva med en hand också. Och sen när jag kommer igång med själva scrappandet så ska det ju som sagt vara så enkelt att jag kommer hinna göra en sida under den stunden som Noel sitter och är nöjd i sin babysitter.

Igår började jag skriva och har faktiskt kommit ganska långt redan. Jag hoppas att jag ska komma iväg och köpa ett album och lite nya papper i nästa vecka så ska jag nog kunna sätta igång ordentligt.

Det är något speciellt med att ha ett projekt igång. Man går och funderar på det hela tiden. Formulerar meningar och filurar på vilka färger man ska ha i albumet och vilken design det hela ska få ha. Det ger mig något att se fram emot och det gör mig även piggare. Att få använda min kreativa sida och skapa gör mig alltid glad.

04 februari 2010

En skräckupplevelse!

Igår kväll var jag iväg på bokklubb i Kungsbacka. Det var en fantastiskt trevlig kväll med underbara samtal. Vi kvinnor har så roligt tillsammans.

Jag började ta mig hemåt vid 22-tiden. Stod ute på uppfarten och pratade med mannen i huset en stund och satte sedan av mot Göteborg.

När jag kört på motorvägen ser jag blåljus i massor och bilar som kör i snigelfart. En bil liggandes på taket i diket. Jag tänker: "undra hur fort han körde" och kör sakta förbi olyckan. I motsatt riktning står trafiken helt still. En olycka även där. Jag sniglar fram för att när jag passerat börja öka på farten. Sakta vill jag byta till höger fil för att släppa fram de andra som har mer bråttom än mig. När jag påbörjar filbytet känner jag hur däcken tappar fästet om marken. Jag kör då inte snabbare än 45 km i timmen. Bilen börjar glida och jag finner mig sitta i en bil som glider i sidled i båda filerna i flera hundra meter. Jag gör vad jag kan för att få bilen till höger fil. I mitt huvud flyger tre tankar igenom om och om igen (ja man hinner massor med gånger på så kort tid): 1. koppla bara 2. försök komma åt höger och 3. snälla snälla ta mig hem till mina barn. Under glidfärden ser jag bakom mig eller vad det blir när man ligger i sidled att bilarna som legat bakom mig stannat och satt på varningsblinkers. Tack och lov att alla körde så långsamt i och med olyckan vi passerade. De hade glidit rakt in i mig annars. På ett mirakulöst sätt fick jag kontroll på bilen och kunde köra hem i rätt riktning.

Färden hem gick i 40 km i timmen hela vägen. Jag har aldrig mötts av så många polisbilar eller blivit omkörd av så många heller som jag blev på igår. Det var olycka på olycka i båda riktningarna. Det var hur hemskt som helst.

Panik fick jag först efter att jag fått kontroll på bilen igen. Jag kunde inte sluta gråta först men insåg att jag inte såg så bra med alla dessa tårar i ögonen så jag bet ihop. Min första tanke när jag fått bilen att köra dit jag ville var att stanna och sätta på varninsblinkers och vänta på att en polis kom fram till mig och körde mig hem. Det gjorde jag inte men satt sen och önskade att jag hade gjort det.

Jag tänker inte köra bil mer denna vintern. Från och med nu kommer jag gå överallt. Eller kanske inte men jag kommer inte ta mig ut på kvällen när det frusit på. Det är livsfarligt.

Min slutsats av denna händelse är att jag hade änglarna på min sida och det är jag tacksam för.

03 februari 2010

Bakning

Nu ska jag baka bröd till bokklubben ikväll. Det ska bli roligt.

Kan det vara så att mamman är galen?

Här sitter jag och planerar vad vi ska hitta på i sommar. Det gäller ju att vara ute i god tid när man ska boka saker.

Det känns lite konstigt med tanke på vad man ser när man tittar ut genom fönstret. Vitt så långt ögat når. Inte minsta tecken på att det kan tänkas bli vår om någon månad.

Det är en skum känsla men är man en planeringsmänniska så är man. Eller är det galen jag är?

02 februari 2010

Winter wonderland!

Man blir inte klok på den här vintern. Det är snö och kallt mest hela tiden. Det snöar i massor och det måste skottas flera gånger om dagen.

Det är som mina barndomsvintrar. Det var alltid snö på vintern när jag var liten. Det är i alla fall så jag minns det och i år har det varit precis så.

Man kan ju tycka massor om det här med snö men jag tycker faktiskt mest att det är väldigt trevligt. Jag tycker om tystnaden som snön för med sig. Jag tycker om att det inte regnar och är grått. Jag tycker om ljuset. Jag tycker om att man kan vara ute och leka roliga lekar. Jag tycker om ljudet när man går. Jag tycker om det kalla. Jag tycker om att ha mössa på mig varje dag. Jag tycker helt enkelt om vintern precis som den är just nu. Vit och underbar!

Idag har det snöat i massor. Mikael har varit ute och skottat två gånger tror jag. Minst! En av gångerna var Stella med. Hon hade hur roligt som helst. Hon lekte ute med sin sopborste en bra stund. Allt skulle sopas. Mycket snö att ta hand om. När hon var klar med framsidan tyckte hon att även trädgården behövde sopas.


Växterna i krukorna behöver sopas av.
Det är så bra när man kan hjälpas åt.

Det är så roligt med snön.

Ganska tungt också.
Så här såg det ut på kvällen utanför vårt hus.
På kvällspromenaden.

***
It's been snowing and snowing. We are not use to winters like this in my part of Sweden. It usually rains a lot but not this year. We've had snow since before Christmas and it keeps coming.
Stella was out playing in the snow today. She loved it!