En dag med extra tid.

I dag får vi alla en extra dag. Året har en dag mer än vanligt och frågan är vad jag tänker göra med denna möjlighet. Man klagar ju ständigt på att dygnet har för få timmar och att tiden aldrig räcker till att göra allt det där man så gärna vill göra. 24 extra timmar har vi idag. En svindlande tanke eller hur?

Jag har börjat dagen med att köra dottern till skolan och utnyttjade den lilla stunden i ensamhet på vägen hem till lite reflektion och meditation över min dag. Det var en skön stund trots morgontrafiken. Det går att andas även mitt i andras stress om man ser till att bara se till sig själv just då. Nu lyssnar jag på när sonen samtalar om alla bilar han ser på datorn och skriver detta samtidigt. Barnens pladder kan vara så otroligt underhållande. I alla fall på morgonen när öronen inte är trötta än. Om en stund ska vi bege oss till dagis. Därefter ska jag sätta mig ner med frukost och läsa en inredningstidning och njuta av att jag nu äter frukost utan att känna att jag vill kräkas. I eftermiddag ska jag iväg på coaching igen och det ser jag fram emot. Jag vet inte vad vi ska göra men jag vet att det kommer vara något utvecklande. Hittills har det bara varit en massa bra saker jag har kommit på om mig själv. Jag älskar ju att analysera livet så den här kursen passar mig som handen i handsken. I kväll är mannen borta. Han ska på någon teknikföreläsning och lillkillen och jag ska kramas i soffan har jag tänkt.

Ungefär så ser min dag ut idag. Inget direkt annorlunda men en bra dag. En ganska vanlig dag i mitt liv. Jag tänker använda mina extra timmar till det vanliga men tänker samtidigt ha i minnet att detta är en ovanlig dag trots allt.

Vad tänker du göra med dina extra timmar?

Storbus.

I dag har jag varit mycket mycket nära hjärtinfarkt. Panik fick jag av den sorten att jag nästan började gråta men istället stod jag och viftade vilt med armarna. Nu tänker ni att något av mina barn nästan slagit ihjäl sig eller att det börjat brinna i mitt kök men inget sådant. I och för sig ramlade Noel ner från andra trappsteget i trappan här hemma men han slog sig bara lite lagom i huvudet och det onda gick över efter ett antal pussar och vaggande i mitt knä. Man skulle kunna säga att det som hände är mer av det värdsliga slaget. En sådan där sak som inte ställer mitt liv på kant men som gör att det kanske naggas lite i kanten. En katastrof vid första åsynen men inte så farligt när det visat sig att det gick att rädda.

Jag sitter i lugn och ro och pratar med min kära vän Hanna medan alla våra barn leker glatt. Tror jag i alla fall. Plötsligt inser jag att ett av barnen inte hörs. Tystnad. Då ser jag min Noel i köket med något suspekt i handen. När jag tittar mer noga ser jag att det är en nagellacksflaska. Den är öppnad. Jag flyger upp ur soffan och rusar mot köket och Hanna efter. Hela hans händer är lila och när jag tittar mig omkring så är även en av mina köksstolar kladdade på och dörrposten och en skåpslucka. Det är här armviftandet börjar. Min hjärna börjar gå på högvarv. HUR får man bort NAGELLACK utan att även ta bort färgen på sakerna som det är kladdat på? Jag tar fram alla flaskor med medel jag kan hitta och vi börjar febrilt att spruta och gnugga. Inget händer. Jag börjar inse att jag kommer få måla om hela köket (eftersom man ju vill ha samma nyans av vit på alla luckor) och köpa en ny stol. Till slut visar det sig att det vinnande medlet är Vim, eller Jif som det heter nu för tiden. De lila strecken försvann. Pulsen gick ner och jag kände mer såååå lättad.

Det var dagens bus det. Det finns inga fotobevis för det här med kamera hanns inte med kan man säga.

Bara så att ni vet...

...är nu en ansökan klar för brevlådan.

Noggrann, ambitiös med många bollar i luften.

Det har varit lite tyst från mig de senaste dagarna då jag varit i stort sett helt sysselsatt med att få ihop ett CV och ett antal personliga brev. Det är inte lätt kan jag säga. Att skriva är inte svårt men att formulera snygga meningar som höjer mig själv till skyarna det är ingenting för mig. Dessutom ska man möta det som står i själva ansökan som är fylld med alla klassiska jobbord som noggrann, ambitiös, flexibel och stresstålig. Ja det var bara några av dem förstås. Med dessa så uttjatade ord ska man få ihop en text som är intressant och helst med det där extra som inte någon annan har att komma med. Väldigt sakta har det gått men nu tror jag att det börjar likna något som jag skulle kunna ge ifrån mig utan att skämmas allt för mycket.

På måndagar och onsdagar träffar jag en coach som ska hjälpa mig komma på vad det är jag vill arbeta med. Jag har träffat honom tre gånger nu och det är verkligen intressant och roligt. Coachingen är både i grupp och individuellt och i gruppen jobbar vi med att sätta ord på våra egenskaper och vilka ambitioner vi har. Vi gör olika roliga övningar och tar del av varandras erfarenheter. Jag tror faktiskt att jag är den enda som tycker att det är riktigt roligt att gå dit. Jag trodde förstås att det skulle vara slöseri med min tid eftersom det är uppstyrt av arbetsförmedlingen men det visade sig vara fel. Det är inte arbetsförmedlingen själva som driver kursen utan det är ett annat företag som ansvarar för den biten.

Vi får se vad resultatet av detta blir men just nu har jag roligt och det räcker för tillfället.

Nya frukostvanor.

På min väg mot ett bättre välmående ingår det att ändra mina matvanor och då framför allt mina frukostvanor. Jag har aldrig tyckt om att äta på morgonen. Jag har svårt att svälja och det känns som maten växer i munnen på mig. Att äta det första jag gör på morgonen är en total omöjlighet. Jag måste vara uppe och röra på mig en liten stund först innan jag ens kan överväga att äta något. Med andra ord är detta inte det lättaste projektet att ta sig an för min del men jag har bestämt mig för att bli en frukostmänniska.

Dagens frukost består av rågkuse med sallad, kallrökt lax, gurka och ett kokt ägg. Till detta en liten tallrik med frukt och ett glas med te. Visst ser det mumsigt ut?

Förutom frukosten så jobbar jag med att äta på regelbundna tider och fem gånger om dagen. En utmaning helt klart men också roligt. Till en början ett heltidsprojekt men jag hoppas på att det ska bli en vana med tiden. Att jag utan att tänka lägger ett litet mellanmål i väskan när jag åker iväg någonstans eller att det alltid finns färdigkokta ägg och kyckling i kylskåpet så att det ska vara lätt att ordna en lunch.

Jag försöker att äta mycket frukt. Jag älskar frukt men konstigt nog är jag dålig på att äta det. Det finns ju alltid massor med god frukt i affärerna oavsett årstid så det är ju inte svårt. När det gäller frukt så längtar jag efter sommaren när man kan köpa färska bär i massor.

För att må bra behöver man se över vad det är som gör att välmåendet inte är på topp och det sysselsatte jag mig med under hela januari. Jag såg över min vardag och mitt sätt att göra saker på och formulerade problemet och satt sedan och funderade på vilka lösningar det fanns. Detta har gjort att jag kommit fram till ett tillvägagångssätt och vad det är jag behöver ta tag i. Det har varit väldigt spännande faktiskt. Man tror att man har totalkoll på sig själv men det har man inte. Jag blev förvånad över mina egna ovanor som jag på något sätt inte insåg att jag hade. Testa så får ni se.

Och för er som nu oroar er för att jag ska dö eftersom det ligger apelsin på fruktfatet så behöver ni inte oroa er. Det har visat sig att jag kan äta ekologiska apelsiner. Lyckliga mig!

Bara jag.

Här sitter jag helt ensam i huset medan alla andra är iväg på dagis, skola och jobb. Det känns väldigt underligt måste jag säga. Sitta ensam hemma på en helt vanlig fredag. Jag ska äta frukost i lugn och ro och sedan ska jag duscha utan att ett litet barn ska hålla mig sällskap i badrummet och sen ska jag sätta mig och läsa iForm som jag fick igår. Jag tror jag ordnar med lite te till det också. Ja, och så ska jag titta på konseljen och höra vad den lilla kronprinsessan ska heta.

I eftermiddag tror jag att jag tar en promenad till dagis istället för bilen. Det tar nog 40 minuter dit och tillbaka men håller sig vädret så här fint som nu så är det bara skönt. Det gäller att passa på när vädret visar sig från sin bästa sida. I kväll kommer ett gäng med underbara tjejer och tjejkvällar med mig. Det ska bli väldigt trevligt.

Jag tycker detta känns som en perfekt fredag.

Önskerubrik: Jag mår bra när...

Hur mår du? är en fråga som jag får väldigt ofta. Det är en fråga som förföljer mig kan jag känna ibland. Det blir ju förstås så när man dras med det ena och det andra som tenderar att dra ner mitt välmående och göra livet jobbigare för mig. Jag vet sällan vad jag ska svara på den frågan så mitt svar blir oftast, det går. I "det går" ingår att det är inte helt värdelöst och livet rullar på. Det är sällan helt värdelöst faktiskt. För det mesta tycker jag allt att livet är toppen och att allt är som det ska även om det förstås finns saker att klaga på om jag verkligen sätter den sidan till.

Jag mår bra när jag känner mig närvarande i mitt liv. Alltså när jag upplever att det inte är omständigheterna omkring mig som styr utan att jag har möjlighet att påverka och ändra. Vissa dagar är sådana att jag inte kan göra något åt hur jag mår och då blir jag väldigt frustrerad även om jag har lärt mig att leva med det men det är aldrig roligt att vara styrd av omständigheterna. Jag mår bra när jag har mina barn och min man omkring mig. De gör mig glad och får mig att vilja göra så gott jag kan hela tiden. Jag mår bra när jag får möjlighet att sitta ner och reflektera över saker i mitt liv så att jag får perspektiv på varför saker är som de är just nu och vad jag ska göra för att antingen se till att det fortsätter så eller hitta vad jag behöver ändra på. Jag mår bra när jag läser en bra bok, skriver en för mig bra text, jag kramas med mina barn, pussar på min man, umgås med mina vänner och familj och när jag pysslar saker med händerna.

Det finns mycket som får mig att må bra. Visst är vinterhalvåret jobbigt men varje år överlever jag och så kommer våren och ljuset och jag glömmer bort vintern för ett tag. Det är härligt trots allt att det inte alltid är på samma sätt. Ombyte förnöjer.

Dagis.

Nu är vi inne på andra veckan av inskolningen och det har varit en väldigt trevlig erfarenhet både för mig och för Noel. Han tycker det är så roligt att leka med barnen så han hinner knappt hem innan han frågar om vi ska åka igen. Det känns väldigt skönt. Jag var ju väldigt orolig för hur det skulle gå. I går fick han vara där själv för första gången och det gick riktigt bra. Men idag var han inte lika glad över konceptet. Nu när han hade förstått att jag ju inte skulle vara där med honom, så det första han sa när han vaknade var: Inte leka barna. Leka bila. Jag lyckades vända det hela ganska snabbt med att locka med att matlastbilen kommer och då kan han stå i fönstret och titta på den och det är ju helt fantastiskt så då rusade han till ytterkläderna.

Personalen är jättetrevliga och det är stora ytor att leka på och gården är också väldigt fin. Det finns massor med bilar att leka med och en kana inomhus så Noel är mer än nöjd. I morgon ska han stanna kvar och vara med på vilan för första gången. Det ska bli väldigt intressant hur det går. Kommer de få honom att somna? Det där vet man ju aldrig. Ofta somnar de mest omöjliga barn när de kommer till dagis så jag hoppas på det.

Livet är allt spännande precis varje dag!

Utbrytarkungen.

Jaha, och där kom Noel på hur man klättrar ur spjälsängen! Här sitter jag vid datorn och plötsligt hör jag hur hans dörr öppnas och han travar ut: Noe inte sova. Nu leker han med bilar i vardagsrummet. Detta är verkligen inte bra. Han vägrar ju fortfarande att sova på nätterna och kan han nu ta sig ur sängen själv så blir det ännu svårare att få honom att somna.

En början.

I dag är dagen då det är dags.I dag sitter jag här med en gigantisk (i mina ögon) frukost och undrar över vad det är jag har gett mig in på. Ska jag verkligen göra detta ännu en gång och misslyckas eller är det denna gången jag lyckas? Det är mycket som ska läras om för att få det resultat som jag vill ha. Alla dessa kilon som jag har lagt på mig under åren har på något sätt blivit en del av hur jag ser på mig själv och det är svårt att tänka sig att jag kan eller har sett annorlunda ut. Mest är jag förundrad över hur jag har låtit det gå så långt. Man kan tro att det handlar om lathet men det gör det inte utan det handlar nog mer om en ovilja att ta tag i det. Det är svårt att hitta ork till att göra en livsförändring. Det finns ju så mycket som man behöver göra avkall på som känns absolut nödvändiga men framför allt kräver det karaktär och ständig motivation. Dessa saker är svåra att ha hela tiden. Det är ju knappast första gången jag ger mig ut på den här resan. Jag har gått ner många kilon förr men sen har jag inte stannat kvar i det sätter att leva utan har tillåtit mig för mycket. Jag vet att jag kan men jag vet också att det kommer att ta tid och det här med att låta saker ta tid är inte min grej.

Jag vet att detta kommer att bli svårt. Till en början är det sötsuget som kommer göra mig tokig. Jag kommer inte vara en fin människa om sisådär fyra dagar. Det är läskigt vad socker gör med oss. Att laga nyttig mat är inga problem alls. Jag kan laga i stort sett vilken mat som helst om jag bara vet vad maten får och inte får innehålla. Kvällarna blir svåra för det är då jag är som mest hungrig. Det är då suget efter i stort sett vad som helst sätter in så jag behöver vara förberedd när kvällen kommer. Jag har en strategi klar i mitt huvud. Vi får se om den kommer fungera. Och så träningen. Hjälp! Jag har egentligen inget emot att röra på mig men jag vet att det kommer vara smärtsamt till en börja. Mina leder kommer skrika högt och min rörlighet kommer bli ännu mer begränsad på grund av det. Jag vet att det är övergående. Det gör ont till en början men sedan ska det släppa och bli bättre men det är inte roligt att ha det framför sig. Smärta är inget man längtar efter direkt. En annan sak som alltid är jobbig när man ändrar om sitt sätt att äta är att umgås med vänner eftersom man i stort sett alltid äter något då men även det ska nog lösa sig.

Det som motiverar mig är vetskapen om fördelarna. Jag vet vad jag får om jag klarar av det här. Det handlar inte så mycket om att bli smal utan mest om vilka hälsofördelar det för med sig. Jag har skrivit ner allt det här så jag kan påminna mig själv när jag känner att jag vill ge upp. Några saker är: mindre ont i lederna, må bättre, vara piggare, orka mer, vara smal, kunna ha vilka kläder jag vill och springa med barnen. Allt detta är bra saker som ska vara en självklarhet och nu vill jag se till att det blir det även för mig.

Då så då vet alla om det här nu. Bra. Då sätter jag igång.

Läskigt.

Jag sitter och ser över mitt CV. Det har inte uppdaterats på ett tag men nu måste det göras. Bredvid mig har jag en hög med papper med flera olika jobb som jag kan söka. Jag har inte arbetat sedan 2006 och tycker att detta är oerhört läskigt och vet inte alls hur det ska se ut för att vara bra. Och hur ska jag veta vad jag ska jobba med när jag inte bestämt vad jag vill bli när jag blir stor? När jag läser annonser inser jag att det är inte mycket jag kan längre. Eller jag kan väldigt mycket men jag har inte meriterna och då är man ju inte relevant för jobbet men jag har bestämt mig för att ignorera det och söka ändå. Man kan aldrig veta vad de letar efter egentligen. Det svåraste är att i stort sett alla jobb är på heltid och det är jag inte speciellt intresserad av. Jag vill fortfarande kunna vara hemma med mina små barn men samtidigt dra in pengar till vårt "konkursbo". Svår ekvation det där. Men men, jag tar väl och fortsätter då. Gaah!

Det är fredag.

Härliga härliga fredag. Helgen är här så snart mannen kommer innanför dörren vilket tar någon timme till. Jag har våttorkat alla dörrar och lister på nedervåningen och dammsugit. Det luktar helg med andra ord. Det är dags för familjetid. Underbart!

Morgonpigg och/eller kvällspigg.

Jag är en kvällsmänniska. Att vara kvällsmänniska är bra om man ser till att man orkar umgås med vänner efter klockan nio på kvällen vilket är toppen för alla vet ju att de bästa samtalen sker nattetid. Dagen blir längre eftersom man trots allt måste gå upp tidigt på morgonen så man borde logiskt sett hinna med en massa saker. Eller? Jag har alltid älskat att jag är en kvällsmänniska men ändå avundats jag dem som frivilligt går upp tidigt på morgonen för att se solen gå upp. De som utan någon ansträngning alls går ur sängen och klär på sig sina träningskläder och tar en springrunda klockan fem på morgonen. För mig är detta saker som känns omöjliga att genomföra tyvärr.

Den sista tiden har jag insett att jag blivit både kvällstrött och morgontrött. Dessutom behöver jag ofta sova mitt på dagen. Hur kul är det liksom? Det blir inte mycket tid över till att göra något vettigt alls. Jag vill verkligen orka så mycket mer än jag gör men det går inte för tillfället. Det börjar bli dags för drastiska åtgärder. Det är dags att agera för att uppnå målet för i år. Dags att lyfta rumpan ur soffan och göra något bra. Dags att äta den rätta maten. Inte nödvändigtvis den mest nyttiga maten precis hela tiden men i alla fall det som är bra för hälsan i majoritet. Det är verkligen mer än dags för förändringen att ske. Det kommer bli hårt arbete och med största sannolikhet kommer jag ge upp tusentals gånger men det måste gå. Jag vill bli både morgonpigg och kvällspigg med en topphälsa. Det vill jag. NU.

Observation från soffan.

Barnen leker med bebisar och hundar. Varsin vagn, varsin bebis och varsin hund och så går de runt runt i huset. De går till dagis och sen har de samling och sjunger sånger. Lite klappramsor blir det också. Upp för trappan och sen ner för trappan, om och om igen. Det är fascinerande hur barns lekar går ut på att göra samma sak hur många gånger som helst.Jag förundras alltid över att de inte tröttnar. Idag och imorgon ser det likadant ut. Samtidigt sitter jag och är glad över att barnen leker så fint tillsammans även om det blir avbrott för bråk om samma leksak lite då och då. Det är härligt att höra deras röster när de leker. Stella säger till Noel att göra olika saker och han springer glatt iväg och gör som han blivit tillsagd. De får ut något av leken båda två trots att det är fem års åldersskillnad. Fantastiska underbara vackra barn!

Ett lugnt lov.

Sportlovet har inte blivit riktigt som vi hade tänkt oss men vi har det bra ändå. Alla planer har blivit inställda för de vi skulle umgås med är sjuka. Magsjuka eller förkylning. Vi försöker sysselsätta oss så bra det går. Vi går vinterpromenader och bygger snögubbar, bakar, skolar in Noel på förskolan, leker med bilar eller ser på film tillsammans.

Med andra ord har vi ett väldigt lugnt lov.

Alla hjärtans dag.

Idag firar vi kärleken lite mer än vanligt. Det tycker jag om. Stella och jag ska planera kvällens middag och dekorationer under eftermiddagen och göra fint tills pappa kommer hem. Lite måste man ju lyxa till det.

Ha en underbar dag idag allihop.

Förskola.

Nu ska jag snart iväg på samtal på förskolan. Noel ska börja skolas in imorgon är tanken. Jag känner mig väldigt nervös inför det. Noel är inte den som tycker om att bli lämnad. Men jag ska stålsätta mig och så får vi se hur det går. Finns det många bilar där så ska det nog gå utmärkt. Hoppas jag.

Sportlov.

Sportlovsveckan är här och det är snö ute. Fantastiskt! Kanske att man faktiskt kommer kunna ta sig ut och göra något vintrigt tillsammans denna veckan. Tyvärr börjar veckan med att de vi skulle göra saker med är magsjuka så vi får se hur det hela slutar. Det är ju alltid roligare att ha sällskap när man åker på utflykt.

Vad det blir att vi gör för trevligt under veckan det får vi se men det vi vet med säkerhet är att vi ska njuta av att vara hemma tillsammans. Barnen och jag. Det får bli varm choklad och bullar i skogen och den typen av aktiviteter i massor. Eller så kramas vi i soffan och tittar på film. Det blir som det blir.

Har ni sportlov denna veckan?

Böcker i januari.

I januari läste jag en hel del böcker. Alla handlade om lycka och glädje på något sätt och jag fick med mig en hel del matnyttigt under läsningen. Det var en blandning av ren fakta och biografier. Innan ni ger er på att läsa listan vill jag säga: Jag är inte olycklig. Jag tycker bara väldigt mycket om att läsa den här typen av böcker. Okej.

Detta är böckerna jag läste:

Projekt lycka av Gretchen Rubin
Det du önskar kan du få av Noelle Oxenhandler
Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert
Sluta kämpa - börja leva av Sanna Ehdin
Finn din energikod av Sanna Ehdin
Lycka nu av Titti Holmer
Levande kraft av Cicci Lyckow Bäckman
Energitjuvar av Ingalill Roos
Vad optimister vet och du kan lära dig av Nicolas Jacquemot

Några av böckerna har jag läst förut så de skummade jag igenom och läste främst det jag hade strukit under men de flesta var helt nya för mig. Favoriten var "Projekt lycka". Den gav mig massor med energi och knep för hur man kan tänka för att göra vardagen riktigt bra. Det var mycket igenkänning vilket alltid är trevligt när man läser tycker jag.

Det var januariläsningen. Undra vad det blir nu i februari? Ännu har jag inte läst en enda bok.

Era önskerubriker.

Wow! Det blev en helt okej lista på saker ni vill att jag ska skriva om. Jätteroligt! Vi får se om jag skriver om alla men det är absolut till hjälp när skrivkrampen eller bristen på fantasi sätter in.

Här är listan:

Min tro i vardagen.
Om två år.
Balans i livet för mig.
Något jag ångrar.
Min ålderdom.
Om jag hade...
Min favoritbok.
Innan jag fyller 45 ska jag...
Jag är...
Min Bucket List.
Ett möte som förändrade mitt liv.
Mina drömmar.
Jag mår bra när.

En hel del intressant eller hur? Det går bra att lämna fler om man vill för det gör inget alls att ha en lista att ta av. Tack snälla ni! Ni är så bra.

Skrivkramp.

Jag förstår inte vad som pågår riktigt. Varje gång jag sätter mig här och tänker skriva ett inlägg är det precis som orden flyger iväg. De bara försvinner bort. Jag har en tanke, en hel text i mitt huvud, men den vill inte komma ut. Mitt huvud är fullt med saker att säga och det är faktiskt riktigt jobbigt att inte kunna uttrycka det på det sätt jag vill. Otroligt frustrerande. Därav alla dessa korta inlägg den senaste veckan. Jag vet ju att det är så ibland att skrivandet inte riktigt vill sig men det är lika jobbigt varje gång. Att sitta med ett vit ruta framför sig som vägrar fyllas med svarta små saker som bildar vackra ord är tröttande. Skrivkramp är jag inte vän med alls. Inte alls. Tycker inte om som Noel skulle säga.

Jag har alltså inte brist på saker att skriva om men kanske att ni där ute har något ni vill att jag ska skriva om. Det kanske kan få denna spärr att släppa om jag ska skriva om något som jag inte kommit på själv. Jag har läst många bloggar där man får lämna önskerubriker men jag har aldrig testat det här inne hos mig. Ni är rätt många som läser men inte lika många som kommenterar så jag räknar inte med att få så många rubriker från er men kanske någon. Så kör på. Vad vill ni veta? Vad undrar ni över? Vad vill ni att jag skriver om?

En torsdagskväll.

Jag tar väl och åker iväg på föräldramöte så här på en torsdagskväll. Jippi vad jag ska ha roligt!

En stund i soffan.

I dag mår Noel lite bättre och leker glatt ned sina leksaker. Det betyder att jag inte måste sitta med honom hela tiden vilket känns ganska skönt efter tre dagar med honom hängande runt halsen. Nu sover han och jag sitter för mig själv i soffan och tar det lugnt. Samma soffa men med en tidning och lite att dricka. Om en liten stund ska han väckas och vi ska åka och hämta storasyster i skolan. Så nu en liten stund i soffan innan allt drar igång igen med rasande fart.

Sugen.

Det finns dagar, eller framför allt kvällar, då jag önskar att mataffärer hade hemkörning. Ni vet när man sitter i soffan och är för trött för att resa sig upp och tanken på att ge sig ut är övermäktig. Då hade det varit helt perfekt. Lite chips och cola skulle sitta fint just nu. Väldigt fint! Men eftersom det inte finns någon sådan service så blir det inget och det är ju lika bra det. Min kropp mår bäst utan trots allt.

Jag har vunnit!

Jag har vunnit ett hjärta inne hos Lyckliga Praliner. Visst är det fint? Det kommer passa in fint i min samling av hjärtan. Tack tack säger jag lyckligt!

(foto lånat från LyckligaPraliner)

Att tissa.

Noel har börjat påpeka att han kissar och bajsar i blöjan och han sitter väldigt gärna på pottan när jag är på toaletten. Hittills har han bara suttit med kläder på men igår kväll fick han sätta sig som man ska. Utan blöja och byxor. Det var väldigt roligt och spännande tyckte han. Han satt där länge och jag tror han förstod vad det var han skulle göra men det kom inget. Vi har inte tänkt påbörja potträningen riktigt än men lite pottinskolning kan inte vara fel tänkte vi. Lillkillen kanske inte är så liten trots allt?

Kramdag.

I dag är det mycket snor. Näsa som torkas varje sekund och liten kille som helst bara vill sitta och kramas så idag har vi en kramdag. Ja och så äter vi chips eftersom liten sjukling inte vill äta men chips verkar gå ner och lite måste man ju ha i magen trots allt. Så dillchips it is.

Lördagsbestyr.

I dag har vi en hemmadag. Solen skiner i och för sig väldigt vackert men det är så fasligt kallt. Vi har städat lite lätt i huset och i eftermiddag ska vi ha middagsgäster och ikväll är det melodifestivalen som gäller. En vanlig mysdag helt enkelt.

Godmorgon och godnatt.

Sonen bestämde sig för att vakna klockan fyra på morgonen och inte somna om. Inte roligt alls. Han lekte ganska snällt i sin säng den första timmen så det var i alla fall skönt och efter det använde han min mage som satsbräda när han åkte kana ner för mina ben. Så kul morgon har jag haft. Nu sitter han och tittar på tv för han orkar ju inget annat men han får inte sova riktigt än. Jag har en köttgryta som står och puttrar på spisen. Jepp, klockan åtta på morgonen. Jag tänkte att jag ska vara förberedd idag. I eftermiddag ska vi iväg och leka och sen är vi hemma lagom tills det är dags att äta middag och då är barnen gnälliga. Och alla som har små barn vet att laga mat med gnälliga eftermiddagsungar är en stor utmaning så jag tänker att jag undviker det idag. Smart va?

Men nu ska vi strax gå och lägga oss för vi är lite för trötta för att vara vakna nu känner vi. En halvtimme till ska vi försöka hålla ögonen öppna och sen tänker Noel och jag nana kudden.

Det kryllar av bebisar.

Dagen har varit vilsam. Noel och jag har varit själva större delen av dagen och inte gjort så mycket mer än kramats och lekt. Det har varit mycket byta bajsblöja på alla bebisar vi har hemma. Jag hade ingen aning om att vi hade så många bebisar men tydligen kryllar vårt hem av bajsande dockor och gosedjur. Fina Lisa och Espen var här och lekte en stund om man nu kan kalla det för att leka. Det var mer bus. Annars har vi suttit i soffan och tittat på "Rorri" och pratat om att bilarna låter och kör snabbt. Ja och så har Noel badat en av sina bebisar. Med tandkräm.

 

Januari.

 

 Julen städades bort och lämnade hyllorna tomma men

jag fyllde på dem rätt snart.

 Årets första månad gick ovanligt fort faktiskt och det känns som vi gjorde en hel del trots bedövande trötthet på grund av en pojke som totalt slutade sova. Vi har förstås myst en hel del hemma vilket det ju blir under vintermånaderna men vi har även varit ute och lekt i snön som kom och gått promenader i solljuset.

 

 Snön föll och än ligger den kvar.

Jag har läst hur många böcker som helst och Mikael har byggt en vägg och målat Noels nya rum. Stella har kommit igång med skolan igen efter jullovet och hon har lärt sig att åka skridskor. Noel har kommit in i en bebisperiod. Alla dockor i Stellas rum har hamnat inne hos Noel och han ska bädda och mata dagarna i ända.

 

 Vi åt upp det sista av allt julgott.

Vi har haft ett litet barnkalas för Noel då hans kompisar kom hit och lekte en förmiddag och Stella har varit på sin bästa kompis åttaårskalas. Mikael och jag har börjat jobba på att komma i säng tidigare vilket är svårt men vi börjar faktiskt bli ganska bra på det.

Massor med mys och bus har det blivit

förstås för det kan man inte vara utan.

Nu ser vi fram emot februari. Det finns några små saker inplanerade redan men vi ska nog kunna fylla på rätt bra skulle jag tro. 

Ploppens tankar.

Noel pratar i telefonen:

Hej hej. Aust. Leker med bilar. Hej hej.


Verkar som han tyckte om att vara hemma hos August och leka igår.

Dagens löfte.

Dagens löfte: Inga ordentliga planer idag. Noel vaknade klockan fem redo för lek så det har lekts i ett antal timmar här redan. Stella är i skolan. Det känns som det inte kommer bli mycket gjort innan det är dags att hämta henne därifrån för idag får det allt sovas när Noel sover. Vad som ska bli dagens löfte vet jag inte men jag kan gissa att mitt tålamod kommer vara ganska dåligt i eftermiddagen i och med den tidiga morgonen så jag tänker att jag ska göra vad jag kan för att inte bli irriterad utan ta saker som de kommer. Även barnens eftermiddagsgnäll.

Resultat: Vilken trevlig dag vi har haft idag. När vi hämtade Stella åkte vi och lekte med kompisar. Barnen lekte för fullt medan vi mammor satt och pratade. När vi kom hem lagade Stella middag. Idag blev det potatis - och morotssoppa. Den blev väldigt väldigt god! Nu ska jag åka iväg till en godisaffär som har hur mycket godis som helst. Jag ska handla godis till 60 kvinnor för en liten aktivitet vi ska ha på söndag. Toppendag!