Fredagstankar.

Klockan är efter läggdags. Min kära vän Hanna har varit här med sin dotter som är lika gammal som Stella. De två tjejerna älskar varandra. Hela kvällen har de suttit på Stellas rum och målat naglarna, fnittrat och spelat spel på datorn. Underbara ljud från underbara barn. Hanna och jag har suttit i soffan med varsin kopp te och mörk choklad. Vi har pratat, fnittrat lite men faktiskt mest varit allvarliga.

Det har varit en underlig vecka för mig. Jag har varit på arbetsintervju och jobblunch och börjat jobba. Jag har suttit vid datorn och varit viktig flera timmar om dagen. Väldigt konstigt. Jag har tänkt mycket och undrat över vad allt detta betyder och ska leda till. Jag har ramlat in på något som ligger helt utanför det jag har tänkt mig. Det passar inte in i min mall av vem jag är men ändå känner jag mig nöjd och förväntansfull. Detta kan bli kanonbra eller så blir det pannkaka men vilket som blir bra känns det som för jag kommer lära mig något på vägen. Det jag lär mig kommer vara bra oavsett. Konstigt eller hur? Det känns lite som mitt liv "as I know it" är på väg bort och bli något annat och det känns bra. Jag tror på att detta kan bli bra. Jag tror att jag kommer lära mig så mycket och växa en massa och det känns helt otroligt. Sex år har jag varit borta från arbetslivet och nu ska jag in i det igen men på ett helt annat sätt än vad jag är van vid och det passar perfekt för jag är en helt annan människa än vad jag var för sex år sedan. Den jag är nu passar för det här.

Detta är verkligen ett år av förändring. Tänk att det är så att det man önskar kan man få. Jag tror verkligen på det. Om man tror tillräckligt på något och definierar det för sig själv så kommer det att hända för då finns det. Om man skriver ner det i sin dagbok, gör en visionskarta med bilder eller säger det till en god vän spelar ingen roll men det att man definierar det är nyckeln. Man måste själv våga säga det högt och göra det sant. När man har gjort det så börjar det hända saker. Man tycker sig se det man önskar överallt. Som när man längtar efter att bli gravid så ser man inget annat än magar i vädret överallt. Precis så är det med det här. Sinnet är inställt och saker framhävs och blir tydliga. Man hittar en artikel i en tidning, man ser en bild, någon börjar prata om den där boken man precis börjat läsa men aldrig hört talas om innan eller den där personen som man inte hört från på länge ringer plötsligt. För att saker ska hända behöver man göra det verkligt och när man har gjort det så börjar det ske mirakel omkring en. Det är så det är. Önska, definiera och du får resultat. Jag lovar!

Så där, det var mina tankar en fredag som denna. Sov nu gott kära vänner så ses vi imorgon.

P.S Något mer fantastiskt har hänt i min lilla värld men det är hemligt än så länge men imorgon kanske jag får berätta. Det är helt fantastiskt och underbart!

En dag med extra tid.

I dag får vi alla en extra dag. Året har en dag mer än vanligt och frågan är vad jag tänker göra med denna möjlighet. Man klagar ju ständigt på att dygnet har för få timmar och att tiden aldrig räcker till att göra allt det där man så gärna vill göra. 24 extra timmar har vi idag. En svindlande tanke eller hur?

Jag har börjat dagen med att köra dottern till skolan och utnyttjade den lilla stunden i ensamhet på vägen hem till lite reflektion och meditation över min dag. Det var en skön stund trots morgontrafiken. Det går att andas även mitt i andras stress om man ser till att bara se till sig själv just då. Nu lyssnar jag på när sonen samtalar om alla bilar han ser på datorn och skriver detta samtidigt. Barnens pladder kan vara så otroligt underhållande. I alla fall på morgonen när öronen inte är trötta än. Om en stund ska vi bege oss till dagis. Därefter ska jag sätta mig ner med frukost och läsa en inredningstidning och njuta av att jag nu äter frukost utan att känna att jag vill kräkas. I eftermiddag ska jag iväg på coaching igen och det ser jag fram emot. Jag vet inte vad vi ska göra men jag vet att det kommer vara något utvecklande. Hittills har det bara varit en massa bra saker jag har kommit på om mig själv. Jag älskar ju att analysera livet så den här kursen passar mig som handen i handsken. I kväll är mannen borta. Han ska på någon teknikföreläsning och lillkillen och jag ska kramas i soffan har jag tänkt.

Ungefär så ser min dag ut idag. Inget direkt annorlunda men en bra dag. En ganska vanlig dag i mitt liv. Jag tänker använda mina extra timmar till det vanliga men tänker samtidigt ha i minnet att detta är en ovanlig dag trots allt.

Vad tänker du göra med dina extra timmar?

Önskerubrik: Jag mår bra när...

Hur mår du? är en fråga som jag får väldigt ofta. Det är en fråga som förföljer mig kan jag känna ibland. Det blir ju förstås så när man dras med det ena och det andra som tenderar att dra ner mitt välmående och göra livet jobbigare för mig. Jag vet sällan vad jag ska svara på den frågan så mitt svar blir oftast, det går. I "det går" ingår att det är inte helt värdelöst och livet rullar på. Det är sällan helt värdelöst faktiskt. För det mesta tycker jag allt att livet är toppen och att allt är som det ska även om det förstås finns saker att klaga på om jag verkligen sätter den sidan till.

Jag mår bra när jag känner mig närvarande i mitt liv. Alltså när jag upplever att det inte är omständigheterna omkring mig som styr utan att jag har möjlighet att påverka och ändra. Vissa dagar är sådana att jag inte kan göra något åt hur jag mår och då blir jag väldigt frustrerad även om jag har lärt mig att leva med det men det är aldrig roligt att vara styrd av omständigheterna. Jag mår bra när jag har mina barn och min man omkring mig. De gör mig glad och får mig att vilja göra så gott jag kan hela tiden. Jag mår bra när jag får möjlighet att sitta ner och reflektera över saker i mitt liv så att jag får perspektiv på varför saker är som de är just nu och vad jag ska göra för att antingen se till att det fortsätter så eller hitta vad jag behöver ändra på. Jag mår bra när jag läser en bra bok, skriver en för mig bra text, jag kramas med mina barn, pussar på min man, umgås med mina vänner och familj och när jag pysslar saker med händerna.

Det finns mycket som får mig att må bra. Visst är vinterhalvåret jobbigt men varje år överlever jag och så kommer våren och ljuset och jag glömmer bort vintern för ett tag. Det är härligt trots allt att det inte alltid är på samma sätt. Ombyte förnöjer.

Sömnbristen är total och bedövande.

Dagen har börjat efter en rekordnatt av Noel. Nej, inte i hur mycket han har sovit utan i vakentimmar. Han somnade 20.30 vilket är en väldigt bra tid och vaknade igen klockan 22.00 och var pigg och fick därför vara uppe (det är ingen som helst idé att ens försöka lägga honom igen) och leka. Vid midnatt var det dags för sängen igen och jag och pappan gick och la oss och såg fram emot mycket välbehövlig sömn. Men så blev det inte. Noel vaknade igen klockan ett och höll på och skrek och bråkade till klockan fem. Han somnade till slut i vår säng tätt tryckt intill mig. Klockan sju var det dags att gå upp för att få Stella till skolan. Två timmar sömn är inte vad jag kallar tillräckligt.

Jag har nått gränsen när det kommer till Noels sömn nu känner jag. Det finns ingenting som får honom att komma in i en bra sovrytm som innefattar ett bra antal timmar. Vi har försökt allt. Testat de flesta knep. Ingenting fungerar på den här killen. Han anser inte att han behöver sova mycket mer än 6-8 timmar per dygn. Saken är den att han mår bra. Han är en pigg och glad kille för det mesta. Men jag är ingen pigg och glad mamma. Jag är trött och klarar inte av att göra de enklaste saker längre. Allt är för mycket. Två år utan sömn resulterar, utan undantag skulle jag tro, i depression. Sömn är en livsnödvändighet. Jag vet inte längre vad jag ska hitta på. Att lägga sig tidigt på kvällen för att han vaknar tidigt på morgonen fungerar inte eftersom han ju allt som oftast vaknar igen klockan 22.00 så det finns inga marginaler. Nu brukar ju inte nätterna vara riktigt illa som den här. Oftast får jag sova minst fyra timmar men för vem är det tillräckligt? Jag jublar när jag fått sova sex timmar i ett svep. Inte för att sex timmar heller är tillräckligt för mig men det är i alla fall en okej mängd för att kunna leva. Jag är helt beroende av att sova på dagen så de dagarna det inte är möjligt är jag ett vrak. Nu har det gått så långt att jag planerar att boka in en tid hos min läkare och se till att få antidepressiva. För mig är det illa. Jag är inte en lyckopillerperson. Jag har väldigt svårt för den typen av medicin och gör allt jag kan för att slippa men jag kan inte gå utan längre. Jag klarar inte vardagen. Att gråta utan anledning är inte okej. Att på en dag inte ens orka ställa in disken i diskmaskinen är inte okej. Att tycka att en promenad är det jobbigaste man kan tänka sig är inte okej. Det är inte okej att se världen i en dimma när den är så vacker. Även en stormig dag är vacker när dimman för ögonen är borta. Livet är inte lätt för någon och det är helt upp till oss själva att se till att det liv man har är det bästa man kan tänka sig. Man är sin egen lyckas smed så är det bara och just nu verkar det som antidepressiv medicin är min lyckas smed. Sömnbristen är total och bedövande. Jag är på väg att sluta existera.

Att rensa.

Jag vet inte riktigt hur det ska vara men jag är lite galen i att rensa. Jag städar gärna bort och slänger saker. Då och då får jag rensningshysteri och så går ingenting här hemma säkert. Varför jag är sådan det vet jag inte det bara kommer över mig. Det är en härlig känsla att se kassarna med saker jag rensat bort försvinna. Jag känner mig fri och glad. Men det mest underliga med det hela är att det trots detta alltid finns högar med saker som behöver ordnas upp, läggas på plats eller slängas. Jag dras med dessa högar ständigt och suckar över dem. Vad är det som gör att jag trots min rensningshysteri ändå inte har ordning? Det förbluffar mig. Ibland undrar jag om jag är rädd för den totala ordningen, för perfektionen, och att jag därför ser till att aldrig bli klar. För inte kan det vara att jag med mening lägger på hög för att jag ska ha något att göra när hysterin sätter in. Det är en gåta som jag ständigt försöker lösa. Högar med saker dränerar energi det har jag läst i en massa böcker så varför har jag de kvar? Ja, fråga inte mig för jag har tydligen inte svaret. Jag tror jag ska ta och rensa en hög eller två nu så kanske jag kommer på något under tiden. Inte sannolikt men värt ett försök i alla fall.

Massor med tankar som präntas ner.

Här går hjärnan på högvarv ska jag säga. Tankar som fladdrat runt i min hjärna länge länge nu präntas ner på papper. Vad det ska bli av det vet jag inte riktigt än men något blir det säkert. Tankar om livet. Tankar om varför saker är som de är. Tankar om hur man kan göra förändringar utan att ändras. Livet med andra ord. Drömmar skrivs ner för då blir de mer sanna men det betyder inte att de blir av. Men det är härligt att se dom istället för att bara tänka dom. Realist som jag är känns en dröm verklig om den står på papper. Ja om en dröm nu någonsin kan kallas för verklig. Kan den det?

Nyårsafton och mottot: Mindre perfekt.

Det blev ett lugnt och trevligt nyårsfirande. Vi åt massor med god mat, pratade och tittade på ett hejdundrande fyrverkeri på tolvslaget.

Mitt mål för 2012 är att tänka på mig själv utan att låta andra komma i kläm. Tänka på min hälsa. Tänka på mitt välmående. Målet är inte att gå ner tiotusen kilo och inte att springa ett maraton utan att må bra. Må bra kan jag göra utan det där. Se till att jag inte gör de där sakerna som får mig att må dåligt. Alltså inte falla i samma grop om och om igen utan se till att gå omvägar för att istället komma till ängen med alla vackra blommor. Gropen är nämligen rätt så sölig och otrevlig. Jag föredrar blommorna.

På nyårsafton får man sminka sig fast man
bara är sju år och plötsligt ser man ut
som en tonåring.

I praktiken innebär det att omprioritera. Skala bort. Varva ner. Sakta ner tempot. Ibland undrar jag hur många gånger om jag ska behöva sakta ner tempot. Det är svårt att tro att det går men det gör det. Så kära vänner så här är det. Om ni kommer hem till mig och tycker att det är ovanligt stökigt så tänk så här: Ah, hon har valt att tänka på sig själv istället för vad andra ska tycka. Hon har varit trevlig mot sina barn istället för irriterad. Hon tänkte att det kanske inte spelade någon roll att det var stökigt för jag tycker ju om henne ändå. Men om det skulle vara så att det stör dig så finns sakerna som behövs för att städa i tvättstugan. Det är bara att ta för sig och sätta igång. Jag sätter mig i soffan under tiden och håller dig sällskap. Okej? Är det en deal?

Stella spelade spel på datorn en hel del under kvällen men här
har pappan och Noel tagit över en stund för att lyssna
på motorer.

Det kommer förstås ta en stund att vänja sig och ja jag kommer få utbrott på min man för att det är stökigt trots att det inte är hans fel men jag tänker att det går över med tiden. Det måste det ju göra. Vad ska jag använda tiden till tänker ni. Jag städar ju trots allt en hel del. Jag ska nog kunna fylla tiden ska ni se. Vad sägs om att läsa fler böcker, skriva ner saker som jag vill bevara men aldrig hinner få ner i skrift, umgås med fina vänner, leka med mina barn, blogga eller pyssla. Det finns så mycket trevligt att göra.

Att bry mig om mig själv innebär just att göra sådant som jag tycker om när tillfällen ges. Jag tänker bli bättre på det. Jag vill börja promenera igen. Det har jag nästan slutat med helt. Jag har inte orkat. Jag tänker lära mig nya recept för det finns så mycket god mat som jag inte har testat än. Jag tänker bli ännu bättre på att vara matekonomisk. Alltså se till att handla det som är på extrapris och planera veckomenyn efter det. Låter kanske inte så skoj men jag tycker om det. Den typen av saker tänker jag sysselsätta mig med.

Förrätt: ägghalva med skagenröra och nachos med
fantastiskt god guacomole.

Huvudrätt: fläskfilé brynt i massor med smör, vitlök och persilja och
sedan helstekt i ugn. Till detta potatisrosor och grönsaker i
balsamvinäger och socker. Sååå gott!

Efterrätt: cheesecake med varma hallon.

Jag har ingen aning om hur 2012 kommer att bli men jag tänker ta en dag i taget. Varje dag vill jag fylla med bra och fina saker. Positivitet. Det vill jag göra. Det blir en utmaning men sen när är jag rädd för utmaningar? Det kan ju hända att jag lyckas.

Faktiskt får det räcka med det målet för i år för det innefattar så många saker. Jag ska ju orka med också och det ska vara möjligt att nå fram till. Så tänker jag. Hur tänker du?

En känsla av lugn som jag tänker ta
med mig in i 2012.