28 oktober 2008

Imorgon smäller det!

Nu sitter jag i min säng och ska snart gå upp och sätta igång dagen.

Idag ska det packas och förberedas för att åkas till Köpenhamn. I eftermiddag hämtar M och jag upp H och K och tillsammans bilar vi iväg.

Så med andra ord...nu händer det. Nu är dagen här som vi väntat på. Det är så underligt det här med tid. Ena dagen känns det som det är hur lång tid som helst kvar och nästa dag så står man där med väskorna i handen och på väg.

Det känns lite pirrigt och jag vet inte om jag faktiskt kommer hinna med allt jag har tänkt hinna idag. Det lär jag nog märka under dagens lopp.

Så imorgon klockan 13.30 vigs vi för tid och all evighet!! Hur underbart som helst!

25 oktober 2008

Potatiskväll med tjejerna

Igår var det potatiskväll med tjejerna.

Potatiskväll går ut på att några tjejer samlas tillsammans och äter bakad potatis med valfritt tillbehör. Men det absolut mest väsentliga med en sådan kväll är samtalen och fnisset. Dessa ingredienser är obligatoriska.

Just igår kväll blev extra speciell för mig då det var dags för provsminkning och testning av brudfrisyr. På dagen var jag och köpte det sista i sminkväg och när jag stod där och gjorde det så kom det plötsligt över mig att jag ska gifta mig om några dagar och jag blev så där pirrig i magen och lite lätt illamående nästan. Det blev på riktigt kan man säga. Hur som helst...igår fixade K brudfrisyren och sminkade mig. Och jag måste faktiskt säga att jag blev väldigt vacker. I alla fall kände jag mig vacker.

När frisyern och sminket var klart tog jag på mig den i stort sett klara klänningen. Klänningen är så underbar. Jag är så otroligt bortskämd med att ha fått en så fin klänning. När jag fick på mig klänningen och tittade mig i spegeln så förstod jag. Jag förstod att om några dagar så gifter jag mig i templet med min blivande man. Han och jag kommer att bli man och hustru och vara tillsammans i evigheten. Han och jag. Jag tillsammans med honom för att han är den mest underbara man som finns och lilla jag har fått privilegiet att gifta mig med honom. Hur gick det till liksom? Jag är överväldigad och så lycklig!

Kvällen var en toppenkväll med en massa fniss med underbara vänner. Tack för att ni finns och gör detta speciella tillfälle än mer speciellt för mig. Ni är alla mina änglar...

24 oktober 2008

Så att ni vet...

Min vigselring är helt underbart vacker!

23 oktober 2008

Om att sy en brudklänning...

Min sömmerska och goda fé har landat i Sverige.

Denna underbara kvinna har tagit sig hit från USA för att sy min brudklänning. Det är så fantastiskt att hon gör detta för min skull. Hon har handlat in alla tyger, mönster, dekorationer och sytt brudnäbbarnas klänningar. Jag är förstummad av tacksamhet!

I måndags satte arbetet med min klänning igång. Det skulle tänkas, mätas, ritas och klippas mönster. Det var djupa veck i många pannor denna dag kan man säga men självklart blev det ett färdigt mönster.

När jag skulle gå på kvällen började hon lägga ut mönstret på tyget och igår (onsdag) när jag var tillbaka för att prova var klänningen nästan klar.

Det vi har att filura på är de som detaljerna. Det har vi inte riktigt löst än men det är jag säker på att vi får klart imorgon.

Kan ni tänka er. En brudklänning på fem dagar! Jag är förundrad!


A lutad över mönsterdelar.
A och K med pannorna i veck.
Då provar vi den första mönsterdelen.
Och så på med delarna på tyget.

Höstbilder

En dag när vi väntade på att Myrans pappa skulle komma passade Myran på att leka Madicken som hoppar från hustaket.





Så här lurigt glad är man när man leker Madicken.




22 oktober 2008

Ifall någon undrar...

Ifall någon undrar så har brudgummen provat byxorna och de är perfekta!

19 oktober 2008

byxben

När man ska gifta sig kan man oroa sig för precis allt. Man har verkligen ingen som helst aning om vad som kan gå fel så då ser man till att oroa sig för allt för säkerhets skull.

Det jag har oroat mig för mest de senaste dagarna är en så stor detalj som att tänk om det visar sig att Ms byxor är uppsydda fel. Det ena byxbenet längre än det andra. Det var ju i affären som de syddes upp och sen dess har M inte provat byxorna. Hur snyggt är det med byxben som inte är lika långa? Inte speciellt!

Så jag har bett brudgummen att prova sina byxor så att jag vet att de är rätt uppsydda.

Han är såååå snygg i sin nya kostym. Man tappar andan när man ser honom. Jag lovar!

16 oktober 2008

Höst...

Har ni märkt att hösten är här?

Jag har inget emot hösten till en början. Då när alla löven skiftar färg och luften börjar bli så där skönt hög. Jag får ibland bara lust att stanna med bilen mitt på motorvägen och bara njuta av alla träden som man passerar som lyser av alla höstens färger. Så där fint med rött, orange, gult och det gröna som fortfarande är kvar. För har ni också märkt att det är just vid sidan av bilvägarna som träden är som vackrast? Ni behöver inte oroa er...jag har inte stannat. Inte än!

Men sen när allt det vackra är över och det bara regnar och är mörkt mest hela tiden då blir det jobbigt. Usch, det gillar jag faktiskt inte alls. Allt känns extra deppigt då.

Men i år tror jag att jag har funnit medicinen mot detta. Den här hösten kommer jag njuta av att ha någon att mysa med på kvällarna. Någon att sitta och dricka te med. Jag har en känsla av att hösten och mörkret kommer att passera ganska obemärkt för min del. I alla fall den här gången. Jag rekomenderar helt enkelt att gifta sig precis som höstmörkret träder in. Det är mitt tips.

Nu när jag pratat om den vackra hösten känner jag att Myran och jag nog måste gå ut på en promenad och titta på löv. Det känns som en bra eftermiddagsaktivitet.

Tjingeling!

Frågan är vem man ska välja att gifta sig med....

Vem ska jag gifta mig med på bröllopet?
Det får du bestämma själv.
Julle! Då blir han man och jag fru.

Dagens tanke...

Först när jag var liten så fanns inte jag men sen fanns jag. Är det så mamma?

14 oktober 2008

list-ångest

I går satt jag och försökte att göra en slutgiltig plan för hur vi ska hinna med allt som ska göras inför bröllopet.

Jag satt vid min dator och gjorde lista efter lista efter lista tills jag till slut kände att snart drunknar jag. Jag tror att det var bra listor som är nödvändiga men det kan ju faktiskt inte vara helt sunt när man får känslan av att man själv håller på att förvandlas till en levande lista. Jag kunde bara se en massa ord som flög runt och klockslag då allt ska hända.

I detta virrvarr och känsla av härdsmälta ringer jag min bröllopstomte. Hon är inte hemma! Då ringer jag L. Hon är inte hemma. Då ringer jag min bröllopscoach. Hon är inte heller hemma men jag får tag på henne på mobilen. Precis som jag ska till att överösa henne med panikångest så ringer min andra telefon och jag får lägga på. Så ingen hjälp fick jag alls!

Så jag fortsatte helt enkelt att ha panik en stund till. Sen bestämde jag mig för att ta tag i det igen imorgon (alltså idag).

I dag har jag bockat av några saker på någon av alla listor som jag skrev igår och det känns bra.

Vem vet...kanske är det så att jag kommer att överleva denna listångest och att det hur många eller hur få listor jag än gör så kommer det bli bröllop och jag kommer att bli gift. Jag är inte helt övertygad om detta men jag tänker intala mig själv att det är så en liten stund i alla fall.

10 oktober 2008

första bröllops-mardrömmen...

I natt verkar det som det var dags! Det var dags att börja drömma mardrömmar om allt som kan komma att gå fel med bröllopet. Nattens dröm var mycket ologisk men nu i efterhand ganska roande.

Vi är hemma hos någon och förbereder inför själva festen. M och jag ska klä på oss våra kläder och barnen springer runt och leker. Jag försöker hela tiden förklara att tårtan måste hämtas på konditoriet som den är beställt ifrån men ingen verkar lyssna. Till slut, då är klockan 17.00, lyckas jag få min syster att lyssna som ringer och får veta att de har stängt. Förutom det att vi inte har någon tårta så har tårtställningen försvunnit. Den är spårlöst försvunnen. Inte för att det kanske spelar någon roll om man nu inte har några tårtor
Efter mycket prat fram och tillbaka på hur vi ska lösa detta börjar jag plötsligt att gapskratta då jag kommer på att vi ju inte beställt några tårtor utan att det ju är R och A som skulle göra de och att de redan finns i köket. Tårtställningen förblev försvunnen dock.


Vad detta kan tänkas betyda har jag ingen aning om men jag börjar förstå att nätterna framöver kommer att vara jobbiga.

18 dagar kvar!!

07 oktober 2008

pysseltokig...

Min tjej är pysseltokig.

Nu är det klippa, klistra och färglägga som gäller. Det kan man hålla på med i flera timmar varje dag.

Igår tog hon fram en av sina målarböcker och sina nya tuschpennor. Hon ville att vi skulle färglägga tillsammans så vi satte oss och gjorde det. Jag tröttnade efter en stund men hon höll på i två timmar. Under hela den här tiden var hon fullt koncenterad på att försöka hålla sig inom linjerna. Ibland lyckades hon men för det mesta inte. Hon fortsatte även när hon samtidigt gnällde över att det var så jobbigt att rita. Jag sa att hon ju kunde gå och göra något annat men hon sa att hon var tvungen att rita. Är man tvungen så är man...

På kvällen tog jag fram ett scrapkit för barn som jag köpte till henne på GeKås i somras men ännu inte tagits fram. Jag framkallade massor med bilder i samband med detta för när det skulle bli ett bra tillfälle att börja. Myran tyckte det var så roligt att titta på alla foton av sina vänner och sin familj. Vi sorterade foton efter familjer och vänner. Tyvärr hade vi inget foto på hennes pappa eller hennes J men det ska vi ordna har vi bestämt annars blir ju inte familjen komplett.

När vi tittat klart på fotona fick hon välja två stycken att börja scrappa med. Jag trodde att hon kanske skulle välja något på sig själv och kanske på mig men där hade jag fel. Hon valde ett foto på Love, hennes älsklingsnalle och ett på Isak och Tellus, gosegroda och gosehund, när de fikar på hennes matta. Hon klistrade fast fotona och sen stämplades det, sattes klistermärken och skrevs namn under fotona. Det blev ett mycket fint resultat.

Mamman kände sig mycket stolt över sin pyssliga tjej. Hennes första scrapalbum! Undra om det blir några fler?

sova över hos en kompis...

Härom helgen bosatte vi oss hos våra vänner. Pappan i familjen var ute på resa och då tänkte vi att det skulle vara mysigt att umgås ordentligt i två dagar.

Myran var väldigt exalterad över att hon skulle få sova över hos en kompis för första gången och mamman var glad att få sällskap av en god vän. Så vi var båda glada.

Och barnen lekte och lekte och lekte och var så glada så. De lekte från 7 på morgonen till kvällen och var hur lyckliga som helst mest hela tiden. Och mammorna roade sig med en supertrevlig tjejkväll. Jag fick träffa en ny vän och de andra pratade gamla minnen då de känt varandra sen de var barn. Mycket mycket trevligt.
Det var en lyckad helg men oj vad vi var trötta efteråt. Myran fick till och med feber som resulterade i att hon blev hemma från dagis i fyra dagar.
Popcornmys i soffan före läggdags.
Så här trött är man när man lekt hela dagen...

02 oktober 2008

Bröllop, bröllop och åter bröllop

Nu är det 28 dagar kvar till den stora dagen!!

28 dagar och massor kvar att göra. Det är först nu man faktiskt kan göra allt det där som man har planerat. Det som funnits nerskrivet på papper ett tag och väntat på att bli avbockat. Nu händer det saker kan man säga.

I veckan hade M och jag möte med rådet. Rådet består av mig, M, bröllopscoachen, bröllopstomten och systern. Vi satte oss ner med alla papper och med hjärna på högvarv och försökte att få allt i ordning och alla detaljer på pränt. Vem ska göra vad? Vad har vi inte tänkt på? Vem kan vi fråga om detta? Ja allt sådant där som måste göras för att allt ska klaffa på den stora dagen. Det är en stor apparat det här med bröllop.

Men något av det bästa den här veckan har varit att jag fick tag på tjejen som hyr ut stolsöverdragen som jag vill ha. Har inte kunnat få tag på henne och börjat känna panik över att behöva sy 85 stolsöverdrag. Men jag fick tag på henne och överdragen är bokade. Toppen!
Och det andra som gjorde mig superlycklig var att den ringen jag vill ha gick att beställa och göra på det sätt som jag vill ha den. Min ring kommer att vara den finaste i hela värdlen. Det är jag helt säker på.
Jag fick pratar med A om min och myrans klänning så nu känns allt lugnt på klänningsfronten. Hon kommer den 18 oktober och då ska det sys brudklänning med ilfart. Det ser jag fram emot. Det ska bli så roligt att faktiskt få se hur min klänning ser ur. Än så länge finns den ju bara skissad på ett papper och det är så svårt att se hur det ska bli i verkligheten.

Förra veckan köpte vi Ms kostym. Ojojoj, vad snygg han är i den! Och idag ska vi åka och se om vi kan hitta finskor till honom för de han har nu har sett bättre dagar.

Igår vad jag på GeKås tillsammans med dekorationsansvarig. Det var så roligt att gå runt där och leta fina saker som ska förgylla dagen. Dekorationerna är inte det viktigaste men de utgör en stor del av festens känsla. Vi diskuterade, räknade och skrattade. Jag tror att vi båda kände oss nöjda när vi kom därifrån. Vi stannade till på Ikea på vägen hem och fick köpt några saker till. Detta kommer att bli sååå bra!! Som en dröm tror jag att det kommer att vara.

Det finns så mycket att säga om detta men det är nog inte så roligt för andra att läsa om. Jag känner mig stressad men lycklig.

28 dagar kvar...

Mat är gott...

Mamman har slutat med att äta kolhydrater. För er som inte känner mig så är det något väldigt stort. Jag älskar potatis, godis och kakor. Jag är en riktig godisoman. Det har jag alltid varit.

Men så bestämde jag mig för ett par veckor sedan att göra ett försöka att utesluta detta ur min kost. Jag var motvillig till min egen idé men tänkte att någon gång måste man ju försöka i alla fall. Man kan inte alltid gå i samma banor hela tiden. Så jag tog tag i detta och tog bort alla kolhydrater förutom det som finns i grönsaker för något måste man ju äta trots allt.

Nu sisådär sex veckor senare äter jag fortfarande mat utan kolhydrater och jag mår så mycket bättre. Jag är inte trött efter maten. Så där dåsig som man kan bli när man blir mätt. Man blir behagligt mätt. Jag har ingen huvudvärk som jag brukade ha ganska ofta och det är väldigt skönt att slippa det faktiskt. Jag har inget sötsug i stort sett alls. Ibland blir jag allt lite sugen på godis det måste jag ju medge men jag har klarat av att hålla mig borta de flesta gångerna. Jag köpte mig lite godis häromveckan men insåg ganska snabbt att det var ingen bra idé. Huvudvärken kom som ett brev på posten och dagen efter var min mage i uppror. Inte roligt alls.

Det bästa av allt är att jag även gått ner lite i vikt. Inte mycket men det kryper neråt på vågen i väldigt långsam takt och det gillar jag.

Till lunch idag åt jag jättegod omelett med spenat och ost. Till det gjorde jag guacamole och gurkstavar. Visst låter det hur gott som helst.

Så för er som känner att ni kan behöva en liten förändring. Sluta äta kolhydrater! Man når bättre. Jag lovar!

Fortsättning på att göra en bebis...

Det känns som det enda det pratas om här hemma är om att göra bebisar och hur det hela ska gå till och att den redan borde vara klart. Pust och stön,säger mamman.

Det senaste tillägget till debatten är denna:

Mamma bebisen måste ha ögon. Men man kan inte ta stenar för då ser den ju inte för stenar kan inte se.
Nä, det kan de ju inte.
Men om man tar stora stenar då? Ser de bättre?
Nä gumman. Inga stenar kan se.
Okej men då får du göra ögonen så gör jag armarna. Det är lätt man bara gör så här (visar två sterck i luften).

Jag kan lova er att det kommer fortsättning på detta samtalsämne...