28 februari 2011

Kvällsfika.

Denna veckan har jag bestämt mig för att bli bättre på att att ta det lite lugnt. Jag stressar gärna upp mig för alla saker jag ska göra. Ofta blir jag så trött av tanken på allt jag vill göra att det slutar med att jag inte får nästan något gjort. Mycket frustrerande. Denna veckan ska jag ta det lugnt och göra det jag har lust med. Försöka att göra så få måsten som möjligt utan att hemmet fallerar. Tror ni att jag lyckas?

Kvällens fika blev visst också dagens middag. Tragiskt jag vet men jag orkade inte. Så chips och dip till middag med semla till efterrätt. Hmm.

L som i lista.

Ni vet redan att jag är en person som skriver listor. Det är svårt att förklara hur stor del av mitt liv dessa listor är. Jag skriver listor för allt. Planeringslistor. Pyssellistor. Projektlistor. Matlistor. Inköpslistor. Man kan lista precis allt och så känns allt så bra och organiserat.

Att skriva listor är något man gör i min familj. Min farfar hade alltid en liten lapp i sin skjortficka. På den skrev han allt. Han skrev så smått så han själv inte kunde tyda det sen men han fortsatte på samma sätt år efter år. Min pappa är likadan. Han skriver också smått men kan fortfarande tyda vad han skrivit. För det mesta.

Jag skriver listor. Därför är jag.

26 februari 2011

Middagen lagas men jag sitter här.

Jaha, nu snor hon ihop en kycklingsallad. Här sitter jag vid datorn medan min sexåring lagar middag. Hon gör en kycklingsallad med pasta och egen dressing. Hon har hittat det i sin receptbok och kände för att laga det nu. Jag kan ju inte tacka nej till ett sådant fantastiskt initiativ. Så vad betyder det för min del egentligen? Får jag sitta här vid datorn och slappa verkligen? Är det tillåtet?

Sur.

Jag håller på att pyssla en uggla. En mycket enkel sak som borde ta max en timme att knåpa ihop. Jag har hållit på hela dagen eftersom det hela tiden ska göras något med barnen och jag står mitt i och blir tokigare och tokigare. När jag äntligen får en stund för mig själv ja då kan jag inte hitta vlisofixen. Det går inte att göra denna uggla utan vlisofix. Suuuuur!

Baka baka liten kaka.

Min lilla tjej är en stor tjej. I dag har hon bakat en sockerkaka alldeles själv. Hon har läst hela receptet och tagit fram alla ingredienser. Sedan har hon blandat samman allt i rätt ordning och hällt över i form. Det enda mamman fick hjälpa till med var att ställa in och ta ut kakan ur ugnen.

Det gäller att läsa receptet noggrant så att inget missas.

Vispa samman allt till en fin smet och förstås slicka båda visparna och skålen.

Hälla över i Muminformen och ställa in i ugnen.

Så här fantastiskt fin blev den. Stella har bestämt att vi ska mumsa på den till melodifestivalen ikväll. Det ser vi fram emot väldigt mycket!


Visst är hon duktig min tjej?

Syjuntan - första träffen.

Vilken fantastisk kväll vi hade. Alla kom och var ivriga på att få börja arbeta på sina projekt. Efter att ha fått i oss lite mackor så satte vi oss i vardagsrummet och rotade fram våra saker ur korgarna. Hur roligt som helst. Det blev mest virkning denna kväll. All gjorde sin grej och under tiden pratades det och skrattades det åt allt och inget. Underbart!

Några av oss i full gång.

Min goa tjej var med större delen av kvällen. Hon sydde en dinosaurie och försökte sig på lite virkning. Virkning är inte lätt för en sexåring men hon arbetade på tålmodigt.

Först kom vi fram till att det nog var Trassel i filmen "Trassel" som hon höll på med men efter en halvtimmes knåpande kom hon fram till att det var en discoboll. Den hänger nu på familjeväggen i vardagsrummet och glänser.

Visst är hennes dinosaurie fin? Hon har redan sytt två innan och har ett par stycken kvar. De ska stoppas med vadd och när alla är klara kommer hon ha en hel dinosaurievärld.

Min syster försöker sig på virkning för första gången. Hon var riktigt snabb på att fatta.

En till som tog tag i virkning för första gången.

Här har vi mästaren i virkning. Det finns ingenting hon inte kan knåpa ihop. Hon är vår läromästare.

Här har vi "en av mina käraste vänner" (kanske har ni börjat märka att detta återkommer i bloggen då och då. Det är ett litet internt skämt mellan oss att om jag "snor" någon av hennes idéer så måste jag nämna henne på detta sätt i bloggen). Hon virkar på en fin ram.

Här virkas det en blomma.
På Rusta kan man köpa 10 nystan med garn för 100 kr. Det kallar jag billigt. Garnet är jättefint och fungerar utmärkt att virka det mesta av.

Här har vi den fina ramen.

Detta glada gäng var med den här gången. Jag hoppas att ni som inte kunde komma igår kan komma om en månad när vi träffas igen. Det här med syjunta var verkligen roligt och jag tror att med tiden kommer det att produceras mästerverk.

25 februari 2011

Stellas hylla är klar.

Äntligen tog jag tag i kryddhyllan som skulle bli till plotterhylla åt Stella. Jag har målat den och satt i finfina papper i de utdragbara lådorna. Nu ska lådorna fyllas med pärlor och stämplar och små små skor åt barbies och Polly Pocket. Det blir toppen det här. Rummet är nästan klart. Några saker kvar att hänga upp på väggen och sen ska ni få kika in där.

Så här blev den...

24 februari 2011

Massiv trötthet och lång pyssellista.

I dag har jag varit väldigt trött. Har inte orkat ta tag i någonting alls. Februari suger musten ur mig och det finns ingen energi över till något annat än att hålla mig vaken. Trist. Jättetråkigt, men sant.

Jag laddar för morgondagen då jag ska ha syjunta här. Vi ska sticka, virka och brodera i massor. Och det kommer bli en hel massa prat och skratt. Självklart ska det ätas också. Äta är ett måste. Så jag har laddat för det hela dagen och hoppas på en natt fylld av sömn och ingen gråtande bebis.

Mitt huvud sprängs av pysselidéer och jag undrar när jag ska få tid att sitta och göra allt jag vill göra. Listan är lång och tiden är obefintlig. En svår ekvation att knäcka.

Livet. Livet.

23 februari 2011

Skrubbkväll.

Jag har kallat till skrubbkväll. På en skrubbkväll får alla en trasa och bestämmer sig för vad de vill skrubba. Vi koncentrerar oss på nedervåningen ikväll. Inga dörrar, lister, element, fönsterbrädor eller golv kommer undan. Allt ska skina!

Tekniken för att blöta trasan tar en stund att få in men efter en stund går det som en dans.

Lampor putsas.
Dörrkarmar skrubbas från stol.

Noel hoppar hoppgunga och ser till att allt går rätt till.

Jag tycker det blir extra roligt när alla är med och städar. Vi bor ju alla i samma hus så det är bra att hjälpas åt. Nu luktar det gott av såpa och det börjar bli dags för golven att få sig en omgång.

Det här med leksaker.

Noel älskar sina leksaker. Han kan leka själv långa stunder till sin mammas glädje. Han leker med det mesta men det finns allt vissa saker som får hans ögon att tindra mer än andra. Favoriterna är alla hans bilar och alla hans bollar. Det brummas och det det studsas för fullt hela dagarna.

Nu när kvällen börjar närma sig är lille killen trött och hamnar självmant i soffan. Stella sitter oftast redan där vid den här tiden och tittar på Bolibompa. Och plötsligt blir det dags för "Rory racerbil". Ögonen blir stora på en liten kille och han gör billjud för fullt. Det är riktigt roligt att se.

På dagen idag var vi i en leksaksaffär. Stella önskade att få gå runt och titta och pilla på allt så då gjorde vi det. Jag rullar in Noel i affären och han blir helt tokig. Han skriker och tjoar och vet inte vad han ska göra av sig själv. Han får på sig sina skor och jag sätter ner honom. Han springer från hylla till hylla och hittar varenda bil som finns. Det brummas och skriks av glädje.

Barn är så härliga och det är så roligt att se hur de är små människor med sina egna intressen. Just nu är det bilar. En annan dag kanske det blir något annat. Underbart!

K som i klänning och kjol.

Jag går bara i kjol och klänning. Har aldrig byxor på mig längre. När alla byxor i garderoben är för små så blir det lite svårt och jag vägrar att köpa nya. Klänningar och kjolar har jag så det räcker och blir över. Jag har kommit fram till att med benvärmare så blir det varmare att ha klänning/kjol på sig än vad det är att ha byxor så jag har inte frusit om mina ben i vinter.

22 februari 2011

Fyndat.

Det finns en affär här i stan som jag är mycket förtjust i. Haga Hem heter den och har inredningsdetaljer i massor. Då och då lyxar jag till det med att gå in där. Det händer inte ofta för jag blir sjuk av alla fina saker som jag bara har råd att klappa på.

Men idag hände det. Det var rea. Och inte vilken rea som helst. 70%! Det är rea som heter duga. Det var förstås julsakerna som reades ut men det gjorde inte mig något alls för jag hittade de vackraste röda skålar jag sett. Eller det är väl en lögn men just idag var det de vackraste jag sett. Det fanns fat och små skålar i samma serie. Fantastiska!

Det fina fatet har ojämn kant. Det gillar jag. Så där vågig och fin. Tänk vad fint att lägga upp mat på den.
Och skålen. Den vackra vackra skålen. Den ska få en hedersplats i mitt kök.

Ni ser ju hur vackert det är. Jag känner mig så glad för dessa fynd.

Jag hade kunnat köpa två skålar och inte betala vad en skål kostade före rean. Med både fat och skål kom jag inte ens i närheten av skålens pris. Det kallar jag att fynda.

På vägen tillbaka till bilen gick jag in på Myrorna. Stella var lite avig till denna idé men gick med på det om vi bara tittade på porslin och inte på kläder. Så så fick det bli. Hittade inget extraspeciellt idag men fick med mig en fulröd ljusstake i trä. Jag gillar formen på den och när den är sprayad vit så tror jag den kommer vara fin fin.


Ser ni hur fint solen lyser in i mitt hem. Det är lycka det.

Symötestisdag - hinner inte med.

Just nu är det lullande av Stellas rum som tar all min tid. Ja, förutom att ta hand om hemmet och barnen förstås. I dag målar jag hennes kryddhylla som hon ska ha för förvaring av småsaker som pärlor och plotter. Småflickor har mycket sådant! Jag har en lång lista med projekt som ska tas tag i men det får vänta tills myrans rum är klart. I korgen kan ser ni lite av väskan som jag virkar till Stella. Den ska hon ha sina danskläder i är tanken.

På listan för projekt finns:
  • sy fåglar i filt till påskriset.
  • virka en plånbok.
  • virka ett etui för min mobiltelefon.
  • sy ett virketui.
  • sy en tygpåse att lägga sitt pågående projekt i när man ska iväg någon annanstans för att pyssla.
  • sy en kjol till Stella
  • sy ett par byxor till Noel
  • kanta en hel massa meter tyg att hänga för diverse dörrar här hemma (urtrist).
  • lära mig sy klänningar/kläder till mig själv
Listan är lång och den fortsätter fyllas på hela tiden. Det är ju så ofantligt roligt att pyssla och det är ju alltid bra att ha en lista att gå till när man är extra sugen.

Och just det, på fredag ska jag ha syjunta hemma hos mig. Ett helt gäng kompisar ska komma hit och ha sina handarbeten med sig. Det ska bli fantastiskt roligt. Tanken är att vi ska träffas var femte/sjätte vecka och lära varandra och se hur våra alster blir när de är klara. Jag ser väldigt fram emot detta.

21 februari 2011

Om att vara på röntgen tillsammans med två barn.

I dag har jag varit på sjukhuset. Mitt krånglande högra knä skulle äntligen bli röntgat. Jag har väntat ganska länge på det. Att röntga ett knä är inga konstigheter förutom att man får stå i underliga ställningar som känns väldigt onormala och nästan blir omöjliga när man dessutom har ont i kroppen som jag har. Det svåra med att åka iväg till sjukhuset och bli röntgat är att ha med sig två barn.

Jag hämtade Stella tidigare från skolan för att hinna i tid. Vi tog det lugnt, gick fel, gick tillbaka, gick fel, åkte till fel våning för att till slut hamna på rätt ställe. Noel satt nöjd i sin vagn och Stella trallade glatt. Jag var lugn och inte ett dugg stressad. Än. Vi satt en stund i väntrummet där barnen hittade leksaker som de höll sig sysselsatta med. Jag pratade med en man som intresserade sig för Noel och undrade hur gammal han var och så. Jag blev uppropad av sköterskan och vi gick in i rummet där den stora maskinen var. Jag hade förberett Stella på att de inte skulle få vara med i rummet för strålarna är inte bra egentligen. Lille Noel däremot hade ju ingen aning. Han blev hysterisk när han insåg att han skulle vara i ett annat rum. Han grät och grät och grät. Stella gjorde det hon kunde för att lugna honom och hon hade säkert lyckats om hon hade fått fortsätta på sitt sätt men det fick hon inte. Sex sköterskor kom till undsättning (jag såg detta genom fönstret mellan röntgenapparatrummet och sköterskornas rum). Alla gullade, pratade med hög röst och visade saker. Inget fungerade. Han skrek bara högre. En sköterska var inne hos mig och ställde mig i onaturliga ställningar. Om och om igen. Hon går ut trycker på en knapp, kommer tillbaka och börjar om. Så håller vi på medan Noel gallskriker i rummet bredvid. Vi tar en paus. Jag tröstar bebis. Sätter honom i vagnen och ger honom välling. Han sitter där och hulkar och smuttar på flaskan och lugnar sakta ner sig. Vi gör ett nytt försök och denna gången går det bättre. I alla fall med Noel. Han är lugn. Sköterskan får ta om bilden tre gånger. Det hela tog 35 minuter istället för kanske en kvart. Det slösades nog bort en hel del fotokassetter (eller vad det kan tänkas heta).

Det var en annorlunda upplevelse. Hysterisk bebis, galna sköterskor, uppgiven Stella som inte får göra det hon vet är rätt och en mamma som faktiskt inte kan låta bli att skratta.

Koll på läget.

På måndagar sätter jag mig alltid ner och tänker över veckan. Vad finns inplanerat? Vad behöver planeras in som jag har glömt att skriva in på väggalmanackan? Vad ska vi äta till middag? Vad vill jag få gjort i huset? Vilka pyssel känner jag för, tror jag? Planering tycker jag är viktigt. Inte för att det betyder att man inte kan göra spontana saker. Det är helt okej att frångå planeringen. Planeringen är mest till för att jag ska känna att jag har någon organisation på min tillvaro och för att hjälpa mig att komma ihåg de viktiga sakerna.

Jag tycker om min måndagsstund. Det är en av mina stunder på veckan då jag känner mig duktig. Oftast är jag stressad och igång. Har massor att göra och hinner inte tänka på allt jag redan har gjort utan mest på allt jag inte har hunnit med. Då känner jag mig inte speciellt duktig. Kanske tänker ni att sitta och skriva ner den långa listan på vad som ska göras är stressande? Det tycker inte jag. Jag tycker om att se det tydligt framför mig. Oftast skriver jag även vilken dag som lämpar sig mest för sysslan och på så sätt har jag kontroll på läget. Det är en skön känsla för ett kontroll-freak.

Förutom min måndagslista så har jag bestämda dagar för vissa saker. Storstädar gör jag till exempel alltid på torsdagar och baka bröd försöker jag göra på måndagar. Jag gillar att ha struktur. Inte för att jag lyckas att hålla mina bestämda dagar varje vecka men det gör mig inte så mycket. De finns där i bakhuvudet och när jag vaknar på morgonen så vet jag vad som är viktigast idag.

Hur gör du för att ha koll på din vecka och dina sysslor?

J som i jordgubbe.

Sommar är jordgubbar. Röda solvarma jordgubbar på en strand med barnen lekande vid vattnet. Jag längtar så jag blir tokig. Jag längtar efter värmen och solen. Jag längtar efter att vara barfota. Jag längtar efter att ha alla dörrar öppna och låta sommarluften ta över mitt hem.

Jordgubbar äter jag nästan ihjäl mig på när det är sommar och ni ska bara veta hur mycket jordgubbar jag äter när jag är gravid. Jag är som tokig då. Litervis varje dag blir det då. Jag kan inte vara utan. Mums!

19 februari 2011

Alla hjärtans dag ett par dagar för sent.

Eftersom vi låg sjuka på Alla hjärtans dag så blev det inget firande. Jag såg till att det blev idag istället. Mikaels bror och fru är i stan och besöker från huvudstaden så vi bjöd in dem tillsammans med Mikaels föräldrar och två bröder till. Vi hade en mycket trevlig kväll med godsaker, melodifestival och en massa prat.

Jag gjorde muffins med chokladhjärtan. De var riktigt smaskiga.


Jag fick även för mig att göra Petit Choux. Det har jag aldrig gjort förut. Det visade sig vara väldigt enkelt och snabbt gjort. Jag har grädde i tillsammans med sylten som jag gjorde tillsammans med Stella härom veckan.

Hjärtan är ett måste på Alla hjärtans så det fick bli några vaniljhjärtan också.

Jag älskar tyg!

Vi tog oss en tur till Skroten idag. Den bästa tygaffären i världen. Billiga tyger och i massor. Det skulle handlas in tyg till Stellas rum, till Noels rum och till att sätta för ytterdörrarna.

Det första tyget som hoppade på mig var detta underbara uggletyget. Det är lite manschesteraktigt och mjukt. Hur härligt som helst. Jag tog det utan att ha en aning om vad jag ska göra med det men hem till mig det skulle det.

I kassan kom jag på att det nog ska bli en kjol till Stella och ett par byxor till Noel. Så det blev till att skynda till muddhyllan också. Visst kommer det bli fint? Det tror jag!

Jag var ute efter ett uggletyg att ha i Noels rum men det var inte speciellt lätt att hitta. Efter en stund förstod jag varför. Alla tyger med ugglor på låg i en annan kunds vagn. Jag fick helt enkelt sno en rulle från henne.

Stella har ingen dörr i sitt nya rum och hon behöver ingen heller men ibland kan det ju vara trevligt att få vara lite privat så jag köpte ett tyg som hon kan dra för om hon vill. Stella tycker väldigt mycket om fjärilar så det fick bli ett tyg med fjärilar och andra insekter.


Nu ska jag bara sy allt som jag vill ha det och hänga på rätt plats. Det ser jag fram emot. Tänk vad söta mina fina barn kommer bli i sina ugglekläder!

18 februari 2011

Visset.

Är det kanske dags att köpa ett nytt fång med tulpaner? Lite vissna tycker jag nog att dessa ser ut att vara. De har stått i mitt fönster i två veckor nu tror jag. Jag har tycker de är vackra ändå men kanske att det ändå är dags.

I som i "i en dimma" (hahaha, den funkar egentligen inte men det tänker jag inte bry mig om).


I dag har jag ingen energi. Tröttheten ligger som en dimma över mig och det är nästan svårt att ta sig fram. Av vilken anledning jag är trött vet jag faktiskt inte för jag har sovit ordentligt och jag har för ovanlighetens skull inte ont i kroppen. Det har jag inte haft på tre dagar. Utan medicin och inget ont!

Jag har trots detta plockat i dotterns rum och förberett för upphängning av saker på väggarna och jag har vandrat runt på övervåningen och funderat. Det sista låter kanske inte så jobbigt men när man är så här trött så är även det svårt att göra. Jag har planer på att baka senare när bebisen har sovit och jag har fått vila lite. Då ska jag baka det som jag hade planerat till Alla hjärtans dag men det blev ju inte mycket med det. I kväll kommer Mikaels bror och fru från Stockholm till Göteborg och imorgon ska de komma hit på fika. Många godsaker har jag tänkt mig.

Så min dag är inte speciellt fullspäckad. Ganska lagom faktiskt och baka är ju bara trevligt. Fast jag borde även dammsuga, moppa golven, göra köket skinande, dammsuga och våttorka trappan, städa övervåningen, tvätta minst en maskin och säkert en hel massa annat som jag inte kommer på just nu. Alla de sakerna ignorerar jag och tänker fokusera på att baka. Sån är jag!

17 februari 2011

Favoriter i hemmet.

Alla har vi saker i vårt hem som är extra speciellt. En möbel, ett fat eller någon prydnad. Jag har flera sådana saker och ett är detta skåpet. Det står i vardagsrummet. I hjärtat av huset.

När vi kom för att titta på radhuset när det låg ute för försäljning kom vi före den egentliga visningen. Med andra ord hade vi hela huset för oss själva när vi vandrade runt här. Det första vi tittade på var förrådet för den dörren var närmast handen när vi steg in i huset. Det första jag ser är ett vitt gammalt skåp belamrat med skräp. Det står där och är helt oälskat.

Större delen av skåpet är byggt av gamla sockerlådor. Det är inte perfekt gjort och det gör att jag tycker om det ännu mer. Jag är inte så mycket för att saker måste vara perfekta. Jag gillar när man ser att det är handgjort och att någon lagt ner sin tid för att göra det så fint som möjligt.

När vi fick veta att huset var vårt så frågade jag kvinnan som sålde huset vad hon skulle göra med det vackra skåpet. Hon hade planerat att slänga det. Har ni hört så vansinnigt! Jag frågade försiktigt om hon kunde tänka sig lämna kvar det i huset vilket hon inte hade något emot att göra. Jag gick lycklig därifrån. Ägare till ett radhus och ett skåp. Bättre kunde det inte bli.

Inne i skåpet bor Noels leksaker och Stellas pysselsaker. På dagarna är dörrarna öppna hela tiden och det är så där stökigt runt omkring som det blir när en ettåring leker. Jag gillar att barnen har sina saker nära där jag är. När jag sitter vid datorn och skriver kan Noel leka på mattan bredvid mig och Stella kan sitta med mig vid bordet och rita. På kvällen plockas allt in i skåpet och dörrarna stängs och jag kan sitta i min soffa och njuta av hur fint det är.

H som i hem.

Jag älskar mitt hem! Jag är ingen person som behöver resa bort och göra en massa saker utan jag trivs här i min lilla sfär. Här är jag lycklig och trygg och jag har precis allt jag behöver. Här finns alla jag älskar mest i hela världen och jag omringas av saker som jag har valt ut för att de betyder något för mig. Inredning är ett stort intresse och jag har projekt på gång hela tiden. Det finns alltid något rum som ska göras om och då bor jag bara i ett litet radhus. Min stil är väl en variant av lantligt. Det vita med uppblandat med favoritfärgerna.

En hemmamänniska är vad jag är och jag är glad för det.

16 februari 2011

G som i godis förstås.

Mums vad jag tycker om godis. Jag kan äta godis precis när som helst. Jämt skulle jag kunna äta det om det var okej att göra det. Gott! Gott!

Jag tycker bäst om smågodis som jag plockar ihop själv. Det ska vara syrliga och söta saker. Lakrits är gott men inte nödvändigt. Choklad väljer jag aldrig i min smågodisblandning. Choklad köper man separat. En mörk sort. Det ska vara knattar och det ska vara fiskar och skumgodis. Och när man äter ska man välja en bra blandning och lägga på rad på bordet. Jämnt antal ska det vara och det ska alltid ligga ett jämnt antal kvar på bordet när man plockar upp. Egentligen behöver jag nog inte tala om det för det vet alla. Det är så man äter godis. (Och nej, jag är inte ett dugg konstig;)).

15 februari 2011

F som i familjeutflykt.

Efter att ha suttit i karantän i ett par dagar var vi alla sugna på lite äventyr. Vi begav oss till Universeum. En utflykt piggar alltid upp. En massa äckliga ormar, fina fiskar, vackra fåglar och söta apor. Och dessutom plats för en massa spännande lek.

Ormar är inget den här mamman tycker om men bakom tjockt glas kan det vara okej i alla fall.


Hajarna ser så fridfulla ut när de simmar runt i sitt stoooora akvarium.

Jag gillade den gula fisken. Vad den hette har jag glömt men det kan ha varit kirurgfisk av något slag. Av någon anledning kom jag att tänka på citronfjärilen och fick lite sommarkänslor.

Vackra maneter.

Inne i regnskogen träffade vi en röd Ibis

och ett helt gäng med silkesapor.

De starka myrorna spatserar på rad mot sitt mål.

Inne i upptäckarhallen fastnade Noel för polisbilen. Där stod han en lång stund och tittade

medan Stella sysselsatte sig med att klättra på klätterväggen. Hon var riktigt duktig.


Okej, jag vet att det ska vara en bild per bokstav men idag fick det bli så här.