Nu räcker det.

Det har varit så stressigt det senaste med bröllop och nytt jobb att hemmet har blivit eftersatt. Jag har inte hunnit med att städa mer än att svepa över med dammsugaren när det inte längre har gått att gå på golvet. I dag fick det räcka. Nu städar jag!

Jag har burit ut alla stolar på altanen och lite annat jox för att ha lättare att komma åt med dammsugare och mopp.

Allt annat har lagts i soffan och på bord för att inte störa mig.

Hallen är också redo för ordentlig rengörning.

Så idag hittar ni mig med trasan i högsta hugg på golvet torkandes lister eller på altanen där jag skakar mattor. Ordning och reda ska det bli. Och vem vet, kanske hittar jag min vigselring när jag fejar runt.

Fotoljus.

Förut idag gick jag runt och muttrade över hur mörkt det var trots att det var mitt på dagen. Om hur det inte går att fotografera när det är som mitt i natten. Jag måste ha varit ganska störande med mitt vankande för plötsligt blev rummet ljust som en sommardag med solen gassande från klarblå himmel. Mikael hade kommit in med en strålkastare och ställt på matsalsbordet. En aning överdrivet kanske men det var genast mycket roligare att fota.

Som jag redan har sagt är det tesäsong. Det är bara te som gäller mest hela dagarna. Denna kanna använder jag inte och antagligen är det väl en kaffekanna men den får ändå representera höstens tedrickande.

I koppen bor lite av mitt bling bling. Jag tycker de passar bra där.

Höstrusk.

Nu har verkligen höstrusket kommit igång. Löven på träden är vackra men vädret är trist. Inget man längtar efter att gå ut i. Inte jag i alla fall. Jag sitter hellre här hemma och myser. Jag har ju fördelen att kunna göra det trots att jag jobbar. Idag har jag suttit i soffan och kurat med datorn i knät och pysslat med jobbsaker.

När jag är hemma ser man mig oftast iklädd mina knallrosa benvärmare. Vårt hus är alltid kallt och jag går runt och fryser så benvärmare är toppen.

Te värmer ju förstås fantastiskt bra och det kan man dricka hur mycket som helst på en dag. En nödvändighet när man jobbar.

Fast just nu sitter jag faktiskt och läser senaste Buffé. Jag behöver matinspiration.

Så ja det är höstrusk men härinne hos mig är det mysigt bara benvärmarna är på.

Klädhögar.

Det här med kläder är ett evighetsjobb känner jag.De ska tvättas, vikas, för små kläder eller för stora kläder ska sorteras ut och sen ska allt läggas in i garderoberna. Det tar aldrig slut.

I dag har jag tagit fram kassarna med barnens för små kläder med målet att hitta alla Noels bebiskläder som lille Erik behöver nu. Detta orsakade totalkaos för då blev det ju förstås så att jag satte igång att sortera allt i storleksordning och det som redan låg på sängen i väntan på att sorteras gjorde att det nästan blev omöjligt att hantera. Jag behöver sortera bland mina kläder. Jag har en massa kläder som nu är för stora och när jag ska klä på mig blir jag tokig för jag hittar aldrig det jag vill ha. Allt som inte används ska packas i vakuumpåsar och läggas undan med förhoppningen om att aldrig behöva användas igen.

När jag hade grejat med det tog jag tag i Noels kläder som har idag och bar upp från skåpet i tvättstugan till hyllan i hans rum. Återigen en massa vikande och staplande i högar.

Stellas kläder har jag inte tagit tag i än för jag orkade inte mer så det får bli en annan dag. I stället satte Stella och jag upp några hästplanscher på hennes vägg och den finaste klänningen vi vet fick också hamna på väggen.

Det har jag pysslat med idag. Kläder i all oändlighet och än är det mycket kvar att göra. När jag är klar med kläderna ska handdukar, sängkläder och dukar sorteras. Som sagt: ett evighetsarbete.

Mitt skrivbord.

I helgen fick vi äntligen tummen ur och satte igång och göra ordning i vårt arbetsrum. Det har varit en plats för att slänga in saker och sen låtsas att de inte finns längre. Nu är det ordning och kan kallas för ett rum igen.

Precis lagom till att jag fick veta att jag ska börja jobba var min arbetshörna klar vilket ju är väldigt passande eftersom jag till största del kommer att arbeta hemifrån. Ibland klaffar allt så där perfekt så man inte kan bli annat än lycklig.

Jag tog en av Stellas canvastavlor som hon inte har på väggen längre och satte upp över bordet till att användas som anslagstavla. Än så länge sitter det saker som inspirerar mig på den. Saker som gör mig glad. Ett kort som jag fått av en fin vän, ett foto av mig själv som jag tycker om, lite ord värda att tänka på och saker som påminner om mitt viktmål.

Lite plåtter som bär minnen med sig. En pajas som min farmor och farfar alltid hade i granen och sedan hade vi den i mitt föräldrahem och nu har jag den. Fjärilen symboliserar frihet och fri vilja. Friheten att göra det som jag vill.

Och lite pennor. Jag älskar att ha massor av pennor i olika färger till mina anteckningar. Färgglada anteckningar gör även en att göra lista rolig att titta på.

Det jag saknar nu är en ny tekopp. En tekopp som jag tar till jobbet. Den jag tar med mig från köket när jag går upp för trapporna för att börja min dag. En mycket viktig detalj.

Bokställ och rödrutig kokbok.

Jag har länge önskat mig ett bokställ till köket för när jag lagar mat ur kokbok eller bara för att ställa en vacker bok på för att den är trevlig att titta på. Det har varit svårt att hitta ett sådant till ett bra pris och samtidigt fint men den som söker den finner. När mannen och jag var ute i affärer helt för oss själva häromveckan fanns den där på rea i en butik som jag redan glömt vad den hette. Vi slog till!

Igår var jag hemma hos en av mina käraste vänner och hon hade köpt en kokbok från 50-talet till mig på loppis. Ni kan tänka att jag blev glad. Rödrutig! Passar perfekt i mitt kök vilket ju hon förstås visste.

Jag har hunnit bläddra i den och den är fylld av klassiska recept. Kanske lagar jag något eller kanske inte. Vi får se men framme ska den få stå och pryda min köksbänk.

Sug efter bakelser och kakor i mängd.

I dag känner jag för att sitta på café och äta pinsamt stora mängder med bakelser. Om det inte finns bakelser så går det även bra med småkakor i mängder. Jag är inte den som är kräsen när det kommer till godsaker. Jag skulle även kunna tänka mig att sätta mig i bilen och köra någonstans och sätta mig och sedan sätta mig och bara njuta av tystnaden. Det vore inte helt fel det heller.

I stället sitter jag här i min soffa och äter äpple och lyssnar på en liten kille som pladdrar på i 190 och bedövas av ljudet av en borrmaskin. Det är vad jag gör. Inte en enda bakelse i sikte och inte ens öronproppar kan hjälpa mig att få det tyst.

Inne i mitt huvud är det mest tankar om hur jag ska få det att se ut som jag vill i huset på en minimial eller kanske mer korrekt en obefintlig budget. Det är fint i mitt hus men eftersom jag är en person som har behov av förändring, lite för ofta, så går jag runt och pillar och ändrar ändå. Hallen börjar ta form men lamporna saknas ännu och jag behöver bygga en hylla. Jag vill ha en stallampa men de är så fasligt dyra så jag får komma på något annat fint.

Jaha, och nu snodde sonen mitt äpple. Det var inte så snällt tycker jag. Ha nu en härlig lördagskväll allihop. Det tänker jag ha.

Hästar och engelskt.

Nu är jag igång med att greja i huset. Jag tänker, pepprar mannen med alla mina idéer, drar med honom till inredningsaffärer och säger åh vad fint minst tusen gånger per affär. Tydligen är det hästhuvuden, hundhuvuden och engelskt som faller mig på läppen just nu så därför filurar jag på hur jag ska göra för att det ska smälta samman med min vita lantliga stil jag har i resten av huset. Jag älskar inredning! Det är så roligt. Det pirrar i kroppen och jag blir helt lycklig.

Och så blev det vår.

Nu vet jag att det är vår. Nej, kliandet i händerna över att börja jobba i trädgården har inte börjat än. Det verkar som det kommer senare och senare för varje år. Nä, jag vet att våren har kommit om allt jag går och tänker på är hur jag ska göra om hemma. Vilka saker jag ska flytta vart och vad som eventuellt ska lämna hemmet för gott. Nu är det väggar som rivs,, bröstpaneler som sätts upp och tavlor som flyttas. I mitt huvud alltså. Inte i verkligheten.

Jag har grejat i sovrummet idag. I födelsedagspresent fick jag den här steglådesaken och den bestämde jag ska stå i sovrummet. Den är nog egentligen avsedd för altanen men så tänker inte jag.

Den här lilla flickan som ber är en favorit här hemma. Jag hittade henne på loppis för många år sedan och hon har fått bo inne i sovrummet sedan dess.

Detaljer.

I hemmet har man en massa möbler som man köper med noggrannhet och så ställer man dem på precis rätt plats i huset. Man använder dem i stort sett varje dag. Och så har man småsakerna. De där vackra sakerna som sätter tonen i hemmet. Det som ögonen fastnar på och säger något om personerna som bor där. Dessa saker byts ut med jämna mellanrum. Efter säsong, humör eller intresse. Jag skulle tro att ni redan har fått se det mesta lilla småplocket hemma hos mig men här får ni se det igen. Detaljerna i mitt hem.

Påskpyntet som jag pysslade ihop för tre år sedan tror jag. De kommer fram varje år nu.

I år fick det flytta in lite fjädrar och ett ägg under glaskupan.

Pärlhalsbandet och armbandet som jag använder lite då och då.

Den fina skålen som jag fick av Lotta står på "vita" hyllan tillsammans med andra vita saker jag tycker om.

En av alla mina änglar.

En kaffekvarn trots att ingen av oss dricker kaffe men fin är den.

Och alla växter som står i fönstret och hålls fina av mannen.

Vita orkidér är verkligen vackra!

Mina hjärtstenar som får byta plats i hemmet hela tiden men som alltid finns och påminner om vad som är viktigt.

Fjäril på en tavla på väggen.

Vid spisen har jag burkar med smått och gott i. Sådant som används i matlagningen ganska ofta.

Detaljerna i hemmet talar om vem vi är och för mig är de viktiga. Jag vill omge mig av sådant som jag tycker om för det ger mig energi.

Porslin igen.

Nu undrar jag om det inte är det här jag älskar egentligen? Det här porslinet var jag kär i nyss men nu vet jag inte längre. Jag vill ha en frukostservis tror jag och så vill jag har en matservis också men det får vänta tills jag hittar det perfekta och det har jag inte gjort än. Det är svårt att hitta det man vill ha och som man kommer kunna ha länge. Just nu är det ju 50-talet som hägrar för mig men vad älskar jag om två år?

När jag städar.

Har ni en bestämd ordning när ni städar? Det har jag. Jag gör alltid allt i samma ordning när jag kör en hela huset städning. Hur det kommer sig vet jag inte riktigt men det handlar väl om att jag är en vanemänniska och så även när jag städar.

Det första jag tar tag i är köket. Ett stökigt kök är bland det värsta jag vet. Är köket städat så störs jag inte lika mycket av oredan i resten av huset. Jag gör rent alla bänkytor, torkar av skåpluckor, rengör spisen (väldigt sällan ugnen) och så tar jag hand om eventuell disk som står framme. När jag är klar med köket går jag vidare med att plocka runt i huset. Lägger saker där de ska ligga och ser till att alla golvytor är dammsugsvänliga. Vid det här laget brukar jag börja känna mig lite småtrött så jag sätter mig en liten stund och läser något eller kollar bloggar. När vilopausen är slut tar jag tag i dammtrasan och dammar alla hyllor och fönsterbrädor. Jag tillhör dem som dammar varje vecka.  Nu börjar jag känna mig lite trött på att städa men fortsätter med att dammsuga alla golv för att sedan moppa men innan jag moppar tar jag toaletten och badrummet. Så sist moppar jag alltså golven och sätter mig sedan i soffan och väntar på att det ska torka.

Gör jag en riktigt ordentlig städning torkar jag av alla dörrar och lister också. Det kanske blir av en gång i månaden. Självklart byts det lakan i alla sängar men den biten tar min man hand om. Tvätten är hans bit också.

Förutom detta så dammsuger jag nedervåningen varje dag och tar hand om disken förstås. Jag verkligen avskyr att få smulor och sand under fötterna. Jag är allergisk mot det kan man säga.

Det är min städning det. Samma ordning varje gång.

Vår inneboende.

Det här är Jacko. Han vill inte bli fotograferad så han springer ifrån mig när jag försöker. Han bor hos oss sedan i julas och ännu har han inte blivit presenterad för er. Illa. Han är ungefär hundra år eller kanske snarare elva. Han är halvblind och kan inte flyga. Han älskar sin bur men njuter av promenader på golvet. Han gillar att picka på Noels bilar och sitter gärna i små grytor eller lådor som Stella placerar honom i.Han kvittrar mycket och kurrar gott när man kliar honom bakom örat. Han är ett trevligt litet husdjur som vi har fått adoptera för att Mikaels bror har åkt utomlands och blir borta ganska länge. Kanske lyckas jag med ett bättre foto framöver. Just nu gömmer han sig under ett skåp i hallen.

I hemmets vrå.

Här sitter jag vid datorn och skriver jobbansökningar och smaskar på underbart god choklad. Barnen är hos farmor och farfar så mannen och jag har huset för oss själva. Det händer inte ofta så vi njuter verkligen av det båda två. Mannen passar på att greja med eldragningar på övervåningen och jag skriver nu när det är tyst och jag får behålla min tanke längre än tre sekunder.

Jag har inte behov av att åka bort för att få det där lilla extra utan för mig räcker det med en dag hemma i lugn och ro. Jag tycker bäst om att vara på hemmaplan för när jag får tid att göra vad jag vill så vill jag göra det där jag längtar efter och det finns för det mesta hemma. På ett hotell någonstans skulle jag nog bara bli rastlös och önska att jag hade det där som jag känner för att pyssla med vid händerna. Så fungerar jag. En riktig hemmamänniska.

Då tar väl jag och fortsätter med skrivandet och chokladätandet här i hemmets vrå. Vad ska ni göra för trevligt idag?

Okej nu är jag kär!

Sitter och surfar på Sagaforms sida och får syn på denna tekanna med koppar till. Jag blir helt lycklig,

Kannan är helt fantastisk tycker jag! Frågan är om man ska ha kopparna i alla färgerna eller bara de röda tulpanerna?

Jag kan riktigt se hur fint denna teservis kommer att stå på min hylla i köket som jag vill ha när vi renoverar. Renoveringen ligger långt fram i tiden men drömma kan man ju alltid göra.

Ska jag önska mig detta i födelsedagspresent tro?

Städfredag.

De två senaste veckorna när jag har haft en massa att göra och samtidigt legat i lunginflammation har huset förfallit. Det är stökigare än någonsin och jag är inte glad i oreda. Inte alls. Nu städar jag i små etapper eftersom jag fortfarande får svårt att andas vid minsta ansträngning. Nu har jag i alla fall dammat av vitrinskåpet och bytt ut sakerna och ställt ordning och sen ändrat och börjat om. Tydligen kändes det viktigast att börja med. Inte att plocka upp alla leksaker och annat krafs från golvet. Nä, lull-lullet är visst viktigast men nu är det gjort så jag tar väl och tar tag i den riktiga städningen.

Snart kommer vi ha ett städat fredagshem. Det ser jag fram emot.

Kramdag.

I dag är det mycket snor. Näsa som torkas varje sekund och liten kille som helst bara vill sitta och kramas så idag har vi en kramdag. Ja och så äter vi chips eftersom liten sjukling inte vill äta men chips verkar gå ner och lite måste man ju ha i magen trots allt. Så dillchips it is.

Lördagsbestyr.

I dag har vi en hemmadag. Solen skiner i och för sig väldigt vackert men det är så fasligt kallt. Vi har städat lite lätt i huset och i eftermiddag ska vi ha middagsgäster och ikväll är det melodifestivalen som gäller. En vanlig mysdag helt enkelt.

Det kryllar av bebisar.

Dagen har varit vilsam. Noel och jag har varit själva större delen av dagen och inte gjort så mycket mer än kramats och lekt. Det har varit mycket byta bajsblöja på alla bebisar vi har hemma. Jag hade ingen aning om att vi hade så många bebisar men tydligen kryllar vårt hem av bajsande dockor och gosedjur. Fina Lisa och Espen var här och lekte en stund om man nu kan kalla det för att leka. Det var mer bus. Annars har vi suttit i soffan och tittat på "Rorri" och pratat om att bilarna låter och kör snabbt. Ja och så har Noel badat en av sina bebisar. Med tandkräm.

 

Proppen gick.

En sak som händer rätt ofta hos oss är att saker går sönder när mannen inte är hemma. Det känns ganska jobbigt när det händer men samtidigt så känns det ganska självklart att det är så. För varför ska det hända när han är hemma? Då lär jag mig ju ingenting.

När mannen låg på sjukhus efter att ha opererat blindtarmen låg jag hemma själv och sov. Huset var helt tomt och jag skulle få sova utan att bli väckt av något barn. Jag var överlycklig. Men den lyckan höll inte länge. Nä, för brandvarnaren satte igång att signalera att batteriet höll på att ta slut. Bara att gå upp och fixa tycker ni. Det tycker jag med men jag är ju så förbenat kort så jag kunde inte nå ens när jag stod på en stol så jag fick trycka i öronproppar och försöka somna i alla fall. Grannen kom in och fixade dagen efter. 

I dag slutade plötsligt mikrovågsugnen att fungera och lampan i kylskåpet. Samtidigt. Jag märkte mikron men inte kylskåpet förrän efter kanske fem timmar. Inte så väldigt bra för därinne hade det börjat bli varmt så jag fick se till att ställa mig på en stol och leta fram rätt propp och skruva loss och greja till. De första två propparna gick sönder lika snabbt som jag satte i dem. Det visade sig att det visst var fel ampere på proppen. Det stod inte samma på lådan som på själva proppen. Det är dumt. När jag väl löst det så gick det utmärkt. Det är inte svårt att byta propp men det hade varit mycket enklare om det hade hänt när mannen var hemma av två anledningar. Jag hade sluppit greja med det och mannen hade känt sig glad att få pyssla lite. Det är ju sånt han tycker om.