23 januari 2012

Proppen gick.



En sak som händer rätt ofta hos oss är att saker går sönder när mannen inte är hemma. Det känns ganska jobbigt när det händer men samtidigt så känns det ganska självklart att det är så. För varför ska det hända när han är hemma? Då lär jag mig ju ingenting.

När mannen låg på sjukhus efter att ha opererat blindtarmen låg jag hemma själv och sov. Huset var helt tomt och jag skulle få sova utan att bli väckt av något barn. Jag var överlycklig. Men den lyckan höll inte länge. Nä, för brandvarnaren satte igång att signalera att batteriet höll på att ta slut. Bara att gå upp och fixa tycker ni. Det tycker jag med men jag är ju så förbenat kort så jag kunde inte nå ens när jag stod på en stol så jag fick trycka i öronproppar och försöka somna i alla fall. Grannen kom in och fixade dagen efter. 


I dag slutade plötsligt mikrovågsugnen att fungera och lampan i kylskåpet. Samtidigt. Jag märkte mikron men inte kylskåpet förrän efter kanske fem timmar. Inte så väldigt bra för därinne hade det börjat bli varmt så jag fick se till att ställa mig på en stol och leta fram rätt propp och skruva loss och greja till. De första två propparna gick sönder lika snabbt som jag satte i dem. Det visade sig att det visst var fel ampere på proppen. Det stod inte samma på lådan som på själva proppen. Det är dumt. När jag väl löst det så gick det utmärkt. Det är inte svårt att byta propp men det hade varit mycket enklare om det hade hänt när mannen var hemma av två anledningar. Jag hade sluppit greja med det och mannen hade känt sig glad att få pyssla lite. Det är ju sånt han tycker om.

2 kommentarer:

  1. Mannen är viktig, helt klart. Ibland brukar jag tänka hur jag överhuvudtaget hade klarat hus och hem utan honom.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är han. Så tänker jag också. Han är guld värd!

      Radera