Färdigpackad.

Det viktigaste är nerlagt i väskan. Snart sätter jag mig i bilen och kör till Stockholm i en massa timmar. Det ska bli trevligt.

Stockholm i helgen,

På fredag åker jag till Stockholm. Helt ensam. Många timmar ensam i en bil med mina egna tankar och vilken musik jag vill. Jag ska umgås med mina svägerskor när jag är där men min tanke är även att ta massor med tid till att sitta och göra lugna saker som att läsa böcker, skriva dagbok och kanske skriva något brev eller så.

Jag kommer hålla till i Nynäshamn. Så ni som känner till Stockholm vart ska jag ta vägen om jag vill gå i trevliga inredningsbutiker?

Bokprat och väderproblem.

Som jag berättat tidigare är jag en av flera betaläsare för min kompis bok. Vi har varit många som läst och ikväll ska vi alla samlas tillsammans med författaren och dela med oss av våra åsikter. Det ska bli så spännande att höra vad alla har att säga. Vad tycker de andra? De andra som aldrig läst boken förut vilket jag ju har två gånger redan. Vad har de reagerat på som jag inte ens har märkt (vore inte alls förvånande)?

Eftersom jag är väldigt nära vän med författaren så vet jag vad som står menyn för kvällen. Maten alltså. Mycket gott ska det bli. Mumsigt! Det längtar jag efter. God mat lagad av en som väldigt väldigt sällan misslyckas med vad hon skapar i köket. Förstås är det bästa att maten ska ätas i lag med så många andra som jag tycker om och då blir maten ännu godare anser jag.

Men det finns ett problem. Ett litet minilitet problem som kan få gigantiska proportioner. Inget jag kan styra över. Inget jag har någon som helst makt över. Jag kan bara vänta och se hur det blir. Vad pratar jag om? Regnet förstås! Vad annars? Det ska regna ännu mer än förra veckan och då var det inte bra. Inte bra alls. Vi fick ta en omväg hem från en kompis för att det inte gick att ta sig fram. Eftersom jag agerar taxi ikväll för att vi är så många som åker från samma ställe (och jag har störst bil) så känns problemet mest överhängande för min del. Jag ska ju köra på vägar som mer kommer likna sjöar. Jag är inte så förtjust i att köra bil i sjöar. Då tror jag att en båt är bättre och jag har faktiskt ingen som helst aning om hur man seglar eller kör motorbåt så detta kan bli riktigt illa.



Nu vill jag att alla håller tummarna för att just den vägen jag ska köra ikväll inte är en sjö. Kan vi enas om att vägen mellan Göteborg och Kungsbacka är vattenfri mellan sisådär 17.30-23.30? Okej?

Status kl 16.05: Det har varit uppehåll ganska länge. Kanske går vägen det här. Ser ut som jag inte behöver en båt.

Status kl 16.44: Inget regn. Jag har precis duschat och kläderna jag ska ha på mig snurrar fortfarande i torktumlaren.

Status: 16.55: Lite lätt panik. Kläderna är fortfarande inte torra. Ska jag gå i bara underkläder?

Tjolöholmsslott.

Vi åkte till Tjolöholmsslott en varm dag förra veckan. En fantastisk plats som jag genast förälskade mig i. Det var för varmt för att promenera runt ordentligt så det får vi ta en svalare dag. Det ligger en halvtimme bort så det är inga problem för oss att åka igen.


Här kommer foton från vår vistelse. Inne i slottet får man inte lov att fotografera så vill ni se hur det ser ut inomhus får ni komma och besöka det själva. Detta är en dammsugare. En elektrisk sådan som användes varje fredag. Hästar fick dra den från fönster till fönster medan en tjänare klättrade upp på stege med slangen för att ta sig in och dammsuga.

En gammal vacker lampa inne i stallet.

En av många kärror. Visst är lampan vacker?

Detaljbilder är så roligt att fotografera tycker jag.

Ett fantastiskt handtag. De gjorde så mycket vackert förr.

En mjukglass.

En boll enligt Noel.

Underbart!

Fasaden på slottet är fantastiskt fin. Jag hade kunnat gå runt och fota varje liten minidetalj med familjen tyckte det var trist.

Utsikt.

Jag tror faktiskt att jag hade kunnat bo så här. I alla fall om jag hade någon som städade åt mig.

Kom hit och ta er en titt tycker jag. Så fint!

En dag på landet.

Lite pirrigt var det allt att åka iväg och träffa Mirethe som min barndomsvän heter. Jag har inga problem med att prata med människor men man vet ju aldrig riktigt hur det ska bli. Kommer vi ha något att prata om? Hur kommer det att kännas? Vad ska vi göra? Ja, alla dessa frågor som man kan fundera på innan man ses men som har en tendens att få sitt svar väldigt snabbt.

Jag bakade lite kakor innan vi åkte. Tänkte att det ju alltid är trevligt att ha något med sig när man går på besök. Lite kakor och mitt älskade te fick det bli.

Jag var lite rädd att jag inte skulle hitta men vägbeskrivningen var perfekt och jag svängde in på rätt grusväg till rätt hus. Jag kände igen mig vilket kändes väldigt konstigt för att vara mig. Jag har inget som helst lokalsinne och dessutom har jag ett fasligt dåligt minne men av någon anledning har just detta hus etsat sig fast i mitt minne. Huset såg ut som jag mindes. Det låg som jag trodde att det låg och trädgården såg ut som i mitt huvud. Det kändes tryggt.


Mest satt vi utomhus i den gigantiska trädgården. Barnen lekte runt i kring och verkade vara glada. Mirethe har fyra barn så Stella hade riktigt roligt. Noel var väldigt nöjd med att leka med hunden Freja.


Barnen var igång hela tiden så det var inte lätt att få de att fastna på kort. Här leker de jage med hunden. Stella var självklart också överlycklig över att det fanns en hund att leka med.

Noel höll mest till i vinbärsbuskarna.


Det var verkligen en lyckad dag. Fint väder och trevligt sällskap. Det är alltid härligt att vara ute på landet. Åkrar så långt ögat når är inte vad jag ser här hemma precis. Jag är glad att vi bestämde oss för att träffas. Jag är säker på att vi ses igen. Det tar faktiskt tid att prata ikapp 25 år.

Morgonpromenad med Plopp.

Nu när pappan går med tidningar på natten så behöver det vara lite lugnt hemma på förmiddagen. För det mesta har han sovit hemma hos sina föräldrar men idag sover han hemma så då gick vi iväg på en morgonpromenad i det varma soliga vädret.

När man är en Plopp och går på promenad så finns det en massa man kan göra. Dagens aktivitet var främst att hitta saker att klättra på.

En bänk som var utmärkt att ligga på.

Och en sten som var perfekt att klättra upp på.

Stenen är egentligen en sten som det står saker på om området där vi bor. Det finns en gräsplätt med en massa sådana här stenar som berättar historian om Näset.

När en liten letar klätterställen får en mamma roa sig med annat. Som att fotografera bladverk.

Ha, ännu ett ställe att klättra. Helst upp i trädet om det hade gått men bänken får duga för nu.

Och en rolig liten stubbe.

Att gå över spången var en aning läskigt så mamma fick komma och hålla i handen.

Inne i skogen hittade vi ett körsbärsträd och eftersom det är körsbär som fotograferas mest ute i bloggvärlden just nu så får väl inte jag vara sämre.


Tänk vad spännande en morgonpromenad kan bli med en liten. En sträcka som tar mig en kvart att gå i vanliga fall tog en timme idag. Tänka sig.

Nu ska jag åka iväg och hämta min älsklingstjej. Som jag har längtat!

Sofiero!

Så kom äntligen dagen då jag fick åka till Sofiero. En hel dag bland blommor ger verkligen mitt inre frid. Så mycket vackert att det knappt gick för den stackars hjärnan att hantera alla sinnebilder. Jag njöt av allt och det var härligt att vara där tillsammans med min familj som alla roades av denna dagsutflykt till Helsinborg.


På förmiddagen packade jag in hela familjen i bilen. En glad ett och halvtåring, en lätt klagande sexåring (över att det skulle åkas så långt), en tveksam pappa och en entusiastisk jag.

Pappa Mikael kontrollerar lufttrycket i däcken för en säker färd neråt landet.

Och så kom vi fram. Alla var nöjda med åkturen som innehöll en hel del chips och melodifestivalsmusik.

Vi började besöket med att gå in i slottet. Eftersom vi ju hade med oss en busunge i följet så var det lite svårt att titta ordentligt och läsa allt text överallt så jag hoppas vi får tillfälle till det en annan gång.

Den fantastiska utsikten från slottsbalkongen.

Kronprinsessan Margareta som skapade trädgården på Sofiero 1905-1920.

Längst med kronprinsessan Margaretas blomstergata blommade det underbart och rosorna var fantastiska.
En av många foton av rosor. Älskar man rosor så kan man inte få nog.

Min vackra vackra familj!

Himmel och moln mot en klarblå himmel. Här på gräset hade jag velat sitta i timmar med papper och penna och skriva ner allt jag är tacksam för i livet.

Stella klättrade nog mer i träd än vad hon gick på marken. Nästan i alla fall. Trädgården kryllade ju av klätterträd.

Jag älskar Dahlior men eftersom jag är en så kallad lat trädgårdsmästare så har jag inga i min egen trädgård. Bara tanken på att komma ihåg att gräva upp knölarna på hösten för att sedan gräva ner dem igen på våren gör mig stressad.

Många foton på Dahlior blev det kan man säga. Fler än på rosor faktiskt.

Ett hav av rosa och vitt.

Att fotografera en liten Plopp är inte det lättaste. Han hinner inte med att stå still för kameran. Det ska springas precis hela tiden. Stella försöker i panik få honom att förstå att man inte kan gå ner för kanten.

Men se här - titt-ut!

Prinsessan Stella har lite svårt att välja kläder men en liten stund var hon klädd så här.

Prins Noel är lycklig för all tid för spring som han fått denna dag.

Det har varit en underbar dag och jag känner mig påfylld av vackerhet och glädje. Sofiero åker vi tillbaka till nästa sommar. Det är ett som är säkert.

Roligheter!

Nu drar jag på utflykt till skärgården!

Äta glass.

I dag när jag kom hem från skolan och Mikael kom hem från jobbet sken solen så vi bestämde oss för att åka och äta glass. En liten miniutflykt. Det var gott!

Utflykt till Bräckan och Naturum.

Vädret var fantastiskt. Solen sken. 25 grader och klarblå himmel. Det anser jag vara en riktigt godkänd sommardag. Vi packade ihop oss och åkte iväg på utflykt i Fjärås. Till det vackra Bräckan. Den underbara sjön, blåbärsrisen och Naturum. Naturum är ett ställe som man kan besöka där mitt i det vackra landskapet och lära sig om naturen runtomkring men framför allt kan man leka vid vattenleken. Pumpa vatten och slussa. Hur roligt som helst. Tio barn som alla slussade och blev blöta. Vi hade det hur härligt som helst. Mammorna och papporna satt vid borden och pratade och fikade.

Banor och pooler för vattnet

som man pumpar fram och låter rinna ner i banorna genom att öppna slussarna.

När man jobbat hårt måste man ta sig en glasspaus.

Vid en av poolerna.
Det gäller att dämma ordentligt så att vattnet inte åker iväg dit det inte längre går att fånga det igen.
Noel och Tuva pysslade med att hälla småsten i banorna. Det var inte helt uppskattat av de större barnen.
En fantastiskt lyckad dag som avslutades med ett pizzaparty. Barnen fick bada i den lilla poolen där det dessutom ställdes en rutschkana. Oj, vad de hade roligt! En riktig sommardag i juni!