När jag har en trött dag...

• hamnar jag i soffan och gör ingenting långa stunder.
• sitter jag i soffan och undrar varför ingen kommer hit och städar.
• inser jag efter lång tystnad från sonen att han smulat sönder en macka på hela köksgolvet.
• sitter jag och tjattar med min man trots att han faktiskt inte har tid men det är ju synd om mig som är så trött.
• önskar jag att jag fick ligga i sängen och läsa tidningar hela dagen.
• är jag lycklig för varje liten stund som sonen sysselsätter sig själv (även om det är med bus).
• tittar jag på klockan hela tiden och undrar varför den går så långsamt.
• orkar jag inte ta tag i att fixa mat till mig själv så jag går hungrig istället.
• önskar jag mig bort på semester och fantiserar om hur jag sitter i en solstol i skuggan och bara njuter.
• funderar jag på allt som jag behöver göra och blir ännu tröttare.
• försöker planera helgen men förstår att den nog måste gå till att sova vilket känns oerhört trist.

Men plötsligt tittar jag ut genom fönstret och ser att min klematis har börjat blomma och det känns (nästan) som det ger lite energi.

Komatrött.

Söndag och sista dagen på lovveckan och jag är helt slut. Det finns inte en gnutta med energi kvar i kroppen så jag har legat i sängen hela förmiddagen. Nu kommer snart familjen hem från kyrkan och då ska vi bege oss på middag till svärföräldrarna. Jag såg till att mannen bjöd in oss för här hemma finns ingen middag att få idag. Jag tar med mig efterrätt i alla fall. Det är ju snällt.

När Noel är väldigt trött ser han ut ungefär så här. Detta är från dagen när vi var på Plikta och lekte och han inte sov middag.


Och när Stella är lite övertrött kan hon få för sig att vara modell för en liten stund.


Bilder på mig när jag är komatrött får ni inga. Sådeså.

Saker som gör mig glad...

...men jag inte orkar göra:

• läsa böcker
• skriva dagbok
• sy
• laga god mat
• gå promenader
• umgås med vänner på kvällen

En kort liten lista på sådant jag tycker om att göra och som gör mig glad. Det dumma är att jag är så trött för tillfället att jag inte orkar göra något av det. Allt är för jobbigt. Helst vill jag bara sova i flera dygn i ett streck.

Jag vet ju att det här går över. Det gör det alltid men just nu har jag svårt att tro på det. Om jag är så här trött redan hur ska då vintern bli? Hjälp, det vågar jag inte ens tänka på så jag låter bli.

Jag ska ta mig ut på en promenad när Noel har vaknat har jag tänkt. Promenader är nästan det bästa botemedlet, förutom sömn, mot galen trötthet. Ska bara orka mig ut genom dörren. Tanken är att jag ska gå till macken och hämta mitt bokpaket som väntar där på mig. Det gäller bara att jag inte tar vägen om bilen för då kommer jag ta den dit istället. Så alltså en promenad i eftermiddag för att hämta böcker som jag ser fram emot att bläddra genom i helgen.

Hmmm....

Jag har inget att skriva om. Det händer inte ofta. Jag har varit fasligt trött det senaste och de senaste dagarna har jag gått runt som i koma. Jag orkar absolut ingenting. När jag vaknade idag kändes det som att det kanske är på väg att vända. Jag hoppas det men man vet aldrig. Nu gäller det att allt går på räls ett par dagar. Alltså att inget oväntat händer som tar av min energi för då blir det snabbt illa. Nu får det gärna vara fina, jämna och bara vara dagar ett litet tag så ska jag vara helt på fötterna sedan. Kanske. Vem vet?

Jag har en klänning i mitt huvud som jag vill sy. Den är inte helt färdigfantiserad men den är på god väg. Jag tror att den kan bli väldigt fräck om jag lyckas med den. Ja, och om jag hittar tyger som passar till det jag har tänkt mig. Lite spets finns med i tankarna och tyger med olika mönster och skuren precis som jag vill ha det. Jag längtar efter att få sy den men först ska jag sy om kjolen jag sydde för ett par veckor sedan som ligger och väntar på ny kärlek. Kanske imorgon. Vem vet?

Fast imorgon kommer min älskade Stella hem efter en vecka i varma Turkiet tillsammans med sin pappa. Som jag har längtat efter henne. Jag ser fram emot att pussa och krama på henne massor imorgon. Kanske tänker jag göra det precis hela dagen. Vem vet?

Trötthet denna trötthet.

I dag tog tröttheten ett skutt över till utmattning. Det har varit på väg ett litet tag men jag har lyckats mota det med att ta det lugnt och göra lagom mycket på dagarna men nu tog det visst slut. Utmattningen är här och vi får se hur länge den stannar den här gången.

Jag är tacksam för väldigt snälla barn. Lillkillen lät mig ligga i sängen till kl 10.00 idag. Han lekte glatt omkring mig med sina saker. När han inte ville mer kom han till mig och visade bestämt att nu hade mamma sovit klart och drog mig i armen så jag skulle gå upp. Så det var bara att resa sig. Han är allt söt den lille killen.

Trots total dimma lyckades jag dammsuga övervåningen och göra rent badrummet. Noel älskar att vara med när jag städar så det är en väldigt bra sysselsättning att göra tillsammans med honom. Han får en trasa och så går han loss på dörrar och golv. Rent och fint blir det! Han hjälper mig att ställa undan sina leksaker och tycker det är fantastiskt roligt och det gäller ju att passa på för dagen då städa är det värsta som finns kommer ju som ett brev på posten.

Om det finns någon som helst gnutta energi kvar i eftermiddag ska nedre toaletten också få sig en omgång och sen ska jag nog inte behöva städa mer den här veckan. Ja, förutom leksaker på golvet ungefär en miljon gånger om dagen men det går snabbt och lätt.

Hoppas ni andra njuter av sommaren ordentligt. Det gör jag i alla fall.

En lugn söndag.

I dag är en sådan där mindre bra dag. Då det gör ont mest överallt och jag är väldigt trött. Jag har sovit hela förmiddagen och sen har jag gjort i stort sett igenting.

Det enda jag tagit mig för än så länge är att ta ut mitt lilla trädgårdslamm. Noel blev väldigt fascinerad av både lammet och stenarna som jag också letade fram.

Jag älskar vårträd. Den ljusgröna spröda färgen. Vackert!

Senare i eftermiddag tänder vi grillen har vi tänkt. Vad som står på menyn vet jag inte riktigt än.

Ni som väntar på bilder från tepartyt får vänta en liten stund till. Jag kan inte välja vilka foton jag ska lägga upp. Ibland är det för svårt att fatta beslut.

I som i "i en dimma" (hahaha, den funkar egentligen inte men det tänker jag inte bry mig om).

I dag har jag ingen energi. Tröttheten ligger som en dimma över mig och det är nästan svårt att ta sig fram. Av vilken anledning jag är trött vet jag faktiskt inte för jag har sovit ordentligt och jag har för ovanlighetens skull inte ont i kroppen. Det har jag inte haft på tre dagar. Utan medicin och inget ont!

Jag har trots detta plockat i dotterns rum och förberett för upphängning av saker på väggarna och jag har vandrat runt på övervåningen och funderat. Det sista låter kanske inte så jobbigt men när man är så här trött så är även det svårt att göra. Jag har planer på att baka senare när bebisen har sovit och jag har fått vila lite. Då ska jag baka det som jag hade planerat till Alla hjärtans dag men det blev ju inte mycket med det. I kväll kommer Mikaels bror och fru från Stockholm till Göteborg och imorgon ska de komma hit på fika. Många godsaker har jag tänkt mig.

Så min dag är inte speciellt fullspäckad. Ganska lagom faktiskt och baka är ju bara trevligt. Fast jag borde även dammsuga, moppa golven, göra köket skinande, dammsuga och våttorka trappan, städa övervåningen, tvätta minst en maskin och säkert en hel massa annat som jag inte kommer på just nu. Alla de sakerna ignorerar jag och tänker fokusera på att baka. Sån är jag!

Lathet på hög nivå.

Jag tror att jag vinner tävlingen i lathet. Jag gör verkligen ingenting trots att jag har flera saker skrivna på min mentala lista. Det finns flera saker jag går runt och stör mig på här hemma och istället för att lösa de små problemen så att de inte finns längre så går jag förbi. Den typen av saker hade jag tänkt greja med idag. Tydligen är det inte rätt dag för det idag heller. Konstigt för jag trodde verkligen att det var det. Jag får se om det plötsligt dyker upp en energikick senare.

Uppdatering: Nu har jag städat alla jackor, mössor, halsdukar och vantar. Allt har fått en plats. Underbart! Och så har jag sorterat tidningar i högar. Jag är så bra!

Uppdatering igen: Nu har jag även organiserat mitt skafferi. Tagit ut allt, torkat alla hyllor och ställt in allt igen. Jag älskar ett rent skafferi.

Med hösten kommer tröttheten

Det är höst! Träden börjar spraka av vackra färger och luften är underbar att andas. Soliga höstdagar är fantastiska och man måste gå ut och njuta. I dag lekte vi på lekplatsen i en timme. Jag satt med Noel på en bänk medan Stella lekte i sandlådan med några kompisar. Det var härligt.

Men, ett stort MEN. Med hösten kommer tröttheten. Den jobbiga tröttheten som kommer med mörkret. Den som gör att det känns som någon slagit en klubba i huvudet på mig och det bara surrar därför. Usch och åter usch! Och har man dessutom haft lite för mycket på agendan blir tröttheten outhärdlig och man vill inget hellre än att begrava sig under sitt täcke och stanna där i flera dagar. Så har jag känt mig i ett par dagar. Helt slut!

I går kväll gick jag och la mig tidigt för att försöka sova ikapp lite. Eftersom jag har den bästa mannen i världen så tog han Noel på natten när han ville äta och dessutom när han vaknade på morgonen och lät mig sova till kl 9.00. Detta trots att det sedan visade sig att han hade möte klockan 9.00 och därför kom försent. Det är en bra man det som ser till att lilla jag får sova för att må bättre. Det är jag verkligen tacksam för.

I går hade jag svårt att fokusera på något annat än det negativa man kan hitta i sitt liv. Inte roligt alls och inte hjälper det mot tröttheten heller. I dag har jag kunnat se mer positivt på allt och genast känner jag mig piggare. En natt till med god sömn så ska jag vara tillbaka på banan igen. Det känns skönt.

På hösten och vintern gäller det att inte ha för stora planer. I alla fall är det så för mig. Jag måste vara lite mer försiktig med vad jag väljer för projekt. Jag behöver mycket mer mys i soffan med varmt te och tv. Ännu bättre en bra bok. Så nu jobbar vi med att röja undan alla måste-projekt för att sedan kunna ta det lugnt fram till våren när energin kommer tillbaka.

Snart är det dags för middag och när maten lagt sig något ska jag ta mig en joggingtur och sen blir det tv-soffan.

Morgonpigg bebis! Morgontrött mamma!

Trött! Trött! Väldigt trött!

Noel fick för sig att inte vilja somna om när han vaknade 04.30 i morse så det var bara för mamman att gå upp. Noel var glad som en solstråle och kröp runt och lekte medan jag låg på soffan och "sov".

När jag väckte Stella för att göra sig klar för skolan tyckte hon att det var lite väl tidigt för en Plopp att vara uppe. Han borde sova tyckte hon. Det höll jag med om.

Nu är klockan 08.30 och lillkillen leker fortfarande glatt. Ska han aldrig bli trött. Den här mamman behöver faktiskt sova nu. Hur ska jag annars orka greja här hemma, handla mat (kylskåpet ekar) och hitta på något roligt med Stella när hon kommer hem från skolan? Näpp, här behövs sömn för att det ska kunna bli en bra dag.

Jag tar och sitter här vid datorn en stund till och sen tänker jag "tvinga" honom att sova. Jepp, så får det bli.

Tunga ögonlock och en underlig Plopp

Jag vet inte vad som hände men igår tog plötsligt tröttheten överhanden. Jag har inte känt mig så här trött på väldigt länge. Ögonlocken vägrar att hålla sig uppe trots att jag har satt tändstickorna på plats. Dåliga tändstickor eller fel på ögonlocken?

I går sov jag middag tillsammans med Noel. Två och en halv sköna timmar men det hjälpte inte. I dag sov jag när Noel sov sin första lur. Då valde han att sova i 45 minuter bara. Jag hann knappt börja snarka på den stunden så när han vaknade fick han snällt sitta kvar i sängen och leka för mamman behövde sova mera.

Sitta i sin säng fick han efter att jag sänkt den då han kommit på att man kan ställa sig upp och det känns lite för farligt att låta honom göra det när den är på översta hålet. Han lät mig ligga i lugn och ro i en hel timme. Inte illa. Sen låg jag en stund och tittade på honom när han hade lagt sig på mage för att han hittat den stora spegeln. Där låg han och gapskrattade åt sin egen spegelbild. Medan han ligger så tar han sig upp på knäna, i krypposition, och står så och gungar fram och tillbaka. Lillploppen kan göra en fasligt massa när han är i sin säng. Då kan han sitta på knäna, stå på alla fyra, ställa sig upp med hjälp av spjälsängssidorna men när man lägger sig honom på golvet då ligger han där som en säl och gråter. Vad går det ut på? Han kan ju. Men på sätt och vis är det ju rätt skönt. Han sitter där man sätter honom och man måste inte ta bort alla prylar man äger.

Så nu väntar jag på att det är dags för Noels eftermiddagslur så att jag kan få sova lite till. Under tiden tänker jag planera vad som ska göras när Mikael kommer hem för här är vi ju i full gång med att få ordning på saker och ting. Inget kommer undan.

Dåså, då vet ni läget!

Inget vettigt alls

Det är söndagkväll och jag känner mig helt oinspirerad till att göra något alls. Skulle vilja göra en massa mysiga saker som passar att göra på en söndag men jag orkar inte, har inte energin eller positiviteten till att göra något av det.

Istället sitter jag och gör absolut ingenting vettigt medan Ploppen ligger och leker glatt i sitt gym.

Sömn??

Skulle det vara helt omöjligt för min kropp att låta mig sova en natt i alla fall. Bara en ynka liten natt. En!

I natt har jag sovit mellan 04.00 och sisådär 05.30. Jag anser inte att det räcker. Det är för lite för mig. Resten av tiden har jag försökt vända mig i sängen, gått på toa så många gånger att jag inte har någon aning om hur många gånger det blev till slut och ja, inget mer egentligen.

Nu har jag huvudvärk och om möjligt ännu ondare i kroppen och jag har lovat myran att vi ska baka lussekatter idag. Just nu känns det som en omöjlighet. Vi får väl se.
***
Is it really that impossible for my body to let me sleep through just one night?
I only got 1½ hours last night and that is not enough for me. So now my body hurts even more which I didn't think was possible.

Trött, trött, trött

Nu är jag trött. Väldigt trött.

Kroppen orkar inte så mycket mer. Den har ont och vill vila. Hjärnan är också trött och vill tänka på andra saker än: när kommer den här bebisen ut?

Men jag har lite saker kvar som jag vill få gjort innan Uffe kommer. Jag vill baka lussekatter, julpyssla med Stella och ta fram julkrubborna.

Detta ska jag försöka få gjort trots trötthet.

Vill inte mer...

Nu är jag trött på det här. Riktigt riktigt trött! Jag vill inte vara gravid längre. jag är helt enkelt färdig med det nu.

Uttråkad till tristess

Jag är så galet trött på att inget orka. Trött på att vara förpassad till sängen mest hela dagarna och kvällarna.

Min foglossning har blivit så illa att jag knappt klarar av att göra något alls så jag ligger i min säng med hur mycket energi som helst. Det finns massor med saker jag kan göra men inget jag klarar av. Det gör mig tokig!

Idag har jag bestämt mig för att klara av att organisera den ena klädkammaren. Jag ska få det gjort om jag så dör på kuppen. Det bryr jag mig inte om. När Mikael kommer hem idag ska det vara fint därinne. Det har jag bestämt.

Hittills har jag sorterat mina kläder i två kategorier. Detta kan jag ha nu när jag är gravid och detta inte. Nu sitter jag i sängen och vilar lite för att snart ta tag i nästa steg som är att lägga de fint på plats. Jag sitter på en hög pall hela tiden och har en "pensionärsklo" för att plocka upp saker från golvet så jag slipper böja mig ner.

Det svåraste momentet är att få ut två kartonger som står därinne som inte hör till. Vet inte hur jag ska lösa det riktigt än. Och så måste jag ta mig upp och ner för trappan ett par gånger för att hämta galgar i förrådet. Hmmm...lite småsvårt!

Så jag ser fram emot en kväll i sängen fullproppad med smärtstillande. Visst är livet underbart!?

En lat dag och berättelsen om att ha kramp

I dag har jag hittills gått ur sängen för att kissa två gånger och en gång för att hämta mackor och mjölk.

I söndags fick jag ont i mitt vänstra ben. Från ljumsken ner till knät. Ren smärta i timme efter timme. Började på kvällen. När klockan var två på natten orkade jag inte mer. Vi åkte till Östra efter att ha ringt och frågat vad man skulle göra och de ville kontrollera så att det inte var en propp. Att det inte var en propp kunde jag ha talat om själv men jag var bara ute efter smärtstillande. Det var lite lätt svårt att ta sig till bilen eftersom det inte riktigt gick att gå på benet men det gick med en stor dos envishet.

På Östra gick det ganska snabbt. Jag var så glad när vi kom in genom dörrarna och vi passerade förlossningsavdelningen och tog hissen upp till fjärde våningen istället. Man får lite lätt ångest när man ser den stora skylten över dörren måste jag säga. En sköterska skrev in mig, klämde lite på mitt ben och sa att doktorn kommer snart. Vad snart betyder vet man ju aldrig riktigt vad det betyder när man är på sjukhus men faktiskt så gick det snabbt. Doktorn klämde, vred, vände och plågade mig rejält. Tryckte på punkter på fogarna så jag skrek. Hon konstaterade att jag verkar ha ont i mina fogar som tyder på foglossning. Nähä!! Det var ingen propp i benet. Det var en muskelkramp som vägrade släppa. Jag fick med mig smärtstillande och muskelavslappnande och så åkte vi hem aningen utmattade.

När jag vaknade på måndagen satt krampen fortfarande i och så fortsatte det hela dagen. Inte ens tabletterna tog bort smärtan. Inte roligt alls. På kvällen masserade Mikael benet vilket var allt utom trevligt. Sen somnade jag och när jag vaknade på tisdag morgon var krampen plötsligt helt borta. Så alltså kramp i benet i ett och halvt dygn. Det hoppas jag att jag inte behöver uppleva igen. Det var inte trevligt.

Sagt av Stella...

När man är liten är det ibland lite svårt att veta vad saker heter elelr hur man säger vissa saker.

Igår frågade Stella om hon kunde få gå och lägga sig. Klockan var inte ens 7 på kvällen. Detta händer inte varje dag precis så man förstår ju att det är något som inte riktigt stämmer. Så jag frågar henne om hon mår dåligt. Hennes svar:

Jag har ont i hjärnan! samtidigt pekar hon på sin panna.

Jag förklarade för henne att det heter att man har ont i huvudet. Hon nickar och börjar gå mot sitt rum och sin säng.

Bra än så länge...

Klockan är 12.00. Jag är uppe och känner mig helt okej. Har inte ont i kroppen i alla fall så jag ska inte klaga.

Snart kommer H hit och vi ska bruncha tillsammans. Utan barn! Efter lunchen ska vi åka in till stan där H ska få knapparna i sin kappa påsydda.

Jazz i högtalarna och solen skiner. Det kommer bli en bra dag...

ena dagen och den andra dagen...

Alltså det här med att inte veta hur man ska må från den ena dagen till den andra börjar bli tämligen frustrerande nu.

Ena dagen är jag pigg och orkar nästan vad som helst. Ibland kan det hålla i sig i ett par dagar och så plötsligt möts man av en dag som idag. En dag då öppna ögonen känns som en omöjlighet och att ta sig upp på benen är som att bestiga Mount Everest. När det är en sådan dag blir det inte mycket gjort. Inte mycket mer än att kanske läsa lite ur en bok i sängen.

Självklart finns det saker som man måste göra som man tvingar sig själv att klara av. Som att plocka ordning köket, handla till våffelmiddagen ikväll och hämta älsklingstjejen på dagis (kan ju inte strunta i det precis).

Nu har Stella precis stått i duschen en lång stund. Den tjejen älskar att duscha och snart ska det fixas våfflor.

Kvällen ska nog allt bli en bra kväll. Det blir den alltid för då är Mikael hemma och då myser jag.