Det är höst! Träden börjar spraka av vackra färger och luften är underbar att andas. Soliga höstdagar är fantastiska och man måste gå ut och njuta. I dag lekte vi på lekplatsen i en timme. Jag satt med Noel på en bänk medan Stella lekte i sandlådan med några kompisar. Det var härligt.
Men, ett stort MEN. Med hösten kommer tröttheten. Den jobbiga tröttheten som kommer med mörkret. Den som gör att det känns som någon slagit en klubba i huvudet på mig och det bara surrar därför. Usch och åter usch! Och har man dessutom haft lite för mycket på agendan blir tröttheten outhärdlig och man vill inget hellre än att begrava sig under sitt täcke och stanna där i flera dagar. Så har jag känt mig i ett par dagar. Helt slut!
I går kväll gick jag och la mig tidigt för att försöka sova ikapp lite. Eftersom jag har den bästa mannen i världen så tog han Noel på natten när han ville äta och dessutom när han vaknade på morgonen och lät mig sova till kl 9.00. Detta trots att det sedan visade sig att han hade möte klockan 9.00 och därför kom försent. Det är en bra man det som ser till att lilla jag får sova för att må bättre. Det är jag verkligen tacksam för.
I går hade jag svårt att fokusera på något annat än det negativa man kan hitta i sitt liv. Inte roligt alls och inte hjälper det mot tröttheten heller. I dag har jag kunnat se mer positivt på allt och genast känner jag mig piggare. En natt till med god sömn så ska jag vara tillbaka på banan igen. Det känns skönt.
På hösten och vintern gäller det att inte ha för stora planer. I alla fall är det så för mig. Jag måste vara lite mer försiktig med vad jag väljer för projekt. Jag behöver mycket mer mys i soffan med varmt te och tv. Ännu bättre en bra bok. Så nu jobbar vi med att röja undan alla måste-projekt för att sedan kunna ta det lugnt fram till våren när energin kommer tillbaka.
Snart är det dags för middag och när maten lagt sig något ska jag ta mig en joggingtur och sen blir det tv-soffan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jogging (!) -tur!
SvaraRadera