31 januari 2012

Sensation!

Idag har det skett två fantastiska saker:

Sensation 1:

Stellas klass var på skridskoutflykt idag. Eftersom isbanan ligger nära där vi bor så bestämde Noel och jag oss för att följa med. Vi packade ner matsäcken och skridskorna och åkte iväg. När vi kom dit var hela klassen där och i full gång med att åka. Vi snörade snabbt på skridskor på Stellas fötter och tillsammans med sina kompisar gick hon ut för att besegra isen. Och faktiskt så lyckades hon. Hon stod kvar på fötterna och åkte lite framåt till och med. Sen att hon mesta tiden satt med rumpan på isen kan vi ignorera.


Sensation 2:

Vår Noel är livrädd för vatten som ni kanske vet så att få rent honom är ett äventyr varje gång. I kväll tänkte vi att vi gör ett försök att få honom att sätta sig i badbaljan genom att först låta storasyster sätta sig där och visa hur roligt det är. Noel nappade otroligt nog och satte sig med henne i baljan. Trångt blev det men de var båda glada. Sen att Noel började det hela med att fint rikta kisstrålen rakt på Stella det kan vi ignorera.


30 januari 2012

Skala av för att finna kärnan.

I går var det en som höll ett fantastiskt tal i kyrkan som jag går och tänker på här idag inser jag. Han berättade bland annat om en vän till honom på jobbet som blev så trött på allt omkring honom som till exempel allt köpande av prylar man inte behöver. Denne man bestämde sig för åka iväg till ett buddistiskt kloster över en helg för att komma ifrån allt. När han kom dit så visades han till sitt rum. Rummet var kalt, där fanns en säng och kanske något bord. Inte mycket i alla fall. Munken säger till honom: "Om det är något du saknar så ska vi lära dig att leva utan det". Vilken sak att säga. Vad annorlunda från det tänk vi har annars i samhället. Hade detta varit på ett hotell inne i stan hade det låtit så här: "Om det är något du saknar så säg till så ska vi ordna det åt dig". Vilken otrolig skillnad det är på dessa två uttalanden och vad chockad jag skulle bli om det var till mig det första sas.


Jag tänker ofta på just det här med hur mycket saker vi har. Mikael och jag kan ibland sitta och fundera på vad vi kan göra oss av med och det är svårt. Faktiskt riktigt svårt. Vad behöver jag egentligen ha för att kunna leva ett bra liv? Behöver jag mina söta ugglor och hjärtan i varje vrå av huset? Förstås inte. Klart jag inte gör det men ändå fyller jag på med den typen av saker. Jag har det senaste skojat med min man om att alla får en iPad utom jag och att det förstås är väldigt synd om mig. Men vad ska jag med en iPad till? Jag har faktiskt ingen som helst aning. Min laptop är hur bra som helst. Det blir ju lite kaka på kaka kan jag tycka.

Vad är kärnan i mitt liv och hur framträdande vill jag att den ska vara? Jag vet precis vad kärnan i mitt liv är men ändå känner jag inte att jag alltid når till den för jag har för många lager av grejer som egentligen inte är nödvändiga som omringar min kärna som en mur. För att jag ska nå in måste jag skala av lager för lager. Som på en lök. Jag behöver ta bort saker i mitt liv som tar mig längre ifrån kärnan eller som tar energi ifrån mig. Jag behöver lokalisera vad dessa saker är och helt enkelt bara radera de från mitt schema på saker jag måste göra. Om de tar mig ifrån det som är viktigt så kan det inte längre vara ett måste. Jag tror att om vi väljer bort dessa saker så kommer vi finna glädje. Glädjen gömmer sig under alla lager av onödiga saker som vi fyller vår tid med.

 

Hela januari har jag läst böcker om just den här typen av saker. Om att finna energi, om glädje, om energitjuvar och om att vara lycklig. Jag har fått massor med inspiration och läst berättelser skrivna av underbara människor. Deras resor till sig själv. Det har varit härlig läsning. Under tiden som jag har läst har jag antecknat. O,j vad jag har antecknat. Tjugo sidor för att vara exakt. Tjugo sidor av mina tankar och andras tankar kring dessa ämnen. Nu börjar januari gå mot sitt slut och första delen av projektet: "Må bra - mindre perfekt" går mot sitt slut. Nu ska jag testa lite teorier som jag har läst om och fortsätta formulera vad det är som får mig att verkligen må bra. Ni kommer säkert märka att det kommer bli en hel del inlägg om mina tankar kring dessa saker framöver. År 2012 är året då jag ska skala. Det ska skalas av på alla möjliga fronter och jag ser fram emot det med en skräckblandad förtjusning. Hoppas att det är okej att jag drar med er på denna resa?

Måndagslistan och dagens löfte.

I dag vaknade jag något piggare än jag brukar på en måndagsmorgon så helgens ensamhet och vila har gjort verkan. Jag säger inte att jag är pigg för det vore att överdriva men jag är närvarande vilket är bra att vara tycker jag. Helgen gick snabbt förbi känns det som men oj vad jag njöt av att hinna med så många trevliga saker.

Söndagen tillbringade vi tillsammans. Kyrkan först och sen hemma. På eftermiddagen fick jag lite bakmani och bakade bröd och kakor. Det var väldigt trevligt att äta kvällsmacka när brödet var så där halvvarmt och helt nybakt. Mums!

I dag är det måndag och jag är glad för att:
  • jag har fått vila så mycket.
  • alla saker jag fått gjort som jag längtat efter länge.
  • min familj är så underbar.
  • mitt hem inte är ett bombnedslag.
  • fina Lisa tog med Stella till badhuset i fredags.
  • vi har en fin vecka framför oss att fylla med trevligheter.
Dagens löfte: Eftersom det är sol ute så måste vi bara ta oss ut på en promenad idag så det tänker jag se till att vi gör. Samtidigt kan jag göra det där besöket på apoteket som jag behöver få gjort. Två flugor på smällen så att säga. Och jag ska ringa de där två samtalen som jag behöver ringa men hela tiden glömmer bort.

Resultat: Så fantastiskt fint det var ute. Soligt men kallt. Vi kom iväg till apoteket och sen gjorde vi något som jag i stort sett aldrig gör: vi åkte spårvagn. Att åka kollektivt är en av de saker jag är rädd för. Jag får ångestattacker och mår inte alls bra men Noel har aldrig åkt spårvagn så jag kände att det var på tiden. Han var hur exalterad som helst. Förstås! Och jag överlevde.

28 januari 2012

Dagen.

Okej så jag är inte bra på att vara ensam. Riktigt dålig på det faktiskt men ack så skönt det är att ha hela huset för sig själv och veta att det kommer vara så i många timmar. Och vad härligt det är att sitta ensam vid matsalsbordet med böcker utspridda, anteckningslappar i en enda röra och höra smattret från tangenterna på datorn. Men det här med att vara ensam är jag verkligen inte bra. Jag börjar sakna min familj väldigt snabbt. Inte alla ljuden i form av skrik och gråt. Inte en tvååring som drar i mig dagarna i ända men att ha de i närheten. Så pass nära att man kan kramas och pussas när man vill. Trots att jag saknar dessa saker så njuter jag hejdlöst av att ha tid för mig själv och mina tankar.

Jag har fått gjort en hel del. Inget som kanske någon annan skulle bli imponerad av men sådant som gör att jag känner mig nöjd. Jag har inte städat ens en liten smula utan bara gjort det jag har längtat efter. Jag har sorterat anteckningar kring mitt lilla projekt och jag har förberett saker för kyrkan imorgon. Jag har läst en bok och jag har suttit och letat roliga nyttiga recept. Som sagt inget som någon annan tycker är viktigt men som allt har ett syfte för mig. Hur roligt som helst. Jag känner att jag har fått göra så många av de sakerna som jag har längtat efter i veckor nu och jag hoppas att det ska ge mig energi för ett tag framöver.

Just nu sitter jag och lyssnar på Elvis sjunga "You'll never walk alone". Fick bara lust att lyssna på den plötsligt.

Nu ska jag sätta mig ner och planera veckan. Mat, aktiviteter, träning och lek. Tjoho för mig!


Det gråa utomhus ter sig skimrande.

Idag ser jag inte det gråa utomhus. Det skimrar som den finaste sommardag. Tänk vad tystnad och sömn kan göra skillnad för ens sinne. Jag vet att denna sinnesstämning inte kommer att hålla i sig utan att imorgon känns det mesta som vanligt men det gör inget för idag är allt strålande. Just nu. Jag känner doften av nybryggt te, köket är städat (väldigt viktigt för min sinnesstämning), det finns snask kvar från igår och jag har dagen framför mig. Alldeles strax ska jag ta fram allt jag behöver för en skön och kreativ eftermiddag i böckernas tecken. Här ska läsas, antecknas och tänkas. Listor ska skrivas och planer utformas. Allt sådant som jag älskar att göra men sällan har tid med för att barnen prioriteras och tiden rinner iväg.

Alla ska få ha ett dygn i ensamhet då och då. Ett dygn är ganska lite och egentligen skulle två eller tre vara det optimala men ett dygn skulle alla må bra av. Jag förespråkar en-dygns-vila för alla!

27 januari 2012

Förintelsens årsdag.

I dag är det förintelsens årsdag. Jag skulle kunna skriva ett väldigt långt inlägg om allt det hemska som hände under andra världskriget men det tänker jag inte. Jag gör det inte för att jag skulle inte veta vad jag ska ta upp och inte. Hur kan man välja? Alla dessa människor som led. Så som människor gör när det är krig. Krig undgår ingen. Det spelar ingen roll vilken sida du råkar vara på så är det svårt. Judarna, zigenarna, de homosexuella, de religiösa, de handikappade, de udda, tyskarna och de som sa emot. Ingen gick säker. Övertygade eller livrädda tyska gjorde vad de var tillsagda för hur skulle det gå för dem och deras familjer annars? När det är krig försvarar man sig på alla sätt möjliga. Det fanns de som vågade att säga ifrån, som gjorde helt otroliga hjältedåd för att rädda de jagade från döden. Tack till alla er för ert mod och er starka vilja att göra det rätta men ändå inte ett slag på handen på de som inte vågade. Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva under krig och jag hoppas innerligt att jag ska slippa. Jag är inte rätt person att döma någon. Jag har ingen aning hur jag själv skulle ha agerat.

De som överlevde kriget ställer sig alla samma fråga: varför överlevde just jag? Detta är en fråga de lever med hela livet tillsammans med sina hemska minnen. De vrider och vänder på det om och om igen och kan inte förstå vad det var som gjorde att de blev skonade från döden. Inte skonade från hemskheterna men räddade från den död som så många inte kom undan. Det är hemskt att leva hela sitt liv med dåligt samvete för att man överlevt.

Som sagt, det finns hur mycket som helst att säga om allt detta som hände. Den enda uppmaning jag har är: GLÖM INTE! Vad ni än gör så GLÖM INTE.

Var god stör ej.

Det är jag, lugnet och hutlöst mycket godis! Och så ska det var i ett dygn framöver. Mina öron jublar.

Alltså kommentarer får lämnas bara de lämnas tyst.

Dagens löfte.

Helgen stundar och jag har längtat mer än vanligt denna veckan. När Mikael kommer hem från jobbet idag tar han med sig barnen och åker hem till sina föräldrar. Där ska de sova över och sen vara där hela dagen imorgon. Alltså jag ska sova hemma helt själv utan något barn som hoppar på mig klockan fem på morgonen. Jag får sova hur länge jag vill på förmiddagen och sen har jag tid till att göra alla de där sakerna jag så gärna vill göra annars men som inte riktigt går med en tvååring som vill ha min totala uppmärksamhet. I kväll ska jag bara slappa med sällskap av en massa snask, te och någon av alla böcker som väntar på sin tur att läsas och jag ska göra allt i min makt att lyckas lägga mig tidigt. I morgon är jag inte säker på att jag tänker gå ur sängen alls utan antagligen kommer dator, böcker, papper och pennor få flytta med upp till sängen. Ljuvliga ljuvliga vila!

Dagens löfte: Städa ordning huset så att jag verkligen kan njuta av att inte behöva göra någonting. Jag kan inte slappna av när det inte är städat och då finns risken att jag städar imorgon istället för att vila. Det får inte hända.

Resultat: Jag har städat ordning så att det känns bekvämt för mig. Inte spotless men lagom.

26 januari 2012

Kaksug.


Efter att ha varit inne och kikat hos Lotta kunde jag inte låta bli att baka lite kakor. Jag försökte faktiskt låta bli hela dagen men till slut veknade jag och slängde ihop några snabba. Är man ett kakmonster så är man. Det är ärftligt det där med att tycka om kakor. Det är jag helt säker på. Om ni träffade min pappa skulle ni förstå. Nej, han är inte tjock men han är galen i kakor.

Titta dato.


Bilar. Brandbilar. Cykelmotor. Pingviner. Dagarna i ända. Hela tiden helst. Det finns ingen botten på hur många gånger om dagen man kan sitta och titta på bilder på datorn. Noe titta dilar Stella dato (detta sägs med en mycket hög och bestämd röst). Antingen ska man sitta i soffan och titta eller så ska man sitta vid bordet där mamma sitter vid sin dator. Och mamma MÅSTE också titta. Titta på ALLA bilarna och pingvinerna. Det kan bli lite för mycket för den här mamman att mäkta med. Hur roligt är det att titta på samma sak varje dag. Ja, frågar du Noel så svarar han nog att det är det bästa som finns så jag tycker inte vi frågar honom utan vi frågar hans mamma och hon svarar: urtrist.

25 januari 2012

Att testa nya recept.

Jag har lovat mig själv att testa nya recept lite då och då. Det är aldrig fel att utöka sin lista på goda middagar så idag valde jag receptet som fanns på baksidan av ICA reklamen denna veckan. Grekiska köttbullar i tomatsås. Jag gjorde mitt bästa att följa receptet men jag kan inte påstå att jag lyckades helt för det fanns inte peppar med i receptet och lite styrka måste det väl vara på maten trots allt. Jag tycker det blev väldigt gott men lite underligt att det inte var vitlök i köttbullarna så det tänker jag lägga till nästa gång. Jag tillsatte extra mycket vitlök i tomatsåsen istället. I receptet skulle man ha färdig tomatsås på burk men någon sådan har jag aldrig hemma så jag gjorde en egen. Till serverade jag ris och en tzatziki med gurka och tomat, inte riven utan i små bitar istället. Mumsigt! Kändes nästan lite lyxigt för en onsdag men det är väl klart man ska lyxa till det även på en vardag.
 


Grekiska köttbullar i tomatsås
500 g nötfärs
1 dl ströbröd
1½ dl mjölk
3/4 tsk salt
1 ägg
1 msk hackad färsk eller torkad oregano
200 g fetaost
400 g pastasås
ris

Grönsakstzatziki
tomat
gurka'
avokado
paprika
grekisk yoghurt
salt och peppar, vitlök

Köttbullar: Sätt ugnen på 200 grader. Lägg ströbröd för att svälla i mjölken. Hacka löken. Blanda samman alla ingredienser till köttbullarna till en bra smet. Forma färsen till stora köttbullar och lägg på en smord ugnssäker form i ugnen i 10-15 minuter. Koka pastasåsen enligt eget recept eller ta en färdig burk och lägg sedan i köttbullarna.

Tzatziki: Blanda de grönsaker du vill ha med yoghurt och kryddorna.

Koka ris.

När är din mat slut?

Min man förundras över hur jag kan stå och titta in i ett kylskåp fullt med mat och ändå säga: Det finns inget att äta ju. Jag är jättehungrig? Jag har tänkt på detta lite, väldigt lite, och kommit fram till att det måste finnas vissa specifika matvaror för att jag ska anse att det finns något att äta. Jag tror att det är ungefär så här det ska vara för att jag ska känna att jag inte behöver gå hungrig:
  • kyckling
  • ägg
  • naturell yoghurt
  • färskost med någon god smak (perfekt att ha som smaksättare när man inte har något annat kul hemma).
  • gul lök
  • sallad och gurka
Det här räcker för att jag ska överleva tydligen. Saknas någon av dessa produkter så har vi ingen mat. Hur enkelt som helst. Se bara till att detta finns hemma känns ju som lösningen men det verkar vara för svårt för oss att klara av så jag fortsätter helt enkelt att ställa mig med kylskåpsdörren och gnälla över att jag snart svälter trots att hyllorna är fulla.

När är det slut på mat hemma hos dig?

24 januari 2012

Symöte - oinspirerad.

Jag har inget att visa denna veckan. Det är tomt på saker jag har skapat. Det har varit tomt på idéer det senaste och det verkar inte som det är på gång riktigt än. Det kommer, det vet jag. När det blir soligare och ljusare. Då kommer det antagligen spruta idéer ur öronen på mig.

Tråkigt jag vet men vänta det blir mer framåt våren eller nästa vecka. Man kan aldrig riktigt veta med mig.

På kvällskvisten.

Hos oss händer det då och då att middagen börjar tillagas lite sent men det viktiga är väl att man får i sig middag. Eller? Det bästa sättet att laga middag på är när alla är involverade på ett eller annat sätt. Jag gör den stora delen av maten och mannen går och hämtar det jag behöver i förrådet och river lite ost som jag kommer på att jag behöver. Noel sitter vid bordet och leker med påsen med rödlök. Han jobbar hårt med att plocka bort blä på dom. Jag tror han syftar på rotsprötet. Jag kollade inte så noga. Han satt så nöjt och jobbade och är det något jag har lärt mig med små barn så är det att man ska inte störa när de leker. Hade Stella varit hemma, vilket hon inte är idag, så hade hon med största sannolikhet skivat champinjonerna. Det brukar vara hennes jobb.

På tv börjar snart House och då tänker jag sitta bänkad. Direkt efter det ska jag lägga mig är planen. Haha, det ska verkligen bli intressant om jag lyckas med det. Jag behöver verkligen börja lägga mig tidigare men jag är verkligen värdelös på det. Det är så svårt!

Hemma hos oss på kvällskvisten alltså. Middag och House.

En award.


Jag brukar inte få några utmärkelser, awarder, men nu har jag fått en. Jag känner mig nästan lite mallig faktiskt. Den som skickat den till mig är finaste finaste Lotta med bloggen "Min plats i solen". Jag har sagt det flera gånger förut: gå in och läs på hennes blogg hon är en fantastisk kvinna som sprider klokhet och glädje till alla.

Hennes motivering fick mig nästan att börja gråta för den var så fin. Jag kan inte påstå att jag riktigt håller med henne men det var verkligen fint skrivet. Gå in hos henne och läs den om ni vill för jag kan inte riktigt med att skriva den här.

Man ska tydligen välja fem andra bloggar som man vill skicka utmärkelse till vilket ju förstås är väldigt svårt eftersom jag läser så många fina bloggar som inspirerar mig massor. Här är mina fem som jag vill skicka lite kärlek till:

Husmorsskolan: Maja, som bor i sitt fina gamla hus och delar med sig av vackra minnen och saker från förr. Älskar att sticka framför allt och delar med sig av sina alster och mönster. Har ett symöte varje tisdag som den som vill kan delta i. Hon är oerhört driftig och kommer på roliga projekt hela tiden som vi som läser hennes blogg dras med i. Jag gillar hennes små husmorstips och pyssel att göra tillsammans med sina barn.

Fröken Grön: Anna-Karin bor i ett hus på landet. Det är underbart att läsa hennes inlägg om hennes liv där ute och hur hon skapar sitt liv med saker omkring sig som hon tycker om. Det är tankar om allt mellan himmel och jord.

Min tekopp: Vackra foton som följs av intressanta inlägg om det mesta man kan tänka sig i livet. Om hennes kärlek till klänningar, ett recept, inredning eller adoptionskarusellen. Hon skriver om det glada men också om sorgen i sitt liv.

Life is lika a box of chocolates: En klok kvinna som skriver om sina tankar kring sitt liv och det som hon ser omkring sig. Hon ger mig ofta saker att tänka på efter att jag varit inne hos henne och läst. Det är härligt när man får dela någon annans syn på saker och ting här i livet. Läs hos henne och ta del av hennes klokhet.

VillaFreja: Vilket driv och motivation denna kvinna har. Hon vet precis vad hon drömmer om och är övertygad om att hon kommer nå dit en dag. Hon inspirerar verkligen med sin stora tro på drömmens kraft. Pluggar till lärare, har tre barn och man och jobbar samtidigt. Det kallar jag en power woman.

Detta är som sagt bara fem av de bloggar jag läser. Det finns en massa fantastiska kvinnor därute som skriver om sitt liv och sina intressen som inspirerar mig varje dag. Jag tror verkligen i kraften hos oss kvinnor. Vi kan utföra mirakel om vi använder vår kraft och vår kärlek på rätt sätt.

Tack alla ni som kommer in här och läser. Det betyder mycket för mig även om jag skriver mest för mig själv. Att dela sitt liv med hela internetvärlden kan verka väldigt konstigt men jag tycker verkligen om det och det är härligt vad många fina människor man träffar på därute. Kram på er allihop!

23 januari 2012

Proppen gick.



En sak som händer rätt ofta hos oss är att saker går sönder när mannen inte är hemma. Det känns ganska jobbigt när det händer men samtidigt så känns det ganska självklart att det är så. För varför ska det hända när han är hemma? Då lär jag mig ju ingenting.

När mannen låg på sjukhus efter att ha opererat blindtarmen låg jag hemma själv och sov. Huset var helt tomt och jag skulle få sova utan att bli väckt av något barn. Jag var överlycklig. Men den lyckan höll inte länge. Nä, för brandvarnaren satte igång att signalera att batteriet höll på att ta slut. Bara att gå upp och fixa tycker ni. Det tycker jag med men jag är ju så förbenat kort så jag kunde inte nå ens när jag stod på en stol så jag fick trycka i öronproppar och försöka somna i alla fall. Grannen kom in och fixade dagen efter. 


I dag slutade plötsligt mikrovågsugnen att fungera och lampan i kylskåpet. Samtidigt. Jag märkte mikron men inte kylskåpet förrän efter kanske fem timmar. Inte så väldigt bra för därinne hade det börjat bli varmt så jag fick se till att ställa mig på en stol och leta fram rätt propp och skruva loss och greja till. De första två propparna gick sönder lika snabbt som jag satte i dem. Det visade sig att det visst var fel ampere på proppen. Det stod inte samma på lådan som på själva proppen. Det är dumt. När jag väl löst det så gick det utmärkt. Det är inte svårt att byta propp men det hade varit mycket enklare om det hade hänt när mannen var hemma av två anledningar. Jag hade sluppit greja med det och mannen hade känt sig glad att få pyssla lite. Det är ju sånt han tycker om.

Dagens löfte och måndagslistan.

Så har ännu en helg gått och det är en ny vecka med nya utmaningar. Det är alltid lite segt att komma igång på måndag morgon tycker jag men efter en stund är man inne i sin vardagsrutin igen och allt går som på räls. Disken som inte fick plats i diskmaskinen igår är nu inställd och håller på att bli ren och Noel leker med sina bilar på vardagsrumsgolvet. Jag sitter här vid datorn och kör min morgonrutin med sidor att läsa. Samma mönster samma morgon. Vanemänniska kan man säga. Om fyrtiofem minuter kommer två vackra kvinnor hit för att dricka te och prata lite. Det är inget jag är speciellt van vid att någon dyker upp redan klockan nio på morgonen men det känns riktigt trevligt. Kanske kan bli en grej av det? Vad veckan har att erbjuda är lite blandat. Lite tandläkare för sonen och en massa telefonsamtal att ringa för mig och sen allt det vanliga som händer varje dag.

Dagens löfte:  Jag känner mig ganska trött efter helgens trevligheter så idag lovar jag att jag ska ha en skrotdag. En dag då jag sitter och läser bok, dricker massor med te, leker med Noel och bara tar det lugnt.

Resultat: Alltså jag är helt grym på att skrota. Noel och jag har bara kramats och läst böcker hela dagen idag. Väldigt härligt. Får verkligen hoppas att jag har energi att göra något mer produktivt imorgon.


Idag är det måndag och jag är glad för att:
  • jag får börja en ny vecka.
  • det föll snö i lördags och den härliga promenaden vi fick.
  • det gick bra att köra till goda vänner igår kväll trots att det var rejält halt (jag är väldigt rädd för halka).
  • jag har flera böcker som väntar på att bli lästa.
  • mitt hem är ganska städat så att jag kan börja min dag med att sitta ner och ta det lugnt istället för att städa.
  • min underbara familj som är bäst av alla.

22 januari 2012

Ibland längtar jag så det gör ont.

Ibland längtar jag så det gör ont till det som är mitt andra hem. Den plats jag bara bodde på i ett år men som jag kom att älska. Det har gått tjugo år sedan dess nu. I augusti. Ett skolår i USA i en stad som kanske inte var den roligaste i världen, Detroit, men där jag lärde känna människor som jag bär med mig i mitt hjärta alltid. Vänner för livet och en andra familj som jag ständigt saknar. Det är ett helt stort oändligt hav mellan oss och en massa tusen pengar. Pengar som jag inte har. Min amerikanska familj bor nu på tre olika ställen, spridda över landet så det skulle vara svårt att bestämma vart jag skulle åka. Till Detroit där jag har massor med vänner eller till någon av familjemedlemmarnas hem. Helst skulle jag åka till alla ställena men då får jag vinna på lotto först.

Att längta efter människor man älskar är svårt och fantastiskt på samma gång. Svårt för jag har ingen aning om när jag får träffa alla igen men fantastiskt för det att jag har dem gör mig rik. En dag någon gång framöver kommer jag ha möjlighet att åka dit igen och då ska jag frossa i allt det där som jag saknar. Prata med alla, äta allt det där goda som inte finns här och shoppa loss.

Jag önskar verkligen att USA låg lite närmare eller att det inte var så fasligt dyrt att ta sig dit.

 To my American family and all my friend over there. I miss you very very much. It's been almost twenty years now since I lived there but I remember everything. It's ten years since I saw most of you last and I hope I can come and see you soon but I don't know how I will manage it but I will come up with something. I have to.

Snabbmat på mitt vis.

På söndagar brukar man ju laga finmiddag som söndagsstek men det hinner jag sällan med. Stek äter vi andra dagar. Vi är i kyrkan en stor del av dagen så när vi kommer hem är vi både trötta och hungriga och då ska jag ställa mig och laga mat. Då får jag ofta använda min fantasi för att få till god mat som går snabbt. Idag var det inget speciellt som tillagades men gott blev det.

Igår lagade Mikael middagen. När det är han som ansvarar för maten blir det väldigt ofta spagetti och köttfärssås. Väldigt god köttfärssås!  Eftersom jag är en så bra husmor (host host) så såg jag till att det skulle finnas köttfärssås kvar till idag så att jag skulle kunna slänga ihop en paj. Det enda jag behövde göra när jag kom hem var alltså att göra ett pajskal och lägga till lite färskost med smak till köttfärsen och sen lägga den i pajskalet och in i ugnen med lite ost på. Allt som allt tog det mig en halvtimme. Det är det jag kallar för snabbmat.

När jag ändå stod i köket och grejade passade jag på att sätta en bröddeg som nu jäser fint ute i köket och väntar på att gräddas i ugnen. Så fort brödet är färdiggräddat ska vi åka iväg och umgås med lite vänner.

Så ser en söndag ut i vårt hushåll. Varje vecka i stort sett. Kyrka, mat och sen umgås vi tillsammans bara vi eller så med vänner. Mysigt!



21 januari 2012

Skrotdag.

Idag har vi mest skrotat runt. Stella gick i pyjamas till en bra bit efter lunch och jag satt och skrev och pappan sov samtidigt som Ploppen sov sin lur. Under tiden vräkte snön ner. Tänk att vi fick en riktig vinterdag till slut. Självklart var vi tvungna att ta oss ut på promenad och lek i snön.

Mina sötingar på väg upp för trappan men på vägen
måste man prata lite med mamma som sitter
vid datorn.

Vacker, vacker vinterdag.


Stella sprang ut före oss andra och 
byggde en liten snögubbe i trädgården.


Och så var hon tvungen att ligga och känna på snön ordentligt.


Noel ville helst inte gå själv. Han tycker verkligen att det är
läskigt att bli blöt i ansiktet men han var ju tvungen att 
se Stellas bubbe.


Det här med snölandskap är verkligen fantastiskt vackert!


Vi kom in frusna och röda om kinderna. Barnen stod i fönstret
och tittade på när pappan skottade snö medan jag 
kokade varm choklad och gjorde goda smörgåsar.


Efter det goda fikat satte Stella och jag oss i soffan och tittade på "Kulla Gulla"-serien. Vi såg igenom första CDn. Det är ungefär det som har hänt idag. En skrotdag med andra ord. Underbart!


20 januari 2012

Finfredag.

Man vet att det är fredag när Stella tar på sin finklänningen, ny för dagen dessutom, och mamman står i köket och lagar en extra god middag till familjen. Idag bjöds det på fläskfilé, mycket knaprig klyftpotatis, väldigt god sås och sallad. Till det fick det bli röd bubbeldricka.


De bästa människorna som finns.


Ett stort fång med tulpaner prydde middagsbordet som 
Stella dukade fint.


Mums!


Gottigottgott.


På en fredag passar det utmärkt med
lite dans.


Nu ska vi ha mammaStellamys med lite glass och andra delen av serien "Once upon a time".

Fynd!


Häromdagen var jag på Mio och kollade in rean. Vi bor alldeles bredvid så jag brukar gå dit i januari när de börjar rea ut för halva reapriset. Jag kommer faktiskt sällan hem med något men denna gången hittade jag några riktigt billiga saker som fick följa med hem.

Ugglan Harry, står till vänster, blev jag väldigt förtjust i. Ugglan Hillevi blev överlycklig när hon fick en så ståtlig kamrat att pryda hyllan tillsammans med. Man kan riktigt se hur de försöker sprida klokheter till oss här i huset.

Och så fick jag med mig två via sifferkuddar till soffan. Jag har länge känt att min soffa behöver fler kuddar men jag tycker ofta att kuddar är onödigt dyra och jag har inte haft rätt tyg hemma för att sy några men nu fanns de där till en väldigt billig peng. Det fick bli två stycken.



Jag har knappt varit ute på rean i år eftersom man behöver pengar för att handla och det kan man inte säga att det funnit mycket av. Jag är väldigt glad för dessa nyheter i hemmet i alla fall

19 januari 2012

Böckers vara eller inte vara.

Alltså jag älskar verkligen att läsa. Att ha en bok till hands när jag får en stund över är det bästa jag vet. Att kunna sätta mig i soffan eller i sängen och försvinna in i det jag just för tillfället läser om. Jag har en penna i handen och en anteckningsbok liggandes bredvid mig och så läser jag. Jag läser, stryker under, skriver i marginalen och antecknar tankar och idéer som kommer till mig. När jag har läst klart en bok sätter jag mig ner och går igenom allt jag strukit under och så skriver jag rent mina anteckningar på datorn. Jag gör så med all litteratur jag läser. Det spelar ingen roll om det är en faktabok eller en roman. Alla böcker innehåller vackra meningar eller tänkvärdheter som jag vill spara. Vad jag ska använda det till vet jag inte riktigt men en dag kommer det till användning det är jag rätt säker på.

Men nu till det jag egentligen tänkte skriva om. Hur kan det vara så att man kan älska böcker så som jag gör men ogilla att titta på dem. Jag klarar inte av att ha de stående i en bokhylla i ett rum som jag vistas i. Jag blir stressad av att titta på dem. Det kliar i mina fingrar och jag vill gå hämta vitfärgen och måla alla bokryggar så att de inte skriker åt mig. För det är det de gör. Skriker. Alla färger i en salig blandning får mig att må dåligt. Jag tycker om färg det är inte det men jag tycker inte om när det inte är enhetligt och uttänkt. Det får inte skära sig eller bli för mycket av någon färg. Ett dilemma i mitt liv faktiskt. Ett riktigt lyxproblem men dock ett problem. Så vad gör jag med alla mina böcker? Jo, de står i hyllor längst med väggarna i vår klädkammare (vi har två). Dit kan jag stänga dörren och behöver inte se dem men jag kan lätt gå och hämta den bok jag vill ha.

Hur kommer det sig att jag fick för mig att skriva om detta? Jo för jag har ställt ett antal av mina böcker i en av hyllorna i vardagsrummet. Det är de jag läser för tillfället och tar fram ofta för att skriva av saker jag tyckte om. Praktiskt att ha de nära tänkte jag men när jag vänder huvudet mot hyllan från där jag sitter och skriver på min dator får jag lite lätt panik varje gång. Det ser stökigt ut och så blir jag avbruten i min tankeprocess. Den stora frågan nu är om jag ska ta bort böckerna eller om jag bara ska lära mig att stå ut? Kanske ska jag rentav åka till doktorn och få min hjärna undersökt? Det skulle nog behövas.

18 januari 2012

Det fick bli efterrätt.


Idag lagade Stella middagen. Det är hennes uppgift på onsdagar. Hon älskar att laga mat och vill helst vara i köket helt själv när hon gör det. Hjälp av mamma vill hon bara ha med vissa saker som att skära kyckling och kött och ta in och ut ur ugnen. Idag bjöd hon på köttgryta med katrinplommon och kokt potatis. Det var fantastiskt gott. Hon är verkligen duktig och hon gör i stort sett allt själv. Jag får instruera henne från där jag sitter när hon inte vet vad som är nästa steg och det räcker oftast.

När vi nu fick en så underbart god middag så fick det bli efterrätt också. Jag tog fram några överblivna saffransbullar ur frysen och gjorde semlor åt oss. Mycket gott och väldigt uppskattat av alla. Vilken lyx så här på en onsdag.

Myrans tankar.


Stella sitter och spelar spel på datorn. Hon är helt inne i det hon gör och det går knappt att kommunicera med henne. Men då och då kommer hon med ett uttalande:

"Man får liksom en konstig känsla i kroppen. Man vill bara vinna på sånna här spel."

En lista.

1. Vad gjorde du för 10 år sen?
Vad jag gjorde för tio år sedan? Hur ska jag veta det. Jag har minne guldfisk. Men jag skulle tro att jag var sjukskriven för giftstruma och gick hemma och mådde allmänt kass. Strålade en sköldkörtel och fick inte vistas bland barn eller gravida vilket uteslöt att jobba.
2. Vad gjorde du för ett år sen?
För ett år sedan skulle jag tro att jag gick runt och var som nu. Trött på mörkret och undrade om det någonsin skulle bli ljust igen. Januari är ju inte direkt den mest uppiggande månaden på året men februari är värre.
3. Fem snacks du gillar
ostbågar
räknas godis till snacks så absolut smågodis
chips med vanlig naturlig smak. Inga med löksmak.
mörk choklad. Choklad är ett måste i mitt liv.
Hmm, en femte sak...OST!
4. Fem sånger du kan hela texten till:
Äh, jag tror inte jag kan texten till nästan några sånger utantill. Jag är helt värdelös på att komma ihåg texter. Det enda jag skulle kunna svara är alla möjliga barnsånger och något vuxet kan jag inte komma på.
5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär
Betala av alla våra lån.
Köpa ett större hus ute på landet.
Ingen av oss skulle behöva jobba.
Köpt massor med kläder och inredningsprylar bara för att det är roligt.
Och tyg, hallå, jag skulle köpa en hel tygaffär.
6. Fem dåliga vanor
Lämnar mina kläder i en hög i badrummet.
Äter för mycket socker.
Jag gör det mesta senare.
Blir väldigt lätt stressad.
Sitter för mycket vid datorn
7. Fem saker du gillar att göra
läsa
skriva
sy/pyssla
sova
umgås med min finfina familj
ha saker på huvudet - mössor, kuddar, glas...
8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa
Mysbyxor utanför hemmet.
Harembyxor
kortkort kjol (jag skulle se galet ful ut i det)
Jag kommer inte på mer men det är mycket jag inte skulle mig i.
9. Fem favoritleksaker
symaskinen
datorn
mobilen
kameran
böcker

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:
Den som vill. Alla. Vem som helst. Du.

Dagens löfte.

Idag är mannen hemma. Han är förkyld och fryser så det blir nog en väldigt lugn dag tror jag. Fast jag behöver fixa ordning här hemma känner jag. Jag tömde hyllorna på julsaker men har inte ersatt med det vanliga lull-lullet än och det ser lite väl tomt ut.

Dagens löfte: Städa ordning i huset utan att känna stress och tro att det måste bli gjort just nu. Det finns en dag i morgon också.

Resultat: Det har blivit ganska fint här. Lite i taget med många lekpauser har det blivit. Nu är julen helt borta och nya gardiner uppsatta. Det enda som saknas är en bukett med tulpaner.

17 januari 2012

Symöte - julsaker.

Jag har inte hunnit sy något sedan före jul så det jag har att visa upp är bara juliga saker. Jag sydde ju en massa hjärtan som jag hade i granen. Det var lätt men det tog allt en stund. 15 hjärtan tar sin lilla tid. Den vita filtstjärnan är en av tre. De sydde jag till en fin vän som är verkligen lyser upp tillvaron som en vacker stjärna på himlen. Jag sydde även en klänning till min systerdotter före jul men den har jag inte hunnit fotografera. Jag ska försöka få det gjort när det är ljust ute.




En favoritsajt.

Jag har en favoritsajt. En sajt som jag går in på oftare än någon annan. Det finns ingen anledning att gå in så ofta som jag gör men man kan aldrig veta om det har kommit något nytt som jag vill läsa om. Något som jag kanske måste ha stående i min hylla.Jag kan scrolla ner för sidorna långa långa stunder utan att märka hur tiden går. Det ligger alltid något i min kundvagn och väntar på nästa beställning. Minst en gång i månaden skickar jag efter något nytt. Ibland många. Ibland bara en. Jag får aldrig dåligt samvete utan känner mig alltid glad och förväntansfull. Något nytt och en stunds härlig sysselsättning med en kopp te till. Just nu ligger det ett paket och väntar på mig på posten. Avsändaren är Adlibris. Nya fina böcker som bara väntar på att bli öppnade och lästa. Av mig. Mmmmmm!


16 januari 2012

Duktiga jag.

Nu har jag gått igenom reklamen från alla mataffärer i vår närhet och kryssat för vad jag vill ha som är på extrapris och skrivit ner det på ett papper. Det blir till att åka till fyra olika affärer denna veckan. När jag hade gjort det summerade jag vad det skulle gå på och skrev till basvarorna som vi behöver för att klara veckan. Dessutom skrev jag en matsedel för hela veckan utifrån det som ska handlas in och det som vi har i frysen. Jag känner mig alltid så duktig när jag faktiskt sätter mig ner och tar tid till att göra den här typen av saker. Eftersom jag har lovat min man att dra ner på matbudgeten så är det nödvändigt att göra så här. Det lättaste stället att dra ner på kostnaderna är på maten vilket inte gör mig så mycket för jag vet att jag kan laga bra och god mat billigt. Som alltid ser jag det som en utmaning istället för ett offer.

Veckans matsedel ser ut så här:

Måndag: Kyckling med pommes frites. Låter kanske tråkigt men jag ska allt se till att lyxa till det.
Tisdag: Grönsaksgratäng på blomkål, broccoli och champinjoner och så grädde och ost och sånt där gott.
Onsdag: Gryta på picnicbog och katrinplommon med potatis till.
Torsdag: Varma mackor med svampstuvning och bacon.
Fredag: Fläskfilé i någon sås och klyftpotatis. Glass till efterrätt.
Lördag: Kassler med ris. (vet inte hur än)
Söndag: inte bestämt än

Självklart blir det grönsaker till varje måltid men det väljer jag efter vad jag känner för just den dagen.

Skönt att ha det klart. Nu behöver jag inte tänka utan bara ta ut ur frysen på morgonen och sen laga till på eftermiddagen. Toppen toppen!



måndag: Panerad kyckling, pommes och grönsaker i
grädde.

Dagens löfte.

Dagens löfte: Ta vara på positiva och fina ögonblick. Fokusera på det som är bra istället för att jämra mig över det som känns jobbigt.

Resultat: Det har blivit en riktigt bra dag förutom sista timmen före mannen kom hem men så är det alltid. Då är Noel urflippad och jag ska laga mat samtidigt. Men vi tog en trevlig tur till Plantagen där barnen gick och luktade på alla blommorna. Vi pusslade tillsammans och sjöng sånger till alla bitarna. Barnen lekte tillsammans medan jag satt och grejade vid datorn och vi avslutade dagen med en god middag och en härlig kvällspromenad. Dagens överraskning var att Noel somnade tidigare än jag trodde på dagen och jag kunde sitta helt för mig själv och göra vad jag kände för. Toppen!

Måndagslistan.

Ja men då var det måndag igen. Hur det gick till det vet jag inte riktigt för förra veckan tog jag mig igenom i en dimma och kan inte minnas att dagarna ens kom och gick. Jag hoppas på en bättre vecka denna veckan. Jag har inga direkta planer för den kommande veckan för det känns onödigt att planera för saker som jag sedan ändå inte orkar med för då får jag bara dåligt samvete för att jag inte får det gjort. Denna veckan tänker jag ta det som det kommer beroende på antalet timmar sömn och mängd dimma.

Idag är det måndag och jag är glad för att:
  • jag fick möjlighet att sitta helt för mig själv i tre timmar i lördags. Det var väldigt skönt.
  • mannen och jag har varit på gott humör trots rejäl sömnbrist.
  • min familj är så fantastisk och att vi har så roligt tillsammans.

14 januari 2012

Förslag önskas.

Jag känner för att gå på bio. Mannen och jag fick biobiljetter i julklapp och det vore trevligt att använda dem men jag har ingen aning vad vi ska se. Vad går och vad är bra?

Lördagsstatus från soffan.

Här sitter jag i soffan med datorn i knät och tvn på. Tittar upp och det är tydligen skidor på tv. Där ser man. Noel har just vaknat efter att ha sovit i tre timmar. Tre härliga timmar som jag valde att vara vaken. Undrar lite om det var ett smart beslut av mig. Mannen värmer lite mat till mig för han är snäll och gör det trots att han tycker att jag är lat och borde göra det själv. Om två timmar ska vi på middag hos finaste Lisa och innan dess ska jag duscha och på vägen dit kanske jag städar något. Och eventuellt sminkar jag mig lite. Lördag är skönt.

Dagens löfte.

Solen skiner, Noel och mannen sover och jag sitter helt för mig själv med tystnaden dånande i mina öron. Det känns perfekt. Jag är nöjd. Jag är trött men en lugn stund kan uppväga det mesta och ge energi till att orka. Och ja jag skulle kunna sova nu men just idag känner jag att jag behöver läsa och skriva vilket också är ett sätt för mig att samla energi. Sova ger inte alltid bästa resultat.

Dagens löfte: I dag ska jag bara ta det lugnt. Jag har några saker skrivna på min mentala lista över saker som behöver göras men det ordnar mannen och jag tillsammans och då känns det inte betungande. Löftet är alltså att inte stressa upp mig för alla måsten. De finns kvar en annan dag också. De springer inte sin väg.

13 januari 2012

Dagens löfte.

Jag glömde dagens löfte idag och jag skyller helt och håller på sömnbrist och en hjärna ur funktion. Ingen sömn resulterar i glömska och suddiga tankar. Jag har klarar dagen utan att ett nervsammanbrott vilket jag tycker är en sensation.

Noel har lekt ganska okej idag. Han har börjat leka rollekar och det är så roligt att lyssna på honom när han pratar med sin favoritpingvin. Pinnen (pingvinen) ska få mat, den ska dricka vatten men framför allt ska den ha täcke och sova. Allt detta görs med mycket omsorg och tålamod. Det är roligt att titta på honom när han gör detta.

Själv har jag inte fått gjort så mycket. Jag har mest suttit och skrivit och lekt med Noel. Inga avancerade saker såklart för som jag förstått måste man ha en hjärna till det. På eftermiddagen kom finaste Lisa och Espen hit och lekte vilket alltid underlättar när man har en trött dag. Då kan mammorna vara trötta tillsammans och barnen leka och slåss med dubbelt tålamod från oss. En väldigt fiffig lösning tycker jag.

Nu ska mannen och jag ta helg. Mannen har köpt godis så det känns som kvällen inte kan bli dålig. Det enda som kan göra den jobbig är om Ploppen får för sig att vägra sova vilket ju inte alls skulle vara förvånande.

Sömnbristen är total och bedövande.

Dagen har börjat efter en rekordnatt av Noel. Nej, inte i hur mycket han har sovit utan i vakentimmar. Han somnade 20.30 vilket är en väldigt bra tid och vaknade igen klockan 22.00 och var pigg och fick därför vara uppe (det är ingen som helst idé att ens försöka lägga honom igen) och leka. Vid midnatt var det dags för sängen igen och jag och pappan gick och la oss och såg fram emot mycket välbehövlig sömn. Men så blev det inte. Noel vaknade igen klockan ett och höll på och skrek och bråkade till klockan fem. Han somnade till slut i vår säng tätt tryckt intill mig. Klockan sju var det dags att gå upp för att få Stella till skolan. Två timmar sömn är inte vad jag kallar tillräckligt.

Jag har nått gränsen när det kommer till Noels sömn nu känner jag. Det finns ingenting som får honom att komma in i en bra sovrytm som innefattar ett bra antal timmar. Vi har försökt allt. Testat de flesta knep. Ingenting fungerar på den här killen. Han anser inte att han behöver sova mycket mer än 6-8 timmar per dygn. Saken är den att han mår bra. Han är en pigg och glad kille för det mesta. Men jag är ingen pigg och glad mamma. Jag är trött och klarar inte av att göra de enklaste saker längre. Allt är för mycket. Två år utan sömn resulterar, utan undantag skulle jag tro, i depression. Sömn är en livsnödvändighet. Jag vet inte längre vad jag ska hitta på. Att lägga sig tidigt på kvällen för att han vaknar tidigt på morgonen fungerar inte eftersom han ju allt som oftast vaknar igen klockan 22.00 så det finns inga marginaler. Nu brukar ju inte nätterna vara riktigt illa som den här. Oftast får jag sova minst fyra timmar men för vem är det tillräckligt? Jag jublar när jag fått sova sex timmar i ett svep. Inte för att sex timmar heller är tillräckligt för mig men det är i alla fall en okej mängd för att kunna leva. Jag är helt beroende av att sova på dagen så de dagarna det inte är möjligt är jag ett vrak. Nu har det gått så långt att jag planerar att boka in en tid hos min läkare och se till att få antidepressiva. För mig är det illa. Jag är inte en lyckopillerperson. Jag har väldigt svårt för den typen av medicin och gör allt jag kan för att slippa men jag kan inte gå utan längre. Jag klarar inte vardagen. Att gråta utan anledning är inte okej. Att på en dag inte ens orka ställa in disken i diskmaskinen är inte okej. Att tycka att en promenad är det jobbigaste man kan tänka sig är inte okej. Det är inte okej att se världen i en dimma när den är så vacker. Även en stormig dag är vacker när dimman för ögonen är borta. Livet är inte lätt för någon och det är helt upp till oss själva att se till att det liv man har är det bästa man kan tänka sig. Man är sin egen lyckas smed så är det bara och just nu verkar det som antidepressiv medicin är min lyckas smed. Sömnbristen är total och bedövande. Jag är på väg att sluta existera.

12 januari 2012

Planen.

En plan utkristalliseras. Motivationen börjar infinna sig. Inte dags än. Snart.

En ynklig liten en.

Verkar som lillpojken börjar bli sjuk. Han sitter i soffan och bara gråter. Han kan inte sluta. Inget jag ger honom är det han vill ha men det verkar som saft i alla fall tröstar lite. Och Meckar Micke.

Jag har rensat en hög med papper och tidningar. Nu ligger sakerna på rätt plats. Känns bra. Några högar kvar men de får jag ta tag i senare nu får jag sitta här i soffan med en ynklig liten kille.

Att rensa.

Jag vet inte riktigt hur det ska vara men jag är lite galen i att rensa. Jag städar gärna bort och slänger saker. Då och då får jag rensningshysteri och så går ingenting här hemma säkert. Varför jag är sådan det vet jag inte det bara kommer över mig. Det är en härlig känsla att se kassarna med saker jag rensat bort försvinna. Jag känner mig fri och glad. Men det mest underliga med det hela är att det trots detta alltid finns högar med saker som behöver ordnas upp, läggas på plats eller slängas. Jag dras med dessa högar ständigt och suckar över dem. Vad är det som gör att jag trots min rensningshysteri ändå inte har ordning? Det förbluffar mig. Ibland undrar jag om jag är rädd för den totala ordningen, för perfektionen, och att jag därför ser till att aldrig bli klar. För inte kan det vara att jag med mening lägger på hög för att jag ska ha något att göra när hysterin sätter in. Det är en gåta som jag ständigt försöker lösa. Högar med saker dränerar energi det har jag läst i en massa böcker så varför har jag de kvar? Ja, fråga inte mig för jag har tydligen inte svaret. Jag tror jag ska ta och rensa en hög eller två nu så kanske jag kommer på något under tiden. Inte sannolikt men värt ett försök i alla fall.

Dagens löfte.

Dagens löfte: Tiden går hela tiden snabbare än vad jag räknar med. Jag hinner inte med att göra de saker jag planerar. Inte för att jag egentligen har så mycket att göra men för att andra saker kommer emellan. Så som det gör utan att man alltid kan kontrollera det så mycket. I dag vill jag få gjort minst två av de saker jag skrev på veckolistan i måndags. Vilka spelar ingen roll.

Resultat: Jag har städat undan två saker men inte två saker som stod på listan men som också behövde göras och som borde ha stått på listan tycker jag. Granen är bortplockad och en stor hög med onödiga papper är sorterad.

11 januari 2012

En långsam dag.

Vissa dagar segar sig fram utan någon egentlig anledning. Idag har varit en sådan dag. Noel och jag tog det väldigt lugnt på morgonen. På förmiddagen fick vi besök av finaste Lisa och Espen. Barnen lekte en stund och åt sedan lunch. Efter lunchen gick vi ut en promenad i solen. Det var riktigt härligt. Jag är så dålig på det där med att ta mig ut men jag planerar på att bli bättre på det. Jag ska bege mig till affären och köpa mig bättre gå ut kläder så ska det hela bli mycket enklare. Tills dess blir det promenader i kjol. När vi kom tillbaka från promenaden var det dags för vila. Vi stensomnade båda två. Eftermiddagen handlade mest om en kamp om att få Noel att leka istället för att hela tiden dra i mig hela tiden. Vad det här med att gå och dra i mig går ut på vet jag inte för han vill inget speciellt. Han bara sliter i mig. Nu har vi precis fått i oss god middag. Lax och potatis med toppensås. Fisk är en av de få saker som Noel verkligen äter. Han åt en stooor portion. Pappan har inte kommit hem än. Han jobbar över en stund idag. Trist men ibland måste det bli så. Noel och jag sätter oss nog i soffan nu och zappar lite tv tillsammans. Senare ikväll ska jag iväg och umgås med några fina kvinnor medan pappan och Ploppen får roa sig.

Vi har gjort en hel del men ändå har dagen känts väldigt långsam. Underligt det där.

Dagens löfte.

Dagens löfte: Idag SKA jag ta mig ut på promenad. En lång helst med Noel sittandes i vagnen så det blir någon fart. Han går ju helst själv.

Resultat: Kom iväg på promenad i den underbara solen. Noel satt i vagnen hela vägen. En hel timme. Duktig kille. Och duktig mamma.

10 januari 2012

På toaletten.

Inne i badrummet står det nu en potta. Inte för att jag har några planer på potträning riktigt än utan mest för att Noel ska tycka att det är helt normalt att ha den där. Vänja sig lite. Såklart är det så att så fort någon av oss ska gå på toa så följde han med. Stänga dörren om sig hamnar under kategorin lyx. De senaste dagarna har han valt att sätta sig på pottan under tiden som vi gör vårt. "Noel tissa". Under ett av våra besök på toaletten idag hade vi ett litet samtal:

N: Noel tissa
D: Ja vad bra. Gör du det. Sätt dig på pottan om du vill.
N: Ja, Noel tissa. Ha papper.
D: Har du kissat klart då?
N: Snoppen.
D: Ja, man kissar med snoppen.

Ungefär här tar det slut. För det här med att man kissar med snoppen det var han inte helt säker på. Han tittade upp på mig med minen: Äh nu är mamma allt bra knäpp.

Dagens löfte.

Dagens löfte: I dag lovar jag att få en massa sidor av mina tankar ska skrivas ner och inte bara fladdra runt inne i mitt huvud. Det eviga antecknandet av små ord och meningar här och där måste sorteras. I dag är dagen.

Resultat: Nja! Har skrivit så det glött men det är ibland svårt att få ner tankar i skrift. De ser plötsligt inte likadana ut. Det blir av någon anledning vagare. Borde det inte vara tvärtom. Jag fortsätter imorgon igen.

09 januari 2012

Massor med tankar som präntas ner.

Här går hjärnan på högvarv ska jag säga. Tankar som fladdrat runt i min hjärna länge länge nu präntas ner på papper. Vad det ska bli av det vet jag inte riktigt än men något blir det säkert. Tankar om livet. Tankar om varför saker är som de är. Tankar om hur man kan göra förändringar utan att ändras. Livet med andra ord. Drömmar skrivs ner för då blir de mer sanna men det betyder inte att de blir av. Men det är härligt att se dom istället för att bara tänka dom. Realist som jag är känns en dröm verklig om den står på papper. Ja om en dröm nu någonsin kan kallas för verklig. Kan den det?

Snö!

Så kom då den första snön till Götet. Inte mycket och den kommer säkert vara borta innan kvällen men nu är den här. Vi passade på att ta en liten promenad för att känna på den. Vi konstaterade att snön kändes som den brukar och att Noel inte är förtjust i när det kommer i hans ansikte. Stella var lycklig.



Efter en stund ville Noel sitta i vagnen eftersom han inte gillade snön i ansiktet. Som tur var hade jag vagnen med mig idag. Stella körde runt honom.

Kö!

Vad det är trist med telefonkö. Nu har jag suttit i kö hos com hem, Trygg Hansa och Försäkringskassan. Tror det har tagit sammanlagt en timme. Urtråkigt.

Dagens löfte.

Dagens löfte: Idag är Stellas sista lovdag så vi suger ut det sista ur ledigheten. Hon har önskat pyjamasparty med hopp i sängen. Mitt löfte idag är att vara roligare än jag brukar.

Resultat: Vi har haft en riktigt kul dag idag. Visst har Stella suttit i soffan och spelat spel medan jag har suttit och skrivit men vi har hoppat i sängen, känt på snön, tittat i Stellas nya kokbok, sprungit runt runt runt i huset och annat kul man kan göra tillsammans en helt vanlig måndag.

Måndagslistan.

I dag börjar vardagen på riktigt detta år. Mannen var ju ledig förra veckan så vi det var lite annorlunda än vad det är när jag är hemma själv. Jag har lite småprojekt jag vill få gjorda under veckan som kommer. Som att få vikt en hög med tvätt högre än Kilimanjaro, tvätta lite mer kläder (men först efter att den andra tvätten är vikt), påbörja ett personligt projekt som stört min hjärna i någon vecka och greja i arbetsrummet om det finns möjlighet (beror på hur mycket mannen ska ela).

Idag är det måndag och jag är glad för att:
  • Mikael så ihärdigt jobbat med väggen och att rummet är jättefint.
  • den gröna färgen i Noels rum är så fin.
  • helgen varit hur trevlig som helst.
  • min mamma, syster, svåger och syskonbarn var här i lördags och fyllde huset med kaos.
  • jag funnit tid att sitta och läsa bok helt för mig själv. Underbart!

Nu mot veckan. Tjoho!

07 januari 2012

Fullt upptagen.

Vilken dag det har varit. Fullt ös hela dagen. Huset fullt med folk och ljudnivå högre än upp till taket. Det har sågats, borrats, dragits rör genom väggar, monterats möbel, lekts med bollar utomhus och sorterats leksaker. Noels rum står redo att lekas i. Väggen som mannen har byggt är jättefin och jag står där inne och förundras över vad en vägg kan göra för ett rum.

Det som återstår att göras är det som är roligast. Det ska piffas. Det ska upp tavlor på väggarna. Jag vet vad jag vill ha men jag kan inte hitta något som ser ut som i mitt huvud så jag gissar att jag kommer få göra själv. Jag ska sy gardiner och klä om lekmadrassen. Jag har tänkt mig ett tyg som går i grönt och orange. En del av rummet är grönmålad nämligen. Det finns en viss risk att jag åker iväg och besöker Skroten inom kort. Rummet är verkligen fint och jag är så glad att Noel äntligen har ett riktigt rum som han kan trivas i.

Invigning av rummet planeras inom kort i form av ett litet barnkalas. Jag vet Noel fyllde år i december men vem hinner med ett kalas för en tvååring då som inte ens förstår vilken dag han fyller år. Ja inte jag i alla fall men nu ska det bli av. I hans nya rum.

06 januari 2012

Dagens löfte.

Dagens löfte: Jag har en tendens att bara lägga av mitt i ett projekt. Som idag när det ska målas så kommer jag någon gång under dagen känna mig fasligt trött och då vilja lägga mig. Saken är den att egentligen måste jag inte lägga mig men jag gör det för att jag vet att jag kan och mannen fixar klart. Det är ett av mina spöken kan man säga. Så dagens löfte är att när den psykiska tröttheten kommer över mig ska jag gå iväg en stund och göra något annat och sen återgå.

Resultat: Vi har haft en trevlig dag idag. Lite stressigt i början med förberedelserna för att komma igång. Det blev så att Mikael målade, jag assisterade lite men mest städade jag bort julen. När jag kände mig så där trött som jag gör så satte jag mig och läste lite i boken som jag läser för tillfället. Det fungerade riktigt bra men nu är jag bra trött.

Noels rum.

I dag badar min värld i solsken. Vad fantastiskt det är att vakna till sol istället för regn och rusk. Vilken otrolig skillnad det gör för humöret. Då kan jag trots att jag har sovit uruselt inatt ta mig ur sängen tidigt på morgonen utan några större problem. Härligt är vad det är!

Jag är precis hemkommen från att ha lämnat Noel hos sin farmor och farfar och snart kommer Stellas pappa och hämtar henne. För här, här ska det målas. Noels vägg är klar och nu ska hela rummet få färg. Och imorgon är den bästa dagen på hela projektet. Då ska det piffas ordning. Möblerna ska på plats, leksakerna sorteras och skulle vi haft de tavlorna jag vill ha så skulle de ha hängts på väggen. Tänk att Noel äntligen ska få ett riktigt rum. Vilken grej.

Om det går att klämma in så hoppas jag att mannen och jag ska komma iväg på en liten promenad. Om vi har tur är det fortfarande sol då.

05 januari 2012

Just nu ännu en gång.


Stella spelar spel på datorn. Självklart vill småttingarna vara med och titta.

Just nu en gång till.

Jag står och fixar med lite mellanmål. Det blir pizzapannkaka. Pizzapannkaka är en favorit bland barnen. Två tortillabröd med ost mellan och stekt i torr panna och sen uppskuren i fyra bitar. Mumsigt! Vill man lyxa till det tar man och gör en guacomole och brer på när det är dags att äta. Eller så tar man lite salsa på bara. Stella och Noel leker på övervåningen. Snart kommer finaste Lisa och Espen hit för lite eftermiddagslek. Mikael sitter förmodligen på cykeln på väg hem.

Har jag sagt att jag älskar vardagar?

Just nu.

Stella leker med play-doh. Noel sitter i sin säng och snattrar och då och då skriker han leka bilar. Mikael är på jobbet och lär sig sina nya uppgifter. Jag ska sätta mig i soffan med en tidning och en chokladbit.

Dagens löfte.

Dagens löfte: I dag är enda dagen den här veckan som mannen jobbar. Mycket underligt men så är det i alla fall. Mitt löfte för dagen är att barnen och jag ska ha en mysig dag tillsammans. Göra saker vi tycker om att göra. Vad vet jag inte än. Vi får väl se.

Resultat: Det har varit en riktigt trevlig dag. Vi har myst i soffan. Varit på ikea och lekt på barnavdelningen. Ätit pizzapannkaka och haft en liten lekdejt här hemma. Och avslutat med att Stella och jag åkte iväg på lite shopping tillsammans. Vi kom hem med bara en bok till mig men vi hade väldigt trevligt. Så jag vill nog påstå att det har varit en mysig dag tillsammans.

04 januari 2012

Barnprat.

Noel är en riktig pratkvarn. Han har saker att säga hela tiden men det jobbiga är att det är inte alltid man förstår vad han vill ha sagt. Han pratar tydligare och tydligare men fortfarande händer det allt för ofta att jag missuppfattar honom.

Ett ord han gått omkring och sagt ett bra tag som jag inte kunnat komma på vad det varit är sassa. Varje dag har han frågat om vi ska åka sassa och jag har tittat på honom och sagt att det ska vi inte. Igår trillade pengen äntligen ner. Sassa betyder farfar. Hur logiskt som helst. Idag har han gått runt och tjatat om Bosse. Vem är Bosse? Vi känner ingen Bosse. Nu för alldeles en liten stund sedan kom jag på vad det var han ville. Han ville borsta tänderna. Bosse är borste. Såklart.



Det vi förundras över mest är hur han säger ordet buss. När han vill pussas säger han Noel bussa men när han ska säga ordet buss säger han buske. Äh va? Hur kan man kunna säga bussa men inte buss?

När man ska åka hem från någonstans säger vi Nu ska vi åka hem vilket har gjort att Noel kallar vår bil för hemma. Han kan gå runt här hemma och leka för att plötsligt gå till dörren och säga Noel åka hem. Vi har den senaste tiden febrilt försökt att få honom förstå att med bilen åker man hem men att här där vi är nu är hemma. Men det går inte in. Ser han en likadan bil som vi har pekar han och säger hemma.

Hur som helst är det fantastiskt roligt att lyssna på honom när han pladdrar på. Han kan så många ord och säger helt underbara meningar. Det går att resonera med honom och det är det bästa av allt. Just nu hör jag honom sjunga "Blinka lilla stjärna" tillsammans med pappan.