Ingen vanlig syn.

Idag har lille Noel haft en händelserik dag på dagis. Han fick gå med på utflykt för första gången. De skulle iväg till Slottsskogen och se på teater vilket betydde att det skulle åkas både buss och spårvagn. Denna kille älskar spårvagnar eller tåg som han kallar dem så ni kan tänka att han var lycklig. Teatern hade han tydligen inte varit så väldigt intresserad av men spårvagnen var toppen.

När vi kom hem lade han sig i soffan och somnade! Sovit i soffan har han inte gjort sen han var en liten plutt. Lilla trötta Ploppen.

Sovmorgon.

Jag ska lägga mig snart och så ska jag sova så länge jag vill imorgon. Jag gissar på att jag kommer att vakna tidigt bara för att jag kan sova länge men tjusningen i det är att jag kan välja att somna om. Ljuvligt!

Håll tummarna.

Snälla håll tummarna för att Noel somnar nu. Han har blivit så jobbig med att somna på dagen och idag har jag inte riktigt tid med att han inte sover när han ska.

När han inte vill somna.

Här sitter jag och grejar med min nya telefon till ljudet av en skrikande son. Han vill inte sova trots att han är tröttare än tröttast. Nä, det ska lekas med bilar, byggas med klossar och drickas tusen flaskor med välling. Allt för att inte somna. Under tiden läser jag tidningen, kollar facebook, bloggar, skriver minnesanteckningar, planerar nästa vecka och letar appar. Allt detta på mobilen i sängen. Hur lyxigt som helst. Ännu bättre hade det varit om sonen somnade men man kan inte få allt här i livet.

Sömnbristen är total och bedövande.

Dagen har börjat efter en rekordnatt av Noel. Nej, inte i hur mycket han har sovit utan i vakentimmar. Han somnade 20.30 vilket är en väldigt bra tid och vaknade igen klockan 22.00 och var pigg och fick därför vara uppe (det är ingen som helst idé att ens försöka lägga honom igen) och leka. Vid midnatt var det dags för sängen igen och jag och pappan gick och la oss och såg fram emot mycket välbehövlig sömn. Men så blev det inte. Noel vaknade igen klockan ett och höll på och skrek och bråkade till klockan fem. Han somnade till slut i vår säng tätt tryckt intill mig. Klockan sju var det dags att gå upp för att få Stella till skolan. Två timmar sömn är inte vad jag kallar tillräckligt.

Jag har nått gränsen när det kommer till Noels sömn nu känner jag. Det finns ingenting som får honom att komma in i en bra sovrytm som innefattar ett bra antal timmar. Vi har försökt allt. Testat de flesta knep. Ingenting fungerar på den här killen. Han anser inte att han behöver sova mycket mer än 6-8 timmar per dygn. Saken är den att han mår bra. Han är en pigg och glad kille för det mesta. Men jag är ingen pigg och glad mamma. Jag är trött och klarar inte av att göra de enklaste saker längre. Allt är för mycket. Två år utan sömn resulterar, utan undantag skulle jag tro, i depression. Sömn är en livsnödvändighet. Jag vet inte längre vad jag ska hitta på. Att lägga sig tidigt på kvällen för att han vaknar tidigt på morgonen fungerar inte eftersom han ju allt som oftast vaknar igen klockan 22.00 så det finns inga marginaler. Nu brukar ju inte nätterna vara riktigt illa som den här. Oftast får jag sova minst fyra timmar men för vem är det tillräckligt? Jag jublar när jag fått sova sex timmar i ett svep. Inte för att sex timmar heller är tillräckligt för mig men det är i alla fall en okej mängd för att kunna leva. Jag är helt beroende av att sova på dagen så de dagarna det inte är möjligt är jag ett vrak. Nu har det gått så långt att jag planerar att boka in en tid hos min läkare och se till att få antidepressiva. För mig är det illa. Jag är inte en lyckopillerperson. Jag har väldigt svårt för den typen av medicin och gör allt jag kan för att slippa men jag kan inte gå utan längre. Jag klarar inte vardagen. Att gråta utan anledning är inte okej. Att på en dag inte ens orka ställa in disken i diskmaskinen är inte okej. Att tycka att en promenad är det jobbigaste man kan tänka sig är inte okej. Det är inte okej att se världen i en dimma när den är så vacker. Även en stormig dag är vacker när dimman för ögonen är borta. Livet är inte lätt för någon och det är helt upp till oss själva att se till att det liv man har är det bästa man kan tänka sig. Man är sin egen lyckas smed så är det bara och just nu verkar det som antidepressiv medicin är min lyckas smed. Sömnbristen är total och bedövande. Jag är på väg att sluta existera.

Sovande barn är en välsignelse.

Wow! är nog allt jag har att säga. Nästan i alla fall. Stella sov till 9.30 och Noel till 10.30. Han sov tolv timmar. Till slut gick jag in och väckte honom för jag blev orolig. Kändes konstigt att inte bli väckt av honom. Han vaknade motvilligt.

Så hör trött var han igår kväll. Somnade med flaskan i mun.


I och med sovande barn fick den här oerhört trötta mamman sova utan avbrott. Vilken välsignelse. Nu ska jag väl vara pigg nog att ta tag i allt som jag inte orkade med igår. Kan man ju tro i alla fall men i detta nu försöker jag komma på andra saker som man faktiskt skulle kunna göra eftersom det ju är lördag. Någon utflykt kanske?

Mogonstund har bitter smak.

Vår kille är ju inte känd för att sova. Hur vi än vrider och vänder på hans sovtider så blir det inte bra. Han sover inte en minut mer än åtta timmar och för det mesta vaknar han minst en gång under det passet och ska ha uppmärksamhet. Jättejobbigt! I dag gick Plopp och jag upp klockan fem. Klockan FEM! Jag är ingen morgonmänniska. Jag är allt utom morgonpigg. Det här med morgonstund förstår jag mig inte alls på men jag får väl helt enkelt lära mig. Vad kan man ha för morgonprojekt för bara sitta och glo blir jag deppig av.

Stellamyran väckte vi i vanlig tid. Morgonmackan äter man framför bolibompa. Dålig morgonvana men det är mysigt.

Noel sitter vid bordet med pappa och jobbar på att skära macka med osthyvel. Det gick sådär.

Snart ska en Plopp sova igen och då ska den här mamman stänga av alla telefoner och också bege sig till drömmarnas land. Mycket konstiga sovvanor i den här familjen helt klart.

Försvunnen son.

Vill någon vara så snäll och tala om vart min son tagit vägen! Pojken som vaknade i hans säng nu på morgonen hade sovit i tolv timmar. Sånt gör inte min son.

Han vaknade klockan 9.00. Själv vaknade jag klockan 7.30 av att min kropp sa till mig att den inte riktigt förstod vad som pågick. Så här mycket kan du inte sova då får jag ont i huvudet sa den till mig. Tydligen tycker den att tre till fyra timmar per natt är nog. Åtta timmar är på tok för mycket.

Eftersom jag enligt vissa som jag känner är den mest skrockfulla person de känner så kommer sonen inte sova på hela dagen och antagligen ingenting i natt. Jag förbereder mig på det. Jag vill bara påtala att jag tror inte på skrock faktiskt.

Zömnsvårigheter.

Klockan är 02:46 och jag kan inte sova. Istället sitter jag här och surfar på pysselsidor. Sida upp och sida ner med vackra saker som någon som jag inte känner har sytt, stickat eller virkat. Det är inspirerande samtidigt som det är stressande. Stressande för när ska jag egentligen hinna pyssla alla dessa vackra saker? Jag har ingen aning.

Varför kan jag inte sova? En sådan natt bara. Det kommer en "jag kan inte sova natt" lite då och då. Inte ofta som tur är. Morgondagen kommer att bli smärtsam. Tror det börjar bli dags att krypa ner i sängen igen och göra ett nytt försök.

En, två, tre, fyra...trehundrafemtio....zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Sömnbrist till tusen.

Jag har just städat hela köket. Skrubbat alla luckor och kaklet. Och torkat av diskbänken och spisen extra noga. Klockan är 6.30 på morgonen och jag har varit vaken sen 4.00.

Det här med sömn är något som min son anser oviktigt. Jag har inte sovit en hel natt sen i november. Javisst, så är det att vara småbarnsmamma men det gör mig inte mindre trött eller grinig för det. Jag brukar aldrig ta upp honom ur sängen under hans vakenstunder på nätterna. Varken om han ligger nöjt och pratar eller gråter så lungorna nästan ramlar ur honom. Sova sängen är vad man gör på natten. Jag går in till honom med jämna mellanrum och klappar på honom och talar om att det är dags att sova. Mer än så får han inte nattetid. I natt fick jag nog. Jag orkade inte ligga där i sängen och inte få sova när det ju faktiskt fanns saker jag kunde göra så jag tog med honom ner och satte igång att städa. Lika bra att använda vakentiden till något vettigt kände jag.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska gå så jag kan gå upp och väcka Stella som ska till skolan snart. Sedan börjar min dag med en mycket gnällig pojke som kommer kräva att bli buren eller sitta i mitt knä hela dagen. Jag kommer inte få något gjort och mitt humör kommer vara allt utom på topp.

Det är svårt att hålla humöret som ett solsken när man inte får sova. Jag anstränger mig så mycket jag bara kan att inte gnälla över min situation eller bli irriterad över saker som jag inte skulle blivit irriterad över om jag hade fått sova. Det fungerar vissa dagar, andra inte alls.

Min son är fantastisk men han hade varit ännu mer fantastisk om han hade sovit när man ska sova. Tokstolle!

Bebis gör mamma tokig!

Nu är jag trött på det här. Mycket trött. I två månader nu har galningen till bebis fått för sig att nattetid ska man inte sova. Nä, då ska man ligga i sin säng och prata, sjunga eller gråta. Detta ska göras i minst 1½ timme men oftast 2 ½ timme. Helst vill förstås bebis upp och leka med sina leksaker men vägras av mamman. Mycket frustrerande tycker bebis. När bebis inte sover så betyder det att mamman inte heller sover vilket resulterar i en mycket trött och grinig mamma som tycker allt är jobbigt och omysigt.

Vad gör man med en sådan bebis? Säljer man bebisen? I så fall vart? Slår man träklubba i huvudet? Ger sömntabletter (har jag förstås inga och skulle inte ge heller. Skriver det ifall någon faktiskt skulle tro att jag blivit helt knäpp av sömnbrist)? Slänger ut bebis i snön? Jag har många fler alternativ men kanske att ni kan komma med några bättre.

Jag har slutat ge bebis välling på natten för jag tänker att det är kanske därför han vaknar. Han var hungrig nattetid länge men verkar inte vara det längre. Jag pratar knappt med honom på natten. Klappar på honom och säger "Nu ska du sova". Det är ungefär så det ser ut. Sen går mamman ut för att gå in igen någon stund senare. Om och om igen i 2½ timme. Jag blir tokig!!!

Ge mig sömn!

Det känns som någon slagit en klubba i huvudet på mig. Ögonen är helt dimmiga och huvudet helt mosigt. Dags att sova.

Svårt att sova så nattsuddartankar.

Jag hade svårt att somna inatt. Tänkte på tusen och en saker. Saker jag ska hinna med att göra före julafton. Inte för att jag känner stress utan mer av rädsla att glömma något. Jag funderade på året som gått och på året som kommer. Vad vill jag förbättra till nästa år? Oroade mig för julafton och alla som måste ut och köra bil och allt som kan hända på snöiga vägar. Funderade på vad Stella och jag ska hitta på för mysigt på onsdag. Tänkte på personer som jag känner som har det svårt och vad jag kan göra för att hjälpa. Undrade om jag någonsin skulle somna. Lyssnade på Noel snarka i rummet bredvid. Planerade syprojekt som jag ska ta tag i efter jul. Tänkte att det är dags att ta tag i lite rensning här hemma igen. Efter jul förstås. Försökte komma på hur det här med att gå ner i vikt ska gå till. Det är ju så svårt. Så där höll jag på. I flera timmar.

Känslan av att aldrig vara riktigt nöjd med sin insats tar över mig då och då. Nej, för att vara ärlig. Ofta. Det finns alltid mer jag kan göra och egentligen kanske jag orkar mer än vad jag tror. Gör jag det? Det vet jag ju inte för jag vågar inte försöka. I mitt huvud finns en bild av hur jag vill att mitt liv ska se ut. Livet ser ut som i mitt huvud men inte lika perfekt. Det är så mycket som behöver jobbas på och som behöver bli så där vackert som där inne i min galna hjärna. Jag vet ju att det inte är vettigt att tro att det man föreställer sig alltid kan bli verklighet men jag tror fullt på att om man satsar och försöker så kommer man väldigt nära. Detta låg jag och tänkte på inatt och kom på en massa smarta lösningar som jag nu förstås inte alls kommer ihåg. I natt var det galanta. Idag borta. Ibland önskar jag att jag kunde formatera om min hjärna så jag slapp gå och dras med samma tankar, misstag och problem hela tiden. Vore skönt med en liten hjärn-omvandling. En liten stund i alla fall. Antagligen skulle jag väl sakna mina tokigheter och mina kära vänner hallisarna. Hallisarna är det bara jag och mina närmsta vänner som känner men de är verkliga. Oftast inte så mycket men då och då kommer de och tar över. I natt var de väldigt närvarande kan man säga. Så ja, en hjärn-omvandling tack.

Nu ska fortsätta fira jul. Hej hej.

Vilovecka med snor.

Den nya veckan då jag ska vila av mig julfesten börjar med en förkylning. Inte jag utan Ploppen. När Ploppen är förkyld sover han inte på natten. Han gråter om han inte får vara uppe och leka eller hoppa i mammas säng eller slå henne i ansiktet eller bita i hennes näsa. När en förkyld bebis biter i ens näsa får man snor i hela ansiktet. Det är inte mysigt.

Om jag kommer få vila denna veckan återstår att se men jag tänker göra mitt bästa. Förutom vila så ska jag:

• Städa varje skrymsle av mitt hus till skinande rent annars kanske jag blir tokig. - nedervåningen klar!
  
• Åka iväg på julmys med bästa tjejerna som finns. - underbart! Så trevligt!
  
• Fira att min lille bebis fyller ett år! - finaste killen är nu ett år!
  
• Sy, återigen skriver jag det på listan men denna gången måste det bli av. - håller på för fullt-
  
• Beställa foton. - klart
  
• Fira tredje advent. - klart
  
• Försöka hinna med läsning och avslappning. - går sådär.
  
• Se till att de få julklappar som inte är inköpta blir det. - hmm, hanns inte med.
  
• Förhoppningsvis gå på ansiktsbehandlingen som blev inställd för ett par veckor sedan.
• Baka julkakor. - skurna pepparkakor fick jag gjort i alla fall.
  
• Hämta en gran hemma hos min pappa. Jepp, i år blir det plastgran. Säkrast så. - hann inte.
  
• VILA!!!! - hinner inte. Har för mycket att göra.
  

Undra om det här med vila kommer hinnas med. Vi får väl se. Jag får helt enkelt göra sakerna sakta och se till att inte stressa upp mig.

Och bara för att jag känner att det måste sägas: Det är JUL!!!!!!!!!!!!!!

Morgonpigg bebis! Morgontrött mamma!

Trött! Trött! Väldigt trött!

Noel fick för sig att inte vilja somna om när han vaknade 04.30 i morse så det var bara för mamman att gå upp. Noel var glad som en solstråle och kröp runt och lekte medan jag låg på soffan och "sov".

När jag väckte Stella för att göra sig klar för skolan tyckte hon att det var lite väl tidigt för en Plopp att vara uppe. Han borde sova tyckte hon. Det höll jag med om.

Nu är klockan 08.30 och lillkillen leker fortfarande glatt. Ska han aldrig bli trött. Den här mamman behöver faktiskt sova nu. Hur ska jag annars orka greja här hemma, handla mat (kylskåpet ekar) och hitta på något roligt med Stella när hon kommer hem från skolan? Näpp, här behövs sömn för att det ska kunna bli en bra dag.

Jag tar och sitter här vid datorn en stund till och sen tänker jag "tvinga" honom att sova. Jepp, så får det bli.

Ibland är man för trött för att hoppa!

I går var det en gnällig dag. Noel är förkyld och då är han inte en glad bebis.

I hoppgungan däremot är han alltid nöjd. En grinig bebis blir snabbt en glad och hoppig bebis. Så även denna gång. Till en början i alla fall. Efter en stund inser mamman att det är misstänksamt tyst. Ja då har Noel somnat hoppandes i gungan. Inte en syn man ser ofta.

Sömnbrist men ändå en hel del gjort

Inatt har Noel och jag haft party. Eller Noel har inte sovit för han är febrig och hostig och har inte kunnat komma till ro. Jag var tvungen att vagga sängen hela tiden för att han skulle sova eller ha honom på magen. Försök att sova med en tiokilosklump på bröstkorgen eller samtidigt som du koncentrerar dig på att vagga en säng. Det går inte.

Kvart i sju var det upp ur sängen och fixa frukost till Stella och Mikael. Dags att gå till skolan och jobbet. Det är så trevligt att sitta och äta frukost tillsammans på morgonen. Det blir en så bra start på dagen. Det är ganska skönt med vardag och rutiner igen tycker jag. Sommar är underbart men inte hur länge som helst. Jag har kommit in i en skön vardagslunk känner jag och fått saker iordning som jag innan inte riktigt lyckats med. Knepet ligger i att gå upp tidigt på morgonen. Går man upp tidigt blir dagen inte längre utan mer logisk.

När jag hade pussat Stella och Mikael hej då behövde tiden till första vilan fördrivas. Jepp, idag var det att fördriva tiden som gällde. Är man så trött så ögonen går i kors är det lika bra att göra något vettigt än att sätta sig och titta på när klockan långsamt tickar mot sovdags. Jag dammsög hela huset, städade Stellas rum, pratade lite med kaninen, städade badrummet, fixade ordning i vårt sovrum och läste ut de sista sidorna i en bok. När det var klart var klockan nio. Då fick Noel följa med in i badrummet och jag duschade medan han åt på toarullen.

Och så var det dags för sängen. Välling hälldes i bebisen, sängen vaggades och han SOMNADE. Jag med. I två och en halv sköna timmar. Underbart!

Nu har jag nyligen hämtat Stella från skolan och jag ska snart börja laga middag. I dag har jag tänkt mig lasagne gjort på kycklingfärs. Det låter gott tycker jag. Om jag överlever fram till middagen vill säga för lite mer sömn hade allt suttit fint!

Nattning av bebis!

Så här ser det ut på kvällarna hemma hos oss. Fast mörkare förstås.

Mikael sitter tålmodigt vid Noels säng för att få honom att varva ner och somna. Hur det ska gå kan man inte veta när man lägger honom. Det händer att det tar fem minuter men oftast tar det en trekvart. Och pappan sitter tålmodigt kvar och vaggar sängen.

Projekt vända Noels dygn har lyckats. Nu vaknar han pigg vid nio på morgonen och vill prata i någon dryg timme och sen ska det sovas igen. Och så håller det på hela dagen. På kvällen varvar han fortfarande upp men somnar till slut. Och sen sover han sju timmar per natt. Helt fantastiskt!

Min man är fantastisk!

Vill meddela att..

Noel sovit i sin egen säng i natt!

Barn är underbara eller inte...

Vår son anser att den bästa lektiden är på natten.

I vanliga fall mellan 24.00 och 02.30 men så tänkte vi oss en ny approach. Han fick somna om efter sin kvällslur. Då trodde vi båda att han skulle vakna senast klockan 24.00 så det skulle ju inte kunna bli värre än vanligt. Men näpp, vi hade fel. Han sov till 02.30!! Och nu är han piggare än piggast.

Men mamman är envis och har lagt honom i sin säng där jag anser att han ska somna om. För att han inte ska känna sig ensam och övergiven sitter jag och grejar vid datorn och har lampan tänd. Ska bli intressant om han somnar eller inte. Då och då buffar jag på lilla rumpan. För tillfället är det pappan som tålmodigt står och buffar för vår son har nämligen en buffrumpa.

Lektid på natten är inte vad jag anser det bästa men han är allt väldigt söt när han skrattar mot oss med hela ansiktet. Charm har han gott om.