Aska

Så ska man oroa sig? Är askan farlig för oss? Hur länge ska det hålla på? Hur vet man vad som är sanning av det som står i tidningarna? Skulle de inte bara kunna göra någon mätning som talar om när den vulkanen ska sluta vara så arg? Behöver jag samla massa vatten ifall att det dimper ner så mycket aska att vårt vatten blir förgiftad? Kommer jag klara mig utan socker i skafferiet (det är slut) eller ska jag rusa till affären och köpa mer? Dessutom har jag bara ett mjölkpaket kvar så ska jag handla det också då? Ska man förbereda sig för jordens undergång (okej en överdrift)?

Många frågor. Jag vet ingenting om vulkanutbrott mer än att man kan baka väldigt gott bröd i askan väldigt många år senare. Mer exakt 16 år senare. Vilket jag gjorde när jag var på Island 1989.

Lite historia

Polens president är död.

I dag på Stavskonferensen var det flera som jag känner som kommenterade detta och undrade vad jag tyckte om saken. Jag har inte så bra koll på polsk politik eller politik alls för den delen. Jag hade ingen aning om vem som var Polens president förrän jag läste tidningen igår.

Hela händelsen är tragisk. Fruktansvärt hemskt och ofattbart.

Det är alltid fruktansvärt när katastrofer sker oavsett dess anledning. Jag förundras alltid över hur fort saker händer och hur snabbt människors liv förändras. Ögonblicksverk! Ena stunden är allt som vanligt och i nästa stund är ingenting sig likt.

De som satt på planet var alla viktiga personer i Polen. Det var förutom Polens president och hans fru kända historiker, generaler och ansvariga personer för minnet av händelsen i Katyn (dit alla var på väg). De skulle alla dit för att delta i en minnesceremoni över offren i Katyn.

I början av andra världkriget ockuperande Sovjet östra Polen. Polacker deporterades till arbetsläger i Sovjet. Våren 1940 avrättades 4 421 polska officerare i Katyn på order av den Sovjetiska säkerhetstjänsen. Denna händelse är idag känd som Katynmassakern. Man vet inte riktigt hur många polacker det var som avrättades av Stalin under denna tid men det uppskattas till omkring 21 000 personer.

De som satt med på planet till Ryssland var av denna anledning främst generaler som skulle hedra minnet av dessa officerare. Så inom samma område som officerare dog 1940 har nu nya officerare dött för att hedra dom första som dog. Historiens gång är bra underlig.

Det som främst förbryllar mig är varför man låtit så många viktiga personer åka på samma plan. Men man får anta att det fanns en anledning till det.

Så mycket mer har jag inte att säga om denna händelse för jag är för dåligt insatt i hur allt verkligen ligger till. Politik är som sagt inte ett område som jag behärskar.

Lite dåliga nyheter och väldigt väldigt goda nyheter!

Jag tror vi tar och börjar med de dåliga nyheterna. Det är alltid trevliga att avsluta med det som är bra. Tycker jag.

Den senaste natten var helt galen. Noel kunde inte sova för hans mage gjorde fasligt ont. Jag har aldrig sett en bebis ha så ont. Han skrek värre än jag någonsin hört en liten skrika och var stel som en pinne. Han hade så ont! Jag försökte febrilt att trösta honom. Stod och "studsade" med honom i famnen med fogar som skrek av smärta. Han grät, mamman grät förtvivlat och pappan grät han med. Av maktlöshet. Det var hemskt. Jag vet inte hur länge jag stod där och studsade. Jag vet att Mikael sa till mig att sätta mig ner eftersom jag hade så ont men jag kunde inte förmå mig att göra det. Till slut somnade han i min famn. Gnyendes!

Bar med honom till sängen för att lägga oss men ligga ner gick inte. Så mamman fick snällt sitta upp i sängen med liten Mumin i famnen. I tre och en halvtimme! Mikael och Mumin sov gott och jag satt vaken men bultande huvudvärk.

Nästa sovpass sov han lugnt och mamman fick äntligen sova hon också.

Så de dåliga nyheterna är att det verkar som lillen har koliktendenser. Men vi får se. Det kanske var en tillfällighet.

Och så de goda nyheterna. För detta är det bäst att ni håller i er för det är helt otroligt. Detta har fömodligen aldrig hänt i världshistorien. En myndighet som jag avskyr med en passion ringde och kom med goda besked och var samtidigt trevliga. En omöjlighet!

Igår ringde en kvinna från Försäkringskassan för att uppdatera mig i mitt ärende angående föräldrapenning. Har ni hört?? Hon ringde upp för att tala om hur det går. Kan de sånt? Dessutom lät hon hur trevligt som helst HELA samtalet. Hon var tålmodig och lyssnade till mina puckade frågor.

Hon gick igenom en massa siffror som jag förstås inte förstod något av men jag lyssnade. Sen när hon var klar med rabblandet av detta så säger jag: Och jag kommer att få lägsta föräldrapenning eller hur? Varpå kvinnan svarar: Onej, absolut inte. Du får bättre än förra gången. Att du varit sjukskriven skrivs av och tiden som du varit arbetslös ska du kompenseras för så vi uppgraderar din årslön för att följa löneutvecklingen som ju du missat.

Är det någon som fattar vad det hela betyder? Det betyder att jag kommer ha högre föräldrapenning än med Stella och att jag ökar min inkomst med många tusen jämfört med min a-kassa som jag har nu.

Jag la på luren och var i chock. En trevlig kvinna på försäkringskassan hade ring mig för att ge mig goda nyheter.

Det var det för denna gången.

Nyheter!!

De flesta som läser denna blogg vet redan om detta men jag skriver det ändå.

Det ska komma en bebis till vår familj. Den har planerat att dyka upp lagom till Lucia. Vi är jätteglada och förväntansfulla.

Förra veckan fick Stella veta att hon ska bli storasyster till en bebis till (hennes pappa och flickvän väntar också en liten). Jag visade henne bilden från ett tidigt ultraljud som jag fick gå på. Hon tittar på bilden och säger:

Har du en bebis i magen mamma? Men du är ju inte tjock ju!

Jag skrattade lite åt henne och tackade henne för att hon tyckte att jag inte är tjock. Sen satt hon tyst en stund och så säger hon:

Ojoj, hur ska jag orka ta hand om två bebisar och en katt?

Jag föreslog att vi kanske kunde hjälpa till med bebisen. Hon verkade inte riktigt övetygad om det. Vi pratade lite om vad hon skulle kunna hjälpa till med och hon började se lite lättad ut över att ansvaret inte låg helt på henne. En del av samtalet handlade om detta:

När bebisen kommer då får ni sitta tillsammans där bak i bilen och då kan du hjälpa mig när bebisen tappar sin napp.
(lite bekymrat) Men mamma, då kanske jag måste knäppa loss mig för att nappen ramlat på golvet. Det får man inte när bilen åker.
Hmmm...ja då får du ha en extranapp ifall det händer.

Hennes samtal om dessa saker fortsätter lite i samma anda hela tiden. Hon funderar över hur hon ska lösa saker och ting och hur det ska bli.

Senare på eftermiddagen träffar hon sin pappa och berättar entusiastiskt nyheten för honom:

Pappa, jag ska bli storasyster till en bebis till. Mamma har en bebis i sin mage
(pappa) Oj, vad roligt.
Mmm, jag ska hjälpa mamma. Jag ska byta blöja på bebisen då men det kan bli äckligt för man kan få bajs på händerna.
(pappa) Jaha, men du kan tvätta händerna.
Nä, det går inte. Då kommer det bajs i rören.

Så när bebisen kommer så får ni ursäkta om Stella går runt och luktar bajs på händerna. Det är för att man inte får tvätta bort det. Rören är tydligen väldigt känsliga för bajs.

Det var vår nyhet. Ska bli spännande att se vad det är för en sorts bebis som gömmer sig därinne.