I hemmets vrå.

Här sitter jag vid datorn och skriver jobbansökningar och smaskar på underbart god choklad. Barnen är hos farmor och farfar så mannen och jag har huset för oss själva. Det händer inte ofta så vi njuter verkligen av det båda två. Mannen passar på att greja med eldragningar på övervåningen och jag skriver nu när det är tyst och jag får behålla min tanke längre än tre sekunder.

Jag har inte behov av att åka bort för att få det där lilla extra utan för mig räcker det med en dag hemma i lugn och ro. Jag tycker bäst om att vara på hemmaplan för när jag får tid att göra vad jag vill så vill jag göra det där jag längtar efter och det finns för det mesta hemma. På ett hotell någonstans skulle jag nog bara bli rastlös och önska att jag hade det där som jag känner för att pyssla med vid händerna. Så fungerar jag. En riktig hemmamänniska.

Då tar väl jag och fortsätter med skrivandet och chokladätandet här i hemmets vrå. Vad ska ni göra för trevligt idag?

Bara så att ni vet...

...är nu en ansökan klar för brevlådan.

Noggrann, ambitiös med många bollar i luften.

Det har varit lite tyst från mig de senaste dagarna då jag varit i stort sett helt sysselsatt med att få ihop ett CV och ett antal personliga brev. Det är inte lätt kan jag säga. Att skriva är inte svårt men att formulera snygga meningar som höjer mig själv till skyarna det är ingenting för mig. Dessutom ska man möta det som står i själva ansökan som är fylld med alla klassiska jobbord som noggrann, ambitiös, flexibel och stresstålig. Ja det var bara några av dem förstås. Med dessa så uttjatade ord ska man få ihop en text som är intressant och helst med det där extra som inte någon annan har att komma med. Väldigt sakta har det gått men nu tror jag att det börjar likna något som jag skulle kunna ge ifrån mig utan att skämmas allt för mycket.

På måndagar och onsdagar träffar jag en coach som ska hjälpa mig komma på vad det är jag vill arbeta med. Jag har träffat honom tre gånger nu och det är verkligen intressant och roligt. Coachingen är både i grupp och individuellt och i gruppen jobbar vi med att sätta ord på våra egenskaper och vilka ambitioner vi har. Vi gör olika roliga övningar och tar del av varandras erfarenheter. Jag tror faktiskt att jag är den enda som tycker att det är riktigt roligt att gå dit. Jag trodde förstås att det skulle vara slöseri med min tid eftersom det är uppstyrt av arbetsförmedlingen men det visade sig vara fel. Det är inte arbetsförmedlingen själva som driver kursen utan det är ett annat företag som ansvarar för den biten.

Vi får se vad resultatet av detta blir men just nu har jag roligt och det räcker för tillfället.

Ord! En massa ord!

I dag skriver jag tydligen. Orden flödar. Fyra sidor skrivna och fler ord är på väg. Hur gick det till? Vad ska det bli?

Boken om mig själv, typ.

Detta är vad väldigt många ute i bloggvärlden håller på med:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Man skriver ett inlägg i ämnet för dagen och på så sätt har man alltid något att skriva om. Smart! Man kan skriva även de dagar som man inte kommer på något men känner för att skriva. Det jag kommer och tänka på som älskar att pyssla är att det är en Boken om mig själv. Något man har hållit på med länge i scrapvärlden. Jag har alltid tänkt att jag ska göra en sådan men det har inte riktigt blivit av. Jag påbörjat flera gånger men sen inte orkat vidare. Här är ämnena klara. Väldigt praktiskt. Väldigt enkelt. Eller nä enkelt är det inte. Jag ser många ämnen som jag inte har någon aning om vad jag skulle skriva om. Lite läskiga saker att skriva om dessutom. Jag tror att jag ska svara på de här frågorna men för mig själv. Jag kommer inte lägga upp texterna här på bloggen. Om någon är intresserad av svar på något så får ni helt enkelt fråga mig.

Det här med att blogga.

Nu har jag varit på bloggrunda.

Folk skriver verkligen om precis allt möjligt. Jag tycker det är roligt att kika in och höra vad de har att säga idag. Någon skriver om hål i ryggen en annanom att det gäller att välja rätt sovmorgondsdag och om hur cool bloggen ska vara eller så skrivs det en massa utmaningar och om abort. Det är en blandad kompott av vardagsskildringar, politik, åsikter om ditt och datt och foton på allt möjligt.

Alltså jag skriver ju om allt möjligt. Inte så mycket politik och sådant för det är jag ju inte så väldigt intresserad av. Det som verkar vara en av grejerna som gäller nu är en utmaning att skriva om sig själv utifrån teman. Roligt tycker jag men jag vet inte om jag vågar hoppa på det. Kommer jag ha något att skriva liksom och hur utlämnande blir det. Vill jag lämna ut för mycket om mig själv. Jag vet faktiskt inte. En annan utmaning är klädutmaningen som är en smart utmaning som handlar om att använda allt i sin garderob istället för att handla nytt och istället för att slänga fullt dugliga kläder. Den hade helt klart varit roligt att göra men det går inte när man har ungefär 7 klädesplagg som man kommer i och resten är för litet. Jag har en garderob som är rätt full på fina kläder men jag kan inte ha de på mig. Jag vägrar att köpa nytt för jag SKA komma i det jag redan har. Så ingen klädutmaning för min del. Något annat jag läste var om att outa sina tvångstankar. Jag tror jag ska låta bli för skriver jag ner mina offentligt så kommer det komma män i vita rockar och tvångströja inrusande här hemma hos mig. Jag tror inte jag skulle trivas så bra på psyket.

Jag känner flera som inte alls förstår sig på det här bloggfenomenet. För det är väl trots allt ett fenomen? Varför vill man berätta om sitt liv för alla andra i världen? Ja varför vill man det egentligen? För min del är det inte riktigt det det handlar om. För mig handlar det om att jag tycker om att skriva och det är ett sätt att få möjlighet att göra det. Det är också ett sätt att skriva dagbok på. Jag älskar ju att dokumentera. Dagbok brukar man inte låta alla läsa men detta är ju för nära och kära så att de hänger med i vad som händer här hemma. Visst är telefon ett fantastiskt verktyg men då får jag ju inte skriva. Offentligheten är galen det håller jag med om. Alla vet allt om alla och inget är längre privat men faktiskt tycker jag att det på ett sätt är ganska roligt.

Jag tror helt enkelt att jag fortsätter att skriva rätt så tråkiga inlägg om mitt liv som jag älskar. Det passar mig väldigt bra. En tråkig blogg är också en blogg.

Det är helt okej att lämna kommentarer om vad ni tycker om min tråkiga blogg.