Det här med att blogga.

Nu har jag varit på bloggrunda.

Folk skriver verkligen om precis allt möjligt. Jag tycker det är roligt att kika in och höra vad de har att säga idag. Någon skriver om hål i ryggen en annanom att det gäller att välja rätt sovmorgondsdag och om hur cool bloggen ska vara eller så skrivs det en massa utmaningar och om abort. Det är en blandad kompott av vardagsskildringar, politik, åsikter om ditt och datt och foton på allt möjligt.

Alltså jag skriver ju om allt möjligt. Inte så mycket politik och sådant för det är jag ju inte så väldigt intresserad av. Det som verkar vara en av grejerna som gäller nu är en utmaning att skriva om sig själv utifrån teman. Roligt tycker jag men jag vet inte om jag vågar hoppa på det. Kommer jag ha något att skriva liksom och hur utlämnande blir det. Vill jag lämna ut för mycket om mig själv. Jag vet faktiskt inte. En annan utmaning är klädutmaningen som är en smart utmaning som handlar om att använda allt i sin garderob istället för att handla nytt och istället för att slänga fullt dugliga kläder. Den hade helt klart varit roligt att göra men det går inte när man har ungefär 7 klädesplagg som man kommer i och resten är för litet. Jag har en garderob som är rätt full på fina kläder men jag kan inte ha de på mig. Jag vägrar att köpa nytt för jag SKA komma i det jag redan har. Så ingen klädutmaning för min del. Något annat jag läste var om att outa sina tvångstankar. Jag tror jag ska låta bli för skriver jag ner mina offentligt så kommer det komma män i vita rockar och tvångströja inrusande här hemma hos mig. Jag tror inte jag skulle trivas så bra på psyket.

Jag känner flera som inte alls förstår sig på det här bloggfenomenet. För det är väl trots allt ett fenomen? Varför vill man berätta om sitt liv för alla andra i världen? Ja varför vill man det egentligen? För min del är det inte riktigt det det handlar om. För mig handlar det om att jag tycker om att skriva och det är ett sätt att få möjlighet att göra det. Det är också ett sätt att skriva dagbok på. Jag älskar ju att dokumentera. Dagbok brukar man inte låta alla läsa men detta är ju för nära och kära så att de hänger med i vad som händer här hemma. Visst är telefon ett fantastiskt verktyg men då får jag ju inte skriva. Offentligheten är galen det håller jag med om. Alla vet allt om alla och inget är längre privat men faktiskt tycker jag att det på ett sätt är ganska roligt.

Jag tror helt enkelt att jag fortsätter att skriva rätt så tråkiga inlägg om mitt liv som jag älskar. Det passar mig väldigt bra. En tråkig blogg är också en blogg.

Det är helt okej att lämna kommentarer om vad ni tycker om min tråkiga blogg.