Höstpromenad.

På söndagen gick mannen och jag på en promenad i hösten. Det var väldigt skönt att komma iväg och bara vara själva en liten stund. Det är roligt att umgås med familj och vänner men efter ett tag behöver man lite lugnt trots allt.

I Stockholm har hösten kommit en liten bit längre och det är bra mycket kallare än här i Göteborg.

Vi satte oss på en bänk och njöt av höstsolen. Här har ni en mycket trött Dorro som knappt orkar hålla sina ögon öppna.

Min snygge man.

En liten bit av sommaren.

I dag insåg jag att en liten bit av sommaren har klamrat sig fast. När strumporna skulle på i morse (fy vad jag avskyr strumpor) såg jag att nagellacket jag målade på när det fortfarande var barfotaväder fanns kvar. Inte så snyggt längre men där var det. Jag har inget att ta bort det med för jag glömmer jämt att köpa så då blir det så här. Jag brukar ogilla det väldigt mycket men idag blev det ett fint minne av sommaren.

Noel vägrar förstå att man behöver ha jacka på sig när man går ut. Han är en riktig sommarkille precis som hans syster är en sommartjej. De älskar båda två att springa ut i så lite kläder som möjligt och utan skor. Det knorras mycket över alla kläder som ska på och då är det bara början än så länge.

Men idag tänker jag minnas sommaren. Den ska jag bära med mig hela dagen och om jag glömmer så blir jag nog påmind när jag tittar ner på mina fötter. Någon kväll denna veckan har jag planerat att vi ska gå igenom foton från sommaren aktiviteter. Ni minns vår sommarvägg eller hur? Våra foton, teckningarna och listan ska vi göra till en liten bok som minne av sommaren 2012. Jag har väntat med att göra det till en höstkväll så att vi kan sitta tillsammans och mysa. Det är sånt som passar när det är ruggigt ute och de levande ljusen är tända härinne.

Krispigt.

I dag är det en sådan där krispig höstdag. Luften är hög och lite kylig och solen skiner vackert. En dag att bli glad av. En dag som piggar upp. Jag tycker nästan om min trädgård som mest på hösten. Blommorna är så fina då.

Solsken.

Alltså det här med sol. Vilket fantastiskt bra påhitt tycker jag. Den värmer, den gör en glad, den ger energi och den skapar fler möjligheter.

Att kunna gå ut och inte behöva ha så mycket kläder på sig och ändå känna sig bekväm känns som en befrielse. Jag är inte förtjust i att ha på mig en massa lager med kläder så detta är verkligen efterlängtat. När man vaknar på morgonen och känner solstrålarna genom fönstret sprids det en lycka genom kroppen. Den typen av lycka som bara solen kan skapa inom mig. Härligt och varmt. En disig dag känns mycket tungt och tråkigt men samma saker känns knappt betungande en solig dag. Underligt det där egentligen.

När solen kommer fram och värmer upp oss och allt annat omkring oss skyndar vi ut. Ut på lekplatsen, gräsmattorna eller altanerna. Ut för att vända ansiktet mot solen och njuta av den så saknade värmen. Det är som kroppen suger i sig strålarna och tinar upp den sovande människan. Solen värmer upp jorden och blommorna börjar sakteligen att visa sig och snart kommer de gröna löven på träden. Allt får sig en nytändning. Visst är det härligt?

Nu är det vår!

Nu är verkligen våren här. Idag kom det säkra tecknet på detta. Jag öppnade altandörren och barnen lekte ute på altanen och i trädgården. Solen låg på så det gick att sitta i t-shirt. Barnen var lyckliga ute i det trista gräset och den blöta jorden. VÅR är det bästa som finns!

Stella i färd med att göra soppa av jord, vatten och torra kvistar.

Lycklige Noel i solskenet.

Lille Espen har gett sig ut på upptäcksfärd iförd galonisar och halsband.

Snö!

Så kom då den första snön till Götet. Inte mycket och den kommer säkert vara borta innan kvällen men nu är den här. Vi passade på att ta en liten promenad för att känna på den. Vi konstaterade att snön kändes som den brukar och att Noel inte är förtjust i när det kommer i hans ansikte. Stella var lycklig.



Efter en stund ville Noel sitta i vagnen eftersom han inte gillade snön i ansiktet. Som tur var hade jag vagnen med mig idag. Stella körde runt honom.

Vinter?

Plikta.

I dag tar vi en tur till Plikta. En underbar plats för barn i Slottsskogen. En gigantisk lekplats med allt roligt man kan tänka sig. De har byggt om den hela sommaren och nu har de äntligen öppnat den igen. Lagom till det värsta höstrusket. Jepp, man undrar hur de tänkte men nu är det öppet i alla fall och vi ska dit för första gången. Vädret är så där riktigt fulhöstigt. Det blir nog härligt det här.

När sommaren klamrar sig fast.

En ensam klematisblomma bland allt det vissna och bruna i min trädgård stoltserar med sin skönhet. Den sträcker sig upp för att få lite av de få solstrålar som tränger sig fram genom den grå dimman som täcker vår lilla värld just nu. Den känner sig som en färgklick i allt det dassiga men får nog allt kämpa mot trädens färgsprakande löv. Men från sin plats kan den inte se de orange och röda färgerna och är därför ensam med sin prakt. Den tänker att här tänker jag vara en stund till innan det kalla vädret och vintern tar över. Njut av mig nu medan ni kan för jag försvinner snart.

Så är det. Nu börjar den så kallade fulhösten. Den jag bävar inför varje år som gör mig så trött. Det underliga i år är att jag inte riktigt känner så. Inte än i alla fall. Oktober har varit helt okej när väl borrelian släppte sitt grepp. Kanske är det just därför det har känts bra för i jämförelse med att ha borrelia så känner jag mig piggare än någonsin. November närmar sig som enligt mig är den värsta månaden på året men i år känner jag att min längtan till julen är så stor och jag har massor med pysselplaner så jag har en känsla av att november kommer flyga förbi innan jag ens hunnit blinka. Novembers första vecka kommer gå fort eftersom det är höstlovsveckan och då är Stella hemma och vi hittar på kul saker och resten av tiden ska jag sy, sy och åter sy. I år ska granen nämligen prydas av egensydda hjärtan eftersom vi har en stark känsla av att alla dessa bollar inte kommer få vara i fred i granen av en viss liten kille. Kläder till barnen ska sys också. Jag ser faktiskt fram emot november så för min del är det helt okej att oktober närmar sig sitt slut. I är tänker jag njuta av november. Jag tänker njuta av varje dag som inte är som om nordanvinden blåst in och snön täcker marken. Sån är jag.

På promenad med en sjuk Plopp.

Dagen efter spynatten var det en strålande höstdag så vi gick ut på en promenad. Ploppen satt i vagnen vilket är väldigt ovanligt nuförtiden. Han orkade inte gå men tyckte om att titta på allt vi passerade.


Vackra röda löv.


Röda lysande bär.


En gammal ihålig trädstam.

Kon räcker ut tungan åt oss. Oförskämt!

Höstpyssel med Stella.

Häromdagen kom Stella inspringande med en påse med ekollon och höstlöv. Dessa skulle det pysslas med men jag kunde inte komma på vart jag hade lagt limpistolen. Idag kom den fram och dessa fantastiska alster blev det:

En hösttavla:

En gubbe med röd näsa på en flotte:

Och kompisarna kepsgubben, drottningen och vännen:

Två sidor av ett mynt.

Alltså det här med hösten är som ett mynt. Den har två sidor. Den ena sidan är vacker, färgsprakande och solig. Den andra sidan är trist, grå och deppig. Två så helt olika sidor som för med sig väldigt olika känslor. Idag när jag vaknade med en kropp som har ont i varje led och regnet dessutom öste ner kände jag för att ligga kvar där med täcket över mig och låtsas som jag inte har några ansvar. Nu på eftermiddagen skiner solen och trots värken i kroppen har jag promenerat på den fina kyrkogården vid Stellas skola tillsammans med barnen. Samma dag. Två olika känslor.

Finhösten.

När solen skiner så fantastiskt som idag och luften är skönt hög och krispig då måste jag ge mig ut och bara njuta. Noel följde förstås glatt med. Han promenerade på och plockade upp varje pinne han såg och plaskade i lerpölar. Den här delen av hösten kan jag leva med. Den är fin och glad. Om en månad inte så mycket.

Det fanns massor med svamp längst med stigen. De flesta oätliga men vackra. Den här var bara gigantisk stor så den fick komma med på bild.


Löven börjar sakta att skifta färg men än så länge är det mesta fortfarande grönt vilket gör mig lycklig.


Det lät uppe i träden precis överallt och det regnade skal från ekollon. Ekorrarna jobbar hårt i dessa tider. Ni ser den eller hur? Den lilla ekorren.


Och här har vi fotomodellen Noel som tittar fram bakom ett av många träd han undersökte idag.

Jag hoppas på många fler dagar som den här så att jag kan gå ut och andas mer av den underbara luften.

Hösten.

Jag erkänner! Även jag kan känna att hösten är här. Luften har blivit lite kyligare och solen ligger lågt. Allt känns lite krispigare på något sätt. I trädgården blommar de sista blommorna för säsongen och vissa träd har börjat tappa sina löv.

Men det som är det främsta tecknet för hösten är ändå alla tankar som virrar runt i min hjärna. Hur ska hösten bli? Vilka aktiviteter ska vi sysselsätta oss med? Hur många påsar med värmeljus behöver jag köpa hem? Kommer jag klara mig på bara mörk choklad på kvällarna eller är det lika bra att jag struntar i tankarna om att inte äta något godis alls? Hur snabbt kommer tiden att gå fram till jul? Ska jag bara göra julklapparna själv i år eller ska vi köpa? Vad ska vi ha för tema på Stellas kalas? Kommer jag hinna köpa alla födelsedagspresenter och julklappar till barnen under oktober månad som är mitt mål varje år?

Ja ni hör ju. Det är höst. Nu kommer alla ljus fram, filtarna läggs i soffan och raggsockarna hamnar på fötterna istället för i lådan. Nu ska det mysas i massor.

Jag hinner inte med så mycket annat än påsklov

Vilket underbart härligt väder vi har fått! Tänk att få så här fint väder när det är lov. Det är vi lyckliga över.

Vi roar oss och myser mest hela tiden för det är det man ska göra när man har lov tycker vi. Gårdagen tillbringades mest utomhus i det varma vädret. Sommarklänningen åkte på med fart och vinterjackan slängdes in i ett hörn.

Efter vilan satte vi oss utomhus och åt lunch i solen (jepp, glömde sänka ISO).

Till lunch blev det smarriga amerikanska pannkakor med maple syrup och bacon.

Efter lunchen var det dags för gunglek

och promenad i sanden.

Pappa kom hem tidigare från jobbet för att njuta av det fina vädret tillsammans med oss. Vi bestämde oss för att gå en promenad till Plantagen. En ganska rejäl bit att gå eller cykla men så fick det bli i alla fall.

På Plantagen provkörde Noel en traktor

och Stella provade hattar och luktade på rosorna.

På vägen hem blev Stella lite trött på att cykla och då tog pappa över.

Stella sommarflicka hoppar glatt fram och

bestämmer sig efter en stund att cykla trots allt är lättare.


Promenade tog allt som allt tre timmar. Detta med paus inne på Plantagen och inköp av fina blommor till entrén och ett besök på Burger King. Vi hade väldigt trevligt i den varma solen och njöt verkligen av att det verkar som sommaren kommer hit i år också.

Samma men ändå så olika.

I dag är det Vårfrudagen, Marie bebådelsedag och Våffeldagen.

Marie bebådelsedag, den 25 mars, är nio månader före Jesu födelse vilket man firade förr. Man kallade även Maria för Vår fru och därav namnet vårfrudagen. Vårfrudagen har också blivit en dag att välkomna våren då ju vårdagsjämningen precis varit. Våffeldagen kommer av att man lätt kan tycka att vårfru låter som våffel, tydligen. Våfflor passade bra att äta för vid den här tiden på året fanns det igen bättre tillgång på ägg och mjölk.

Jag väljer att fira alla tre anledningarna. Jesus är en viktig person för mig, våren firar jag med glädje och våfflor är gott.

Släpp bebisen loss det är vår och P som i promenad.

Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Det är 5 grader. Det är VÅR. Idag i alla fall.

Detta är första gången Noel får promenera själv. Att inte behöva sitta i vagnen var hur fantastiskt som helst. Han sprang ifrån oss med fart kan man säga.

Allt är spännande. Löv. Grenar. Buskar. Så mycket som ska undersökas.

Jag blir så trött.

Aprilväder?

Varje gång jag tittar ut genom fönstret är vädret annorlunda. Stora snöflingor och vit mark. Gråmulet och regn. Solsken. Ösregn i sidled med inslag av hagel. Blåsväder så att träden nästan viker sig.

Aprilväder i mars?

Välkommen mars.

Hatmånaden februari är äntligen över. Hej på dej för den här gången. Nästa år planerar vi att hoppa över februari helt. Jag hatar februari. Alla är sjuka hela tiden. Ingen kan umgås av rädsla av att bli smittat av något av någon. En månad av tristess, kyla och gråhet.

Välkommen mars. Du är efterlängtad. Snälla bär med dig fågelkvitter och tö. Ge oss glimtar av solen och en känsla av vår. Jag vill se städbilar som sopar undan gruset och jag vill skicka ut dottern med cykeln som hon tjatat om länge nu. Låt det bli en fin mars så att man kan få tillbaka hoppet om livet. Det behöver vi alla efter den här vintern.