Nattning av bebis!

Så här ser det ut på kvällarna hemma hos oss. Fast mörkare förstås.

Mikael sitter tålmodigt vid Noels säng för att få honom att varva ner och somna. Hur det ska gå kan man inte veta när man lägger honom. Det händer att det tar fem minuter men oftast tar det en trekvart. Och pappan sitter tålmodigt kvar och vaggar sängen.

Projekt vända Noels dygn har lyckats. Nu vaknar han pigg vid nio på morgonen och vill prata i någon dryg timme och sen ska det sovas igen. Och så håller det på hela dagen. På kvällen varvar han fortfarande upp men somnar till slut. Och sen sover han sju timmar per natt. Helt fantastiskt!

Min man är fantastisk!

BRIO rockers

När man ska få bebis så handlar man en hel del saker som det lilla miraklet kommer att behöva. För det mesta köper man för många saker som man egentligen inte behöver. I alla fall till första barnet. Till andra barnet har man förhoppningsvis blivit lite klokare och ser till att handla det som man faktiskt verkligen behöver.

Inför Noels födelse handlade vi inte speciellt mycket. Vi hade redan det viktigaste som säng och vagn. Vi köpte ett babyskydd billigt av Mikaels arbetskamrat. Det köptes in några nappflaskor och nappar och lite sånt småplock som jag visste att vi skulle komma behöva. Och vi har klarat oss galant!

De senaste 10 dagarna (kanske ungefär så många) så har vi jobbat med att få Noel att vända på sitt dygn och sova i egen säng. Det har gått ganska okej. Det krävs väldigt mycket tålamod vilket ju är något som jag saknar. För att få honom att somna får man hålla fast hans napp och buffa på hans söta rumpa. Mysigt en liten stund men efter ett antal "nattningar" så blir det rätt jobbigt att hänga över spjälsängskanten. Framför allt blir det jobbigt på kvällen då det som längst har tagit 2 timmar att få honom att somna. Jepp, här är vi envisa ska ni veta.

Det har blivit att det främst är Mikael som tar hand om insomningarna för jag blir tokig. Jag klarar inte att stå där och buffa. Ryggen gör ont men framför allt kryper det i kroppen på mig av rastlöshet.

Men så fann vi räddningen. Vi hittade lösningen på problemet. Vi såg ljuset kan man säga. Nattningarna tar fortfarande tid men man slipper hänga över kanten. Nu kan man sitta på min sängkant och lätt gunga sängen fram och tillbaka. Det är enkelt och det är briljant.

Vi rekomenderar alla bebisföräldrar att inhandla Brio rockers. Man skruvar fast dem på spjälsängen och vips är det en vagga. Helt fantastiskt!

Pyjamasbebis!

Vem kan motstå en bebis i pyjamas?

En bebis i pyjamas är något av det sötaste som finns. Det är som om de blir extra kramgoa och pussvänliga.

Så hör söt var lille Noel igårkväll när han "satt" bredvid mamman i soffan.

Bebisfötter

Finns det något mysigare än bebisfötter. De är så små, så perfekta och så otroligt pussvänliga.

Men sen så kommer ju de där tjocka låren om ett tag och de måste man ju bita i förstås. För att inte tala om rumpan.

Så jag vet inte vad som vinner faktiskt. Just nu är det fötterna för Mumin har ju inte tjocka lår än. Benen och låren ser mest ut som Kermits ben. Inte mycket att komma med med andra ord. Hur de där benen någonsin ska kunna användas till att gå på har jag ingen aning om.

***

I love small feet. Babies feet are so cute and kissable.

But I also love babies butts and their thighs when they get chubby.

Underverket är här!

Jag vet! Jag vet! Jag borde lägga upp bilder på underverket som kom till oss den 8:e december klockan 7.36. Han vägde 2985 g och var 50 cm. Men den här mamman är ganska trött och har inte riktigt hunnit gå igenom foton än.

Men lille Noel är helt underbar. Han äter, bajsar och sover. Precis som en femdagars bebis ska göra. Han är bedårande tycker vi och är så glada för honom!

Nu ligger han och sover bredvid mig i soffan iklädd tomtedräkt luciadagen till ära. Idag är dagen då han var beräknad att födas men vi såg till att han kom lite innan.

Sömn??

Skulle det vara helt omöjligt för min kropp att låta mig sova en natt i alla fall. Bara en ynka liten natt. En!

I natt har jag sovit mellan 04.00 och sisådär 05.30. Jag anser inte att det räcker. Det är för lite för mig. Resten av tiden har jag försökt vända mig i sängen, gått på toa så många gånger att jag inte har någon aning om hur många gånger det blev till slut och ja, inget mer egentligen.

Nu har jag huvudvärk och om möjligt ännu ondare i kroppen och jag har lovat myran att vi ska baka lussekatter idag. Just nu känns det som en omöjlighet. Vi får väl se.
***
Is it really that impossible for my body to let me sleep through just one night?
I only got 1½ hours last night and that is not enough for me. So now my body hurts even more which I didn't think was possible.

Magsång och fotbollsspel

I går lyssnade vi på julsånger. Stella var på toppenhumör och dansade runt i vardagsrummet och sjöng högt och tydligt.

När hon studsat runt en stund stannade hon vid mammans mage och började sjunga julsånger för bebisen och sa till den att komma ut för hon vill spela fotboll.

Vi får väl se om det förslaget kan locka ut "Uffe"

***
Stella is singing Christmas carols to the baby and telling it to come out so they can play soccer.
Let's hope that proposal makes the baby want to come out!

Sömnlös i Frölunda

Det har varit en intensiv helg. En aning för intensiv för en höggravid person som mig.

Nu är det måndag förmiddag och jag sitter i sängen och är övertygad om att det inte finns en del av min kropp som inte har ont eller är bortdomnad. Det här med att sova på nätterna är rena skämtet. Det går inte överhuvudtaget. Jag somnar snabbt men sen vaknar jag vid varje vändning, kramp i vaderna och/eller av helt bortdomnade händer. Eller så vaknar jag bara för att man kan vakna. Visst, det är bra inför det som komma skall men alltså vore det inte bättre om man sov bra före bebisen kom så att man var lite lätt utvilad istället för ett vrak. Ett vrak blir man ju ändå sen när man ska vara uppe på nätterna. Skillnaden då är att man är uppe med ett mirakel till bebis och det känns relevant. Nu är det bara en kropp som helt enkelt har lagt av som stör.

Men helgen har varit bra. Vi har firat myran med min familj och vi har varit hos Mikaels föräldrar på middag. God mat och trevligt sällskap är aldrig fel.
***
It's been a hectic weekend. A little too much for me.
It's Monday now and I'm sitting in my bed convinced that there is no part of my body that's not in pain. And this whole thing with sleeping at night is totally impossible. Wouldn't it be better if I could sleep nog so I'm not totally exhausted when the baby comes? I won't sleep then either but at least I will be up at night with a little miracle.
But it's been a good weekend. My familly was here to celebrate Stella and we had dinner at Mikaels parents too. So good food and nice company.

Besöksförbud...

Jaha, nu har de infört besöksförbud för syskon på BB. Hur kul är det? Så nu är man lite lätt irriterad så här på lördag förmiddag.

Får helt enkelt smuggla in Myran på BB när det är dags.

bebis vs tid

Idag åkte jag till Skroten med min syster, lilla Emmy och Stella. Skroten ligger i Kinna och de säljer tyger. Bra tyger, till väldigt bra pris. Ett mycket bra ställe att åka till om man tycker om att sy men inte vill att tygerna ska kosta en förmögenhet.

Nu tänkte jag inte prata om tyger utan om en sak som jag inser att jag har glömt. Jag har glömt hur mycket längre tid allt tar när man har en liten bebis på fyra veckor. Man ska se till att bebisen är matad och mätt, byta blöjan, se till att den har tillräckligt med kläder på sig, spänna fast bilstolen i bilen och sedan se till att den lilla sitter bekvämt och är nöjd. Detta tar minst en timme men förmodligen mer.

Detta gav mig en liten panikkänsla. Om ett par veckor kommer mitt liv också se ut så. Jag har ju vant mig vid en myra som fixar allt det där själv. Självklart med viss hjälp av mig men under tiden som hon klär på sig och pillar med sitt så kan ju jag ta hand om mig och så simsalabim så är vi klara samtidigt.

Nu ska jag vänja mig vid att att allt ska ta längre tid och att jag inte kan duscha, klä på mig eller äta när jag själv anser att det passar mig. Utan allt det där gör man enligt ett litet mirakels tidtabell.

Ojoj, hur ska det gå?

Kejsarsnitt

Idag har jag varit och träffat en förlossningsläkare. Det var hon som skulle fatta beslutet angående om jag ska få planerat kejsarsnitt eller inte. Jag var nervös när jag gick dit.

Jag insåg ganska snabbt att hennes mål var att övertyga mig till en vaginal förlossning. Hon förklarade att det ju inte alls var säkert att det skulle bli likadant denna gången och att denna gången skulle jag ju få det igångsatt och allt skulle vara under kontrollerade former. Jag lyssnade snällt på henne. Hon fortsatte att prata om alla risker med kejsarsnitt. Hon sa inget som var nytt för mig men det är ju bra att det togs upp förstås. Sen fortsatte hon med att OM det skulle bli snitt så kanske jag trots allt skulle ändra mig under tiden fram tills dess och då var det ju bara att ringa. För stryka en tid för kejsarsnitt är inga problem och då får jag komma in för att planera förlossningen tillsammans med henne.

Hon pratade ganska länge. Kändes det som i alla fall och det enda jag satt och tänkte var att hon slösade bort sin tid. När det väl var min tur att prata så sa jag att jag var väldigt tacksam för hur villiga de är att hjälpa till med att planera allt kring förlossningen. Att jag verkligen är imponerad av det. Men sen sa jag att jag absolut inte kan tänka mig en vaginal förlossning efter erfarenheten som jag har från när Stella föddes. Efter många om och men så bestämde vi att jag får ett planerat snitt men att jag kan ringa om jag skulle ändra mig.

Tyvärr hade sekreteraren gått på lunch när vi var klara så jag kunde inte få snittdatumet med en gång men det kommer med posten under veckan. Det ser jag fram emot!

Det bästa med hela samtalet var att jag äntligen fick bekräftelse på att min förra förlossning inte på något sätt var normal och att man absolut ska slippa den typen av förlopp. Och hon sa även att det var fel av dom att skicka hem mig som dom gjorde. Så fem år senare fick jag upprättelse. Inte en dag för tidigt!

vattengympa=döden

Nä vattengympa var inte alls bra. Kan inte röra mig. Dödsont!

Suck och blä

Okej så vattengympa kanske inte var en så bra idé.

Det var skönt att vara i vattnet och kunna vara tyngdlös men att göra rörelser var ett rent skämt. Jag kunde inte lyfta benen överhuvudtaget utan att mina fogar protesterade högljutt. Så jag spenderade en timme med att bara vara i vattnet.

Så mer av det blir det inte. Jag försöker att förtränga hur ont jag kommer att ha i min kropp imorgon. Suck och blä!

Barnmorska hit och barnmorska dit

Just nu känns det som jag inte gör något annat än går till MVC. Är där mest hela tiden.

Igår var jag på Östra sjukhuset för att träffa en Aurora-barnmorska. De har hand om gravida med förlossningsskräck. För att få planerat kejsarsnitt godkänt måste man först samtala med en sådan barnmorska. Det var väldigt intressant måste jag säga. Kontentan av det hela skulle jag säga är att jag skulle kunna välja hur min förlossning ska se ut helt själv. Vilken dag, vilken tid, vilka smärtstillande och när de ska sättas in och jag skulle även bestämma att nä nu vill jag inte mer så skicka mig på snitt tack. Alltså så skulle det kunna se ut om jag bestämde mig för att ge det här med vanlig förlossning en chans vilket jag förmodligen inte kommer att göra.
Nästa steg i detta är att träffa en läkare som ska ge mig lappen med godkännandet och datumet för kejsarsnittet.

Idag var jag hos min vanliga barnmorska för att ta prover. Prover för min del ska tas var tredje vecka för att ha koll på om min ämnesomsättning ligger som den ska. Det gör den i stort sett aldrig vilket barnmorskan och läkaren blir stressade av. Jag blir inte stressad alls. Sen ska det kollas Hb. Det här med järn är ett kapitel för sig själv när det handlar om mig. När jag kommer till halva graviditeten så dalar det med rasande fart och det finns nästan inget som ger en barnmorska panik så snabbt som dalande järnvärden. Idag hade det gått ner ännu mer. Nu ligger det under 90. Inte bra. Så nu ska jag få järndropp. Sen ska magen mätas och så måste man förstås lyssna på bebisens hjärtljud. Idag ville Uffe (bebisen) inte alls bli lyssnad på utan gav barnmorskan en ordentlig spark och såg till att röra sig extra mycket för att hjärtat skulle vara svårt att lokalisera. Men hon lyckades till slut. Det slog snabbt!

Imorgon ska jag till sjukgymnasten för första gången. Läkaren som jag träffade härom söndagen när jag var inne akut på natten sa att jag nog måste gå. Det ska bli intressant vad hon har att komma med. Helst någon form av mirakelmetod för att få bort ontet av foglossningarna men det lär ju inte hända.

I dag ska jag dessutom iväg på vattengympa även det på ordination av läkaren. Jag måste slappna av mina muskler.

Ja ungefär så här ser min vardag ut kan man säga. Barnmorskebesök på löpande band.

Nyheter!!

De flesta som läser denna blogg vet redan om detta men jag skriver det ändå.

Det ska komma en bebis till vår familj. Den har planerat att dyka upp lagom till Lucia. Vi är jätteglada och förväntansfulla.

Förra veckan fick Stella veta att hon ska bli storasyster till en bebis till (hennes pappa och flickvän väntar också en liten). Jag visade henne bilden från ett tidigt ultraljud som jag fick gå på. Hon tittar på bilden och säger:

Har du en bebis i magen mamma? Men du är ju inte tjock ju!

Jag skrattade lite åt henne och tackade henne för att hon tyckte att jag inte är tjock. Sen satt hon tyst en stund och så säger hon:

Ojoj, hur ska jag orka ta hand om två bebisar och en katt?

Jag föreslog att vi kanske kunde hjälpa till med bebisen. Hon verkade inte riktigt övetygad om det. Vi pratade lite om vad hon skulle kunna hjälpa till med och hon började se lite lättad ut över att ansvaret inte låg helt på henne. En del av samtalet handlade om detta:

När bebisen kommer då får ni sitta tillsammans där bak i bilen och då kan du hjälpa mig när bebisen tappar sin napp.
(lite bekymrat) Men mamma, då kanske jag måste knäppa loss mig för att nappen ramlat på golvet. Det får man inte när bilen åker.
Hmmm...ja då får du ha en extranapp ifall det händer.

Hennes samtal om dessa saker fortsätter lite i samma anda hela tiden. Hon funderar över hur hon ska lösa saker och ting och hur det ska bli.

Senare på eftermiddagen träffar hon sin pappa och berättar entusiastiskt nyheten för honom:

Pappa, jag ska bli storasyster till en bebis till. Mamma har en bebis i sin mage
(pappa) Oj, vad roligt.
Mmm, jag ska hjälpa mamma. Jag ska byta blöja på bebisen då men det kan bli äckligt för man kan få bajs på händerna.
(pappa) Jaha, men du kan tvätta händerna.
Nä, det går inte. Då kommer det bajs i rören.

Så när bebisen kommer så får ni ursäkta om Stella går runt och luktar bajs på händerna. Det är för att man inte får tvätta bort det. Rören är tydligen väldigt känsliga för bajs.

Det var vår nyhet. Ska bli spännande att se vad det är för en sorts bebis som gömmer sig därinne.