Sömnlös i Frölunda

Det har varit en intensiv helg. En aning för intensiv för en höggravid person som mig.

Nu är det måndag förmiddag och jag sitter i sängen och är övertygad om att det inte finns en del av min kropp som inte har ont eller är bortdomnad. Det här med att sova på nätterna är rena skämtet. Det går inte överhuvudtaget. Jag somnar snabbt men sen vaknar jag vid varje vändning, kramp i vaderna och/eller av helt bortdomnade händer. Eller så vaknar jag bara för att man kan vakna. Visst, det är bra inför det som komma skall men alltså vore det inte bättre om man sov bra före bebisen kom så att man var lite lätt utvilad istället för ett vrak. Ett vrak blir man ju ändå sen när man ska vara uppe på nätterna. Skillnaden då är att man är uppe med ett mirakel till bebis och det känns relevant. Nu är det bara en kropp som helt enkelt har lagt av som stör.

Men helgen har varit bra. Vi har firat myran med min familj och vi har varit hos Mikaels föräldrar på middag. God mat och trevligt sällskap är aldrig fel.
***
It's been a hectic weekend. A little too much for me.
It's Monday now and I'm sitting in my bed convinced that there is no part of my body that's not in pain. And this whole thing with sleeping at night is totally impossible. Wouldn't it be better if I could sleep nog so I'm not totally exhausted when the baby comes? I won't sleep then either but at least I will be up at night with a little miracle.
But it's been a good weekend. My familly was here to celebrate Stella and we had dinner at Mikaels parents too. So good food and nice company.