Tacksamhet

I morgon firar man Thanksgiving i USA. En högtid som jag tycker väldigt väldigt mycket om. Mest för då äter man kalkon i massor och jag ÄLSKAR kalkon.

Men eftersom jag är här i Sverige så får jag vara utan kalkon imorgon vilket känns hårt. Mycket hårt. Jag tror jag kommer att deppa hela dagen faktiskt.

På Thanksgiving brukar de flesta familjer ha som tradition att varje familjemedlem säger något som de är tacksam för. Man får inte säga självklara saker som familjen eller mina barn. Det är för enkelt. Nä man får allt tänka efter lite mer än så. Jag tycker att det är en bra tradition. Vi borde göra oss lite mer medvetna om allt bra vi har i vårt liv. Vi har så oerhört mycket att vara tacksamma för. Det gäller bara att påminna sig själv om det lite oftare. Vi går runt och klagar på allt alldeles för mycket i vår vardag. Just nu gör jag inte så mycket annat än klagar faktiskt men jag tänker hävda att det får man när man är så höggravid som jag är. Men jag har så mycket att vara tacksam för att det nog inte går att få ner det i skrift men jag ska göra ett litet försök.

* min familj (ja, jag vet men det måste sägas)
* min underbar lilla fantastiska myra (jepp även det måste sägas)
* magen - tänk att det ligger en färdig människa där inne som för tillfället laddar för att komma
ut (du är välkommen precis när som men gärna om sisådär en kvart är okej)
* min fantastiska man vilket ju är självklart men det jag är sååå tacksam för är att han tar hand
om mig, han står ut med mitt gnäll, han gör saker i huset så det blir fint, han lyssnar på mig.
* att jag har ett fint hus att bo i och att jag får lov att pyssla om det för att det ska vara fint
* att trots att Mikael är arbetslös så håller vi oss glada och gör allt vi kan för att klara oss utan
pengar. Det är underbart att ha någon att dela en sådan situation med.
* jag är tacksam för styrkan som min tro ger mig. Att med hjälp av den kan jag klara av precis
allt för jag vet att jag aldrig är ensam.
* mina vänner som jag kan vara mig själv inför. Att ha goda vänner är verkligen en välsignelse.
* att jag trots att jag har ont precis överallt ändå är glad och lycklig.

Det får räcka för nu. Det finns så mycket mer som jag är tacksam för men det skulle bli ett inlägg som skulle bli evighetslångt så ni får nöja er med detta.

Tänk efter en liten smula extra så ser ni allt det som är bra i ert liv. Livet är jobbigt men det finns alltid något som lyser upp det.
***
It's Thanskgiving in the States tomorrow. A holiday that we do not celebrate here. I love Thanksgiving. Probably because you eat turkey and I LOVE turkey.
I like the tradition where everyone says something they are thankful for. We need to remind ourselves about that a little more often. We have a tendency to complain a lot which is something I do a lot nowadays but I argue that I can because I am pregnant. But I do have many things that I am thankful for. More than I can write here so here's a short list:
- my family
- my wonderful Stella
- my belly - it's amazing that there's a baby ready to come out in there
- my fab husband for being such a big help
- that I have a nice house to live in
- for the strenght that my faith gives me. I can do anything because of it and I know that I am
never alone.
- thankful for my friends. It's a real blessing to have good friends.
- that I am happy even though I am in pain

So stop for a second and think about all the good in your life.