Påskfika på dagis

Den som säger att jag inte är en god mor får helt klart med mig att göra:)

Här står jag tidigt på morgonen och bakar kakor åt min dotter för de ska tydligen ha påskfika på dagis. Det visste inte mamman om eftersom hon aldrig lämnar på dagis på onsdagar så då har hon tydligen inte brytt sig om att läsa informationen som antagligen finns på anslagstavlan. Det är sånt som händer i en mammas värld.

Men nu står det kakor i ugnen så min dotter kommer inte vara utan. Det vore ju för hemskt om hon blev det.

Godmorgon allihop. Bli inte deppiga för att det regnar ute. Kanske skiner solen imorgon och om inte får du väl lysa som en sol själv.

Vems leksaker är det egentligen?

Jag har en påse med bebisleksaker som jag tog fram häromdagen för att se om jag kunde hitta passande leksaker till Ploppen. Han börjar ju kunna ta saker i handen nu.

Jag ställde påsen på golvet i vardagsrummet. En stund senare såg det ut så här:

Man kan verkligen undra vem leksakerna var till egentligen och sen tycker jag nog att fördelningen av antal leksaker är aningen orättvis. Men Ploppen verkar ju nöjd.

Stella pysslar ägg

Här pysslar Stella ett jättefint ägg. Medan mamman pysslade sina ägg pysslade Stella detta. Hon har gjort allt helt själv.

Superman eller kanske Bamse?

Har du någon superkraft? Kanske har du röntgensyn eller så kan du klättra upp för väggar utan hjälpmedel. De sakerna kan inte jag.

Men jag har faktiskt superkrafter. Jag tycker mina superkrafter är väldigt bra att ha men kan inte påstå att de på något sätt är livsavgörande. Jag räddar ju inga liv precis eller har fiender som vill döda mig för att jag är så grym. Jag har inte heller någon tidningsreporter som är jättekär i mig och som jag får rädda om och om igen. Jag kan inte ens lyfta bilar över huvudet med en arm så som Bamse kan men jag känner inte att jag är sämre för det.

Den första superkraften jag har är att jag inte behöver någon väckarklocka för att vakna och det är inte för att jag har en Myra som väcker mig varje morgon vid nästan samma tid eller en Plopp som håller mig vaken. Nä, jag kan helt enkelt bestämma vilken tid jag vill vakna nästa dag så gör jag det. Coolt va?! Jag har inte haft någon klocka på armen sedan 1998 och har ändå alltid koll på tiden.

Min andra superkraft är att jag alltid, i stort sett alltid med få undantag, vaknar en mycket kort stund före Stella. Inte för att hon vaknar samma tid varje dag och min inre klocka är förprogrammerad utan så har det varit sen hon var bebis. Jag vaknar och sen ligger jag och väntar på att hon ska komma springande in i sovrummet.

Min sista superkraft är lite mer läskig, lite spöklig nästan. Jag kan drömma om vart andra människors saker är som de har tappat bort. Det funkar inte varje gång men jag har lyckats allt för många gånger för att det inte ska vara sant. Creapy helt klart men har man blivit tilldelad en sådan superkraft så har man.

Har du någon superkraft?

Idén om superkraft fick jag från ketchupmamman, http://blogg.alltombarn.se/ketchupmamma/2010/03/26/vad-har-du/

Earth Hour

I kväll har vi myst till levande ljus.

Allt var nersläckt, god middag lagad och annat gott framställt på bordet. Man ska passa på att mysa när tillfälle ges.

Om man vill se det jag pysslat på fatet lite närmare kan man gå in på min ängelblogg och kika. Adressen dit kan man få av mig för er som inte kan den.

Nu, NU är våren här!

I dag har vi haft en helt fantastisk dag i vårsolen. Solen värmde helt underbart så det gick att greja ute på altanen i bara kortärmat och barfota. Stella var hur lycklig som helst. Hon har längtat efter att slippa ha en massa kläder på sig.

Vi sådde blomfrön till mammans sommarrabatt och Mikael beskar äppleträdet. Noel satt i sin höga stol och tittade på.

Efter trädgårdsfixandet tog vi en skön promenad. Stella fick en stor dos av klättring och var hur nöjd som helst. Vi hittade en skogsväg som vi inte visste fanns nära vårt hus. Det kändes som man var i en stor skog trots att vi ju visste att vårt område låg bakom träden och Opaltorget en bit bort.

Vi såg många vårtecken medan vi promenerade. Krokus i massor och en hel del snödroppar. Porlande små bäckar och några vårfloder. Enormt stora mängder av hundbajs och en hel del skräp som kommit fram nu när snön smält bort. Vi såg folk som sopade gångar, grejade i sina trädgårdar, städade sina båtar (som stod vid deras hus) och skakade täcken. Det sista vårtecknet vi hittade som gjorde mamman lycklig ända in i själen var ett stort träd med videung. Fina gosiga videkissar!

Kvällsbad

I kväll var det dags för lite bad. Kräks man så många gånger om dagen som en liten Plopp gör så behövs det.

Noel tycker om att bada. Han ser ut att njuta när han ligger i det sköna vattnet. Storasystern måste självklart vara med och hälla vatten på honom och leka med vattnet förstår. Hon är en så bra syster som tar hand om sin lillebror. Lillebror ler stort när han leker med henne. Syskonkärlek är underbart!

Vi har ju en balja till Noel eftersom vi inte har något badkar. Jag har oroat mig för hur vi ska bada honom när han blir för stor för baljan men ikväll bevisade Stella att det inte är något att oroa sig för. Tydligen går det lika bra för en femåring att bada i en liten badbalja.

Lika långa ben

I dag har jag varit hos naprapaten för tredje gången. Hon slet inte lika hårt i mig denna gången vilket var skönt men hon knäckte lite här och lite där. Och masserade ryggen en hel del. Mycket trevligt.

När hon var klar sa hon att nu är jag tillräckligt rörlig för att komma igång att träna. Det är fortfarande inflammation men det är ju inget hon kan göra något åt utan jag får gå till doktorn och fixa medicin för det. Hon tittade på mig strängt och informerade mig att jag måste träna om jag vill slippa ha ont. Och hon sa att hon ringer efter påsk och kontrollerar att jag har kommit igång och att hon minsann hör när någon ljuger. Gulp!

Det sista hon kontrollerade var mina ben och konstaterade att nu är de lika långa. Jag tittade frågande på henne så hon förklarade att mitt högra ben var kortare än det vänstra när jag kom första gången men att det nu har jämnat ut sig. Så har det tydligen blivit av att jag har felbelastat och överkompenserat och en massa andra fina ord som naprapater använder.

Så nu har jag lika långa ben och är beordrad träning. Hon sa åt mig att se till att skaffa en cross-trainer. Så om någon har en som bara står och dräller och känner för att låna ut den till lilla mig så hojta.

Vilken tur att våren är på gång för då känns det ju bara trevligt att ta sig ut och promenera. Eller cykla som hon anser är bättre än att gå. Vi får se vad det blir men det är bäst att jag sätter igång för annars blir jag utskälld av stränga naprapat Marika.

Energin flödar

Åh, vad jag älskar när jag känner att jag har energi. Och vad jag älskar när den energin används till att pyssla. Och vad jag älskar att min man gärna följer med och köper det där jag absolut måste ha just NU för att kunna pyssla.

Nu ska vi åka och köpa virke till mitt nästa projekt. Japp, här ska byggas.

Samling

Myran har lekt samling i stort sett sen hon började på dagis. En lek som kan varieras i all oändlighet. Idag var det dags igen. Här har barnen radats upp inför sagostunden. Det intressanta med leken är att det är själva uppradandet som är själva grejen. Det kan man hålla på med väldigt länge. Bokläsandet tog inte alls speciellt lång tid.

Det ser ut som dom alla är glada och nöjda.

P.S. Myran påpekar att den nakna dockan i bakgrunden ska inte vara med på bilden. Hon var inte med på samlingen.

Vårpromenad

Efter matandet av Noel bestämde vi oss för att ta en vårpromenad. Vi mötte upp med min syster, hennes man och lilla Emmy i Angered. Tanken var att vi skulle gå i skogen och när jag ska gå i skogen är det skogen hemma i Angered jag vill gå i. Den kan jag. Där hittar jag. Där trivs jag. Men det blev ingen skogspromenad för det var ju såklart för halt så vi tog en promenad runt Rannebergen istället. Det gick också bra. Solen sken faktiskt på oss vilket var trevligt.

Så här glad är man när man ska iväg på

promenad.

Vid utsiktsplatsen i Rannebergen. Isa och Anders

ville se om de kunde se sitt hus.

Det låg en massa avkapade grenar som
Stella självklart började leka med.

Utsikten

***

Spring is on it's way so we decided to go for a walk. The plan was to walk in the forest but there was to much ice. We had a nice afternoon.

Matdags!

Noel har ätit riktig mat för första gången!

Nu ska man visst börja med att ge gröt så då gjorde vi det. Man ska lyssna på BVC-tanten, haha.

Noel satt nöjd i sin höga stol och hade ingen aning vad som var på gång. Pappan hämtade videokameran och storasystern satte sig tillrätta för att kolla in hur det skulle gå. Mamman blandade gröten.

Hur det gick? Inga problem alls. Vår Plopp åt som om han aldrig gjort något annat och han skrek så fort man tog skeden ur munnen på honom.

Hmm, vad är det som pågår egentligen?

Vad är det där? Ska jag äta det?
Mumsigt ju.

Nej, ge mig mer. Sluta inte!

***
Time for Noel to eat real food for the first time. He really liked it and got very mad when I stopped putting the spoon in his mounth.

Vecka 11

Braiga saker denna veckan:

*Jag har tagit mig tid för lite pysslande.
* Det har varit soligt.
* Promenaden i lördags kändes uppfriskande även om jag inte kunde gå så snabbt.
* Trevlig chilli-och våffelmiddag med vänner och kaosiga barn.
* Noel har ätit mat för första gången och gillade det.
* Hade möjlighet att vara en hjälpande hand för någon som verkligen behövde det.
* Var på mycket uppbyggande bokklubbskväll. Jag älskar bokklubbskvällarna.

Mindre braiga saker denna veckan:

* Knät gör fortfarande ont och gör det jobbigt att röra sig.
* Mitt tålamod har varit mindre bra kan man säga. Mycket irriterande.
* Känslan av misslyckande och otillräcklighet på grund av att jag har så ont

I dag har Noel Plopp...

...beundrat mönster. Det kan man göra lääänge!

...tränat på att stå

...tränat på att sitta
...flörtat med mamman

och lekt med storasystern.

***
Noels day: watching patterns, practice to stand, practice to sit, some flirting with mom and play time with his big sister.

Livet! Livet! (med andra ord en hel del gnäll)

Så var det torsdag igen. Tiden går så fort känner jag. Jag hinner inte riktigt med.

Och eftersom det är torsdag så sitter jag här i soffan och laddar inför storstädningen. Hur lång tid laddningen kommer ta det kan man inte veta i förväg.

Igår hade jag en mycket bra dag och en mycket dålig dag. Samtidigt. Spännande eller hur? Jag vaknade på gott humör, utvilad och redo att ta tag i ett väntande pyssel. Äntligen skulle min skylt som jag hållt på med i ett par veckor nu få text på sig. Jag kände att även skylten längtade. Jag stämplade och njöt av att ha så roligt. Så roligt som man har när man skapar något. Om ni inte vet hur den känslan känns så kräver jag att ni ställer er och gör något kreativt. Skylten blev hur fin som helst och jag var hög av att jag blivit klar. Jag fortsatte vidare till nästa projekt. Det har jag inte kommit så långt på än. Är mest i tänkarstadiet men även det är roande. Men...så händer det. Det som förstör hela min dag och resulterar i att jag istället för att vara bubblande glad går och surar. Jag inser att jag stavat fel på ett av orden på skylten!! Gaaah! Sånt man inte ser när man står en millimeter från texten. Man blir ordblind. Grrrrr! Idag ska jag göra om hela skylten så att den blir rätt och vi kan sätta upp den i hallen där den ska hänga. Där jag har tänkt att den ska vara i ett års tid nu.

Jag vet att det är löjligt att bli arg för en sådan sak men sån är jag. Jag blir så väldigt besviken när jag jag känner att jag lyckats med något och så visar det sig att det var fel i alla fall. Ett nederlag.

Det sista när jag har haft ont har det känts så ganska ofta. Jag är trött och frustrerad på att inte klara av någonting. Jag kan inte bära på Noel för jag orkar inte hålla mig uppe på mina ben med extra tyngd i armarna. Jag kan inte hjälpa till som jag vill hemma så min fantastiske man får ta det största lasset och det känns pissigt rent ut sagt. Och det att jag har ont hela tiden gör att mitt tålamod med Myran blir sämre. Det är många fler saker av den här typen men jag vill inte tråka er med mitt men allt tillsammans gör att jag känner mig ganska nere. Inte långt ner i skorna nere men nere. Jag är så trött på att ha ont. Jag har haft ont i nio månader nu och jag trodde faktiskt att jag inte skulle ha ont så här länge efter graviditeten. Men tji fick jag.

Livet! Livet! som min kompis och jag brukar säga när vi känner att vi klagar för mycket och det är dags att gå över till roligare saker än bara oss själva och vårt hemska liv.

Men men, livet är ju som det är och vi kan inte påverka varje del av det. Det är en del av tjusningen att leva men visst kan jag tycka att det är orättvist ibland.

Idag tänker jag njuta av att våren börjar att bryta sig fram. Inte mycket idag, för idag ligger dimman tätt men imorgon kanske. Och jag tänker vara glad över att jag har det så bra trots allt. Jag tänker börja med att inte bry mig om att det gör ont när jag städar. Näpp, det ska bli fint här hemma så jag kan gå runt och känna hur bra jag har det som har ett så fint hus med en så fin familj som bor i det tillsammans med jobbiga mig.

Pysselsuuuug!

Våren är här! Ja det kanske inte ser ut så utomhus men solen skiner ju faktiskt.

Jag vet att våren nalkas när pysselsuget blir akut. När jag kommer på nya pysselprojekt flera gånger om dagen och de flesta handlar om trädgård och blommor, ja då vet jag att våren är här.

Så nu tittas det i trädgårdsböcker och det pysslas skyltar och tavlor av alla dess slag. Hur kul som helst!

Men kanske att vårskriket får vänta ett litet tag till. Vårblommorna lär bli sena i år men jag längtar efter att få syn på den första tussilagon.

Naprapat

Min kropp är inte min vän. Den gör ont och strejkar för det mesta.

Jag har fortfarande väldiga problem med mina fogar. De gör ont och gör att jag inte kan röra mig som jag borde. När jag går promenader (läs försöker promenera) känns det som hela mitt höftparti ska ramla sönder i bitar. Ingen skön känsla alls. Förutom detta har mitt högra knä lagt av helt. Jag har en ordentlig inflammation i det och det strålar smärta åt alla håll.

Förra veckan besökte jag en naprapat. Jag kände att nu fick det vara nog. Man kan inte gå och ha så här ont hur länge som helst. Att gå till naprapat är en kostsam historia.

Kvinnan som tog tag i min kropp har på bara två gånger gjort under. Hon trycker, vrider och masserar. SMÄRTA! Det gör så ofantligt ont så det går knappt att beskriva. Första gången när hon skulle till att börja sa hon: "Detta kommer att göra lika ont som förlossningen". Det kändes inte speciellt upplyftande. När hon tryckte till i den så kallade höftböjaren SKREK jag. Det var vidrigt hemskt. Och så fortsatte det. Men när jag gick därifrån kunde jag lyfta mitt högerben och böja knät. Fantastiskt!

Det kommer nog ta tid innan mitt knä och mina höfter beter sig normalt men varje litet framsteg känns som en seger.

Det här med minne...

Jag har väldigt dåligt minne. Fråga mig imorgon vad jag gjorde idag och ni får se ett ansikte som ser helt frågande ut. Jag har alltid varit så. Kan aldrig komma ihåg vad jag gjorde igår och absolut inte vad jag gjorde förra veckan. Därav mitt stora behov av att skriva dagbok.

Mitt minne är underligt skulle man nog kunna säga. Jag minns inte vad jag gjorde igår men jag behöver aldrig skriva ner en ny doktorstid eller BVC-tid. Det kommer jag ihåg ändå även om det ligger någon månad framåt i tiden. Skumt det där! Varför är det så? Jag skriver ner det i kalendern i alla fall mest för att jag älskar att ha en kalender och blir väldigt glad när jag ser att det händer saker.

När någon frågar mig om vad jag gjort det senaste så har jag väldigt sällan ett svar direkt. Jag måste prata om ditt och datt och efter hand så kommer det sakta men säkert. Jag tror faktiskt att jag alltid har haft så här dåligt minne men jag kan helt klart märka att det blir sämre och sämre.

Men det finns en sak jag minns. En sak som finns etsat i mitt minne. En sak som man kan fråga när som och jag kan berätta i detalj. Graviditet! Jag glömmer inte i första taget hur det är att vara gravid. Jag har en vän som har jobbiga graviditeter precis som jag. Värre till och med och hon glömmer bort smärtan i samma stund som bebisen ligger i hennes armar. Det är mitt jobb att påminna henne. Så är det inte för mig. Jag ryser bara någon pratar om att vara gravid. Jag känner hur ont det börjar göra i kroppen bara av att prata om det. Där har jag ett bra minne. Ett väldigt bra minne!

Jag har många gånger funderat på det här med mitt minne men jag kan inte påstå att jag har kommit på något vettigt i frågan utan jag får leva med att vara som jag är. Det är ganska okej faktiskt men aningen frustrerande. Undra om man kan träna upp sitt minne? Jag tror faktiskt att det är kört för min del.

Detta har varit bra och dåligt den senaste veckan:

Braiga saker denna veckan:

* att jag i måndags orkade ta mig till Öppna Förskolan med Stella trots att jag var galet trött.
* att spendera en mysig dag med min man på hans födelsedag.
* jag har haft mycket bättre tålamod med Stella denna veckan och det har resulterat i många trevliga stunder tillsammans med henne. Mysigt!
* Det var väldigt roligt att gå och shoppa kläder tillsammans hela familjen. Alltid en fröjd att se Stella i en klädaffär.
* Noel skrattade för första gången i fredags. Vilken lycka som går genom kroppen när man hör sitt lilla barn skratta.
* Besöket hos naprapaten var något av det bästa jag gjort på länge. Smärtsamt men oj vad mycket bättre det känns redan.
* Vi har köpt en ny större bil. Så roligt!
* Jag har tagit mig tid att läsa.

Mindre braiga saker denna veckan:

* Jag har varit ganska trött vilket till störst del berott på att jag har så ont i min kropp.
* Att jag har haft något uppbokat i stort sett varje förmiddag så jag inte har kunnat sova ut.
* Att Noel varit ganska förkyld. Han har haft så svårt att andas och kunde inte sova så bra.

En dag hemma hos oss

På torsdagar är Stella ledig från dagis och då kan en dag se ut ungefär som idag. Vi har inte gjort så mycket egentligen men det vi gjorde tog en hel tid. I bildspelet kan du följa våran dag. Vill bara påpeka att vi har ätit annat än bara glass under dagen men tydligen fotades inte det.

Sagt av Myran

Igår när vi skulle handla:

Mamma jag vill sitta i en vagn när vi handlar.
Okej.
Kom nu så går vi mamma (otålig tjej skulle man lätt kunna säga).
Vänta ska ta en plopp till vagnen.
Men mamma, Ploppen är hemma. Han är inte med.

Hon måste trott att mamman blivit helt galen.

Vilken ska vi ha?

Vi har en jättebra bil. En Volvo V50 som jag är väldigt förtjust i men vi börjar känna att den börjar bli lite för liten för oss. Ja, jag vet att ni sa det när vi köpte den men vi har tyckt väldigt bra om den och den är fortfarande bra till vardags. Den räcker gott när vi ska åka och handla, åka och hälsa på hos vänner och familj och för kortare utflykter. Den är toppen! Däremot ska vi åka till Stockholm allihop med vagn och packning så går det inte alls lika bra. Och ska vi dessutom ta med oss någon mer på resan så går det inte alls. Att sitta nerklämd mellan två barnstolar är inte speciellt skönt.

Jag vill kunna åka på längre utflykter med mina vänner och deras barn och bara ta en bil. Det skulle jag gilla. Jag skulle vilja kunna åka till Stockholm för att besöka familjen där och att Mikaels mamma och pappa får plats i samma bil. Och när vi ska åka på semester i sommar vore det skönt med gott om plats för alla.

I tisdags, på Mikaels födelsedag, åkte vi runt till bilhandlare. Vi provsatt, lastade in barnvagn och tryckte på knappar och drog i reglage. Vi hade väldigt roligt! Men nu är vi helt förvirrade såklart.

Så vilken bil tycker ni vi ska ha? Vissa är för stora, vissa för dyra, andra har för små bagageutrymmen och en del är väldigt bra men jag tänker inte säga vilken som är vilken.

Volvo XC90

Ford S-MAX

Volkswagen Sharan

Ford Galaxy

Seat Alhambra

Chrysler Grand Voyager

***

We need a new bigger car. I really like our Volvo V50 but with two kids it's getting small. It's a good car on an ordinary day but if we want to go to Stockholm and visit family or bring a friend it's no good at all. We visited car dealers on Mikaels birthday. A fun thing for him to do since he loves cars and I enjoyed it a lot to. I drive the most so it's important that the car suits me. We looked at many cars and feel very very confused now. These are the cars we liked. Some too big, some too expencive and some good. Which one do you like?

Läsa bok för lillebror

Stella älskar böcker och ser det som sin uppgift att se till att lillebror också gör det. Hon berättar vad som händer på varje sida och pekar på bilderna så att han hänger med.

Det ser inte ut som de läser på samma sida men det

kanske inte är syftet.

Kolla bilden i luckan är mycket viktigt.
Hmmm, lite närsynt kanske?!
Och så ska mamma och Mikael också se bilderna.

***

Stella loves to read and feels it her job to make her little brother love it as much as her. She tells him about everything on the page and shows him all the pictures.

Förkyld Plopp

Så kan någon tala om vad man gör när man har en förkyld bebis hemma som bara kan sova liggandes på mage?

En jobbig natt har det varit kan man säga. Att vara förkyld och tre månader är inte kul alls. Det innebär att man inte kan sova trots att man är hur trött som helst. Så trött att man inte ens orkar öppna sina ögon. Trots att pappan pallat upp huvudänden av sängen och mamman har höjt kudden med hjälp av en filt så är det svårt. Men det svåraste och värsta av allt är mamman och pappan tvingar en Plopp att sova på rygg. Hur galet är det? En magsovande bebis vill inte sova på rygg så då gråter man tills man är så utmattad att man bara orkar gny.

Men det absolut tråkigaste av allt är näsdropparna. Vem kom på att man ska spruta in koksalt i näsan? Vidrigt!

Förkylda bebisar är det väldigt synd om faktiskt!

***
Little Noel or Plopp as we call him has a cold. It's hard to breath and sleep is almost impossible concidering he sleeps on his stomach. We managed to get him to sleep a little last night. We put some books under the legs of the bed so that his head would be higher up and that helped some and "forced" him to sleep on his back. Not much sleep for anyone.

Grattis älskling!

Min perfekte man fyller år idag! Och det ska vi självklart fira.

Dagen bjuder på:

* sovmorgon
* våfflor till frukost med grädde och sylt
* promenerande i diverse bilbutiker bara för att det är roligt att titta på bilar
* god middag och mys på kvällen. Vad det blir till middag vet jag inte än för födelsedagsbarnet
har inte berättat vad han önskar sig än.

Så stort grattis till världens bäste Mikael!! puss puss

***
Happy Birthday to a perfect husband! This is the plan of the day:
*sleep in (the husband not me)
* waffles for breakfast
* looking at cars
* a nice dinner. I don't know what yet because the birthday boy hasn't told me what he wants yet.

Torsdag eller fredag?

Jag kom just på att jag visst alltid storstädar på torsdagar. Ska man verkligen det? Enligt sången är det ju varje fredag eller varje jul.

Fast det förstås enligt sången så är det ju kul också så jag vet inte om den är sann.

Kakbak och annat!

Myran och jag har bakat 140 kakor idag. Mumsiga kakor. De ska vi äta på lördag.

Dagen började jag med att åka iväg till hudkiniken där jag ljusbehandlar mig 2-3 gånger i veckan för min psoriasis. Psoriasisen har blivit galen sen Plopp föddes så det var dags att ta tag i det hela så i måndags var jag hos huddoktorn. Jag fick en massa nya krämer och påbörjade ljusbehandlingen.

Ljusbehandling är en sorts solning men mycket starkare. Tyvärr blir man inte brun men man slipper att vara prickig över hela kroppen. Man står i en tub. I måndags fick jag stå i hela 20 sekunder. Sköterskan tyckte att jag som är så mörk ska nog klara 20 sekunder första gången så ni kanske förstår vilka styrkor vi talar om. I dag fick jag stå i 40 sekunder.

Efter solningen tog jag mig en sväng inne på H&M. Köpte mig en tröja. En helt vanlig tröja men bra att ha.

Vi har börjat projekt få Noel Plopp att sova även på dagen och inte bara på natten. Han har fått för sig att på dagen sover man inte utan då är man superpigg hela tiden. Det dumma med hans filosofi är ju att den inte fungerar. Han blir så trött så han blir hysterisk till slut och då är det stört omöjligt för honom att varva ner. Han blir helt röd om ögonen stackarn. Och när han till slut somnar av utmattning så sover han bara 30 minuter. Så nu tvingar vi honom att somna. Han blir jättearg men efter en stund lyckas han varva ner i alla fall och han somnar faktiskt. Men man får vara envis och klara av bebisgråt utan att tycka allt för synd om honom. Vi får väl se vart hän det landar.

Ja och så har jag städat klädkammaren. Sorterat ut mammakläder och tagit bort alla för små kläder så nu ekar det tomt på hyllorna. Tanken är att de snart ska tillbaka upp på hyllorna men under tiden får de bo på annan plats så jag hittar det jag kan ha på mig. Trist men så är det.

Nu ska vi på promenad.

Soooool!

Idag skiner solen! Underbart!

Vi tog en skön promenad i det fina vädret och det kändes riktigt härligt. Det gäller att njuta för vem vet imorgon kanske det snöar.

***
The sun is shining! Lovely! We took a nice walk. It's best to enjoy it while it last cause who knows. It might snow tomorrow.