En rosa dröm.

I höst och vinter vill jag glassa runt i den här helt fantastiska kappan. Jag blir lycklig varje gång jag tittar på den och jag vet att jag skulle känna mig finast i världen i den. Jag skulle ha Mary Poppinsskor och en chic svart mössa eller rentav hatt till. Ja och en svart stilren väska i läder. Jag skulle gå runt och försöka vara den som jag känner mig som bärandes kappan. En person som har båda fötterna på jorden men huvudet i det blå. Med en mängd önskningar som ska ska slå in när tiden är inne och jobba med det bästa som finns och känna mig som ett proffs. Hålla två underbart fantastiskt fina barn i mina händer och prata om dagen tillsammans och mysa av att vara tillsammans eller promenera med kärleken i mitt liv och vara lycklig över att jag är jag tillsammans med honom. I kappan slår drömmar in och allt känns lätt och greppbart. Kappan får människor att titta upp och le och sedan föra leendet vidare till andra.

Kappan är en rosa dröm. Den är magisk.

Min undran är var denna kappa finns? Det är bara en bild jag funnit ute rymden och den saknas mig.

Rekordbesök på akuten.

När nässelutslagen började sprida sig upp på benen, dök upp på armarna och när det plötsligt började klia runt munnen kände jag att okej då är det väl bra om jag uppsöker en läkare. Klockan 21.00 en fredagskväll. Jag tog mig iväg till näraktuen som stänger klockan 22.00. När jag går in är det helt TOMT! Jag stannade till och undrade om jag kanske kommit fel men det hade jag inte. Jag träffade läkaren efter två minuter, fick betapred och två tavegyl och sen fick jag åka hem.

Nu sitter jag här med klåda som fortfarande inte försvunnit och nässelutslag över hela fötterna men inget kli någon annanstans. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag bestämmer att det är ett gott tecken. Jag hoppas att medicinerna ska kicka in ordentligt snart så att klådan försvinner för jag vill verkligen sova inatt. Skulle det visa sig att sömnen inte kan infinna sig så har jag en plan på vad jag kan hitta på under de tysta nattimmarna. Har ett träningsprojekt som surrar runt i mitt huvud just nu som behöver sättas i ord.

Det är min kvällsstatus. Vad är din?

Ogjort arbete.

I dag var det dags för tandläkarbesök, besöket jag bävat för hela sommaren. Rotfyllning! Det var en skakig Dorro som begav sig till tandläkaren på morgonen. Jag var inte lycklig. Sedan låg jag där med munnen på vi gavel i över en timme. Fick kramp i käkarna och läpparna skakade stundvis av ansträngning. När han var nästan klar, han skulle bara fylla tanden, så såg han en spricka. En spricka som inte gick att fixa. Så imorgon ska jag dit igen och dra ut tanden. Så totalt onödigt. Jag tyckte lite synd om tandis som jobbat så hårt och så var det inget värt.

Så från och med imorgon har jag en tand mindre. Undra hur det kommer se ut. En kindtand i och för sig men den man använder mest. Det blir intressant.

Det bra med det hela är att räkningen blir mycket lägre. Att dra en tand kostar ingenting i jämförelse med en rotfyllning och krona. Väldigt bra!

Packning pågår.

Jag packar för fullt. Imorgon åker jag till USA i tolv dagar helt ensam. Man och barn lämnar jag hemma för att roa mig med mina vänner som jag inte har träffat på tio år. Jag är fortfarande helt chockad över att detta händer och kommer antagligen inte fatta det förrän jag går av planet i Detroit och möts av en kär vän.

Jag ska vila, umgås och shoppa. Det är hela planen.

Vila för en trött kropp.

I dag är jag trött i kroppen. Den skriker efter vila så idag blir det ingen träning alls för man måste lyssna på sin kropp. I går var det sista gången jag tränade med min PT (han var sjuk förra veckan) och hjälp vad han körde hårt. Han tog helt slut på mig. Vi boxades massor och jag låg till slut på golvet och försökte hitta andan men oj vad roligt jag hade. Jag kommer sakna passen med honom väldigt mycket. Sen var jag ju på zumba på kvällen och dessutom cyklade jag Noel till dagis. Det blev lite mycket på en dag helt enkelt.

I dag får det bli en lugn dag med andra ord. Stella ska leka med sin kompis Stella och jag ska bara slappa fram tills det är dags att cykla och hämta Noel på dagis. I eftermiddag ska jag lära Stella att spela kula och så tror jag det får bli lite bandymatch på gräsmattan också. Jag hoppas på en lugn kväll utan skrikig Noel så jag kan sitta och titta på fotbollen.

Så ser det ut idag.

Sovmorgon.

Jag ska lägga mig snart och så ska jag sova så länge jag vill imorgon. Jag gissar på att jag kommer att vakna tidigt bara för att jag kan sova länge men tjusningen i det är att jag kan välja att somna om. Ljuvligt!

När jag har en trött dag...

• hamnar jag i soffan och gör ingenting långa stunder.
• sitter jag i soffan och undrar varför ingen kommer hit och städar.
• inser jag efter lång tystnad från sonen att han smulat sönder en macka på hela köksgolvet.
• sitter jag och tjattar med min man trots att han faktiskt inte har tid men det är ju synd om mig som är så trött.
• önskar jag att jag fick ligga i sängen och läsa tidningar hela dagen.
• är jag lycklig för varje liten stund som sonen sysselsätter sig själv (även om det är med bus).
• tittar jag på klockan hela tiden och undrar varför den går så långsamt.
• orkar jag inte ta tag i att fixa mat till mig själv så jag går hungrig istället.
• önskar jag mig bort på semester och fantiserar om hur jag sitter i en solstol i skuggan och bara njuter.
• funderar jag på allt som jag behöver göra och blir ännu tröttare.
• försöker planera helgen men förstår att den nog måste gå till att sova vilket känns oerhört trist.

Men plötsligt tittar jag ut genom fönstret och ser att min klematis har börjat blomma och det känns (nästan) som det ger lite energi.

Grattis till mig!

Idag är det min dag. Min egen dag att göra vad jag vill. Jag skulle kunna åka iväg och se något jag längtat efter. Eller sätta mig och läsa i kapp en massa böcker. Eller sy något. Eller gå på spa. Eller ge mig ut i skogen och titta på när det gröna börjar komma. Vad som helst skulle jag kunna göra. Men jag väljer att bli myst med min familj, äta en Whoopie i sängen fast det bara är morgon, kramas med en favoritmyra, brottas med en lillkille och pussa på min man. Det gör jag.

Vi kan utelämna att Noel inte sov i natt, att vi försov oss så Stella blev sen till skolan och att jag därför är supertrött.

Nu är jag 39 och jag vet att detta kommer bli mitt bästa år. Varje år är det bästa om man väljer att se det positiva.

Födelsedagsfirande i förskott.

I kväll har vi firat lite födelsedag eftersom barnen inte får vara med imorgon när mannen och jag går på dejt. Vi åt god middag, fläskfilé, klyftpotatis och god sås, och så gick vi på en skön kvällspromenad tillsammans och sist åt vi varsin Whoopie Pie.

Vi gick till Stellas favoritträd. Hon älskar ju att klättra.



Medan Stella klättrade passade Noel på att cykla på Stellas cykel.



Jag tycker det är så fasligt vacker med grenverk mot en vacker himmel.

 

 Whoopie Pie med chokladkräm och jordgubbar. Hur mumsigt som helst. Skriver recept åt er imorgon annan dag för nu ska jag sätta mig i soffan och vila.

 

Inte snällt.

Alltså jag vill gå ut på promenad i solen tillsammans med min man men han säger att han måste jobba. Tydligen får man inte åka från jobbet för att gå på promenad med sin fru. Vad är det för stil? Jag tycker inte det är snällt.

Bara jag.

Här sitter jag helt ensam i huset medan alla andra är iväg på dagis, skola och jobb. Det känns väldigt underligt måste jag säga. Sitta ensam hemma på en helt vanlig fredag. Jag ska äta frukost i lugn och ro och sedan ska jag duscha utan att ett litet barn ska hålla mig sällskap i badrummet och sen ska jag sätta mig och läsa iForm som jag fick igår. Jag tror jag ordnar med lite te till det också. Ja, och så ska jag titta på konseljen och höra vad den lilla kronprinsessan ska heta.

I eftermiddag tror jag att jag tar en promenad till dagis istället för bilen. Det tar nog 40 minuter dit och tillbaka men håller sig vädret så här fint som nu så är det bara skönt. Det gäller att passa på när vädret visar sig från sin bästa sida. I kväll kommer ett gäng med underbara tjejer och tjejkvällar med mig. Det ska bli väldigt trevligt.

Jag tycker detta känns som en perfekt fredag.

Läskigt.

Jag sitter och ser över mitt CV. Det har inte uppdaterats på ett tag men nu måste det göras. Bredvid mig har jag en hög med papper med flera olika jobb som jag kan söka. Jag har inte arbetat sedan 2006 och tycker att detta är oerhört läskigt och vet inte alls hur det ska se ut för att vara bra. Och hur ska jag veta vad jag ska jobba med när jag inte bestämt vad jag vill bli när jag blir stor? När jag läser annonser inser jag att det är inte mycket jag kan längre. Eller jag kan väldigt mycket men jag har inte meriterna och då är man ju inte relevant för jobbet men jag har bestämt mig för att ignorera det och söka ändå. Man kan aldrig veta vad de letar efter egentligen. Det svåraste är att i stort sett alla jobb är på heltid och det är jag inte speciellt intresserad av. Jag vill fortfarande kunna vara hemma med mina små barn men samtidigt dra in pengar till vårt "konkursbo". Svår ekvation det där. Men men, jag tar väl och fortsätter då. Gaah!

En torsdagskväll.

Jag tar väl och åker iväg på föräldramöte så här på en torsdagskväll. Jippi vad jag ska ha roligt!

Dagen.

Okej så jag är inte bra på att vara ensam. Riktigt dålig på det faktiskt men ack så skönt det är att ha hela huset för sig själv och veta att det kommer vara så i många timmar. Och vad härligt det är att sitta ensam vid matsalsbordet med böcker utspridda, anteckningslappar i en enda röra och höra smattret från tangenterna på datorn. Men det här med att vara ensam är jag verkligen inte bra. Jag börjar sakna min familj väldigt snabbt. Inte alla ljuden i form av skrik och gråt. Inte en tvååring som drar i mig dagarna i ända men att ha de i närheten. Så pass nära att man kan kramas och pussas när man vill. Trots att jag saknar dessa saker så njuter jag hejdlöst av att ha tid för mig själv och mina tankar.

Jag har fått gjort en hel del. Inget som kanske någon annan skulle bli imponerad av men sådant som gör att jag känner mig nöjd. Jag har inte städat ens en liten smula utan bara gjort det jag har längtat efter. Jag har sorterat anteckningar kring mitt lilla projekt och jag har förberett saker för kyrkan imorgon. Jag har läst en bok och jag har suttit och letat roliga nyttiga recept. Som sagt inget som någon annan tycker är viktigt men som allt har ett syfte för mig. Hur roligt som helst. Jag känner att jag har fått göra så många av de sakerna som jag har längtat efter i veckor nu och jag hoppas att det ska ge mig energi för ett tag framöver.

Just nu sitter jag och lyssnar på Elvis sjunga "You'll never walk alone". Fick bara lust att lyssna på den plötsligt.

Nu ska jag sätta mig ner och planera veckan. Mat, aktiviteter, träning och lek. Tjoho för mig!

Det gråa utomhus ter sig skimrande.

Idag ser jag inte det gråa utomhus. Det skimrar som den finaste sommardag. Tänk vad tystnad och sömn kan göra skillnad för ens sinne. Jag vet att denna sinnesstämning inte kommer att hålla i sig utan att imorgon känns det mesta som vanligt men det gör inget för idag är allt strålande. Just nu. Jag känner doften av nybryggt te, köket är städat (väldigt viktigt för min sinnesstämning), det finns snask kvar från igår och jag har dagen framför mig. Alldeles strax ska jag ta fram allt jag behöver för en skön och kreativ eftermiddag i böckernas tecken. Här ska läsas, antecknas och tänkas. Listor ska skrivas och planer utformas. Allt sådant som jag älskar att göra men sällan har tid med för att barnen prioriteras och tiden rinner iväg.

Alla ska få ha ett dygn i ensamhet då och då. Ett dygn är ganska lite och egentligen skulle två eller tre vara det optimala men ett dygn skulle alla må bra av. Jag förespråkar en-dygns-vila för alla!

Var god stör ej.

Det är jag, lugnet och hutlöst mycket godis! Och så ska det var i ett dygn framöver. Mina öron jublar.

Alltså kommentarer får lämnas bara de lämnas tyst.

Böckers vara eller inte vara.

Alltså jag älskar verkligen att läsa. Att ha en bok till hands när jag får en stund över är det bästa jag vet. Att kunna sätta mig i soffan eller i sängen och försvinna in i det jag just för tillfället läser om. Jag har en penna i handen och en anteckningsbok liggandes bredvid mig och så läser jag. Jag läser, stryker under, skriver i marginalen och antecknar tankar och idéer som kommer till mig. När jag har läst klart en bok sätter jag mig ner och går igenom allt jag strukit under och så skriver jag rent mina anteckningar på datorn. Jag gör så med all litteratur jag läser. Det spelar ingen roll om det är en faktabok eller en roman. Alla böcker innehåller vackra meningar eller tänkvärdheter som jag vill spara. Vad jag ska använda det till vet jag inte riktigt men en dag kommer det till användning det är jag rätt säker på.

Men nu till det jag egentligen tänkte skriva om. Hur kan det vara så att man kan älska böcker så som jag gör men ogilla att titta på dem. Jag klarar inte av att ha de stående i en bokhylla i ett rum som jag vistas i. Jag blir stressad av att titta på dem. Det kliar i mina fingrar och jag vill gå hämta vitfärgen och måla alla bokryggar så att de inte skriker åt mig. För det är det de gör. Skriker. Alla färger i en salig blandning får mig att må dåligt. Jag tycker om färg det är inte det men jag tycker inte om när det inte är enhetligt och uttänkt. Det får inte skära sig eller bli för mycket av någon färg. Ett dilemma i mitt liv faktiskt. Ett riktigt lyxproblem men dock ett problem. Så vad gör jag med alla mina böcker? Jo, de står i hyllor längst med väggarna i vår klädkammare (vi har två). Dit kan jag stänga dörren och behöver inte se dem men jag kan lätt gå och hämta den bok jag vill ha.

Hur kommer det sig att jag fick för mig att skriva om detta? Jo för jag har ställt ett antal av mina böcker i en av hyllorna i vardagsrummet. Det är de jag läser för tillfället och tar fram ofta för att skriva av saker jag tyckte om. Praktiskt att ha de nära tänkte jag men när jag vänder huvudet mot hyllan från där jag sitter och skriver på min dator får jag lite lätt panik varje gång. Det ser stökigt ut och så blir jag avbruten i min tankeprocess. Den stora frågan nu är om jag ska ta bort böckerna eller om jag bara ska lära mig att stå ut? Kanske ska jag rentav åka till doktorn och få min hjärna undersökt? Det skulle nog behövas.

Lördagsstatus från soffan.

Här sitter jag i soffan med datorn i knät och tvn på. Tittar upp och det är tydligen skidor på tv. Där ser man. Noel har just vaknat efter att ha sovit i tre timmar. Tre härliga timmar som jag valde att vara vaken. Undrar lite om det var ett smart beslut av mig. Mannen värmer lite mat till mig för han är snäll och gör det trots att han tycker att jag är lat och borde göra det själv. Om två timmar ska vi på middag hos finaste Lisa och innan dess ska jag duscha och på vägen dit kanske jag städar något. Och eventuellt sminkar jag mig lite. Lördag är skönt.

Planen.

En plan utkristalliseras. Motivationen börjar infinna sig. Inte dags än. Snart.

Nyårsafton och mottot: Mindre perfekt.

Det blev ett lugnt och trevligt nyårsfirande. Vi åt massor med god mat, pratade och tittade på ett hejdundrande fyrverkeri på tolvslaget.

Mitt mål för 2012 är att tänka på mig själv utan att låta andra komma i kläm. Tänka på min hälsa. Tänka på mitt välmående. Målet är inte att gå ner tiotusen kilo och inte att springa ett maraton utan att må bra. Må bra kan jag göra utan det där. Se till att jag inte gör de där sakerna som får mig att må dåligt. Alltså inte falla i samma grop om och om igen utan se till att gå omvägar för att istället komma till ängen med alla vackra blommor. Gropen är nämligen rätt så sölig och otrevlig. Jag föredrar blommorna.

På nyårsafton får man sminka sig fast man
bara är sju år och plötsligt ser man ut
som en tonåring.

I praktiken innebär det att omprioritera. Skala bort. Varva ner. Sakta ner tempot. Ibland undrar jag hur många gånger om jag ska behöva sakta ner tempot. Det är svårt att tro att det går men det gör det. Så kära vänner så här är det. Om ni kommer hem till mig och tycker att det är ovanligt stökigt så tänk så här: Ah, hon har valt att tänka på sig själv istället för vad andra ska tycka. Hon har varit trevlig mot sina barn istället för irriterad. Hon tänkte att det kanske inte spelade någon roll att det var stökigt för jag tycker ju om henne ändå. Men om det skulle vara så att det stör dig så finns sakerna som behövs för att städa i tvättstugan. Det är bara att ta för sig och sätta igång. Jag sätter mig i soffan under tiden och håller dig sällskap. Okej? Är det en deal?

Stella spelade spel på datorn en hel del under kvällen men här
har pappan och Noel tagit över en stund för att lyssna
på motorer.

Det kommer förstås ta en stund att vänja sig och ja jag kommer få utbrott på min man för att det är stökigt trots att det inte är hans fel men jag tänker att det går över med tiden. Det måste det ju göra. Vad ska jag använda tiden till tänker ni. Jag städar ju trots allt en hel del. Jag ska nog kunna fylla tiden ska ni se. Vad sägs om att läsa fler böcker, skriva ner saker som jag vill bevara men aldrig hinner få ner i skrift, umgås med fina vänner, leka med mina barn, blogga eller pyssla. Det finns så mycket trevligt att göra.

Att bry mig om mig själv innebär just att göra sådant som jag tycker om när tillfällen ges. Jag tänker bli bättre på det. Jag vill börja promenera igen. Det har jag nästan slutat med helt. Jag har inte orkat. Jag tänker lära mig nya recept för det finns så mycket god mat som jag inte har testat än. Jag tänker bli ännu bättre på att vara matekonomisk. Alltså se till att handla det som är på extrapris och planera veckomenyn efter det. Låter kanske inte så skoj men jag tycker om det. Den typen av saker tänker jag sysselsätta mig med.

Förrätt: ägghalva med skagenröra och nachos med
fantastiskt god guacomole.

Huvudrätt: fläskfilé brynt i massor med smör, vitlök och persilja och
sedan helstekt i ugn. Till detta potatisrosor och grönsaker i
balsamvinäger och socker. Sååå gott!

Efterrätt: cheesecake med varma hallon.

Jag har ingen aning om hur 2012 kommer att bli men jag tänker ta en dag i taget. Varje dag vill jag fylla med bra och fina saker. Positivitet. Det vill jag göra. Det blir en utmaning men sen när är jag rädd för utmaningar? Det kan ju hända att jag lyckas.

Faktiskt får det räcka med det målet för i år för det innefattar så många saker. Jag ska ju orka med också och det ska vara möjligt att nå fram till. Så tänker jag. Hur tänker du?

En känsla av lugn som jag tänker ta
med mig in i 2012.