Projekt: hall

Idag grejar vi med hallen. Eller rättare sagt Mikael grejar med hallen och jag går runt och försöker se ut som jag gör något.

Nu ska äntligen trappväggen byta färg. Just nu har den en kaffelatte färg. Kaffelatte är förbjudet i min värld. Det är trist färg som inte säger något alls. Den är helt tyst. Jag vill ha färg som i alla fall pratar lite mer än så.

Så idag är det den nedre delen av trappväggen som ska målas. Den övre delen tar vi tag i någon annan gång när vi känner oss lite mer vågade. Vi har inte riktigt kommit på hur vi ska nå upp mot taket nämligen.

Jag hra valt att måla väggen brun. En riktigt brun. En mörk brun. Det kommer att bli mycket fint tror jag.

Oansvariga föräldrar!

Idag är Myran hemma fast hon i vanliga fall brukar vara på dagis.

Vi gick upp som vanligt imorse och åt fruksot och klädde på oss. Tog oss ut på isgatorna till dagis. När vi kom dit fick vi veta att tio barn var hemma med magsjuka. Någon hade lämnat sitt barn innan det var friskt. Mycket mycket dåligt tycker jag. Jag tog Myran och åkte hem igen.

För att få hem henne krävdes det ordentligt med övertalning och mutor. Så nu grejar vi med mutor i massor. Just nu sitter vi och väver på en väv som hon fick idag och sen ska vi baka. Och så har jag lovat att läsa massor med böcker för henne också.

Om någon oroar sig för att vi har tråkigt så behövs inte det. Vi är sysselsatta!

Myrans tankar

"Mamma, hösten och vintern är nästan samma sak. På vintern slänger man upp snö till himlen och på hösten slänger man upp löv".

Kejsarsnitt och lövsprickning är samma sak

Jag verkligen älskar hur min dotter tänker och dom frågor hon ställer. Hur hon utifrån sin världsbild, det hon lärt sig, förklarar saker som hon inte förstår.

Igår började hon prata om kejsarsnitt. Både hon och Noel är födda med kejsarsnitt så självklart är detta något som fascinerar henne. Samtalet som vi hade var helt underbart. Tycker jag!

Mamma, när man har tagit ut bebisen ur magen växer magen tillbaka då?
(efter en stund förstod jag att hennes bild av det var att man skär av på samma sätt som man skär av toppen på en semlebulle)
Nä, det gör den inte. Såret läker.
Hmm! Men tar man inte en kniv?
Jo, dom skär med en kniv och sen syr dom ihop. Efter det läker det ihop som när du har slår dig och får ett sår.
Jaha, som igår när jag fick ett litet sår med den man skalar potatis. Det är redan borta.
Precis!
Det är som med träd mamma. På hösten dör löven och ramlar av och sen på våren kommer det nya. Trädet läker.

Hur hon fick in det där med träden det förstår jag inte riktigt men det var hennes sätt att förklara läkningsprocessen av ett sår på kroppen.

Över axeln

Snäll=inte peta i näsan

Den lilla myran är nog inte så liten längre. Hon har kommit på att man kan vara tyken och ljuga. Inte ljuga så där stort men undanhålla sanningen när mamma frågar om hon leker i sängen på kvällen fast hon inte får.

Häromkvällen var en sådan kväll då hon inte ville somna. När jag gick upp sista gången för att strängt säga till henne ser jag att hon ritat på sitt sängbord. Min tjej har alltid hållt sig till papper och nu plötsligt får hon för sig att det är okej att rita på möbler. Självklart fick hon veta att det där inte var okej och sen följer detta samtal:

Stella, jag tror det är dags för dig att träna på att vara snällare.
Mmm. (med bus i ögonen)
Du har varit snäll och hjälpt till mycket i helgen men kanske ska du vara ännu snällare. Ska du försöka träna på det tycker du?
Mmm, det kan jag göra. Man ska inte peta i näsan och äta snor men det gör jag ju ändå. Jag tror inte att jag är färdig med det riktigt än.

Hmm, undra om hon verkligen förstod vad jag menade. Vi får väl se.

Mamman är sjuk!

Jag sitter här i min säng och mår inte alls speciellt toppen.

Jag blir alltid lika förvånad när jag blir sjuk för jag är det så sällan. Låter kanske konstigt eftersom man rätt ofta får läsa om mina krämpor här i bloggen. Men saken är den att förkyld och magsjuk är jag i stort sett aldrig. Jag har min trötthet som förföljer mig och mina ångestattacker som kommer mer och mer sällan. Det är något jag lever med så jag tänker inte på det som sjukdom utan mer som en del av mig. Mitt galna jag kanske men ändå jag.

Magsjuk är något som för min del hör till ovanligheterna. Fram tills mars förra året hade jag aldrig varit magsjuk alls. Jag förstod inte alls vad det innebar. Men så slog det ju till i samma vecka som vi flyttade hit till vårt radhus. Jag låg och kved i min säng i Majorna och ändå var det inte ens i närheten av vad ni andra brukar få genomlida. Och nu sitter jag då alltså här och är antagligen magsjuk igen. Jag måste skriva antagligen för det är lite svårdefinierat. Jag har stora bubblor i magen och känner mig yr. Den nivån är det. Och jag får gå på toaletten mer än vanligt, Inte värre än så.

Förkyld är jag inte ofta heller. Kanske en gång om året och sällan riktigt ordentligt dålig. Det värsta jag varit med om i vuxen ålder var när jag blev förkyld och sen fick lunginflammation. Det var inte alls roligt. Lunginflammation rekommenderar jag inte att man får. Det gör ont!

Däremot är jag sådan som inte reagerar som ni andra på mediciner. Det som funkar hur bra som helst på andra gör ingen verkan alls på mig eller så får jag dom mest underliga reaktioner. Jag och mediciner är inte kompisar alls faktiskt. Jag har legat på mitt badrumsgolv med kramper för att jag inte tålde pencillinet jag fått och jag har fått åka akut till sjukhus för att jag fick andnöd av Voltaren. Jag har legat på uppvaket och blivit väckt av en tjutande maskin var 15 sekund för att min puls gick ner för lågt för att jag inte tålde vad det nu var dom hade sprutat i mig. Det var mycket irriterande. Jag ville ju sova ju.

Hur som helst. Nu är jag sjuk men imorgon ska jag nog vara på benen igen. Hoppas jag...

Sovrekord!

Oj, vilken natt. Massa underbart skön sömn i rad.

Vi har kommit fram till att Noel är en kvällsmänniska. Han sover oftast väldigt bra på dagen men så fort klockan slår 20.00 vaknar han och är pigg som en mört i flera timmar. Då har man honom i soffan och försöker underhålla honom medan man själv ser på tv eller surfar på datorn. Det går ganska bra men mellan varven blir han ganska missnöjd och då får man ta en liten pratstund. Då pratar vi om vad vi har gjort under dagen och så. Han ler och skrattar stort och är hur nöjd som helst.

Sen när vi vuxna känner att det är dags att sova försöker vi förklara för honom att nu är det natten. Han tittar på oss med sina stora klaravakna ögon och försöker se ut som han inte alls förstår vad vi säger.

När vi lägger oss börjar bökandet och stökandet. På rygg vill han inte somna och inte på sidan heller. Nä för det är sitta i knät och prata som gäller. Efter många om och men blir det, som varje natt, att han till slut får somna på mamman. Då blir det ju magläge och det är det Noel gillar mest.

Precis så somnade han inatt och sen sov han kan man säga. Han sov i hela sex timmar i rad. Sex fantastiska timmar av sömn!!

Den här mamman vaknade lycklig!

Bästa vänner?

I dag fick Noel möjlighet att bekanta sig lite närmare med Gusten. Gusten är sju veckor äldre och lite mer pratsam och duktig på att kommunicera men Noel han försöker han med. Vad dom två pratar om är svårt att säga men dom var väldigt glada i alla fall.

Man kan allt se att de fattat tycke för varann dom små. Det ser ut som dom nog kan tänka sig att träffas igen. Kanske blir dom bästa vänner till och med. Vem vet?

Men den stora frågan är nog egentligen vilka som har roligast? Bebisarna eller papporna?

Pyjamasbebis!

Vem kan motstå en bebis i pyjamas?

En bebis i pyjamas är något av det sötaste som finns. Det är som om de blir extra kramgoa och pussvänliga.

Så hör söt var lille Noel igårkväll när han "satt" bredvid mamman i soffan.

En perfekt pojke!

I dag har Noel varit hos BVC-doktorn. Rutinkontroll.

Doktorn kollade honom. Gjorde det där som de brukar göra. När han var klar sa han att vi har en mycket fin pojke. Att han var perfekt. Som om det var en nyhet!

Sitta med

Lille Noel börjar uppskatta att sitta med där det händer. Då får han sitta i sin babysitter medan mamman grejar runt med sådant som hon behöver göra. Han brukar kunna sitta där i en halvtimme ungefär. Mer än så tycker Noel är tråkigt och vill komma upp i en varm famn och kramas.

Mobilen är rolig tycker han. Den kan man tittar på, prata med och även flörta med lite. Men mest kan man slå på den med handen.

Ett nytt försök

I september 2008 började Myran dansa barndans. Hon tyckte väldigt mycket om det men hon gillade inte att mamman inte fick vara med i danssalen så det blev bara några gånger och sen slutade vi med det.

Sedan dess har hon undrat när hon ska få börja på dansen igen. Självklart är det balett som gäller. Jag har flera gånger förklarat för henne att det får hon börja på när hon fyller sex år. Det kan hon inte alls förstå för hon kan ju redan dansa balett ju. Men nu var det dags. Nu kändes det som hon skulle klara av att vara kvar där ensam. Ingen balett men barndans och hon gick med på det.

Hon har längtat sen jag berättade för henne. Varje dag har hon frågat om det var måndag och dags för dans. När den rätta måndagen äntligen dök upp frågades det varje timme när det egentligen var eftermiddag och dags att åka. Tänk vad tiden kan gå långsamt när man väntar.

Under dagen som det väntades så lektes det intensivt med favoritleksaken, käpphästen, för tillfället. Detta gör man nu för tiden iklädd balletdräkt.

Så var det äntligen dags att åka. Inga som helst problem att få henne att klä på sig ytterkläder. Hon var utanför dörren innan jag ens hunnit in i hallen nästan. Munnen gick i ett. Frågor som: Kommer fröken känna igen mig? Kommer dom andra barnen ha kommit när vi kommer? Hur många blir vi? Är vi i tid? Jag försökte att svara på alla frågor så gott jag kunde.

Väl där var hon helt hänförd av alla som gick runt med danskläder och ville veta om alla dansade balett. Jag fick förklara att det finns många sorters danser som man kan dansa och att jag inte visste vilken typ av dans alla skulle dansa just ikväll.

Eftersom vi var lite tidiga fick vi vänta men det gjorde inte Myran något alls. Hon tittade in i dom andra salarna och njöt av att se andra dansa. Hennes ögon var stora som tefat och hon var så nöjd!

När dansen var slut kommer hon utspingande och hinner knappt fram till mig innan hon utbrister: Mamma när är det måndag igen?

Hon älskade att få dansa och skulle visa vad dom hade gjort sen när vi kom hem. Hon virvlade runt i vardagsrummet tills det var dags att sova.

I väntan på dansen så lektes det

intensivt med käpphästen, Fanny och

Oskar. Iklädd balettdräkt.

Eftersom vi var tidiga fick Myran vänta på sin tur. Så här låg

hon och tittade på dom större tjejerna i en kvart. Helt stilla

och tyst. För er som känner henne vet att det är mycket

mycket ovanligt.

Efteråt skulle det fikas men även det var svårt

för då var hon tvungen att springa från

fönster till fönster för att titta igen.

Förr i tiden

Myran vill ofta veta vad som hände förr i tiden.

Hon ställer frågor som: Hade dom dörrar förr i tiden eller bodde dom i hus förr i tiden? Jag svarar så gott jag kan på hennes frågor och berättar att förr i tiden bodde man också i hus men att husen inte såg ut som nu. Hon lyssnar alltid intresserat.

Det jag tänker när vi pratar om den här typen av saker är att det är roligt att hon visar intresse för historia. Historia på hennes nivå.

Men! Idag förstod jag att vårt tidsperspektiv inte riktigt är det samma. Samtalet vi hade på vägen till dagis idag bevisar detta rätt tydligt.

Mamma fanns det dagis förr i tiden.
Det har funnits dagis ganska länge. Men innan det fanns dagis var det ofta mormor eller farmor som passade barnen.
Ok. Gick jag på dagis när jag var liten?
Ja, det gjorde du.
Fanns det dagis då?? (med mycket förvånad röst)

Näpp, vi har inte samma tidsperspektiv.

Vänner mitt i kaoset

Efter en natt med alldeles för lite sömn så har mamman haft en underlig dag. En dag då sånt där som jag inte gillar inträffar. Inte bara en gång utan två. Jobbigt!


Dagen började bra. Stella, Noel och jag skyndade oss iväg till Öppna Förskolan där vi skulle leka med Lovis och Julle medan Hanna var iväg hos doktorn. Barnen lekte hur bra som helst och jag satt och pratade med andra föräldrar som också hade lekande barn. Det var väldigt länge sedan vi var där så det var mycket trevligt. Stella var hur glad som helst över att få leka.


När vi kom hem därifrån var det dags för vila. Mamman gick och la sig en stund och Stella tittade på film. Eller rättare sagt hon skulle titta på film men plötsligt dyker Mikaels mamma och pappa upp. De skulle hämta nåt på vägen till Stockholm.


Nä vänta...jag ska börja lite mer från början. Igår började Mikael och jag möblera om i vardagsrummet. Det börjar bli dags att få ner tvn från sovrummet och för att det ska funka måste man hitta det bästa sättet att ställa soffan. Så saker flyttades runt kan man säga. Till slut kände vi bra för en variant och lämnade bombnedslaget och gick och la oss.

Så när mamman kom hem från Öppna Förskolan och gick för att vila såg hemmet ut som ett ordentligt kaos kan man säga. Och då kommer Mikaels mamma och pappa. Det var okej tycker jag. Mikael förklarade att vi möblerade om och det var inte så mycket mer med det. Men! Tillsammans med dem kom även en vän till Mikaels mamma som vi också känner väl. Pinsamt tyckte jag. Inte riktigt så man vill visa upp sitt hem känner jag.

Senare kom moster Isa hit för att umgås med oss och för att titta på hur det såg ut med soffan på ny plats. Hon gillade det! När vi satt där och umgicks ringer det på dörren och in kommer två kvinnor från kyrkan. Jag känner dem väl och de kom för att besöka mig och se hur vi hade det. Ingen av dem hade varit i vårt nya hus. Återigen superpinsamt! Mycket mer pinsamt än tidigare på dagen. Jag fann mig själv att försöka förklara om och om igen varför det var så stökigt och att det inte alls brukar se ut så och så vidare och så vidare.

Det kändes väldigt väldigt jobbigt! Jag gillar inte när någon kommer hem till mig och det är oreda. Inte ens när jag faktiskt håller på att möblera om. Kanske är det fåfänga eller kanske rent av idioti. Jag vet inte. Skulle tro att det är ett arv från mina föräldrar som båda är ganska pedantiska (inte idiotin den har jag nog lyckats med själv utan det andra).

Det hela fick mig att återigen tänka på varför man är som man är. Egentligen ska det ju inte spela så stor roll hur det ser ut hemma. Jag vill ju att vänner ska kunna komma spontant för att jag gillar sällskap.

Så det jag har bestämt nu är att jag helt enkelt får se till att alltid ha städat hemma. Spotless! Och jag ska alltid vara välklädd och fint sminkad. Ja och så ska maten stå på bordet klockan 18.00 varje dag. Eller inte! Utan har jag inte städat och det kommer folk får jag helt enkelt låtsas som ingenting och glatt umgås. Så då har jag bestämt det.

Kolhydratsfritt

Nu är julen över, nya året har börjat och vi har vant oss vid att ha en liten bebis hemma.

Detta betyder att den här mamman har vissa saker som hon behöver ta tag i. Som alltid så skriver jag mål med det nya året. Jag utvärderar året som gått och funderar över vad jag behöver bli bättre på under det kommande året. Det är en stund som jag tycker om och faktiskt ser fram emot. För att utvecklas måste man ju utvärdera sig själv och se till att göra något åt det man är mindre bra på. Gör man inte det så tror jag att man står still i sin utveckling.

Vilka mål jag har för 2010 tänker jag inte skriva här. Förutom ett. Bebisen är ute ur magen och jag väger mer än jag någonsin har gjort. Jag går alltid upp så väldigt mycket när jag är gravid. Det beror inte så mycket på att jag äter dåligt utan mer på att jag är så orörlig.

Jag har 25 kg som jag behöver gå ner. Det är hur mycket som helst. Det känns jobbigt att det är så mycket men det är inte så mycket jag kan göra åt det nu mer än att ta tjuren vid hornen. Så denna veckan har jag börjat ta tag i det. Jag kör på samma diet som jag har gjort förut. Mindre kolhydrater. Jag mår bättre när jag drar ner på kolhydraterna och jag går ner i vikt av det. Det beror ju förstås mest på att godiset är uteslutet. På morgonen får jag äta kolhydrater och inget mer under dagen och sen även på söndagar. På söndag kan det även vara okej med lite godis. Med betoning på lite!

Tre dagar har jag gjort detta och än så länge går det bra. Önska mig lycka till!

Korrigering

Mikael tycker att jag ska lägga in en korrigering gällande kampen i att ta död på kräken. Han menar att ställningen 2-0 inte riktigt stämmer. Han har sett att det har varit möss och knaprat på maten utan att fällan har smällt. Så:

Pettersson 2 -Kräken 1

Fullt hus, gråtande barn, äckliga kräk och brödbak

I dag har det varit full rulle här hemma. Min mamma, min syster, Emmy och Anders har varit här. Huset fullt är alltid trevligt.

Min mamma kommer innanför dörren och det tar inte ens fem minuter så har hon tagit tag i dammsugaren och dammsuger hela huset. Mer rastlös människa får man leta efter men nu är golven rena. Inte dumt alls.

Mikael och Anders flyr fältet ganska snabbt. Det vankades Jula och Biltema. De var borta länge och kom lyckliga tillbaka. Grabbeftermiddag i favoritaffärer utan barn och kvinnor som störde. Kan det bli bättre? Antagligen inte.

Myran var glad att det fanns fler som kunde leka med henne men hon sysselsatte sig mest själv. Hennes lek idag var främst att plocka fram hennes bebiskläder och se om de passade på antingen Noel eller Emmy. Den tjejen ÄLSKAR kläder!

Bebisarna turades om att gråta. Noel för att han hade ont i magen och Emmy för att hon fått sprutor.

Och mamman lagade mycket god nötstek till alla. Mums! Och mitt i allt detta organiserade kaos bestämde mamman sig för att baka bröd. Det är dags att ta tag i bakandet igen och idag var tydligen en bra dag att börja. Det blev bröd men först skulle mamman få hjärtinfarkt och dö. Dö utan att skrika. Bara dö helt lugnt.
Vi har möss hos oss som ni ju redan vet. Mamman bestämde sig för att vara modig och öppna skafferiet själv och hämta det nödvändiga för att baka bröd. När jag böjer mig ner för att ta ut bakmaskinen ser jag den. Det äckliga kräket! Död! I en fälla! Jag stängde dörrarna mycket mycket snabbt och satte handen för munnen för att inte skrika högt. Jag gick ut i vardagsrummet. Försökte säga vad jag sett men lyckas till en början inte gå något sagt alls. När jag till slut får munnen att fungera tycker alla andra att det är äckligt. Ja alla utom Stella som genast ska öppna skafferiet och titta. Min mycket modiga syster tar tag i det hela och får ut kräket ur skåpet, torkar rent och tar ut det jag behöver för att baka. Stella tyckte inte alls det var äckligt. Den såg ju ut som ett gosedjur. Söt som en kanin. Så nu kommer mamman inte öppna skafferiet förrän Mikael hat tätat alla hål och gjort det omöjligt för kräken att komma in. 2-0 till Petterssons!

Det var vår dag!

1 månad!

Nu är lille Noel en hel månad och så här ser man ut när man blivit så stor:




I går var vi på BVC och mätte och vägde honom. Han väger nu 4020 g och är 54 cm lång. Det går så fort! Han går upp massor men med tanke på hur mycket han äter så är det inte speciellt konstigt. Det är ett glupskt matvrak vi har fått hem. Han har fått goa kinder och hakor. Och det finns allt en del på Kermit-benen också.

Han kan fokusera och följa med med blicken och han säger ett och annat. Att ligga och titta på mobilen över skötbordet har börjat bli intressant för att inte tala om det fina tyget mamman satt upp där med färgglada bilar. Mamman försöker överlista bebisen nämligen eftersom ligga på skötbordet är det värsta som kan hända en liten pojke. Så hon lockar med färgglada saker att titta på. Det funkar ibland.

Att lyfta huvudet är ingen konst. Det kan han både när man håller honom och när han ligger på mage. Men självklart är det lite kvar tills det är helt perfekt. Så lite mer träning behövs.

Han har en massa roliga ljud för sig men dom går inte att förklara utan måste höras. Det finns ljud som görs när han sover, andra ljud när han äter och vissa ljud görs lite när som. Han tränar handboll i sömnen och ibland flyger han omkring som stålmannen.

Mamman och pappan är helt övertygade om att han är världens sötaste kille. Det kan inte vara på något annat sätt.

Hipp hipp hurra för Noel en månad idag!!

Storasyster!

Att vara storasyster tycker Myran är helt fantastiskt. Hon ska hålla, mata, och leka med lillebror. Helst hela tiden oavsett om han är vaken eller sover.

När man är mamma till en storayster får man ha lite is i magen. Man får titta bort för att klara av att storasyster "bollar" med bebis och man får stå ut med att han gråter för att han är hungrig medan storasyster hellre vill leka med lillebror än mata. "Mamma, jag ska mata honom snart. Måste leka klart först."

Det värmer i ett modershjärta när man ser sina barn tillsammans. Man ser tydligt att storasyster är väldigt förtjust i sin lillebror. Vad lillebror tycker om storasyster vet vi inte än.

Mata är roligt.

Spjälsängnen är monterad och den måste

testas.

Lek med lillebror. Han var jättenöjd.

Tittar på TV tillsammans.