Mamman är sjuk!

Jag sitter här i min säng och mår inte alls speciellt toppen.

Jag blir alltid lika förvånad när jag blir sjuk för jag är det så sällan. Låter kanske konstigt eftersom man rätt ofta får läsa om mina krämpor här i bloggen. Men saken är den att förkyld och magsjuk är jag i stort sett aldrig. Jag har min trötthet som förföljer mig och mina ångestattacker som kommer mer och mer sällan. Det är något jag lever med så jag tänker inte på det som sjukdom utan mer som en del av mig. Mitt galna jag kanske men ändå jag.

Magsjuk är något som för min del hör till ovanligheterna. Fram tills mars förra året hade jag aldrig varit magsjuk alls. Jag förstod inte alls vad det innebar. Men så slog det ju till i samma vecka som vi flyttade hit till vårt radhus. Jag låg och kved i min säng i Majorna och ändå var det inte ens i närheten av vad ni andra brukar få genomlida. Och nu sitter jag då alltså här och är antagligen magsjuk igen. Jag måste skriva antagligen för det är lite svårdefinierat. Jag har stora bubblor i magen och känner mig yr. Den nivån är det. Och jag får gå på toaletten mer än vanligt, Inte värre än så.

Förkyld är jag inte ofta heller. Kanske en gång om året och sällan riktigt ordentligt dålig. Det värsta jag varit med om i vuxen ålder var när jag blev förkyld och sen fick lunginflammation. Det var inte alls roligt. Lunginflammation rekommenderar jag inte att man får. Det gör ont!

Däremot är jag sådan som inte reagerar som ni andra på mediciner. Det som funkar hur bra som helst på andra gör ingen verkan alls på mig eller så får jag dom mest underliga reaktioner. Jag och mediciner är inte kompisar alls faktiskt. Jag har legat på mitt badrumsgolv med kramper för att jag inte tålde pencillinet jag fått och jag har fått åka akut till sjukhus för att jag fick andnöd av Voltaren. Jag har legat på uppvaket och blivit väckt av en tjutande maskin var 15 sekund för att min puls gick ner för lågt för att jag inte tålde vad det nu var dom hade sprutat i mig. Det var mycket irriterande. Jag ville ju sova ju.

Hur som helst. Nu är jag sjuk men imorgon ska jag nog vara på benen igen. Hoppas jag...