Klädhögar.

Det här med kläder är ett evighetsjobb känner jag.De ska tvättas, vikas, för små kläder eller för stora kläder ska sorteras ut och sen ska allt läggas in i garderoberna. Det tar aldrig slut.

I dag har jag tagit fram kassarna med barnens för små kläder med målet att hitta alla Noels bebiskläder som lille Erik behöver nu. Detta orsakade totalkaos för då blev det ju förstås så att jag satte igång att sortera allt i storleksordning och det som redan låg på sängen i väntan på att sorteras gjorde att det nästan blev omöjligt att hantera. Jag behöver sortera bland mina kläder. Jag har en massa kläder som nu är för stora och när jag ska klä på mig blir jag tokig för jag hittar aldrig det jag vill ha. Allt som inte används ska packas i vakuumpåsar och läggas undan med förhoppningen om att aldrig behöva användas igen.

När jag hade grejat med det tog jag tag i Noels kläder som har idag och bar upp från skåpet i tvättstugan till hyllan i hans rum. Återigen en massa vikande och staplande i högar.

Stellas kläder har jag inte tagit tag i än för jag orkade inte mer så det får bli en annan dag. I stället satte Stella och jag upp några hästplanscher på hennes vägg och den finaste klänningen vi vet fick också hamna på väggen.

Det har jag pysslat med idag. Kläder i all oändlighet och än är det mycket kvar att göra. När jag är klar med kläderna ska handdukar, sängkläder och dukar sorteras. Som sagt: ett evighetsarbete.

En rosa dröm.

I höst och vinter vill jag glassa runt i den här helt fantastiska kappan. Jag blir lycklig varje gång jag tittar på den och jag vet att jag skulle känna mig finast i världen i den. Jag skulle ha Mary Poppinsskor och en chic svart mössa eller rentav hatt till. Ja och en svart stilren väska i läder. Jag skulle gå runt och försöka vara den som jag känner mig som bärandes kappan. En person som har båda fötterna på jorden men huvudet i det blå. Med en mängd önskningar som ska ska slå in när tiden är inne och jobba med det bästa som finns och känna mig som ett proffs. Hålla två underbart fantastiskt fina barn i mina händer och prata om dagen tillsammans och mysa av att vara tillsammans eller promenera med kärleken i mitt liv och vara lycklig över att jag är jag tillsammans med honom. I kappan slår drömmar in och allt känns lätt och greppbart. Kappan får människor att titta upp och le och sedan föra leendet vidare till andra.

Kappan är en rosa dröm. Den är magisk.

Min undran är var denna kappa finns? Det är bara en bild jag funnit ute rymden och den saknas mig.

Sy sina egna kläder.

Min hjärna är fylld av tankar på vad jag vill sy för kläder till mig själv. Jag har sett den mest fantastiska kappan någonsin och hoppas att jag ska klara av att sy den en dag. Jag bara måste för den kappan tror jag inte att jag kan leva utan. Men till en början handlar det inte om en kappa. Hur många kjolar och klänningar kan jag tänkas behöva? Ska jag se till att bli duktig på byxor också eller är det onödigt?

Första plagget på kursen är på gång och jag är redan på väg mot nästa. Det är så typiskt mig. Och jag planerar vilken som ska bli nästa kurs. Varför har jag inte kommit på att jag älskar det här tidigare. Sy sina egna kläder liksom. Det är ju trots allt genialiskt. Då kan jag få precis det jag vill ha. Hur bra är inte det?

På kursen går en tjej som bara klär sig i 40-50-talskläder. Hon syr allt hon har på sig själv förutom strumporna och skorna. Jepp, hon syr sina underkläder och planerar nu att försöka sig på att sy silkesstrumpor. Hon ska sy en dräkt som jag redan dreglar över och då har jag bara sett skisserna än så länge. Fantastisk människa.

Nu ser jag fram emot lördag då jag ska bege mig ut och handla tyg. Tyg gör mig lycklig. Alltid.

Kurs igen.

Nu ska jag alldeles strax åka iväg på kurs. Sömnadskurs den här gången. Nu ska jag sy upp kläder från de mönster jag ritade i somras. Det ska bli superroligt. Jag har skrivit ner vad jag vill sy och i veckan ska jag iväg och köpa tyg. Det ska bli så roligt att sätta sig vid symaskinen igen.

Jippi!!

Ny garderob. Here I come.

När jag är i Stockholm ska jag handla kläder har jag bestämt. Garderoben som nu gapar tom ska få lite att ta hand om. Kläder för vintern. Jag har några kjolar, någon klänning men väldigt dåligt med överdelar. Det kommer kännas lyxigt att kunna prova i lugn och ro utan att någon tjatar på mig att det tar för lång tid eller att jag får springa ut ur provrummet hela tiden för att kolla så att inte Noel sprungit iväg. Jag ska vara ensam. Det är knappt så att jag tror på det.

Jag har just suttit och tittat igenom de vanligaste affärernas web-shoppar för att se vad som finns och vad jag kan tänkas vilja ha. Det finns lite där som verkar intressant. Jag har en rätt klar bild av vad jag tycker om och vilken stil jag passar i. Ibland sneglar jag åt kläder i annan stil men det passar sällan bra. Jag är och förblir nog klädd i klassisk stil. Mycket svart med inslag av lila, rosa och grått. Roligare än så blir det inte.

I dag har jag lyckats med konststycket att köpa ett par stövlar inför vintern. Detta är min stora mardröm när det är dags. Man köper ju inte stövlar varje år. Tack och lov. Förra året hade jag inga och det gick bra men jag vägrar en sådan vinter till. Att hitta stövlar till mig är inte lätt. Jag är kort, har inga anklar och stora vader. När jag köpte stövlar sist gick jag på stan i sju timmar. Sju timmar! I dag tog det inte ens en timme. Jag är fortfarande chockad. Jag hittade de i den tredje affären jag gick in i. Helt otroligt! Skaftet är i storlek XXL. Det är helt galet egentligen men jag är mycket mycket nöjd. Jag köper i vanliga fall alltid stövlar med hög klack men kände att denna gången ska jag inte det. Eftersom stövlarna nu är inköpta har jag koll på hur mycket pengar jag har till att lägga på kläder. Det var planen. Stövlar först, sen kläder.

Ny garderob. Here I come.

Stövlarna är från Scorett och kostar 1200 kr.

Kläder men framför allt klänningar.

Jag har ett kläddilemma som inte är nytt men som det senaste har känts jobbigare än tidigare. Eftersom jag inte är direkt supersmal så är det inte alltid att jag hittar den typen av kläder som jag egentligen tycker om. Jag har aldrig haft svårt för att hitta kläder och har väl för det mesta varit välklädd men nu är det svårare än vad jag är van vid.

Nu har jag en garderob full med kläder. Verkligen full av kläder men det mesta kan jag inte ha på mig. Det mesta är många storlekar för litet och bara ligger där och är snyggt. Jag har med mening inte köpt speciellt mycket kläder sedan Noel föddes för jag har känt att jag inte vill ha kläder i storlek alldeles för stort. Dumt jag vet men jag har verkligen trott att jag skulle klara av att gå ner men alla problem med ledsmärta har gjort att den biten har fått läggas på hyllan. Nu har jag lite ångest och panik över detta samtidigt som jag känner mig dum för det. Det är ju inte så att jag går naken direkt. Men jag tycker att det är jobbigt att jag inte har tillräckligt med kläder som jag känner mig fin i och som är i den stil som jag gillar.

Eftersom jag mest går i kjol och klänningar så är det det jag är ute efter. Jag vill ha fina, vackra, klänningar att gå runt i under vintern. Klänningar som är bekväma, passa min ålder och som är som min personlighet. Svårt tycker jag. Jag kommer aldrig hitta de i en affär. I alla fall inte till ett pris som jag har råd med. Fina fladdriga klänningar som inte gör mig tjockare än vad jag är vill jag ha.
Jag inser ju att ska jag få det jag vill ha så måste jag sätta mig och sy de själv men det har jag tydligen inte självförtroende till just nu. Det känns läskigt och jag vet ju knappt hur jag vill att de ska se ut och så ska man hitta det tyg man vill ha och så ska man hitta tid till att sy. Tycker ni att jag är negativ? Nej då, jag är bara lite halvt pessimistisk med en stor dos av tvekan. Bara det.

Jag får helt enkelt vänta på hösten, för den är inte här än. och då kommer jag ha tid att sy på ett annat sätt samt att jag ju ska gå sömnadsutbildning så det kommer ju vara rätt naturligt. Jag vet att i alla fall en klänning ska sys under kursen.

Fotona är tagna på Sofiero och gjorda av glaserat kakel typ. Eller bilderna är inte gjorda av glaserat kakel utan klänningarna. Så fel det kan bli ibland.

Dagens val av kläder.

I dag skulle vi till doktorn Ploppen och jag. Ploppen har varit dålig i sin lilla mage i snart fyra veckor så jag tyckte det var dags att träffa en doktor. Vi hade tid 14.40. Klockan 13.50 vaknade jag med ett ryck. Jag vilar alltid när bebis vilar för jag är för trött för att orka eftermiddagen annars. Det blev bråttom kan man säga.

Jag tog en snabb titt i garderoben. Tog en tröja och sedan kjolen som låg på sängen. Klädde på mig detta tillsammans med de lila strumpbyxorna och de svarta benvärmarna. Jag har alltid benvärmare på mig för annars blir jag för kall. Jag har aldrig byxor på mig utan bara kjol eller klänning då är det bra med benvärmare. Jag tog den knallrosa koftan i farten och slängde mig ut genom dörren med en yrvaken Plopp. I bilen när jag andats ut lite insåg jag att jag att jag var helt prickig. Riktigt fint faktiskt men ingen som helst tanke bakom.

Kjolen köpte jag på Indiska när det var halva reapriset. Den har blivit en favorit. Jag älskar den svarta spetsen i nederkant.
Tröjan har jag haft i flera år och även den gillar jag för den svarta spetsen under bysten som inte syns så bra här.

Den knallrosa koftan hade jag lagt till högen med för gamla och söndriga kläder som kan användas till ett sy projekt istället. Men i söndags letade jag fram den igen och sydde igen det söndriga och nu används den igen. Jag kommer nog ha den tills den ramlar i bitar. Jag är galen i de stora knapparna.

Och ja vi hann till doktorn.

Besök på Myrorna.

Äntligen lyckades jag ta mig till en second handbutik. Har längtat efter att komma iväg men det har kommit saker i vägen hela tiden men idag var jag med Stella på dansen och Myrorna ligger mitt emot. Att ha med sig en Stella i affärer är för det mesta bara ett nöje. Så var det idag. Hon hittade sak efter sak som hon tyckte var fina medan jag gick runt och letade kjolar och klänningar. Jag hittade flera stycken som jag gillade. Det var roligt att det fanns lite av välja mellan. Förutom klänningar hittade jag en mandelkvarn. Det har jag velat ha länge så det gladde mig.

Att fotografera med en ettåring i huset är inte så enkelt. Allt är spännande och allt ska pillas på så lillkillen fick helt enkelt också vara med.

Jag tycker faktiskt att den är rätt vacker. Ja, jag vet det är en mandelkvarn men vacker är den.

Jag provade flera klänningar och Stella hade många åsikter. "Den var inte så fin på mamma men den var fin." "Jag tror jag gillar den bättre än den andra." Det är inte illa att ha med sig smakråd när man går och handlar. Jag fastnade för två klänningar och på vägen till kassan säger myran: "Jag tror nog att du bara ska ta den klänningen. Den satt mycket finare och den var längre. Du behöver nog inte två." Så det blev bara en klänning. Billigare blev det ju då vilket inte är dumt.

Jag gillar "räfflet" men hade tyckt det var ännu finare om det hade varit klädda knappar.

Och till något mycket ovanligt. En bild på mig. Det hör till ovanligheterna. Jag blir ogärna fotograderad men ibland kan jag "ställa upp". Nu är det extra känsligt när kilona är så många men det ska det bli ändring på.

Och ett foto på lille Noel i sin underbara mössa som han fick av farmor. Hon hittade den uppe på vinden. Tror att Mikaels yngste bror hade den när han var liten. Jag tycker den är fantastiskt fin.

Det var så trevligt att få gå och leta klänning och mitt sällskap gjorde det bara ännu bättre. Jag rekommenderar att ta med sig en sexåring när man är ute och shoppar. De är alltid ärliga i sina kommentarer.

Klädbytarkväll.

I tisdags var jag iväg på klädbytarkväll. De som ville hade med sig kläder som de inte längre ville ha. Allt hängdes fint på galgar och sen fick alla gå runt och plocka det de ville ha. Det var väldigt roligt. Alla var glada och det provades massor med kläder.

Jag kom hem med tre kjolar, en handväska, en gammal resväska (bara för att den var så fin) och en fin gammal ask/låda i papper. I asken låg det gamla nylonstrumpor som gick upp till låret som man satte fast med en klämma runt benet. Jag tror inte jag sparar strumporna. Det var lådan jag ville ha.

Jag har inga foton på mina fynd men de är fina och jag är väldigt glad för allt. Det var en fantastiskt trevlig kväll med vänner. Hela tanken är så bra tycker jag. Jag fick med mig kjolar som jag inte betalade en krona för som någon annan hade tänkt göra sig av med. All detta slöseri som vi håller på med hela tiden är verkligen inte bra för någon och detta är ett fantastiskt sätt att återanvända hela och fina saker på. Det som ingen ville ha skickade vi iväg till Stadsmissionen.

Det här med klädutmaningen.

Klädutmaningen går bra. Min strategi är att ta de kläder jag inte är så förtjust i först. Det har varit en bra strategi känner jag för tillsammans med en kjol jag gillar så har det faktiskt varit helt okej ändå. Den största överraskningen är en svart-vit-randig klänning som jag haft länge men bara haft på mig kanske två gånger. Den var det första jag tog på mig och faktiskt blev jag positivt överraskad. Har haft på mig den en gång till efter det.

Jag har bara handlat strumpbyxor. Går man i kjol varje dag i denna kyla så måste man unna sig strumpbyxor. Strumpbyxor går sönder. Eller vänta jag har köpt en mössa faktiskt. Är man mössgalen så är man. Det är vinter trots allt.

Jag har inte fotat mig själv i några kläder. Av en enkel anledning. Jag avskyr att bli fotograferad. Men klädutmaningen pågår för fullt hur som helst.

Klädsortering.

Igår kväll sorterade vi barnkläder allihop tillsammans. Det tog en stund. Alla Stellas kläder från när hon var bebis har vi sorterat i storleksordning och tagit bort kläder som inte är fina. Jag valde ut de kläder som jag gillar mest och lade dem i en egen hög. Stella hade hur roligt som helst. Nu har vi en massa påsar fyllda med kläder som ska säljas. Allt ska tvättas först bara.

Idag är det storstädning som gäller och sen ska jag göra julsångshäften till julfesten. Verkar inte som mycket för en dag men det kommer ta tid det är jag rätt så säker på.

Nu har jag bestämt mig!

Jepp, det blir klädutmaning för min del. Nu har jag bestämt mig. Det ska bli roligt tycker jag. Målet med det hela är att faktiskt klä på mig det där som alltid får ligga kvar men framför allt att det ska vara ännu en motivation till min viktnedgång. Hur underbart kommer det inte vara att komma i kläderna som ligger där i garderoben och ropar på mig. Jag har såååå många underbart fina kläder där som ligger och väntar.

I dag fick jag en komplimang. Det kändes bra. Hon undrade hur mycket jag hade gått ner för jag såg smalare ut tyckte hon. Tack J! Det var precis vad jag behövde för att ta mig framåt. Plötsligt kände jag hur min motivation som varit borta ett tag kom tillbaka. Härligt!

Dåså, då går jag och sorterar om kläderna igen dårå.

Roooligt!

Klädutmaning 2.0???

Suck! Jag vill också delta i Klädutamning 2.0. Men det går ju inte när allt man har in sin garderob är för litet i stort sett.

Jag tycker idéen är galet bra och det är verkligen viktigt att inse att vi konsumerar alldeles för mycket och aldrig är nöjda med det vi redan har. Nu råkar inte just klädinköp vara det som är mitt största problem när det kommer till att spendera pengar men det går ju att dra ner på det ännu mer. Kan inte påstå att jag köper kläder ofta men det vore ändå bra för visst har jag kläder som bara ligger och skräpar. Jag har nyligen gått igenom min garderob och har en stor hög med kläder på golvet som ska lämnas till bättre behövande. Jag kanske borde omvärdera den där högen och gå med i utmaningen i alla fall.

Ska jag gå med så måste jag ärligt säga att ska det funka så blir jag nog tvungen att köpa i alla fall en kjol till och en kofta för att det ska gå ihop. Jag har två kjolar som jag använder och ett par byxor som knapparna är försvunna på och ingen kofta alls för alla åkte i soppåsen för de var söndriga. Det är det som passar. Jag har flera par byxor som väntar på mig när kilona ramlar av mig. Så egentligen är det nog så att jag kan vara med om jag samtidigt går ner i vikt. Ha! En bra morot med andra ord! Inget mer köpande, viktnedgång och gamla kläder som plötsligt passar och känns helt som nya!

Det här med att övertala sig själv verkar jag vara en fena på. Så vad säger ni som brukar läsa min blogg: Är ni med???? (Katrin detta är något för dig som dessutom kan sy så att det gamla ser ut som nytt)

Garderobsrensning!

Nu ska jag sortera mina kläder. Det ska vikas och slängas. Det kommer gå fort för väldigt snart måste jag ligga i min säng och sova. Mikael ska hjälpa mig. Han är snäll!

Uppdatering: Det gick bra. Nu ligger de kläderna jag ska ha kvar vikta fint och det ligger en ganska stor hög med kläder som jag inte ska behålla. Vissa kläder ska slängas och andra ges bort till någon som behöver. Känns bra!

Mössberoende

Jag är en mössperson. Alltså jag älskar att ha mössa på mig. Jag trivs med att ha något på huvudet.

Jag märker inte ens att jag har mössa vilket gör att jag allt som oftast har mössa på mig inomhus. Från början har det varit ett bra sätt att slippa göra ordning håret. Under mössan syns det ju inte hur håret ser ut. Väldigt praktiskt tycker jag. Det praktiska har övergått till ett beroende kan man säga. Jag tar på mig mössa när jag går upp på morgonen för att få håret ur ansiktet. Sen gör jag ordning håret och tar på mig mössa igen när jag går ut för att sedan inte ta av den när jag kommer hem.

Jag har ett par stycken mössor hemma. Inte jättemånga men tillräckligt många för att variera mig beroende på humör eller kläder.

Sommaren är den jobbigaste årstiden när det kommer till mössberoende. Då blir det ju faktiskt lite för varmt. Jag har funderat på hur jag ska lösa det när sommaren kommer. Om någon har bra förslag så säg gärna till för hur ska jag klara sommaren utan huvudbonad.

Min man är inte överförtjust i min envishet att ha något på huvudet. Han vill se håret säger han. Skumt det där. Mina mössor är ju jättefina ju!

Så här ser en livs levande smurf ut.

Fläckar på kläder = farligt

Har just suttit och läst lite på familjeliv. Det är alltid lika underhållande och ibland upprörande. Det är verkligen intressant vad folk har för åsikter om hur man uppfostrar barn och vad de ser som viktigt i deras vardag med barnen.

Idag läste jag en tråd (alltså någon som ställt en fråga som sen andra svarar på) om fläckar och hål på barns kläder. Om hur det är ett stort problem att barnen får fläckar på sina kläder på dagis som sedan inte går att få bort. Och att detta resluterar i att de får slänga kläderna. Frågan i tråden var om andra anser det okej om barnen har någon fläck på sina kläder eller litet hål nånstans. Frågan gällde bara det de har på sig på dagis.

Det var mycket spännande att läsa svaren faktiskt. Majoriteten svarade att de absolut inte skulle släppa iväg sitt barn med minsta lilla fläck eller hål på kläderna. Så om barnet får en fläck på ett plagg första gången så slänger mamman kläderna sen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt resonemanget. Det viktiga är ju att kläderna är tvättade och självklart att de inte ser sunkiga ut. Jag vill inte att min myra ska gå och se sunkig ut men man kan ju inte slänga kläder för att de har en enstaka fläck. Och hål, beroende på vart de sitter, kan man ju faktiskt sy ihop.

Tankesättet visar ju bara på hur vårt samhälle har blivit. Vi konsumerar massor och det har blivit det viktigaste. Att ta hand om de saker man köper är inte längre något som prioriteras utan man kan ju alltid köpa nytt. Visst det kan man ju men hur miljövänligt är det? Sen kan man ju undra hur mycket pengar folk egentligen har. Kläder är ju dyra!

Jag vill att lilltjejen ska vara fin och ren. Det är viktigt men det hela ska inte gå till överdrift. Barn smutsar ner sig och det är viktigt att de känner sig helt fria i sin lek. Blir det en fläck får man ta hand om den och går den inte bort får hon ha de kläderna som lekkläder sen. Jag tar ju inte på henne just den tröjan om vi ska på kalas eller så men jag slänger den inte. Om det inte är så att den faktiskt är helt förstörd och det har inte hänt hittills.

Så efter att ha läst denna tråd så får jag helt enkelt inse att jag är en dålig mamma för mitt barn får ha kläder med fläckar på sig.

Kläder till gravida

Lyckades ta mig ut för att göra ett försök till att shoppa kläder. Jag har i stort sett ingenting att klä på mig och det kan bli aningen för kallt att gå naken i vinter.

Men är man stor som en flodhäst eller kanske mer som en elefant ja då är det ingen lätt match att hitta kläder. Tydligen är det så att gravida inte behöver några kläder för det är inte direkt så att det kryllar av affärer som säljer mammakläder. Av de vanliga kedjorna är det bara H&M som har. Vill man inte handla där får man gå till en boutique och betala en förmögenhet.

Jag sniglade (ja det går inte fort när jag är ute och går) mig in på H&M. Pillade på varje klädesplagg på mammaavdelningen. De hade fått in lite nytt så det var ju upplyftande men det var ju inget överflöd av kläder direkt. Hittade sju saker som jag bar med mig till omklädningsrummet. Väl därinne insåg jag att flodhästar faktiskt inte är så bra på att prova kläder. När man har svårt att lyfta fötterna från golvet blir det riktigt jobbigt att prova byxor och kjolar. Det är verkligen tur att man har ett privat litet bås att stå i.

Jag fick faktiskt med mig lite kläder hem men inget är revolutionerande. Att tro att man ska se snygg ut när man är gravid är lika bra att glömma. Det går inte.

När jag kom hem sa en kompis som jag pratade med att det visst är trendigt att vara gravid nu vilket ju gör det ännu konstigare att det inte finns kläder. Men jag bestämde mig för att bara ta till mig biten om trendighet.

Fyyy, vad jag är cool!

Känsla för stil...

Lilltjejen älskar att leka med sina kläder. Att klä sig själv är det roligaste som finns. Mamman har helt gett upp tanken på att ha en garderob med kläder fint vikta. Det går inte när Myran ska prova kläder flera gånger om dagen. För varje kombination kommer hon och visar och tycker att hon är hur fin som helst.

En dag förra veckan skulle J komma och hämta henne och då bestämde Myran sig för att klä sig riktigt fint. Hon höll på en lång stund och var så nöjd när hon var klar. Det var inget fel på kläderna men kombinationen var lite lätt vågad för min smak men hon var lycklig. Sen om J var lika lycklig det vet jag inte...

Min lilla vackra fotomodell...

Klä-på-sig-ångest

Som titeln antyder så händer det att jag har ångest när jag ska klä på mig. Denna ångest kan komma sig av olika saker men oftast är det en orsak som är ledande: jag tycker inte att jag har något som passar för tillfället.

Det är ett fenomen bland oss tjejer. Vi har en garderob eller två fulla med kläder för alla tillfälle och säsonger men ändå finns aldrig just det man vill ha.

Problemet med vad man ska ha på sig beror på så många olika saker mer än att det man vill ha inte finns. Det styrs av humör, av hur tjock eller smal man kan tänkas känna sig, om man är trött eller om man kanske vill att någon speciell ska lägga märke till en. Jag är helt klart en humörmänniska. Jag kan ha funderat ut precis vad jag ska ha på mig på vid ett specifikt tillfäller flera dagar i förväg men när väl dagen kommer och jag ska klä på mig så funkar det inte alls. Av den enkla anledningen att jag inte är på humör för just den färgen eller för att jag har en "tjock" dag. Humöret styr helt klart mitt klädval.

I dag skulle jag iväg på möte i kyrkan. Där är det människor som jag känner och inte någon orsak att ha en viss sorts kläder på sig. Mer än att kjol eller klänning är vad som gäller. Jag kunde inte alls bestämma mig. Inget satt rätt och inget var snyggt. Allt var helt fel. Vad gör man då? Jo, då tar man sin svarta kjol. Den svarta kjolen funkar vid alla tillfällen. Den är aldrig någonsin fel. Det låter kanske konstigt men så är det. Så jag tog på mig min svarta kjol och plötsligt så kändes allt mycket bättre. Det blev lätt att välja överdel och jag var ganska nöjd när jag var klar.

Klädångest är ett välkänt fenomen bland oss tjejer och alla har vi våra knep. Mitt är den svarta kjolen. Håll till godo...