Vänner mitt i kaoset

Efter en natt med alldeles för lite sömn så har mamman haft en underlig dag. En dag då sånt där som jag inte gillar inträffar. Inte bara en gång utan två. Jobbigt!


Dagen började bra. Stella, Noel och jag skyndade oss iväg till Öppna Förskolan där vi skulle leka med Lovis och Julle medan Hanna var iväg hos doktorn. Barnen lekte hur bra som helst och jag satt och pratade med andra föräldrar som också hade lekande barn. Det var väldigt länge sedan vi var där så det var mycket trevligt. Stella var hur glad som helst över att få leka.


När vi kom hem därifrån var det dags för vila. Mamman gick och la sig en stund och Stella tittade på film. Eller rättare sagt hon skulle titta på film men plötsligt dyker Mikaels mamma och pappa upp. De skulle hämta nåt på vägen till Stockholm.


Nä vänta...jag ska börja lite mer från början. Igår började Mikael och jag möblera om i vardagsrummet. Det börjar bli dags att få ner tvn från sovrummet och för att det ska funka måste man hitta det bästa sättet att ställa soffan. Så saker flyttades runt kan man säga. Till slut kände vi bra för en variant och lämnade bombnedslaget och gick och la oss.

Så när mamman kom hem från Öppna Förskolan och gick för att vila såg hemmet ut som ett ordentligt kaos kan man säga. Och då kommer Mikaels mamma och pappa. Det var okej tycker jag. Mikael förklarade att vi möblerade om och det var inte så mycket mer med det. Men! Tillsammans med dem kom även en vän till Mikaels mamma som vi också känner väl. Pinsamt tyckte jag. Inte riktigt så man vill visa upp sitt hem känner jag.

Senare kom moster Isa hit för att umgås med oss och för att titta på hur det såg ut med soffan på ny plats. Hon gillade det! När vi satt där och umgicks ringer det på dörren och in kommer två kvinnor från kyrkan. Jag känner dem väl och de kom för att besöka mig och se hur vi hade det. Ingen av dem hade varit i vårt nya hus. Återigen superpinsamt! Mycket mer pinsamt än tidigare på dagen. Jag fann mig själv att försöka förklara om och om igen varför det var så stökigt och att det inte alls brukar se ut så och så vidare och så vidare.

Det kändes väldigt väldigt jobbigt! Jag gillar inte när någon kommer hem till mig och det är oreda. Inte ens när jag faktiskt håller på att möblera om. Kanske är det fåfänga eller kanske rent av idioti. Jag vet inte. Skulle tro att det är ett arv från mina föräldrar som båda är ganska pedantiska (inte idiotin den har jag nog lyckats med själv utan det andra).

Det hela fick mig att återigen tänka på varför man är som man är. Egentligen ska det ju inte spela så stor roll hur det ser ut hemma. Jag vill ju att vänner ska kunna komma spontant för att jag gillar sällskap.

Så det jag har bestämt nu är att jag helt enkelt får se till att alltid ha städat hemma. Spotless! Och jag ska alltid vara välklädd och fint sminkad. Ja och så ska maten stå på bordet klockan 18.00 varje dag. Eller inte! Utan har jag inte städat och det kommer folk får jag helt enkelt låtsas som ingenting och glatt umgås. Så då har jag bestämt det.