Första advent och en känsla av jul.

Nu är julen officiellt här. I dag är det första advent och jag får tända det första ljuset i ljusstaken. Julkänslan ökar med varje dag och jag känner mig mjukare och mjukare på insidan. Julkänslan är en svår känsla att beskriva. Den är fylld av tacksamhet till så mycket. En känsla av tårar fast av glädje och en känsla av att vi kan vara lyckliga alltid.

Julkänslan är en stämning som vi borde ha med oss året om fast utan julskinka och gran. Vi borde alltid vara mjuka på insidan och känna tacksamhet för allt vi har. Att sträcka ut en hand till den som behöver är egentligen inte så svårt men vi är så upptagna med vårt att vi inte hinner med men på jul stannar vi upp, trots julstressen, och ser oss omkring. Vi skänker pengar eller är med i något julhjälpprojekt av något slag. Varför gör vi inte det året om? Vi kan ju göra det året om.

För mig är det jul hela december. Jag vill ha det så. Jag vill känna känslan och mysa i julen så länge som det bara går för jag älskar känslan som det bär med sig. Jag är så tacksam för så mycket och under december blir det mer verkligt än under resten av året. Glimtar av denna känsla får jag under året också och den gör mig lycklig. Det är den här känslan som gör att livet är lättare även när det är svårt. Det är den som gör att man orkar dagar som känns omöjliga. Så är det för mig i alla fall.

Känslan som jag känner är inte vilken känsla som helst. Det är känslan av tacksamhet till min himmelske Fader. Tacksamhet för att Han sände ner sin Son hit till jorden för min skull och för din skull. På julen firas Jesus Kristus födelse. Vi uppmärksammar Honom för att Han är vår frälsare och Han har gjort det möjligt för oss att komma tillbaka till vår himmelske Fader. Han ensam. Kanske föddes inte Jesus på jul men det är helt oviktigt. Man har valt just nu att fira Hans födelse och det är en bra tid att göra det på. När det är som mörkast och vi alla behöver lite extra ljus i vårt liv. Och varför inte då det vackraste ljuset av de alla.