Att rensa.

Jag vet inte riktigt hur det ska vara men jag är lite galen i att rensa. Jag städar gärna bort och slänger saker. Då och då får jag rensningshysteri och så går ingenting här hemma säkert. Varför jag är sådan det vet jag inte det bara kommer över mig. Det är en härlig känsla att se kassarna med saker jag rensat bort försvinna. Jag känner mig fri och glad. Men det mest underliga med det hela är att det trots detta alltid finns högar med saker som behöver ordnas upp, läggas på plats eller slängas. Jag dras med dessa högar ständigt och suckar över dem. Vad är det som gör att jag trots min rensningshysteri ändå inte har ordning? Det förbluffar mig. Ibland undrar jag om jag är rädd för den totala ordningen, för perfektionen, och att jag därför ser till att aldrig bli klar. För inte kan det vara att jag med mening lägger på hög för att jag ska ha något att göra när hysterin sätter in. Det är en gåta som jag ständigt försöker lösa. Högar med saker dränerar energi det har jag läst i en massa böcker så varför har jag de kvar? Ja, fråga inte mig för jag har tydligen inte svaret. Jag tror jag ska ta och rensa en hög eller två nu så kanske jag kommer på något under tiden. Inte sannolikt men värt ett försök i alla fall.