Drömmar och livet.

Ibland funderar jag på det här med drömmar och vad man vill få gjort i livet. För det mesta försöker jag ignorera de tankarna för de leder till en form av stress som är svår att påverka. En stress över saker som inte är gjorda men som inte heller riktigt går att kontrollera. Kanske börjar jag få någon form av livskris. Kalla det ålderskris om du vill. Jag känner mig inte gammal men jag känner mig inte heller ung. Jag känner mig mer som någonstans mittemellen men ändå mitt i.

Jag har en universitetsutbildning som jag ofta tänker på som slöseri med tid. Visst jag jobbade som lärare i tio år men trivdes jag någonsin med det? Nej, jag tror faktiskt inte jag gjorde det riktigt. Saken är den att jag älskar att undervisa. Att stå framför en grupp människor är roligt. Väldigt roligt. Men inte i skolan. Inte i den miljön. Inte bland en massa barn eller ungdomar som mer längtar efter att klättra i klätterställningen eller hänga mot väggen på solsidan. Det är inte så givande. Eller så var det jag som gjorde på fel sätt kanske?

Jag har massor med hobbies som jag tycker om att hålla på med. De ger mig verkligen något. Jag blir glad och jag blir lugn. Jag tycker om tankeprocessen som föregår ett pyssel. Planerna, letandet och nerskrivandet. Ibland tycker jag nästan det är roligare än själva projektet. Men det är absolut tillfredsställande att göra sakerna och se hur det växer fram och sen få lov att njuta av det när det är klart.

Jag gör massor med saker som jag tycker om. Mest hela tiden faktiskt. Det bästa jag vet är att vara hemma med mina barn. Att vara med dem är det bästa jag vet. Det gör mig lyckligare än nästan något annat kan göra mig. Att jag har möjlighet att vara med dem varje dag och göra saker tillsammans med dem är en välsignelse. Att kunna ha en vardag tillsammans som inte bara måste vara full av roligheter utan där jag städar och lagar mat med deras ljud omkring mig är underbart. Barnens ljud kan göra mig tokig men för det mesta är det musik i mina öron. Att vara med när de gör saker för första gången är en ynnest som jag värdesätter högt. Jag kanske inte älskar att sitta på golvet och leka eller att putta fart på gungan i timmar. Däremot kan jag baka kakor varje dag om det hade varit nyttigt att göra det. Eller laga mat tillsammans med min tjej är något jag gärna gör eller så diskar hon bredvid medan jag fixar med maten. Städa tillsammans är inte heller fel eller greja i trädgården även om det ena barnet mest gnäller över att behöva vara sittandes stilla och det andra barnet hellre gör lervälling i första bästa bytta. Jag älskar att ha barn och att få vara med dem. Hemmamamma är det bästa jag kan tänka mig att göra. Mitt liv är fullständigt när jag är med barnen.

Men jag har drömmar. Andra drömmar som inte innefattar att leka med barn eller pyssla något. Vad kommer jag tänka när jag sitter i min gungstol den där dagen då jag faktiskt är gammal? Ska jag tänka att jag är nöjd och gjort allt det där som jag gärna ville göra eller kommer jag känna att jag missade något? Vad är det jag kan tänkas känna att jag missat? Gäller det att komma på det nu eller ska man helt enkelt utgå ifrån att man kommer på det på vägen? Vilka saker ska prioriteras? Det är svårt känner jag.

Jag vill ha gjort något som var viktigt. Att vara mamma till sina barn är det viktigaste man kan göra men det finns annat viktigt också. Jag vill ha påverkat människor. Jag vill känna att jag funnits till hjälp för andra. Jag funderar ofta på om det finns något jag skulle kunna starta i egen regi där jag kan vara en sådan person. Vad skulle det vara? Ja, jag vet inte.

Jag skulle vilja skriva en bok. Ja faktiskt. Jag framstår inte som en person som kanske har det som en dröm men det har jag. Inte en bok som är fiktiv för det har jag inte fantasi till. En bok som handlar om livet. En bok som handlar om saker som händer omkring mig. Problemet med det är bara att jag är inte bra nog på att skriva för att skriva något som ska läsas av andra och jag har ju ingen aning om vad den ska handla om och då är det ju ganska svårt.

Jag drömmer inte om resor eller äventyr. Jag blir mest stressad av sådana saker. Jag är en hemmamänniska. Jag gillar mitt hem. Där vill jag vara tillsammans med dem jag älskar. Då är jag nöjd.

Vad jag ska bli när jag blir stor eller vad det kommer visa sig i slutet av livet att mitt liv gick ut på vet jag inte idag. Jag har ingen aning alls. Vissa dagar stressar det mig men för det mesta tar jag en dag i taget och är glad för det jag får gjort.