Tunga ögonlock och en underlig Plopp

Jag vet inte vad som hände men igår tog plötsligt tröttheten överhanden. Jag har inte känt mig så här trött på väldigt länge. Ögonlocken vägrar att hålla sig uppe trots att jag har satt tändstickorna på plats. Dåliga tändstickor eller fel på ögonlocken?

I går sov jag middag tillsammans med Noel. Två och en halv sköna timmar men det hjälpte inte. I dag sov jag när Noel sov sin första lur. Då valde han att sova i 45 minuter bara. Jag hann knappt börja snarka på den stunden så när han vaknade fick han snällt sitta kvar i sängen och leka för mamman behövde sova mera.

Sitta i sin säng fick han efter att jag sänkt den då han kommit på att man kan ställa sig upp och det känns lite för farligt att låta honom göra det när den är på översta hålet. Han lät mig ligga i lugn och ro i en hel timme. Inte illa. Sen låg jag en stund och tittade på honom när han hade lagt sig på mage för att han hittat den stora spegeln. Där låg han och gapskrattade åt sin egen spegelbild. Medan han ligger så tar han sig upp på knäna, i krypposition, och står så och gungar fram och tillbaka. Lillploppen kan göra en fasligt massa när han är i sin säng. Då kan han sitta på knäna, stå på alla fyra, ställa sig upp med hjälp av spjälsängssidorna men när man lägger sig honom på golvet då ligger han där som en säl och gråter. Vad går det ut på? Han kan ju. Men på sätt och vis är det ju rätt skönt. Han sitter där man sätter honom och man måste inte ta bort alla prylar man äger.

Så nu väntar jag på att det är dags för Noels eftermiddagslur så att jag kan få sova lite till. Under tiden tänker jag planera vad som ska göras när Mikael kommer hem för här är vi ju i full gång med att få ordning på saker och ting. Inget kommer undan.

Dåså, då vet ni läget!