Ingen storvinst men ganska okej ändå

Läkarbesöket igår var okej. Inte bäst.

Doktorn konstaterade att jag har psoriasis. Nähä? Det hade jag ingen aning om. Suck. Det var väl knappast därför jag gick dit. Att jag har psoriasis det vet jag väl redan. Sen började han prata om vilken kräm som är bäst. Jag lyssnade snällt för jag är ju trots allt en snäll person. Sen började han ställa frågor om vart jag har ont och hur länge. Den delen gick väldigt fort. Och så kom det jag varit rädd för:

"Då tar jag och remitterar dig till reumatologen! Det är ju de som har hand om leder."

Jepp, jag är en boll som man utan pardon rullar fram och tillbaka och hit och dit. Vad jag tycker och tänker spelar inte så stor roll för en boll har inga känslor och kan ingenting om någonting.

Ungefär här börjar bollen, alltså jag, bli lite irriterad men jag fortsätter att låta trevlig och låter inte den arga rösten få höras. Jag frågar om det kanske inte skulle vara på sin plats med lite prover. Då tittar han på mig och säger med en mycket förvånad röst:

"Har ingen tagit några prover på dig innan?"

Jag svarar att nej det är ingen som har gjort något alls (för jag är en boll). Han tittar väldigt bekymrat på mig:

"Men de proverna kan man göra på vilken vårdcentral som helst. Jag förstår verkligen inte."

Nä, vem förstår tänkte jag för mig själv. Så doktorn skickar iväg mig till labbet för provtagning. Så nu har de en hel massa av mitt blod. Det tycker jag är bra för när jag väl får den där tiden på reumatologen så är i alla fall några prover klara och de kan gå vidare till nästa steg. Hoppas jag i alla fall. Men reumatologen borde vara sista etappen. Det borde vara slutdestination för bollen. Där borde bollen sluta rullas. Eller?

Han skrev ut lite starkare värktabletter än ipren och en ny variant av kräm.

Då var det slut på uppdateringen. Nu ska bollen försöka få en Plopp att sova middag.