B som i bröllopsklänning

Jag älskar min bröllopsklänning. Den är jag. Den bär med sig massor med glada minnen och förhoppningar. Jag tycker om att stå och klappa på den och påminnas om bröllopsdagen men också alla dagarna som ledde fram till den.

Min klänning har en egen berättelse. En berättelse om stark vänskap och systerskap. När datum var satt och allt var igång träffades jag tillsammans med mina tjejkompisar för att rita min klänning. Alla klänningar jag ägde togs fram ur garderoben och det provades och provades och skrattades så tårarna sprutade. En enkel och elegant klänning skulle skapas. Alla idéer togs på fullt allvar, nästan, och K satt med pennan i hand och ritade utkast efter utkast. När vi var klara och jag kände mig nöjd skickades bilden till mostern i USA. Tyg skulle köpas in och detaljer tänkas ut. Sömmerskan gjorde sitt förarbete väl och landade sedan på svensk mark 2 veckor före stundande bröllop. En resväska full med tyg och tre flickklänningar färdigsydda. Fem dagar vid symaskinen, prova prova, detaljer sättas och sen en färdig klänning. Fem dagar! Allt på klänningen är handgjort. Ja förutom pärlorna förstås. Hon har till och med gjort broschen själv. Ett kärleksarbete av bästa sort.

Det är tröttsamt att fotograferas. Det ser härligt ut men det är slutet av oktober och minusgrader. Här har vi stått utomhus i två timmar.