Alla har vi saker i vårt hem som är extra speciellt. En möbel, ett fat eller någon prydnad. Jag har flera sådana saker och ett är detta skåpet. Det står i vardagsrummet. I hjärtat av huset.
När vi kom för att titta på radhuset när det låg ute för försäljning kom vi före den egentliga visningen. Med andra ord hade vi hela huset för oss själva när vi vandrade runt här. Det första vi tittade på var förrådet för den dörren var närmast handen när vi steg in i huset. Det första jag ser är ett vitt gammalt skåp belamrat med skräp. Det står där och är helt oälskat.
Större delen av skåpet är byggt av gamla sockerlådor. Det är inte perfekt gjort och det gör att jag tycker om det ännu mer. Jag är inte så mycket för att saker måste vara perfekta. Jag gillar när man ser att det är handgjort och att någon lagt ner sin tid för att göra det så fint som möjligt.
När vi fick veta att huset var vårt så frågade jag kvinnan som sålde huset vad hon skulle göra med det vackra skåpet. Hon hade planerat att slänga det. Har ni hört så vansinnigt! Jag frågade försiktigt om hon kunde tänka sig lämna kvar det i huset vilket hon inte hade något emot att göra. Jag gick lycklig därifrån. Ägare till ett radhus och ett skåp. Bättre kunde det inte bli.
Inne i skåpet bor Noels leksaker och Stellas pysselsaker. På dagarna är dörrarna öppna hela tiden och det är så där stökigt runt omkring som det blir när en ettåring leker. Jag gillar att barnen har sina saker nära där jag är. När jag sitter vid datorn och skriver kan Noel leka på mattan bredvid mig och Stella kan sitta med mig vid bordet och rita. På kvällen plockas allt in i skåpet och dörrarna stängs och jag kan sitta i min soffa och njuta av hur fint det är.
17 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett skåp helt klart värt att älska.
SvaraRadera