Storbus.

I dag har jag varit mycket mycket nära hjärtinfarkt. Panik fick jag av den sorten att jag nästan började gråta men istället stod jag och viftade vilt med armarna. Nu tänker ni att något av mina barn nästan slagit ihjäl sig eller att det börjat brinna i mitt kök men inget sådant. I och för sig ramlade Noel ner från andra trappsteget i trappan här hemma men han slog sig bara lite lagom i huvudet och det onda gick över efter ett antal pussar och vaggande i mitt knä. Man skulle kunna säga att det som hände är mer av det värdsliga slaget. En sådan där sak som inte ställer mitt liv på kant men som gör att det kanske naggas lite i kanten. En katastrof vid första åsynen men inte så farligt när det visat sig att det gick att rädda.

Jag sitter i lugn och ro och pratar med min kära vän Hanna medan alla våra barn leker glatt. Tror jag i alla fall. Plötsligt inser jag att ett av barnen inte hörs. Tystnad. Då ser jag min Noel i köket med något suspekt i handen. När jag tittar mer noga ser jag att det är en nagellacksflaska. Den är öppnad. Jag flyger upp ur soffan och rusar mot köket och Hanna efter. Hela hans händer är lila och när jag tittar mig omkring så är även en av mina köksstolar kladdade på och dörrposten och en skåpslucka. Det är här armviftandet börjar. Min hjärna börjar gå på högvarv. HUR får man bort NAGELLACK utan att även ta bort färgen på sakerna som det är kladdat på? Jag tar fram alla flaskor med medel jag kan hitta och vi börjar febrilt att spruta och gnugga. Inget händer. Jag börjar inse att jag kommer få måla om hela köket (eftersom man ju vill ha samma nyans av vit på alla luckor) och köpa en ny stol. Till slut visar det sig att det vinnande medlet är Vim, eller Jif som det heter nu för tiden. De lila strecken försvann. Pulsen gick ner och jag kände mer såååå lättad.

Det var dagens bus det. Det finns inga fotobevis för det här med kamera hanns inte med kan man säga.