Kära underbara Ginny...

Att du inte finns här med oss känns så underligt. Inte för att vi umgicks direkt men genom din fantastiska syster har jag lärt känna en underbar männsika. En tjej med stort mod och med en overklig syn på livet. Du visste verkligen vad det innebar att leva. Du levde ditt liv precis som ordspråket säger...som om det vore den sista dagen i ditt liv. Men så visste du hela tiden att det kanske det var. Du ville hinna med så mycket äventyr och glädje som möjligt innan det var dags för dig att lämna.

Nu har den tiden kommit då vi ska leva vidare här utan dig. Du har gått vidare och lämnat oss här med våra liv. Ditt fantastiska leende kommer att finnas i vårt minne och din livsanda vill vi gärna ta efter.

Jag vet att där du är har du det bra. Äntligen kan du springa fritt utan att det blir jobbigt. Där du är går nog tiden fort och snart har du din mamma och pappa hos dig och kort därefter kommer din Linda med. Du håller väl en plats åt henne vid bäcken så att ni kan sitta och kramas ihop. Hon saknar det! Jag vet att du tittar ner och håller ett öga på henne.

Vi saknar dig allihop. Fortsätt att le så ses vi snart igen...