03 oktober 2007

Rensa i kaoset...

Jag har startat ett nytt projekt. Jag rensar i kaoset. Ja, nu tänker ni alla att Dorro har gått och blivit städtokig igen. Men nä, faktiskt inte. Till och med jag tycker att det räcker med rensandet här hemma för ett tag.

Jag har ju varit sjukskriven ganska länge nu. Snart ett år för att vara mer exakt. Och när man har varit hemma så pass länge så börjar Försäkringskassan att få eld i baken. Då sätter dom in en av alla sina metoder till att få den som är sjuk att återgå i arbete. Metoden kallas "plåga till döds". Och den går till på så vis att dom ringer minst en gång i veckan för att prata om när vi ska träffas för att diskutera när det ska börjas jobba. Mitt svar varje gång är att tanten ska ringa till min läkare och bestämma ett möte och när det är gjort så ser jag till att dyka upp. Men av någon anledning går denna information inte in för tanten ringer igen en vecka senare med samma fråga. Och så håller det på. Effektivt? Nja, det kan jag inte tro för det är ju inte direkt det bästa sättet att för tillfrisknande. För min del brukar det resultera i att jag blir sängliggande i en halv dag.

I all den stress som Försäkringskassans tjat innebär så har jag tänkt att jag ska försöka att lokalisera vad det är som gör att jag inte klarar av att jobba. Så härom kvällen satte jag mig ner med penna och papper och började plita. Jag skrev kategorier, anledningar, scenarion och gjorde en massa matematiska uträkningar. Låter det konstigt? Inte alls faktiskt. Jag skrev ner vad jag har för önskningar, hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag delade in allt i kategorier och skrev sedan ner hur jag ska kunna gå tillväga för att nå målet med varje kategori. Mycket skrivande blev det och hjärnan gick på högvarv. Dom matematiska uträkningarna gick ut på att gå igenom min ekonomi och komma underfund med om det fanns möjligheter att spara någonstans. Det var ingen lätt ekvation ska jag säga.

Jag måste säga att det var tillfredsställande att sitta och filura på det viset. Det gjorde att allt kändes lite klarare genast. Det är mycket att jobba med och det kommer att ta tid men kanske kommer det inte kännas lika kaotiskt i fortsättningen.

Jag lovar inget men vem vet...kanske kommer även jag att bli normal någongång?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar